Om denna dag (och en 90-talsjul)

Mötet med AF gick bra. En högst odramatisk historia. Min nya handläggare (som jag fått då min gamla tydligen byter arbetsuppgifter) ville typ mest bara höra hur det går och se vem jag är och så. Så för tillfället fortsätter jag hålla igång jobbsökandet som jag gjort sedan jag slapp ur stöd och matchnings klor. Sedan ska vi ha ett nytt möte framemot februari så får vi se hur läget ser ut. Just i dagsläget med servettbudgeten och den ännu olösta regeringsfrågan hänger ju ganska mycket i luften. Rent krasst vet vi ju inte ens om AF kommer finnas kvar i sin nuvarande form till våren.
Slog mig förresten att om det blir verklighet att AF kommer behöva säga upp ett antal tusen medarbetare, vad skumt det då måste bli för de uppsagda att skriva in sig på arbetsförmedlingen som arbetssökande. Och för den delen även för de som jobbar kvar och blir deras handläggare.

På tal om något helt annat gick även tvätten bra. Visade sig helt oförvånande att det var sjukt smidigt att både hänga och vika tvätten när det inte var mer än fyra t-shirts, en långärmad, en luvtröja och ett par veckors underkläder.
Likaså blev julgransletandet till sist en smärre succé. Första stället vi tittade på hade fina granar, men de var väl små. Samma sak på andra stället. På tredje stället däremot, där hittade vi en som var både snygg och i bra storlek. Så det var tredje gången gillt kan man säga. Gott så. Nu står granen nere i morsan och farsans garage i väntan på att traditionsenligt kläs den 23:e. Minns ännu barndomens julgransklädningar. Alltid den 23:e, på morgonen/förmiddagen. En gemensam familjeaktivitet. Lite julmusik i bakgrunden, ibland från cd, ibland på radio. Alltid var det något jag och min syster blev oense över. Mycket av pyntet vi pysslade på dagis eller i skolan finns ännu kvar, hör till. Jag minns en jul, måste ha varit sent 90-tal, när granen var klädd och jag satte mig i en av fåtöljerna, tittade på granen och mös. Kent Finell pratade julminnen i radion; det lilla pirret över att det snart, snart var julafton, och julfriden bara kom över mig. Den känslan jag hade då, det är nog den jag ännu jagar när 24:e december närmar sig.
Numer pratar inte Kent Finell på radion och julgransklädningen är inte längre en familjeaktivitet, men granen ska kläs den 23:e för annars är det inte på riktigt. Det är helt enkelt så det ska vara, som en perfekt och underbar lag.