Balkonghäng

Det var ju trist med Olle Ljungström. Kärleken publiken överöste honom med när jag såg honom på Way Out West någon gång 2008-2010 är fortfarande ett av de finaste konsertögonblick jag upplevt.

Den här dagen har till stora delar annars tillbringats på balkongen. Klev ut där vid kanske halv två-draget eller något sånt och stod och hängde en stund, gick in och slog på lite musik, öppnade en öl (och med en öl menar jag just en öl, få inge idéer här) och stod och hängde vid balkongräcket en stund till, satte mig och läste och blev sedan sittande tills jag kände att jag behövde gå in och fixa något ätbart vid lite efter fem. Det var gött och härligt och trevligt. Men det märks att man inte är riktigt van att sitta i solen än, för jäspalt vad trött jag blev efter maten. Slutade med att jag gick ut och tog ett varv i kvarteret framåt kvällen för att piggna till lite grann. Känner mig väl i ärlighetens namn fortfarande rätt slö, men jag slapp i alla fall att somna på soffan under kvällen och det är ju alltid nåt.

För övrigt skulle jag nog behöva klippa mig snart. Känns som det börjar bli alldeles för långt i nacken.