Erotikon

Tittade på supermegatokklassikern Erotikon (1920) då den visades på tv i eftermiddags. Antagligen första gången jag sett en hel stumfilm från början till slut. Men den var bra. Slog mig att på sätt och vis måste nästan stumfilm kräva mer av skådespelarna än talfilm i och med att man måste lyckas förmedla det som ska förmedlas utan att använda ord. Kul att ha sett hur som helst. Smått hisnande tanke dock att Proust fortfarande levde när Erotikon kom.

För övrigt gillade jag det absurda i att det precis i slutet, från ingenstans dök upp ett gaser i magen-skämt och sen var filmen helt plötsligt slut. Smått oväntat slut kan man säga.