Förlängningsseger!

Bofors - Västerås 2-1 förl. (1-0, 0-0, 0-1, 1-0)

Skönt med seger, men också känslan av ett ganska onödigt poängtapp. Västerås gjorde det förvisso bättre än sin tabellplacering men under andra halvan av matchen kändes det som att vi tog över allt mer och borde ha avgjort. Framförallt borde vi ha gjort mål när vi fick fem minuters powerplay i mitten av tredje perioden. Istället drog vi på oss en utvisning med knappa halvminuten kvar av pp:t och när Västerås sedan blev fulltaliga lyckades de få in en puck. Men även om vi hade det mesta av spelet och tryckte på ganska rejält i slutperioden hade vi svårt att få till de där riktigt, riktigt vassa A-chanserna, och när vi väl hade chanser ville pucken inte in. Deras målvakt gjorde en bra match ska sägas men vi borde också ha gjort något mål där och avgjort det här redan på ordinarie tid. Förlängningen var sedan ungefär som förlänignar brukar vara. De var nära några gånger, vi hade några chanser och till slut kom utdelningen när pucken studsade rätt. Det var ju för väl det i alla fall. För det hade varit ruskigt surt att förlora den här matchen.

Nu väntar en rejält tuff helg. Björklöven borta på fredag och sedan Modo, även det på bortaplan, på söndag. Vore önskvärt att lyckas plocka i alla fall någon poäng i de matcherna. Annars kan avståndet ner till just Modo på fjärdeplatsen bli otäckt litet inför de två avslutande matcherna nästa vecka. Tre poäng mot Modo vore givetvis det allra bästa, då vore trejdeplatsen säkrad, men varje poäng vi kan sno med oss i de där två kamperna blir värdefull. Men då får vi hoppas på en lite skarpare insats och torrare krut i poängbössorna.

Det ordinära är åter

En tämligen ordinär dag. Vardagen efter OS-yran. Jobbat och stått i, även om det just idag inte varit supermycket att göra. Imorgon däremot ser det ut att bli rätt körigt. Sista dagen före tryck och flera jobb som lyckats klumpa ihop sig just där. Men det är bara att gasa på så får vi hoppas att det går vägen. Ska inte vara något som innebär några större svårigheter vad det verkar på förhand, fast det vet man ju i och för sig inte säkert förrän efteråt. Kommer dock behöva kliva upp lite tidigt men det får väl gå.

Bokrean började idag men jag hann inte gå dit och kika. Det får jag ta på torsdag när tidningen är skickad på tryck och man kan andas ett par dagar. Ska bli spännande att se vad man kan hitta där i år. Brukar ju alltid bli en trevlig liten hög som följer med hem. Så förhoppningsvis även detta år. Fast skulle iofs bli klart förvånad om det inte blir så.

Nåväl, bäst att runda av här så jag kan få "kvällsrundan" avklarad och gå och lägga mig lite i tid så jag orkar upp när klockan ringer. 

Skämmigt!

Vimmerby - Bofors 5-1 (1-0, 0-1, 4-0)

Nog för att man hade lite på känn att det skulle kunna bli en flopp ikväll, men det här var ju bara pinsamt. Skärpning anbefalles! Men men, ska man se det positivt kan ju det här göra så att vi petar ner Västerås under strecket igen om vi slår dem på onsdag. Det vore ju faktiskt inte helt dumt.

Gyllene avslutning

Vilken gyllene avslutning det blev på OS för svensk del. Vilken revansch av Ebba, och så strax därpå curlingguldet efter en riktigt stabil match. Ebbas utklassning av de andra var inget annat än makalös. Det var en evighet ner till tvåan, och sedan ännu längre därifrån ner till bronset. Så sak en femmil med masstart köras. Så ska en revansch tas. Tänk bara om vi dessutom hade kunnat ställa upp med ordinarie manskap på startlinjen. Det hade kunnat bli något alldeles oerhört. Som om inte det här var oerhört nog. Leendet där på upploppet, det var magiskt att se. Måste ha varit mäktigt också att få ta emot medaljen på avslutningsceremonin. Högst troligtvis ett av spelens allra mest välförtjänta ögonblick, en av de mest välförtjänta guldmedaljerna.

