Grubblerier

Angående det oväntade besöket jag skrev om härom dagen finns det en sak med det som jag grubblar över. Just innan kompisen sa att hon i huset mittemot inte är intresserad stannade hon upp lite, som om hon avbröt sig eller tvekade på orden. "Hon är... Ja, hon är inte intresserad". Kompisen var nog inte helt nykter så det kan mycket väl ha varit att hon bara behövde hitta rätt ord, men det är svårt att inte fundera på om hon från början tänkt säga något annat men kom på sig innan hon sa det och hejdade sig. Som att det skulle kommit en förklaring till varför hon i huset mittemot inte är intresserad. Något hon visste men i sista stund kom på att hon kanske i borde nämna just där och då. Kanske var det så, kanske inte, antagligen är det jag som övertolkar något betydelselöst. Men jag vet att jag i den korta pausen, kanske var det bara en halvsekund, hann tänka "Upptagen! Jättekristen! Lesbisk! Blyg! Bakom husknuten! Villig att ändra sig!". Antagligen var det inget. Men det är svårt att inte fundera på vad det var hon aldrig sa, om det ens var något.
Och ja, jag vet att jag inte borde fundera på det. Det är inte min sak, det rör inte mig och i grund och botten har jag inte med det att göra. Det är bara svårt att inte göra det. Jag är ju sådan. Jag funderar, jag grubblar, jag analyserar, jag vill förstå. Många gånger är det en fördel att vara analytisk, sådana här gånger är det inte det.

En annan sak man kan fundera på är om kompisen agerade på egen hand eller på uppdrag av hon i huset mittemot. Vad jag tror? Jag vet inte, och det spelar mig faktiskt ingen roll heller. Det var en rolig grej oavsett. Vore det det senare alternativet hade hon väl i och för sig gott kunnat göra det själv, eller åtminstone i sällskap av kompisen, men jag vet inte. Ser jag till mig själv så tycker jag nog det som känns mest troligt är att kompisen kläcker idén, och att hon i huset mittemot först protesterar lite halvhjärtat för sakens skull men egentligen tycker att det är lite spännande och ger sitt tysta medgivande. Kanske skulle det rentav kunnat vara så att någon först sagt att hon i huset mittemot borde knacka på min balkong men att hon tvekat (eller rentav vägrat) och att kompisen då gjorde det istället. Men jag vet inte. Jag känner ju ingen av dem så det är bara gissningar och spekulationer, och knappt ens det.

På tal om sådant här förresten, igår hörde min syster av sig och berättade att hennes kille friat, på en strand under deras pågående Australien-semester. Kul så klart, särskilt för dem. Uppenbarligen finns det i alla fall någon i familjen som inte är fullkomligt misslyckad när det kommer till kärlek och sådant. (okej, det där lät mer bittert än det var tänkt).