En sammanfattning

2014 år över och ska sammanfattas. På sätt och vis ett ganska händelselöst år. Vid en första tanke har jag ärligt talat svårt att komma på vad jag ska fylla det här inlägget med. Men så funderar man tillbaka och visa händelser och skeenden börjar utkristallisera sig och bli tydliga i minnet. 

Rent generellt var väl inte 2014 något av de allra mest briljanta åren jag upplevt. Delvis eftersom inledningen av året gick i moll, och att detta i någon mån sedan satte tonen för resten av året. 2014 var bara någon vecka gammalt när farfar dog, efter att ha varit inlagd på sjukhus i stort sett sedan strax före jul (han fick komma hem någon dag i mellandagarna, men blev snabbt jättedålig igen och blev inlagd för palliativ vård). Nu kom inte hans död som någon överraskning då han dels varit väldigt dålig en tid, dels befunnit sig på ett slutande plan i många år med lite slängar av demens, parkinson och allmän skruttighet by age. Så när det väl hände var det väldigt väntat och i någon mån blev beskedet i sig mest ett konstaterande av faktum. Därav gick sorgeprocessen ganska fort. Eftersom han varit på väg ner länge och de sista åren inte riktigt var den gubbe han en gång varit hade man på sätt och vis redan sörjt honom. Men med det sagt var det ändå förjävla tråkigt när det hände. Och eftersom det hände när det hände slog det, som sagt, lite an tonen för hela året. 

Den tonen har sedan framförallt ljudit i att jag fortfarande är ledig på heltid och stundtals under året känt viss frustration och besvikelse över jobb jag inte fått. Vid något tillfälle har jag rentav märkt av viss motivationsbrist i jobbsökandet när nej tacken radar upp sig. Kopplat till det är väl också en viss känsla av nederlag över att jag fortfarande bor kvar här. När jag flyttade hit efter att ha blivit av med studentlägenheten hösten 2013 skulle det bara bli en mellanlandning, något tillfälligt tills jag fick ett jobb. Men tiden gick, det där jobbet kom aldrig och nu har jag vips bott här i stan i sisådär 1,25 år (och här i lägenheten i snart ett år). Det är inte så att jag lider av att bo här sådär till vardags, men i stunder av melankoli kan jag drabbas av känslan och tanken "det var ju inte såhär det skulle bli". När jag stod där på examensdagen för snart tre år sedan hade jag kallt räknat med att ha fått ett jobb vid det här laget, ett trevligt jobb på något intressant ställe. Inte vara ledig på heltid i den barndomens stad jag trodde mig hade flytt. Som sagt är det inte så att jag går runt och vantrivs, men det ligger där någonstans i bakgrunden som ett litet misslyckande. Och det är klart att sådant emellanåt färgar av sig på tillvaron. 

Så 2014 har inte varit något briljant år, men det har heller inte varit värdelöst. Och inte så händelselöst som den första känslan ville påstå. Farfar dog alltså i början av januari. Sedan gick vintern, som jag minns det en ganska slaskig sådan med bara några kortare perioder av riktigt vinterväder. Det blev OS med allt vad det innebar av Kalla-hysteri förlorade medaljmatcher i hockey och debatt om Rysslands lämplighet som värd för sådana evenemang. Jag flyttade in i den här lägenheten på allvar. En eftermiddag, jag tror det var i periodpausen av någon av damkronornas OS-matcher, tog jag min datorväska och en plastkasse och promenerade hit. Mer dramatisk behöver en flytt inte vara (i alla fall inte om man haft tillgång till lägenheten rätt länge och redan har nästan alla sina grejer där redan). Har trivts rätt bra i den här lägenheten. Den blev jäkligt varm i somras dock, dels så klart på grund av dem extrema sommarvärmen, men också eftersom solen ligger rakt på i stort sett hela dagarna under sommarhalvåret och att jag inte har någon persienn i köket. Men annars kan jag inte direkt klaga. Bortsett då från på de bisarra tvättiderna och att bostadsrättsföreningen är rätt kass på information, men det har ju inte med lägenheten i sig att göra. 

