Ni är konstiga

Så, Portugal alltså. Jag förstår ingenting.
Låten var ju jättetråkig, fullkomligt menlös och helt ointressant. Tröttmössemuzak. Jag minns inte ens hur den går trots att det vara var minuter sedan jag hörde den. Sömnigt, tråkigt och helt obegripligt hur den kunde ta en såda jordskredsseger. Musik för människor som inte förstår musik. Som tycker att Coldplay är alternativa och indie. Som tycker att sångaren i Stiftelsen är djup och svår och konstnärlig. Som tycker att det blir lite alternativt och spännande för att ett par toner svagt kan påminna om jazz. Carpe diem-människor.

Och det där lilla talet han höll när han tagit emot trofén? Jösses så pinsamt. När han började prata om att det var en seger för "music that means something" kände man ju bara att nej, sluta, ta mig härifrån. Då blev han den där kvasiintellektuella gymnasiekillen som tycker att han själv är så himla djup och insiktsfull, och antagligen kallar sig just för "djup" i sin tinderprofil. Den där som gillar Ed Sheeran och John Mayer och tycker att han är stentufft indie för att han minsann lyssnar på musik med "riktiga instrument", helt på vinyl såklart. Höll på att gå i bitar av genans över det lilla talet. Fast med tanke på frisyren var det väl ungefär vad man kunde vänta sig.

Men att jag inte förstår något alls av resultatet i ESC är väl i och för sig standard. Det brukar jag ju sällan göra. Man får nog anta att jag inte riktigt delar smak med majoriteten.
Glädjande dock att Sverige lämnade sin telefonröstningstolva till Belgien. Det var en av väldigt få låtar jag hade varit bekväm med som vinnare i år. Det hör inte direkt till vanligheterna att jag och folket är överens.

Annars hade jag väl en helt okej kväll på twitter, jag unnade mig ett par glas läsk och lite choklad, och de sista två madeleinekakorna som var kvar sedan jag bakade härom dagen. Imorgon är det söndag. Nu måste jag leta fram en ganska sen kvällens franska.