Oväntat samtal

I förmiddags fick jag vad som nog var årets hittills märkligaste telefonsamtal. Det ringde från ett ganska långt nummer jag inte alls kände igen, men jag svarade ifall det skulle vara något viktigt. Det skulle ju ha kunnat vara någonstans jag hade sökt jobb eller nåt. När jag svarade frgåade en kvinna på engelska med en accent/brytning jag först inte riktigt kunde identifiera om hon pratade med Mr. Remmegård (eller Reemgard som hon uttalade det). Det fick jag ju erkänna att hon gjorde. Jag var övertygad om att det var något i stil med en Microsoft-bluff eller så och var beredd att lägga på. Hon presenterade sig med ett namn jag inte riktigt uppfattade och sa att hon ringde från Italien. Okej, kanske ingen Microsoft-bluff ändå, kan ju höra vad hon har att säga.
Hon började prata på, ganska fort och brytningen gjorde det svårt att höra riktigt vad hon sa. Men hon nämnda något om ett livsmedelsföretag, att de fanns någonstans i norra Italien och att de nu skulle etablera sig på den svenska marknaden. Så började hon ställa frågor om olika sorters italiensk mat, om jag åt pasta, om jag brukade använda olivolja och så vidare. Någon sorts marknadsundersökning tänkte jag, tja det kan jag ju lika gärna svara på. Fast i bakhuvudet hade jag väl ändå att jag skulle se upp så att hon inte försökte sälja på mig någonting i slutet. Så efter ett tag började hon prata på igen sådär så det var svårt att uppfatta allt vad hon sa. Så hör jag hur hon säger något i stil med "vi sätter ihop ett paker och skickar och eftersom vi gör allt på beställning så tar det en eller två veckor, och det kostar bara 600 svenska kronor". Öh, okej vänta här. "No, no, no, stop, wait a minute. I do not wish to buy anything". Varpå en något intressant ordväxling tar vid där hon, på typiskt försäljarvis, försöker argumentera för att hon alls inte säljer något och jag hela tiden avbryter och påpekar att nej, jag vill inte beställa något. Sedan avslutas det hela:

"So after all the time spent answering the questions you don't want to buy anything"
"No, you should have made it clear right from the start that you wanted to sell me something and then I would have said no right away. You're most probably a very nice person and I don't want to be rude, and I'm sorry if I wasted your time, but let me be perfectly clear: I do not wish to buy anything."
"And there is nothing I can do to make you change your mind?"
"No, I'm quite sure"
"OK, have a nice day then"
"You to, better luck with your next call"

Uppfriskande ändå att lite oväntat sådär få ett tillfälle att prata engelska, det får man ju inte så ofta annars. Och så gillar jag ändå att genom hela samtalet bli tilltalade sir och Mr. Remmegard. Klart mycket trevligare än de äckelpeppiga svenska telefonförsäljarna som tilltalar en som om man är gamla vänner.
Nu är det ju bara att hoppas att det inte dyker upp ett paket med italienska matvaror om ett par veckor. Jag gjorde det väldigt tydligt att jag inte ville beställa något, men man vet ju aldrig hur den italienska telemarketingbranschen jobbar.

Och någonstans är det svårt att inte tänka tanken: tänk om det inte alls var ett äkta säljsamtal, tänk om det var ett test av något slag. En arbetsgivare som ville testa ens engelska och/eller hur man bemöter telefonförsäljare (eller nåt). Fast det känns iofs rätt osannolikt.


I övrigt: har fortsatt jobba på med skrivandet. Det tuggar på framåt. Tyckte att det emellanåt kändes lite småtrögt idag, men likväl blev det en släng över 2000 ord. Det kan man ju inte klaga på. Har inte supermånga ord kvar nu, men det gäller att se till så man inte slöar till nu på slutet utan fortsätter jobba på ända in i mål.