Och curlingen sedan. Också det en uppvisning men av ett annat slag. Ingen utklassning men en känsla av ständig kontroll, och så den där fantastiska utslagningen i sista omgången. Man kände redan när Sverige gick in i slutomgången med oavgjort och sista sten att det började lukta guld, men de ska ju göras också. Så strongt gjort att lyckas hålla nerverna i styr och spela så säkert genom hela omgången. Där var det liksom aldrig något snack, och även om schweizskan hade satt sin sista sten perfekt hade det med högsta sannolikhet inte spelat någon roll.

Ser man tillbaka på OS som helhet gör jag det med lite kluvna känslor. Det blir rekord i antal medaljer och det är klart att det ur den aspekten är ett väldigt bra OS. Samtidigt känns det som att det skulle ha kunnat bli så mycket mer. Det har varit mycket stolpe ut och marginaler emot i princip hela OS. Wallbergs fjärdeplats i puckel och bortdömning i parallellen, det sista målet mot Slovakien, övertidsförlusterna i herrarnas kvart och damernas bronsmatch, Ebbas vurpa. Nämnas kan även sjukdomarna som reducerade femmilslagen, Harlauts träningskrasch, alla skidskyttelopp där vi varit någon enstaka bom från medalj. Sättet herrarna försvann ut skicrosstävlingen, liksom för all del att Sandra Näslund "bara" blev trea. Räknas in kan också Frida Westmans och Anna Magnussons fjärdeplatser (även om både de i sig så klart är bra prestationer och placeringar), och inte minst Cornelia Öhlunds brutna stav. Likaså att mycket av herrlagets problem i curling berodde på små, små missar i enskilda stenar.

Faktum är att vi bara var 2-3 guld från att bli topp tre i medaljligan, ytterligare något från att rentav ta andraplatsen. Starkt, men också surt då vi med lite mer medstuds mycket väl kunde (kanske borde) har tagit de där gulden. Vi har heller inte tagit någon sådan där helt oväntad medalj som brukar trilla in de gånger vi gör ett riktigt bra spel. Närmast var Westman i backhoppning och Öhlund i slalom innan bröt staven, kanske också damkronorna som var så oerhört nära bronset bör räknas dit. De medaljer vi tagit är sådana man kunde förvänta sig skulle vara med i medaljstriden, i några fall rentav guldfavoriter i varierande grad. De minst väntade medaljerna är väl de två i alpint, men där visste man ändå att det fanns i korten att det skulle kunna bli medalj så det var inte den där överraskningen som kom från ingenstans. Man hade ju ändå önskat sig någon överraskning. Framförallt Westman var nära, och hade för åtminstone ett par dagar kunnat bli ett hushållsnamn om hon lyckats, men det blev som bekant en fjärdeplats med några få ynka poäng upp till pallen. Marginaler emot, stolpe ut.

Fast man skulle i och för sig kunna hävda att det här på sätt och vis var ett stolpe ut-OS redan från början, att missflytet började redan 2019 när Sverige förlorade den jämna omröstningen om att få arrangera de här spelen. Jag ska inte neka till att det funnits som ett lätt skav i mig hela spelen att veta att det kunde, borde ha hållit i Sverige (ännu mer så när vi haft strålande vinterväder även här i mellansverige hela OS-perioden). Det känns nästan mer och mer bittert ju mer jag läser om valet av värd för de här och för kommande spel.

En tanke som slagit mig är att när bara Paris och Los Angeles återstod som kandidater för 2024 års sommar-OS togs beslutet att på en gång ge Paris 2024 och 2028. När då Stockholm och Milano ett par år senare var de enda kandidaterna för detta vinter-OS kan man väl tänka sig att de kunde gjort ett liknande upplägg så att den ena fått spelen i år, den andra 2030. Men nä, det gick tydligen inte. Istället är det som att IOK ständigt hittat nya sätt att förnedra svenska drömmar om att arrangera vinter-OS.

Till 2030 bjöd de in en rad städer/regioner för dialog, som jag minns det närapå bad de Sverige att söka för att intresset i övrigt var lågt. Bra läge kan man tycka, men tydligen inte. Ibland får man nästan känslan att det skulle vara något personligt. Att IOK har något emot Sverige.

