Surt!

Bofors - Nybro 1-2 (0-0, 1-2, 0-0)

Skottstatistik speglar inte alltid matchbilden och säger egentligen inte särskilt mycket i sig själv. Kvällens 42-24 (60-31 om vi räknar skott utanför) ger dock en ganska bra bild av hur matchen såg ut. BIK spelade riktigt skapligt, gjorde sin hittills bästa insats för säsongen och var det bättre laget. Det är ju bara det där att de just nu har så förtvivlat svårt att få in pucken. Det skapades lägen, trycktes på. Hade man tittat på puckinnehav hade siffrorna nog varit ännu större än skotten. Med normal utdelning hade vi gjort 4-5 mål i den här matchen. Men det gjorde vi inte, och då räcker ett friläge efter en slarvig passning i pp och ett turligt mål där pucken på något märkligt vis studsar in för att åter bli utan poäng. Spelet såg bra ut och det får man ta med sig och bygga vidare på, men i enskild match som den här så vad spelar det för roll att spela bra om pucken inte vill gå in?

Unge Jonsson i målet gjorde en stabil insats, även om andra målet med sin märkliga studs möjligtvis såg lite billigt ut från läktarplats. Funderar på om det inte vore läge att spela honom mot Brynäs även om Hellgren är tillbaka, för låt oss vara ärliga med att Hellas inte riktigt varit sitt bästa jag i inledningen av serien. Är väl i ärlighetens namn ett antal spelare som underträffat förväntningarna såhär långt, men där kan det förhoppningsvis släppa bara poängen börjar trilla in och man får lite mer självförtroende i spelet.

Noll poäng på fem matcher är naturligtvis en mardrömsinledning, men kan man bygga vidare på spelet man visade i dag och addera lite mer effektivitet ska man nog kunna vända på det här. Om det sedan längs vägen skulle trilla in någon spetsspelare som kan kliva in och ösa in poäng likt Foppa och Abols gjorde när vi krisade 2018 hade det ju inte gjort ont, men tittar man på truppen vi har ska det finnas tillräcklig kompetens för att få fart på produktionen ändå.

Brynäs borta i nästa match är såklart en grymt tuff uppgift i det här läget, men kanske kan det vara bra att kunna kliva ut på isen helt utan förväntningar. Inte utan press, för den finns alltid när man inlett med fem raka förluster, men där ingen utomstående egentligen förväntar sig något annat än nederlag. Skulle man vinna den matchen kan det bli just den skjuts som krävs. Man kan ju alltid drömma.