Ännu i chock

Ack USA, du upphör aldrig att göra mig besviken. Seger för Trump, vilket haveri, vilket fiasko, vilken katastrof. Visst började man få onda aningar när jag gick och la mig inatt, men innerst inne trodde jag ändå att katastrofen skulle gå att undvika. Så vaknar jag till nyheten och blir bara tom. Så fruktansvärt. Ett hemskt resultat av så många skäl. För minoriteter, för jämställdhet, alla människors lika värde, för jämlikhet. För alla oss som lever i en värld som kommer tvingas ta konsekvenserna av Trumps utrikespolitik. Mycket talar för att han kommer bli en större katastrof för fred och säkerhet i världen än Bush, något som man under Bushåren inte kunde tro skulle vara möjligt. Men det som gör mig mest deprimerad och arg är miljön och klimatet. Just när man ändå börjat känna visst hopp för att världen började vakna upp och de politiska besluten runt om i världen började gå åt rätt håll, då händer det hrä. I en handvändning förbyts den svaga optimismen till djupaste pessimism och insikten att vi står inför fyra förlorade år för klimatet. Det senaste året eller så har det känts som att något är på väg att hända, att det visserligen varit lång väg kvar att vandra men att fan, det är nu det börjar. Så i det läget går amerikanerna och röstar fram en jävla klimatförnekande kolgubbe till president. Allt känns plötsligt bara så jävla hopplöst och meningslöst.

Nåväl, har hur som helst passerat 20000 ord idag. Ligger lite över 21000 till och med. Alltid något antar jag.