Jag var där
Denna natt för tio år sedan satt jag framför datorn i mitt studentrum i Hultsfred. Plötsligt blev det svart. Inte bara datorskärmen, utan allt blev svart. Strömmen hade gått. Precis som den gjorde för många tusen andra den kvällen och natten.
Först kvällen därpå kom strömmen tillbaka. Ett ganska rejält strömavbrott i vanliga fall, men i sammanhanget var det relativt lindrigt jämfört med hur det var för många andra. På vissa ställen tog det som bekant veckor innan strömmen kom tillbaka. Gudrun hade slagit till.
Jag hade kommit tillbaka till Hultsfred efter julledigheten dagen innan. Fick skjuts ner av farsan. Han hade stannat över natten, men gav sig sedan iväg på förmiddagen. Det var välkänt att det skulle bli oväder, så han såg till att komma iväg innan det drog igång. Som jag minns det var det dock ganska blåsigt redan på dagen, om än långt ifrån hur det skulle bli senare. Under kvällen drog ovädret in på allvar. Jag minns att jag när jag tittade på tv på kvällen noterade hur fönsterrutan buktade under trycket från de värsta vindstötarna. Emellanåt så att jag började få tankar på om rutan skulle kunna blåsa in. Det var klart respektingivande. Stundtals snudd på lite otäckt. Minns att det stod en stor tall utanför lägenheten jag delade med en annan student (studentlägenheterna i det området var två rum med delat kök och badrum), och emellanåt var jag nojig över att den skulle blåsa omkull och landa på huset, eller att en gren från den skulle flyga in i ett fönster. Att noja över omkringflygande grenar kan låta lite fånigt, men med de vindstyrkor som var den kvällen kunde man se förvånansvärt stora grenar blåsa omkring. Inte i luften kanske, de anmärkningsvärt stora grenarna blåste mest omkring längs marken. Men även de blåser ju först ner någonstans ifrån, och skulle en stor gren falla från tallen utanför lägenheten och vinden fick tag på den i fel ögonblick är det mycket möjligt att den hade kunnat flyga in ett fönster. Sådana grejer minns jag att jag nojade över den där kvällen.
TV-programmen jag ville se tog slut. Jag satte mig vid datorn. Och så, svart. Jag tänder några värmeljus och letade fram en ficklampa för att kunna orientera mig i rummet. Eller allra först letade jag fram en liten fickradio som följt med i Kalle Anka ett par veckor tidigare och som låg på skrivbordet. Kan låta märkligt att leta fram en radio det första man gör, men det fanns en liten lampa inbyggd i den. Det var lampan jag var ute efter. Med den lampan kunde jag sedan leta fram värmeljus och ficklampa.
Klockan var trots allt ganska mycket, och det fanns inte mycket jag kunde göra, så jag gick och la mig.
Nästa morgon hade strömmen ännu inte kommit tillbaka. Jag minns inte dagen i detalj, men jag vet att jag i huvudsak ägnade den åt att lyssna på den lilla fickradion, läsa tidningen nedanför fönstret medan det fanns dagsljus (och senare i skenet av värmeljus) och att mest bara sitta vid köksbordet. Åt bröd med olivolja som mat. Och någon form av frukt (kan ha varit en mandarin, men kan också ha varit en banan). Ville inte öppna kylen i onödan, och det var vad som fanns i skafferiet. Var ute en sväng för att handla (annars hade jag ju inte haft någon tidning att läsa), men om jag var på Konsum nere i centrum eller på den lilla butiken på hörnet minns jag inte. Tycker mig ha minnesbilder från båda, men rimligtvis var jag bara på den ena. Det spelar ingen större roll.