Det är bara 20 år sedan OS hölls i Turin, i samma del av Italien, bara ett par timmar med bil från Milano. Norge har haft vinter-OS två gånger. 2030 blir sjunde gången Frankrike står värd för OS (fjärde för ett vinterspel). När Salt Lake City arrangerar 2034 är det för andra gången på 2000-talet. Sverige har totalt sökt eller funnits med i diskussionen kring vinterspelen nio gånger, varit nära några av de gångerna men aldrig fått dem. Känslan är att vi verkligen borde fått spelen antingen 2026 eller 2030. Fast med tanke på hur det gått när vi försökt är det väl mer troligt att typ Surinam får arrangera vinter-OS före oss. Nästa gång lär det väl läggas i något stort vintersportland som Belgien eller Portugal bara IOK kan slippa utse Sverige till arrangör.

Faktum är att av de fyra som var konkreta kandidater för 2030 har tre av dem, alla utom Sverige, därefter i praktiken tilldelats ett spel. Salt Lake City är redan klart som värdstad 2034, och Schweiz har fått en exklusiv inbjudan att som enda kandidat arbeta tillsammans med IOK i syfte att arrangera spelen 2038. De sistnämnda spelen är alltså inte formellt tilldelade ännu, men lite förenklat kan man uttrycka det som att Schweiz vill och IOK vill och det kommer av allt att döma bli så. Det sistnämnda kommer för övrigt enligt de planer jag sett bli ett ännu mer utspritt OS än det som nu avslutats. Allt spritt på orter över hela Schweiz, typ en ort per sport. Inte ens hockeyn spelas på samma ort utan är tänkt att läggas i tre olika orter i helt olika delar av landet. Så där lär det ju bli riktigt svårt att få den verkliga OS-känslan för de som är på plats. Ett ganska dåligt upplägg i min mening, men det verkar ju vara så de vill ha det av någon anledning. Hur som helst tycker jag det är en smula anmärkningsvärt hur vi åter blir förfördelade här. Att vi som enda av de fyra som uttryckte konkret intresse och lade fram planer för 2030 helt utelämnats. Ser man det utifrån skulle man annars kunna tro att med alla gånger vi sökt och våra ändå hyfsade framgångar som vintersportnation (läste någonstans att vi är det land med flest vinterolympiska medaljer som aldrig själva fått äran att arrangera ett vinter-OS) borde stå först i kön, men uppenbarligen står vi tämligen långt bak.

Börjar bli så less på hur vi ständigt blir dissade att om Schweizplanen trots allt skulle falla av ett eller annat skäl och IOK desperat hör av sig i jakt på någon annan som kan tänka sig att arrangera OS lutar jag åt om vi av ren stolthet borde säga nej. Det passade uppenbarligen inte tidigare och då får ni stå ert kast, fuck you.

Nåväl, lägger vi det åt sidan och istället blickar fram mot kommande OS kan möjligtvis finnas vissa skäl till oro över vilka resultat Sverige kommer göra. Jag tror personligen inte att vi ska förvänta oss lika många medaljer nästa OS som vi tagit i de senaste. Vi står trots allt inför potentiellt ganska besvärliga generationsväxlingar både i längd och skidskytte, delvis kanske också i alpint. Och det är ju i de grenarna samt curling vi generellt tagit flest medaljer de senaste vinterolympiska spelen. Därtill är det väl osäkert om en sådan som Sandra Näslund forstätter (och fortsätter vara dominant) ett OS till, och även om vi nästan alltid lyckas få fram nya curlinglag av internationell toppklass finns ju en osäkerhet om vilka som kommer vara med och vilken nivå de håller om fyra år. Däremot tror jag herrlandslaget i hockey kan se riktigt spännande ut i nästa OS. Vi har några unga killar som vid det laget kommer att ha etablerat sig på seniornivå, samt några som då kommer vara i sin bästa ålder som hockeyspelare. Därtill några som redan nu är etablerade och bra som även då bör kunna hålla nivån och bidra med rutin. Även damlandslaget kan man ju hoppas fortsätter sin fina utveckling och i ännu högre grad är en bronskandidat då (där räknar jag med att Kanada och USA fortsatt kommer vara de odiskutabla dominanterna och att de andra lagen får göra upp om tredjeplatsen). Vi har ju även ett par vassa puckelpiståkare som inte kunde vara med i år på grund av skada som förhoppningsvis kan göra det riktigt bra i Frankrike, liksom vi får hoppas att Walter Wallberg är hel, frisk och ännu aktiv på toppnivå när nästa OS nalkas. Längdherrarna kan ju knappast göra det lika dåligt igen, och det kan bli spännande att se vad en sån som Myhlback kan göra med fyra års ytterligare utveckling i kroppen. Även sådana som Frida Westman och Cornelia Öhlund som överraskade men missade medaljer i år kan man nog börja ha vissa förhoppningar på då. Den förra får jag kanske lite känsla av att det nog var i år hon hade sin chans, men jag hoppas såklart att det är pessimistiskt i överkant och att hon får hålla sig skadefri och fortsätta ta steg.

