Små marginaler

Stenson idag. Skeetskytten igår. Varför missar svenska idrottare så ofta med minsta möjliga marginal? Bara i det här OS finns ju flera exempel. Emma Johanssons silver, judokillen som förlorade bronsmatchen, i någon mån Sjöström på 200 frisim. Kanske skulle man också kunna räkna in handbollslandslaget som förlorat flera matcher med ett eller två mål. Då har jag säkert också glömt någon som varit nära men missat knappt. Och från förra OS minns vi ju Nordéns tusendelsförlust i triathlon, fälttävlanssilvret som var änden av en bakhov från guld, uddamålsförlusten i handbollsfinalen, och för all del Tornéus som var en enda ynka centimeter från medalj. Mycket handlar naturligtvis om otur eller motståndare som helt enkelt varit bättre, men samtidigt verkar det som att det av någon anledning saknas den där sista killerinstinkten och förmågan att krama ur det sista för att få de små marginalerna med sig. Man kan undra vad det beror på. Oavsett anledning är det en aning frustrerande för oss som tittar på. Det vill sig liksom inte riktigt och de hårfina marginalerna grinar emot. Jag är fett trött på hårfina missar.