Snart är det definitivt

Av allt att döma blir det här det sista blogginlägget skrivet från Kalmar. Det har blivit några genom åren, det första måste ha skrivits någon gång när jag var här för en kursintroduktion eller tenta eller något liknande. Det börjar bli rätt längesen nu. Men det här blir alltså det sista. Det känns tråkigt, av skäl som jag ju tjatat om ett antal gånger förut. Är ju inte direkt sugen på att flytta härifrån nu och på det här sättet. Och eftersom jag egentligen har lägenheten kvar till imorgon hade jag faktiskt inte varit främmande för att stanna här en natt till, även om det hade inneburit att sova på liggunderlag i en tom lägenhet, med datorn och en sänglampa som enda sällskap. För att liksom förlänga Kalmartiden  Men det skulle jag aldrig lyckas få mina föräldrar att förstå, de är på tok för osentimentala ibland. Dessutom kan jag ju behöva vara med och övervaka urpackningen ikväll. Att lämna de där två ensamma med att packa ur mina grejer ur bilen vet jag inte om jag vågar...

Vart tar jag då vägen nu? Det blir en mellanlandning i Karlskoga. Det är inte alls vad jag vill. Är väldigt osugen på att bo där uppe nu. Så det är väl också en del i att det känns jäkligt trist att flytta. Att tvingas tillbaka till staden man en gång flydde är ju de facto ett misslyckande. Men eftersom det blivit som det blivit, och särskilt eftersom jag inte visste att mina köpoäng hos Kalmarhem gick upp i rök i samma ögonblick som ja sa upp lägenheten, har jag liksom inte så värst många alternativ. Men låt oss hoppas att mellanlandningen blir kort. Något annat skulle jag nog inte klara.

Nu ska väl det sista packas, lägenheten städas ur, nycklarna lämnas in, och sedan börjar resan härifrån. Den resa jag hade hoppats slippa göra. På återseende ikväll. Då från en helt annan plats än denna. Då är det definitivt över. Fan.

Hej då Skräddaretorspvägen. Hej då Kalmar. Tack för allt. Jag kommer att sakna dig, och du kommer för alltid att ha en plats i mitt hjärta.