Så vi lär nog gå långt från lottlösa 2030, men jag tror det vore dumt att förvänta sig en skörd i paritet med den vi tagit i år. Även om man givetvis kan och bör hoppas.

Annars kan vi blicka tillbaka på ett OS som blev mer lyckat än jag befarade att det skulle bli med det väldigt utspridda konceptet. På TV när man tittar på enskilda tävlingar är det ingen större skillnad mot annars, men det måste vara lite tråkigt för de som är där att det inte blir den där känslan av att allt händer på samma ställe och att hela idrottsvärlden samlas. Utöver medaljerna är nog det jag kommer minnas den spektakulära vurpan, att jag föll för shorttrack, eftermiddagarna med varm choklad och dubbla skärmar, det motsägelsefulla i många medaljer men ändå mycket stolpe ut, Bjurmans bakom kulisserna-blogg, syskonen Wranås genombrott. Och givetvis känslan av att det här borde ha gått här i Sverige.

Nu återstår bara att komma över den postolympiska tomheten. Man dras med i det. Det händer något hela tiden. Sedan är det över och man behöver hitta något slags vardag igen. Och det är för mig som publik. Man kan ju bara undra hur det känns för de aktiva när det där de laddat för så länge i ett slag är historia. Det måste vara svårt att motivera sig för en helt vanlig världscuphelg direkt efter ett OS. Jag tänker att det skulle kännas lite futtigt när säsongens stora mål redan är passerat. För egen del saknar jag redan OS. Men men, bara två och ett halvt år till nästa gång man kan följa olympiska tävlingar.

Motstudsdag

Ingen vidare svenskdag såhär den nästa sista dagen av detta OS. Anna Magnussons fjärdeplats är förvisso i sig en stark prestation, men också så outsägligt surt att missa medaljen sådär på sista varvet. Enda som skjuter fullt och så blir det fjärdeplats efter att han gått ut som tvåa efter sista skyttet. Så förarglig. Det som verkligen grämer mig med det loppet är dock Elvira Öbergs bom i sista skyttet. Hade hon skjutit fullt där hade hon gått ut i förhållandevis tydlig ledning och haft klart guldläge. Men det var stolpe ut helt enkelt. Har varit lite stolpe ut hela OS egentligen även fast vi tagit en hel del medaljer, men det kommer jag återkomma till när jag sammanfattar mina tankar om spelen som helhet framöver.

Skircrossen gick ju dessvärre också åt helvete. Också där jäkligt trist med en missad landning som ändå kunnat leda vidare om det inte varit för en näst intill hårfin gränsling (som man iofs skulle kunna argumentera för inte hade hänt om han inte blivit trängd, men det det hade ju inte spelat någon roll, en gränsling är en gränsling alldeles oavsett). Och ännu surare för den andre brodern Mobärg som blev utträngd ur banan av fransosen som redan tidigare i banan hade gränslat och kört ur. I just det läget kan jag personligen tycka att det borde vara som i min nya favoritsport shorttrack att domarna kan gå in och titta och döma den trängde vidare om de bedömer att han blivit oschysst utknuffad, men så är inte reglerna och då finns det ju inte mycket att göra. Jäkligt synd hur som helst, för det kändes som att han var på gång och hade chans på att ta en av platserna för avancemang när incidenten skedde.

Herrarnas femmil well, där hade man ju inga förväntningar och det gick väl ungefär som hade kunnat tippa. Om något gick det väl nästan över förväntan när vi hade en åkare på topp tio. Det sura där var ju mest att det blev trippelt norskt i toppen. Där tycker man ju nästan att någon av de svenska åkarna som ändå inte skulle ha med toppstriden att göra kunde ha offrat sig och gått ut och sänkt norrmännen i starten. Typ ett par tacklingar så de hade behövt bryta eller så. Skämt åsido, man kan konstatera att Norge tyvärr är ganska överlägsna på herrsidan just nu. Men det är ju inte så länge sedan de dominerade även på damsidan och där har ju Sverige tagit över, så någon gång lär väl något eller några länder ta in det norska försprånget även bland herrarna. Sånt där tenderar ju att gå lite i vågor.