Som sagt delade jag lägenhet med en annan kille, men han hade inte kommit tillbaka efter julen än, så jag satt för mig själv där i den mörka lägenheten. Åter med värmeljus och ficklampa som enda ljuskälla. Såhär i efterhand kan jag tänka på det som ganska mysigt, men då kändes det mest drygt och träligt. Inte att vara för mig själv, det har jag inte så mycket emot, men att vara utan ström var drygt. Det fanns ju just inget alls att göra förutom att bara sitta där vid bordet, och jag kunde inte laga mig någon mat eller nånting. Där satt jag och hoppades på att strömmen skulle komma tillbaka, misströstade emellanåt, hörde rapporterna om stormen effekter på radion. Fick tiden att gå. Det blev kväll och mörkt igen. Hörde på radion att arbetet med att reparera elledningarna alldeles strax skulle avbrytas för kvällen. Eftersom jag då ännu inte fått tillbaka strömmen började jag misströsta rejält, och samtidigt ställa in mig på ännu en kväll och natt utan el. Men så, bara någon enstaka minut innan hoppet för kvällen skulle vara ute, hörde jag hur det som genom ett trollslag började surra i kylen. Hade fram till dess inte tänkt på hur tyst det varit under dagen, på att de där ljuden som alltid finns i vardagen var borta. Jag upptäckte att de varit borta först när de kom tillbaka.
Jag var utan ström i lite mindre än ett dygn. Strax före åtta på kvällen kom den åter. I vanliga fall ett ganska långt strömavbrott. I sammanhanget klarade jag mig dock lindrigt undan jämfört med många andra. På vissa ställen tog det veckor innan strömmen kom tillbaka. Där jag befann mig, Hultsfred, klarade vi oss generellt jämförelsevis lindrigt. Andra delar av Småland fick en betydligt värre smocka. Men även i Hultsfred syntes stormens effekter. Inte minst ett och annat omkullblåst träd, varav några rentav hade knäckts mitt på stammen. Ännu tydligare märktes det dock när vi någon vecka senare åkte buss till Kalmar för en kursintroduktion. På sina ställen längs vägen var det rejält med träd som blåst omkull i stormen. Och på de regionala nyhetssändningarna pumpades det ut stormrelaterade nyheter i veckor efteråt.
Det var, som sagt, rejäla krafter i rörelse den natten. Såhär i efterhand är jag glad över att ha fått uppleva det på så pass nära håll. För även om jag befann mig i kanterna av det drabbade området fick jag ändå ett smakprov på naturens krafter. På vad en rejäl storm innebär. Det är respektingivande när det sätter igång.
Först kvällen därpå kom strömmen tillbaka. Ett ganska rejält strömavbrott i vanliga fall, men i sammanhanget var det relativt lindrigt jämfört med hur det var för många andra. På vissa ställen tog det som bekant veckor innan strömmen kom tillbaka. Gudrun hade slagit till.
Jag hade kommit tillbaka till Hultsfred efter julledigheten dagen innan. Fick skjuts ner av farsan. Han hade stannat över natten, men gav sig sedan iväg på förmiddagen. Det var välkänt att det skulle bli oväder, så han såg till att komma iväg innan det drog igång. Som jag minns det var det dock ganska blåsigt redan på dagen, om än långt ifrån hur det skulle bli senare. Under kvällen drog ovädret in på allvar. Jag minns att jag när jag tittade på tv på kvällen noterade hur fönsterrutan buktade under trycket från de värsta vindstötarna. Emellanåt så att jag började få tankar på om rutan skulle kunna blåsa in. Det var klart respektingivande. Stundtals snudd på lite otäckt. Minns att det stod en stor tall utanför lägenheten jag delade med en annan student (studentlägenheterna i det området var två rum med delat kök och badrum), och emellanåt var jag nojig över att den skulle blåsa omkull och landa på huset, eller att en gren från den skulle flyga in i ett fönster. Att noja över omkringflygande grenar kan låta lite fånigt, men med de vindstyrkor som var den kvällen kunde man se förvånansvärt stora grenar blåsa omkring. Inte i luften kanske, de anmärkningsvärt stora grenarna blåste mest omkring längs marken. Men även de blåser ju först ner någonstans ifrån, och skulle en stor gren falla från tallen utanför lägenheten och vinden fick tag på den i fel ögonblick är det mycket möjligt att den hade kunnat flyga in ett fönster. Sådana grejer minns jag att jag nojade över den där kvällen.
