Borta

Cykeln är borta.
När jag kom upp i morse hade någon varit här och hämtat cykeln. Hon? Kanske, men med tanke på att hon såvitt jag förstått flyttat till annan ort och att det skett under morgonen (gick och la mig vid tre, så någon gång efter det) skulle jag nog snarare satsa pengarna på hennes föräldrar. Fast det spelar ju faktiskt ingen som helst roll. Hennes cykel är borta och det är gott så. Nu slipper jag den ständiga påminnelsen.

Det sista spåret, den sista påminnelsen. Borta.

Jag hoppas hon har det bra. Var hon än är.


Och haha ja, jag är naturligtvis tillräckligt självupptagen för att utgå ifrån att det var de lite skämtsamma rader om att cykeln kände sig ensam och bortglömd jag skrev igår som ledde till att den blev upphämtad.