Kanske något eget

Morsan har lyckats få lite halvhugg på en lägenhet som eventuellt kan passa mig. Det är ju bra. Att bo hos föräldrarna är ju ingen höjdare liksom. Det som väl gör mig lite kluven är att lägenheten i fråga ligger här i stan; jag vill ju inte riskera att fastna här liksom. Att fastna här vore något av en mardröm. Bara att jag bor mig här i stan som en tillfällig mellanlandning känns som något av ett misslyckande, jag hade ju flytt liksom. Jag växte upp här och en stor del av mitt hjärta finns här, men där jag befinner mig i livet just nu vill jag ha något annat. Jag säger inte att jag aldrig någonsin kommer bo här permanent igen, men inte just nu.

Men som sagt, skulle jag få den där lägenheten vore det ändå bra. Det är skönt att ha något eget och att få styra sig själv helt och hållet. Och eftersom jag har inställningen att det oavsett vilket blir en tillfällig lösning och att jag oavsett vilket bara mellanlandar här i stan, tror jag risken att jag fastnar är väldigt liten. Jag kommer fortsätta sträva bort - mot något annat, något större, något bättre - även om jag har en egen lägenhet. Eftersom jag bär med mig rädslan för att fastna kommer jag hela tiden akta mig för att göra det.