En känsla av hemlöshet

Var ute och drack öl med en kompis igår. Första gången sedan reddan stängde och vi blev hemlösa i nattlivet. Fast vi tog faktiskt vägen förbi för att ta adjö. Lade en blomma vid dörren och spelade Rule Britannia. En liten stillsam ceremoni för att sörja en älskad gammal vän. Det kändes fint.

Sedan hamnade vi på ett annat ställe. Kändes lite konstigt, ovant och emellanåt snudd på lite obekvämt. Det kommer dröja innan man känner sig lika hemma någonstans igen. Bara att komma in, nicka igenkännande till personalen, låta blicken vandra över kylarna och fråga Har ni fått in något nytt kul?
Kommer man överhuvudtaget orka bygga upp en stammisstatus på något annat ställe?

Men på det stora hela ändå en rolig och trevlig kväll. Trots att utbudet av roliga ölsorter var klart mindre än man vant sig vid. Trots att vi inte kände oss särskilt hemma eller tillhörande. Men sällskapet var trevligt och vi hade roliga och intressanta diskussioner. Så det var en kul kväll. Lite för kul kanske med tanke på att jag lyckades somna på soffan när jag kom hem och sedan vaknade med tydliga bakfyllesymptom vid halv sju-tiden imorse. Då var det en dam som pratade finska på tv.

Sedan rullade söndagen på så som söndagar brukar rulla på.