Och på tal om längd och dagens övriga motstudsar känns det ju lite som lök på laxen med beskedet att Frida Karlsson inte kommer kunna köra damernas femmil i morgon. Nu har vi goda medaljchanser ändå, men det är ju också en klar försvagning med tanke på den form hon haft tidigare under OS. Här kan jag för övrigt ställa mig lite frågande till hur de lagt upp programmet med över en vecka senaste distansloppet (stafetten) och femmilen. Det känns lite som upplagt för att sånt här ska kunna inträffa. Tittar man på hur programmet på exempelvis VM ser ut så kör de ungefär varannan dag (tätare än så om man räknar in sprintdistanserna), med femmilen två dagar efter stafetten. Så varför det skulle behövas ett så lång glapp i programmet på OS förstår jag inte riktigt. Med ett tightare program hade det ju troligtvis heller inte blivit att åkare åkt hem utan det hade funnits reserver på plats på ett annat sätt än vad det gör nu. Så där tycker jag att arrangörerna har något att fundera på för framtiden.

Finland tog hockeybronset. Inte så förvånande med tanke på förutsättningarna. Dock svårt att släppa tanken på att det borde varit vi som stod där. Är ganska säker på att di hade spelat minst bronsmatch om det inte hade varit för det där så kostsamma sista målet. Med risk för att låta lite dryg tror jag också att många på förhållandevis höga positioner hade föredragit det (även om ingen skulle erkänna det), av det enkla skälet att det sannolikt hade blivit bättre, jämnare och mer spännande matcher än när ett vidaresnubblat Slovakien åket på stordäng i i både semi och bronsmatch. Det säger jag inte för att förringa slovakerna, rent sportsligt blev de fyra och det kommer de kunna vara stolta över men ser man det lite mer krasst så är nog både Sverige och Tjeckien, och kanske Schweiz, egentligen bättre hockeylag som hade kunnat bjuda upp mer på slutet men som av olika anledningar fick betydligt tuffare vägar fram. Men nu var det det här upplägget som gällde och då är det inte mer det, och så får man sedan diskutera om och i så fall hur det ska förändras till kommande turneringar. De förändringar jag personligen skulle vilja se är att man dels tar bort tre mot tre i förläningen i slutspelsmatcherna samt att man istället för tre grupper där alla på ett eller annat sätt går vidare till slutspel delar upp det i två grupper där de fyra första går till kvartsfinal. Därutöver skulle det så klart inte göra något om man kunde förmå NHL att släppa sina spelare något tidigare så att lagen fick säg en vecka att träna ihop sig, komma samman som lag och för den delen acklimatisera sig till en ny tidszon. Just det lär väl troligtvis inte hända med tanke på att inställningen därifrån är att de vill ha ett så kort uppehåll som möjligt, men jag tror att det hade gett bättre hockey redan från start i det som väl ändå är tänkt att vara det stora flaggskeppet för den internationella hockeyn.

Kvällens mello? Klart mediokert. Överlag rätt risiga bidrag i år. Kommer inget sensationellt i sista deltävlingen lär vi inte ha något med toppstriden i Eurovision att göra i år. Men det får väl visa sig med tiden.

Ytterligare medaljer hemma

Semifinalen mellan USA och Slovakien står på i bakgrunden medan jag skriver det här. Med tanke både på resultat (just nu 5-0 efter två perioder) och matchbild känns det jäkligt onödigt att slovakerna lyckades snubbla sig till gruppsegern och hamnade här. Ganska uppenbart att de inte är tillräckligt bra för att spela en semifinal i en sådan här turnering.

Annars en dag med blandade resultat för svensk del denna OS-fredag. Det största glädjeämnet får jag säga var finalplatsen i curling. Blir en rysare på söndag. Schweiz som motstånd. Nu ska de banne mig få betala tillbaka för bronsmatchen igår. Och för den delen för att Fanny Smith hade mage att klämma sig in före Sandra Näslund i skicrossen.

Glädjande med medalj i just skicross så klart, men det går ju inte heller att förneka att man hade hoppats på mer. Så ändå en liten besvikelse att det "bara" blev brons. Men hon låg tyvärr på fel sida inför första kurvan, och när tyskan sedan hoppade ut framför henne i det där hoppet blir det så klart svårt. Enligt reglerna och sånt som händer, men trist att det skulle ske i en OS-final. Sedan är det ju så klart en stark och bra prestation att ta OS-medalj med tanke på de skadeproblem hon haft de senaste åren.

