Oväntat besök

Ni kommer ihåg hon i huset mittemot, hon som fick brev i cykelkorgen? Igår kväll, eller i natt snarare, råkade jag se henne och några kompisar komma ut från hennes port. Inget anmärkningsvärt i sig. Men så, bara en kort stund senare dunkade det plötsligt i balkongräcket och jag hörde någon där ute ropa "Hallå!" och tja, föra liv. Jag öppnade och stack ut huvudet, lutade mig ut genom dörren eftersom det var snö på balkongen ville jag inte riktigt kliva ut i bara strumplästen. Nedanför kortändan på balkongen stod en tjej, ganska ung, men jag såg henne inte så bra på grund av mörkret och att hon delvis var dold bakom räcket. Efter en stund, när hon först frågat vad jag gjorde och lite sånt och jag, som tyckte att det började bli kallt, frågat vem hon var och vad hon hade för ärende, visade det sig att hon var kompis med hon i huset mittemot. Eller "Hon som du skrev till", som jag vill minnas att hon uttryckte det. Sedan sa kompisen att hon i huset mitt emot inte är intresserad (på vilket jag för övrigt svarade att jo, det har jag förstått) och det var väl ungefär det. Tror ni att jag kom på något smart att säga? Självklart gjorde jag inte det. Inte så konstigt kanske då det var en klart oväntad situation och jag så klart var en aning överrumplad, men ändå. Jag fick nog bara ur mig något i stil med "Du får hälsa att hon ska ha det härligt och trevligt och så". Fan, hade jag bara haft lite mer sinnesnärvaro hade jag ju kanske kunnat få svar på några av de frågor och undringar jag burit på kring den där historien. Hur tänkte och kände hon kring breven? Varför svarade hon inte överhuvudtaget? Jag hade kunnat be kompisen att hälsa att jag hoppas att hon inte tyckte det var jobbigt med breven och att jag i så fall bad väldigt mycket om ursäkt. Kanske rentav kunnat få möjlighet att säga det till henne direkt, ansikte mot ansikte. Men det är lätt att komma på i efterhand, betydligt svårare att ha sinnesnärvaro nog att tänka på just när man tack vare oväntat besök står och lutar sig ut genom balkongdörren en kall natt.

Men ganska roligt gjort ändå. Beröm till kompisen där. Även om det delvis rispar upp sådant jag var/är på god väg att gå vidare ifrån.

 

Hoppas bara jag inte verkade oartig när jag stod där i dörröppningen igår. Gjorde jag det så får jag be om ursäkt, det berodde i så fall på en kombination av kyla, en ställning som var ganska obekväm att stå i och allmän överrumpling av hela situationen.

Fan vad ängsligt självcentrerad jag är ändå som går och funderar över det av alla saker. Det var en intressant händelse, men allt jag tänker på är hur jag själv framstod. Haha, löjlig man är ibland.

 

På det hela taget var väl hela situationen egentligen ganska awkward, men va fan, jag tycker att det var uppfriskande och roligt. Jag gillar ju när människor utmanar sina gränser och gör sådant där som är lite läskigt och obekvämt och quirky. Ännu mer berömvärt hade det naturligtvis varit om hon i huset mittemot varit den som stod nedanför balkongen, det hade visat på en jävla ryggrad, men jag har mer än full förståelse för att hon inte gjorde det. Det hade jag inte heller gjort om jag varit i hennes skor. Men kul och uppfriskande som sagt. Trevligt att ha haft någon sorts kontakt även om det var via ombud. Och ja, roligt gjort av hennes kompis.