Kvällen då vår ungdom dog

Var ute och tog några öl med en kompis igår. Trevligt. För att smygstarta julfirandet eller för att sörja Kent. I någon mening var väl gårdagskvällen då vår ungdom slutligen dog. Kent har varit en viktig, essentiell del för vår generation, även om man inte lyssnat aktivt på dem har det varit något man varit tvungen att förhålla sig till, ett soundtrack som inte gått att komma undan. En hörnsten och en braord. Ett viktigt band, ett band som betytt så oändligt mycket. För fansen självklart, men också för alla andra som gått från barndom till ungdom till vuxenhet under de här åren. Jag kan villigt erkänna att jag själv tog Kent till hjärtat förhållandevis sent, som jag skrev på Twitter sent igår förnekade jag dem länge. Jag var tonårstrotsig, tyckte att de var för populära och hyllade och jag de där åren var överlag en ganska förvirrad tid innan jag hittade hem musikmässigt. Men såhär i backspegeln kan jag se att de även under mina mest envetet trotsiga tonår alltid betydde mer än jag kunde ana. Och med åren, ju mer jag började lyssna på dem, kom de bara att betyda mer.

 

Jag såg aldrig någon av konserterna under avskedsturnén. Biljetterna gick åt för snabbt och var väl inte riktigt heller prissatta för att det skulle vara kompatibelt med att vara ledig på heltid utan inkomst. Vet att morsan och farsan kort övervägde att köpa en biljett till mig i födelsedagspresent när de släppte extrabiljetter, fast de avstod för att de inte trodde att jag skulle tycka det var så kul att gå utan sällskap. Jag skakade på huvudet åt det redan när jag fick höra det, frågade mig om de verkligen känner mig. Såhär i efterhand, det är surt att tänka på. Men det är vad det är. Jag hade gärna sett någon av spelningarna.

 

För övrigt har jag enligt Spotifys "Din sista tid med Kent" spelat Kent 1144 minuter senaste halvåret, och tillhör med det topp 5% av alla fans (vilket rimligtvis innebär de 5% som spelat mest Kent på Spotify under samma period, skulle knappast tro att jag tillhör de 5% största Kentfansen i övrigt).

1144 minuter är en del, men jag hade nog gissat på att det skulle vara lite mer. Det är ju trots allt inte mer än lite över 20 lyssningar på sista albumet om det bara vore det jag hade lyssnat på. Fast det är klart, i och med att jag köpte det albumet på cd ganska snart efter att det släpptes har jag kanske inte gjort skitmånga hela genomlyssningar av det på just Spotify.

 

 

På tal om något helt annat har jag haft en ganska lugn och angenäm fjärde advent. Tog en runda med morsan och farsan för att handla och fixa lite grejer inför jul. Därefter en hyfsat rejäl promenad och sedan har jag mest bara tagit det lugnt och gjort inget särskilt. Typ läst tidningen, druckit must och lyssnat på julmusik. Julpyntade gjorde jag redan igår så det är jag färdig med. Glitter på balkongräcket är det nya pyntet för i år. Blev synnerligen juligt.