Någonstans där i gränslandet mellan vinter och tidig vår gick jag och tittade på Georgie Fame på jazzklubben. Det var trivsamt. Mindre trivsamt var att BIK återigen missade kvalserien precis på mållinjen. Det var bittert. Faktum är att det var så bittert att man kan se spår efter det här i lägenheten. Den avgörande bortamatchen i det så kallade förkvalet sändes på tv. Jag tittade såklart, och när de förlorade blev jag så sur att jag slog ett par byxor i väggen. Vad jag inte tänkte på var att det satt ett bälte i byxorna, och metallspännet på detta bälte gjorde ett märke i tapeten. Och på tal om bitterhet fick SHL till sist igenom sin smygstängning av ligan, och i samma slag mycket väl kan ha avkunnat en dödsdom mot svensk hockey. 

Våren kom, jag upptäckte att solen låg på på balkongen hela dagarna och fick framemot början på sommaren skaffa ett parasoll för at inte riskera att bränna upp mig helt. Det blev några roliga fester under våren men annars hände inget direkt anmärkningsvärt. Sommaren började rulla in och jag vill minnas att det var förhållandevis kyligt till en början. En bit in i juni åkte jag till Stockholm och hälsade på min syster och gick på Filip och Fredriks podcast i Globen (kul). Dagen efter passade jag på att dricka ett par öl tillsammans med gamla klasskamrater från Kalmartiden. Det var jäkligt roligt att träffa dem igen. 

I samma veva var det tio år sedan jag tog studenten, vilket naturligtvis var tvunget att firas på tillbörligt sätt. Så samma dag som jag kom hem från Stockholm firade jag och mina vänner detta. Först en skål med bubbel här, sedan en bättre middag ute på stan. Antagligen årets bästa middag rentav. Det var väldigt trevligt, och det smakade mycket bra. Kvällen avslutades sedan med att jag och en av middagsätarna gick vidare till puben och drack några öl (vi hade tänkt sitta kvar på restaurangen där vi ätit, men där började ett dassigt coverband spela så vi drog till ett annat ställe istället).

Det blev midsommar och då gjorde jag inget särskilt. Tog det mest lugnt liksom. Tror att jag fyllde i den gamla popföreningens dekalration på midsommarafton. Deklarera på midsommar är fan indie.

 

Sedan blev det bara varmare och varmare, och till sist hade vi den så omtalade extremhettan. Finns väl inte så mycket att orda om det, inte mer än att det var himla varmt i alla fall. Framåt slutet av värmeböljan, när den värsta hettan börjat ge med sig hade jag min årliga sommarfest. Jag hade fått för mig att jag skulle laga mat till festen, och well, för att göra en lång historia kort kan man säga att det blev rätt varmt i köket. Festen var hur som helst lyckad. I alla fall tills ordföranden för bostadsrättsföreningen dök upp nedanför balkongen och började dilla om varningar och rekommenderade brev och allt vad det var för att vi var för högljudda. Spelade för hög musik gjorde vi, det kan jag inte säga emot. Men jag förstår fortfarande inte varför han inte bara kom och ringde på och bad oss att sänka. Ännu mer oförståeligt med tanke på att han bodde i samma port som jag. Men vi stod och diskuterade med honom en stund, och sen slutade med att vi bjöd in honom på ett glas vin och sen var allt frid och fröjd tydligen. Eller slutade och slutade, slutet på historien var väl att han följde med ner till puben. En av årets märkligaste kvällar. Senare fick jag reda på att gubben hade dött bara någon vecka senare, vilket gör det hela ännu mer tillskruvat.

