Guld!

Jag är egentligen fruktansvärd ointresserad av fotboll. Men. Inte ens jag har kunnat motstå U21-lagets ungdomliga entusiasm och charm, det har känts mycket mer äkta än ad fotboll brukar göra, och inte alls lika tröttsamt skitnödigt. Och en sån här kväll, när det osannolika händer att Sverige spelar en final, då måste man ju bara titta. Så ja, jag har ägnat kvällen åt att titta på fotboll. VILKEN JÄVLA MATCH! EM-GULD! SÅ JÄVLA SANSLÖST GÖTT!

Och ja, det kan ha hänt att jag stod och studsade när Carlgren räddade den sista straffen. Fantastiskt. Att ett svenskt herrlandslag spelar mästerskapsfinal känns osannolikt till att börja med, och så går de och vinner? Det hade man ju trott att det aldrig skulle hända. Visst, det är ett juniormästerskap, men det är JVM i hockey också och där känns det nästan större och mer berusande med JVM än med stora VM.

Första gången på extremt länge jag känt engagemang för en fotbollsmatch. Och det kommer säkert dröja väldigt länge innan jag gör det igen. Magiskt.

På tal om något helt annat hade jag inget superflyt när jag promenerade till stan på tidiga eftermiddagen. Jag lyckades hamna i dagens enda regnskur. Tur i oturen var väl dock att jag var inne på systembolaget när det regnade som värst.

På tal om något helt annat igen visades Kvinna ombord (1941) som matiné i eftermiddags. Den hoppas jag ni tittade på. Väldans bra film. Trots att det skiljer 20 år i ålder mellan dem känns Karin Ekelund och Edvin Adolphson som ett av den svenska filmhistoriens mest klassiska kärlekspar. De har fallit för varandra i ett antal filmer genom åren, och det alltid med den äran.