Stannade inne

Idag har det inte blivit något balkonghäng. För kallt och molnigt. Eller, jag klev ut i kanske fem minuter vid typ sexdraget eller något sådant när solen tittade fram helt kort bara för att. Men det räknar jag inte som balkonghäng riktigt.

Imorse väcktes jag av en avgångsklass på väg till studentavslutningen som gick förbi på gatan utanför och var högljudda. Jag bor bara ett stenkast från den stora gymnasieskolan här i stan så det är något av en tradition att bli väckt av ystra studenter på avslutningsdagen. I år hade de dock inga tutor och trumpeter och allt vad det varit tidigare år utan de nöjde sig med att tjoa och tjimma och skråla den gamla ramsan "Bira, bira, bira - Bärs! Bärs! Bärs!". Det var nästan så jag fick en nostalgisk tår i ögonvrån.
Vanligtvis gillar jag inte att bli väckt innan klockan ringer, men det här är ett tillfälle jag har mer än överseende med. Klart de ska vara ystra och högljudda. Och det har blivit en mindre tradition att se en eller ett par klasser tåga mot skolan på morgonen.

Såg för övrigt även början på flakåkningen när jag var ute på promenad. De första flaken rullade förbi just som jag kom nerför backen vid busstation. Fast jag stannade inte för att titta. Blir bara sentimental över den flyende ungdomen när jag ser studentflak.
Jag kan annars tycka att charmen med flakåkandet har försvunnit en smula nu när alla har stora ljudanläggningar och pumpar (oftast kass) musik stenhårt. Det kanske är ett ålderstecken, men någonstans tycker jag att det hör till att man själv för liv och sjunger och skanderar ramsor och tja, bara vrålar rätt ut emellanåt. När jag tog studenten, vilket förvisso är ganska längesedan nu (tolv år, hemskt), tror jag vi hade en liten bandare som ändå inte hördes när lastbilen drog igång motorn, annars använde vi bara våra egna röstresurser. Och en supportertuta som vi tutade med när vi mötte de andra klassernas flak. Fast man får väl se det som att tiderna förändras och att huvudsaken är att det är de som står på flaken som har roligt. Även om man kan ha synpunkter på musikvalet.

Just när det gäller studenten är jag förresten glad att jag växte upp i en småstad. Här blir flakåkningen lite av en happening och mindre folkfest med mycket folk som står och tittar längs vägen. Inte alls som i större städer där det mest blir ett irritationsmoment och ingen utom de närmast sörjande bryr sig. Och så åker alla dessutom samtidigt, vilket såklart bidrar till känslan av event. Tror förresten att det blivit mer folkfestfeeling nu än när jag åkte. På den tiden fanns två gymnasieskolor med utspring och flakåkning med ett par timmars mellanrum, men för några år sedan byggde de ut Bergslag och slog ihop båda skolorna så nu har alla som tar studenten här i stan utspring och flakåkning samtidigt.

I övrigt har jag ägnat dagen åt att läsa och tja, bara ta det lugnt. Tagit helg helt enkelt.