 

Hur som helst. Någon vecka efter sommarfesten bar det av till Göteborg och Way Out West. Den helgen har jag redogjort för i detalj tidigare, så det går jag inte in så mycket närmre på här. Men det var en rolig helg. Och jag fick helt klart förnyas respekt för krogpersonalens arbete efter att ha blivit inlånad som diskplockare på vip-området en kväll. Det är nog det mest slitsamma jobb jag haft. Inte bara för att det var en hel del att bära, utan också för att de var mycket folk och trångt och så vidare (och så allt kladd man fick på händerna när man plockade med massa glas).

Slutet av sommaren kom med allt vad det innebar av åskoväder och ösregn. Men det var också då den tid av skjutsande inleddes som sedan med varierande intensitet höll i sig resten av året. Det var skjuts fram och tillbaka till Kväggen, folk som skulle hämtas och lämnas i Degerfors och så en och annan tur inom stan. Ett himla skjutsande blev det. Men det hade jag inte så mycket emot. Jag hade ju ändå inte så himla mycket annat för mig liksom.

 

Det blev val, och det gick ju som det gick. Gött med regeringsskifte. Hemskt med fascisternas framgångar. Synd att det inte blev egen rödgrön majoritet.

 

Under hösten började gå en daglig promenad på minst en halvtimme. Fanns väl någon sorts motions- och figurskäl i det, men mest behövde jag göra något för att få ur mig överskottsenergi. Upplevde en period att jag mest bara satt och blev grinig och rastlös av att sitta hemma och just inte ha något att göra. Så promenader fick det bli. Det har jag hållit i sedan dess, och vad jag kan minnas har jag inte missat promenaden en enda gång sedan jag började. Är nog för övrigt bra att jag promenerar en del, för nu när jag bor här i stan har jag haft svårt att hålla mig ifrån sötsaker i den mån jag vill och brukar. Det händer ju rätt vad det är att föräldrarna eller farmor eller nåt bjuder på fika eller godis eller något annat sött, eller att jag är där och äter och äter fler/större portioner än vanligt bara för att det är gott. Var mycket bättre på att hålla sånt där när jag bodde i Kalmar och inte blev bjuden på massa jox hela tiden. Men ja, då är ju de dagliga promenaderna en bra grej för inte börja tjockna till.

 

Hösten övergick så småningom till vinter även om vintervädret var skicklig på att hålla sig undan. BIK ryckte upp sig efter en rätt dålig säsongsstart. Det lackade mot jul, julen kom och vips hade ännu ett år gått till ända.

 

Som jag nämnde i början kan man sammanfattningsvis säga att 2014 inte var något briljant år, men inte heller värdelöst. Det har haft sina trista stunder, sina besvikelser och sin frustration. Men också sina fina stunder, sin glädje och sina roliga, härliga och kul grejer. Dock kan vi konstatera att vädre under året inte direkt passat mig. En överlag ganska slaskig och kass vinter, en många gånger småkylig och blåsig vår och försommar, en alldeles på tok för varm sommar följd av en jävla massa åska och skit, en väldigt grå och blöt höst (jag har inget emot om det är mulet och lite regn under hösten, men någon fin och krispig höstdag har man ju gärna) och en vinter som egentligen aldrig kom bortsett från några dagar mellan jul och nyår. Håller tummarna för ett bättre väderår 2015!

 

Till sist. I början av 2014 formulerade jag några förhoppningar inför året. Såhär i backspegeln var det väl ingen av dem som riktigt infriades. I alla fal inte fullt ut. Närmas att uppfyllas är väl förhoppningen att hitta ett nytt ställe att bli lite halvstammis på, då jag i slutet av året besökt den lokala puben relativt frekvent. Sen fick vi förstås en ny rödgrön regering. Men än så länge har de ju inte haft möjlighet att driva så värst mycket vänsterpolitik, så där får man väl helt enkelt vänta och se lite grann. Några direkta förhoppningar för 2015 har jag inte, det skulle väl då vara ungefär desamma som inför 2014 eftersom så få av dem uppfylldes. Men allt som allt hoppas jag på ett bra år. Det blir det nog.