TV-programmen jag ville se tog slut. Jag satte mig vid datorn. Och så, svart. Jag tänder några värmeljus och letade fram en ficklampa för att kunna orientera mig i rummet. Eller allra först letade jag fram en liten fickradio som följt med i Kalle Anka ett par veckor tidigare och som låg på skrivbordet. Kan låta märkligt att leta fram en radio det första man gör, men det fanns en liten lampa inbyggd i den. Det var lampan jag var ute efter. Med den lampan kunde jag sedan leta fram värmeljus och ficklampa.
Klockan var trots allt ganska mycket, och det fanns inte mycket jag kunde göra, så jag gick och la mig.
Nästa morgon hade strömmen ännu inte kommit tillbaka. Jag minns inte dagen i detalj, men jag vet att jag i huvudsak ägnade den åt att lyssna på den lilla fickradion, läsa tidningen nedanför fönstret medan det fanns dagsljus (och senare i skenet av värmeljus) och att mest bara sitta vid köksbordet. Åt bröd med olivolja som mat. Och någon form av frukt (kan ha varit en mandarin, men kan också ha varit en banan). Ville inte öppna kylen i onödan, och det var vad som fanns i skafferiet. Var ute en sväng för att handla (annars hade jag ju inte haft någon tidning att läsa), men om jag var på Konsum nere i centrum eller på den lilla butiken på hörnet minns jag inte. Tycker mig ha minnesbilder från båda, men rimligtvis var jag bara på den ena. Det spelar ingen större roll.
Som sagt delade jag lägenhet med en annan kille, men han hade inte kommit tillbaka efter julen än, så jag satt för mig själv där i den mörka lägenheten. Åter med värmeljus och ficklampa som enda ljuskälla. Såhär i efterhand kan jag tänka på det som ganska mysigt, men då kändes det mest drygt och träligt. Inte att vara för mig själv, det har jag inte så mycket emot, men att vara utan ström var drygt. Det fanns ju just inget alls att göra förutom att bara sitta där vid bordet, och jag kunde inte laga mig någon mat eller nånting. Där satt jag och hoppades på att strömmen skulle komma tillbaka, misströstade emellanåt, hörde rapporterna om stormen effekter på radion. Fick tiden att gå. Det blev kväll och mörkt igen. Hörde på radion att arbetet med att reparera elledningarna alldeles strax skulle avbrytas för kvällen. Eftersom jag då ännu inte fått tillbaka strömmen började jag misströsta rejält, och samtidigt ställa in mig på ännu en kväll och natt utan el. Men så, bara någon enstaka minut innan hoppet för kvällen skulle vara ute, hörde jag hur det som genom ett trollslag började surra i kylen. Hade fram till dess inte tänkt på hur tyst det varit under dagen, på att de där ljuden som alltid finns i vardagen var borta. Jag upptäckte att de varit borta först när de kom tillbaka.
Jag var utan ström i lite mindre än ett dygn. Strax före åtta på kvällen kom den åter. I vanliga fall ett ganska långt strömavbrott. I sammanhanget klarade jag mig dock lindrigt undan jämfört med många andra. På vissa ställen tog det veckor innan strömmen kom tillbaka. Där jag befann mig, Hultsfred, klarade vi oss generellt jämförelsevis lindrigt. Andra delar av Småland fick en betydligt värre smocka. Men även i Hultsfred syntes stormens effekter. Inte minst ett och annat omkullblåst träd, varav några rentav hade knäckts mitt på stammen. Ännu tydligare märktes det dock när vi någon vecka senare åkte buss till Kalmar för en kursintroduktion. På sina ställen längs vägen var det rejält med träd som blåst omkull i stormen. Och på de regionala nyhetssändningarna pumpades det ut stormrelaterade nyheter i veckor efteråt.
Det var, som sagt, rejäla krafter i rörelse den natten. Såhär i efterhand är jag glad över att ha fått uppleva det på så pass nära håll. För även om jag befann mig i kanterna av det drabbade området fick jag ändå ett smakprov på naturens krafter. På vad en rejäl storm innebär. Det är respektingivande när det sätter igång.
posted by Nicklas R at 00:48
0 Comments:
Post a Comment
<< Home