Källarfynd

Fick någon timme över på eftermiddan så då passade jag på att gå ner i förrådet och kolla om jag hittade något kul som går att köra till auktion. Var väl inget superspännande, mest lite småkrafs av typen ta dit det och se om de tror att det är något som kan gå och sälja. Däremot hittade jag också: mina gamla skolkataloger! De tog jag givetvis upp och har suttit och bläddrat i under kvällen. Blev en märkligt kluven känsla av att det var roligt att titta igenom och viss sentimentalt vemod över den tid som flytt. Nostalgi och minnen, påminnas om personer man minns väl från bilderna men inte kan namnet på och inte tänkt på på uppåt 20 år. En del googlande för att se hur en och annan ser ut idag. Flera av dem människor man aldrig träffat men som av ett eller annat skäl fastnat för att man i barn- och ungdomen bläddrat fram och tillbaka i de där katalogerna och inte kunnat undgå att lägga märke till dem, nästan lite som med kändisar från barndomen man inte visste att man glömt förrän de plötsligt dyker upp i något sammanhang. Även en påminnelse, lika delar smärtsam som ljuvt nostalgisk, om alla man glömt att man var olyckligt kär i.

Allra roligast var den "Minnesbok" som sattes ihop när vi slutade sexan. Ett häfte där alla i klassen skrivit lite kortfakta om sig själva. Favoritfilm, favoritmusik, drömjobb, drömtjej/kille och så vidare. Kan såklart inte svara för de andra i klassen men ser jag till vad jag skrev om mig själv då kan konstateras att det ändå hänt en del under de här 24 åren. Då var jag närmast besatt av hockey, hade angett en bok om NHL som min favoritbok, hockeyproffs som drömjobb, radade upp ett helt gäng hockeyspelare som idoler och nämnde Hockeykväll med fyran som mitt favorit program på tv. Tydligen gillade jag då den mesta musiken utom "jazz, blues, klassiskt och dansband". Var väl inte helt sant, fanns nog väldigt mycket musik jag som 12-13-åring inte hade gillat, men åtminstone sannare än när jag som bra egenskap blåljög och påstod att jag var en bra hockeyspelare för det var jag inte och det visste jag redan då. Dansband är jag fortfarande inte så förtjust i, men har lärt mig digga jazz, blues och klassiskt åtminstone. Men skulle jag träffa någon från den klassen i dag kommer jag givetvis utgå ifrån att det de skrev om sig själva våren 1998 fortfarande stämmer.

Skämt åsido, det var roligt att bläddra i det där och se hur alla beskrev sig då. Hade varit roligt att se hur de hade svarat i dag. Nästa år är det fan 25 år sedan, hade vi gått lika långt tillbaka då hade vi hamnat på 1973. En helt annan era och värld. Skrämmande.