Tjoho!

Bofors - Rögle 4-0 (1-0, 1-0, 2-0)

Första fyra minuterna av matchen, jävlar vad bra Bofors var då. När Bofors gjorde 1-0 efter 3.59 hade Rögle knappt fått röra pucken. Visst, det hade blivit ett par utvisningar så Bofors spelade fem mot tre i mer än en och en halv minut, men ändå. De där fyra första minuterna var magiskt bra.
Annars är väl intrycket av matchen att Rögle var ganska bleka. Det syntes stundtals att det finns skicklighet och talang i laget, men det märktes också att de har haft en tung start på säsongen och är ett lag i motgång. Det märktes tydligt att självförtroende och harmoni inte riktigt finns för tillfället. Det var frustrerat och oinspirerat helt enkelt. Inte minst visade sig frustrationen genom stundtals dåligt humör och en del rätt fula grejer. Inte minst Tjärnqvists fula (och extremt onödiga) tackling på Näsa när det redan stod 4-0 och det bara var ett par minuter kvar att spela. Är bara att hoppas att Näsa inte blev allvarligt skadad utan att han gick av som en ren säkerhetsåtgärd nu när matchen ändå var avgjord. Men annars har jag naturlgitvis inget emot att det saknas harmoni och självförtroende hos Rögle, som motståndare är det ju bara att tacka och ta emot.

Till sist, när jag var liten och samlade på hockeybilder var Micke Nylander något av en favoritspelare. Delvis för att jag framförallt samlade på Calgary Flames (de hade ju tuffast klubbmärke) och han då spelade där, men också för att han alltid var skitbra när han var med i landslaget. Då trodde man inte att man sisådär 15-20 år senare skulle se honom spela hockey i Nobelhallen. Hur han var? Sådär får man nog säga. Det märktes att han börjar bli lite till åren och har sina bästa år några säsonger bakom sig om man säger så. Han var inte direkt dålig, men det hände inte särskilt mycket. Sonen hans, aka lille Nylander, var bättre än far sin.