Tomteminne

Relativt vanlig söndag. Drack ett glas must och lyssnade på julmusik på eftermiddan. Såg en inte särskilt bra men lagom söndagskorkad film under kvällen. Känns väl som att förkylningen fortsätter gå åt rätt håll. Om det varit en vanlig arbetsvecka hade jag definitivt kunnat jobba i morgon, även om det kanske är en liten bit kvar till att känna sig helt helt återställd.

Tråkigt att det gått och blivit mildväder. Nästan lite retsamt att det först är nästan perfekt vinterväder större delen av december, för att töa bort såhär strax före jul. Sådant väder det varit i veckan hade ju varit magiskt att ha över jul och nyår. Visserligen ser det ut att bli kallt igen lagom till jul, men eftersom det hunnit bli slaskigt och blött är ju risken att det bara blir isigt och jäkligt. Nåväl, det blir vad det blir. Bättre minusgrader och isigt än ett gäng plusgrader och känsla av en grå marsdag som det varit något år.

Eftersom jag blev sjuk ligger jag något lite i efter i julförberedelserna. Framförallt har jag inte riktigt hunnit julölsmysa som väl var tanken. Till veckan här ska jag i alla fall baka julkakor och så ska jag fixa julklappar till mor och far. I och med att syrran och svågern inte dyker upp förrän på juldagen blir det bara vi på julafton i år, så då tycker jag att de gott kan få varsitt paket. Med undantag för något år på slutet då hon var i Göteborg har farmor brukat vara med på julfirandet också, men hon tog ju sitt sista andetag i höstas. Märkligt nog känns det inget särskilt alls att det blir första julen utan henne. Hennes död kom så odramatiskt och inte oväntat så rent känslomässigt har det inte varit särskilt mycket att handskas med alls. Det känns mest fint att ha kunnat julpynta med några av hennes tomtar och att baka hennes julkakor. Hade jag inte blivit sjuk skulle jag nog ha bakat ett par, tre sorter (kanske rentav vågat ge mig på de mytomspunnet pilliga mandelrullarna) men nu blir nog "bara" en sort plus någon form av godis enligt eget huvud. Ingen jul utan Fazerrutorna! Och den praktfulla tomte jag gav farmor i julklapp ett år i vad som måste ha varit slutet av 90-talet och som sedan dess alltid hade en framträdande plats i hyllan står nu här alldeles intill mig, ovanpå ett cd-ställ, och sprider gemyt. Jag gick på högstadiet, exakt vilken klass minns jag inte men gissar på sjuan eller åttan, när jag såg den i skyltfönstret på en lågprisaffär, Spargrisen, som låg där Go Banana ligger i dag och där det tidigare hade varit apotek. Jag gick förbi där när jag promenerade till och från skolan, och eftersom jag visste att farmor samlade på tomtar fångade den genast min blick och fick mig att känna att där hade vi farmors julklapp. Så en dag gick jag inte och köpte den. Vill minnas att den kostade en hundring, möjligtvis 199. Måste när jag nu tittar på den säga att det är väldigt mycket tomte för pengarna. Hur som helst, när vi skulle tömma lägenheten visste jag tidigt att den tomten ville jag ha, dels för att den är fin men mest för att jag har så starka och tydliga minnen av historiken kring den. Känns fint att på sätt och vis sluta en cirkel när den står intill där jag sitter. Får jag någon gång egna barn är min förhoppning att den tomten ska bli en av de där sakerna som verkligen är julminnen för dem. Som det räcker att se för att känslan av julmagi ska komma över en, så som morsans ganska fula plasttomte eller en viss tomteskål gjorde när jag själv var liten. Förlåt, nu blev jag visst en smula sentimental.

Satte förresten ihop änglaspelet jag tog med uppifrån farmor häromdagen. Fast det kommer jag nog inte våga tända. Jisses vilken ranglig konstruktion. Bara att få ljusen att stå rakt var helt omöjligt. Men men, det får väl stå otänt och se lite juligt ut bara.