Dagens svenskflopp var väl annars skidskyttet. Blev inte så kul att titta på när alla svenskarna redan skjutit bort sig efter andra skyttet. Det är som det är. Idag fanns uppenbarligen varken formen, skyttet eller glidet under skidorna.

Såg att det börjat florera sjukdom i svenska längdtruppen. Är tyvärr inte särskilt förvånad. Kändes oroande redan när det rapporterades att vallachefen blivit sjuk och fått åka hem kring förra helgen. Det sägs ju att förkylningar smittar som mest precis innan man får symtom och om man då ärknar med ungefär en veckas inkubationstid så well, det var det här man var lite orolig för. Skulle inte Frida kunna åka på söndag är det givetvis ett enorm bakslag för Sverige. Vi har andra bra åkare, men det känns som att vi skulle behöva så många som möjligt i så bra form som möjligt, om inte annat för att kunna lagköra och om läget blir sådant hjälpas åt att dra och så vidare. Får verkligen hoppas att nu att de andra klarar sig från att bli sjuka.

Att det var kanadensiska domare i semin mellan Kanada och Finland är för mig obegripligt. Med tanke på hur det pratas om att Kanada får fördelar och domslut med sig även annars är det så ofattbart korkat av de som tillsätter domarna att välja domare från Kanada till en sådan match. De borde ju förstå att det bara kan leda till diskussioner om och beskyllningar för partiskhet, mygel och korruption. När matchen dessutom avgjordes på en enligt regelboken förvisso korrekt men också ganska billigt dömd utvisning (där kanadensaren dessutom förstärkte rätt bra) lär det inte direkt stilla sådana diskussioner. Hade jag varit finländare hade jag varit fullkomligt rasande. Det är inte orimligt att man vill använda NHL-domare, men då kunde och borde man faktiskt ha tagit ut amerikanska domare till den matchen. Caesars hustru får inte misstänkas, som det heter i det gamla talesättet.

Vi får hoppas att damerna har bättre skidor när det är dags för deras masstart imorgon. Vore ju trevligt att få med en individuell skidskyttemedalj även på damsidan. Annars inte jättemycket av svenskt intresse under morgondagen. Men visst hoppas man att en sådan som säg Calle Halfvarsson får något slags lidnersk knäpp, gör sitt livs lopp och lyckas ta en sensationell femmilsmedalj. Inte alls troligt, som formen varit för de svensk längdherrarna och som förutsättnignarna nu är får vi väl vara glada om de ens tar sig i mål, men drömma går ju. Det vi skulle kunna ha en liten medaljförhoppning på är väl herrarnas skicross, men de chanserna är väl förhållandevis måttliga men någon av bröderna Mobärg skulle ju kunna slå till med en pallplats om de har en bra dag.

Nu står det 6-1 till USA med mindre än halva sista perioden kvar. Det borde verkligen ha varit Sverige som spelade semifinal istället för Slovakien. Men vi klantade till det i gruppspelet och då är det som det är. Det gäller att göra jobbet i alla matcher.

För att inte bara tjata om OS kan nämnas att det tycks ha fallit lite snö under kvällen. Vad ni ska med den informationen till vet jag inte.

Det sög ju

Förjäkla trist med förlusten i bronsmatchen. Den förlusten kändes betydligt surare än uttåget ur herrturneringen igår. Hade ju hoppats på revansch för det nesliga nederlaget mot samma lag i just bronsmatchen 2014. Skulle ha varit så jäkla fint att få med sig den här medaljen. Och så att det tydligen var samma spelare som avgjorde nu som just 2014. Fy fan. Men Schweiz hade tyvärr den vassare spetsen. Vi höll dem borta bra under ordinarie tid, men när det blir förlängning och tre mot tre blir ju den typen av spetsspelare betydligt svårare att stoppa. Samtidigt hade Sverige svårt att få till de där supervassa chanserna. PP:t i slutet av tredje perioden borde vi så klart ha utnyttjat, men det är ju lätt att säga när man tittar på. Det ska också sägas att Schweiz målvakt dessvärre var jäkligt bra (vilket även Sveriges var), vilket kändes lite oroande redan på förhand då jag såg en del av Schweiz kvar mot Finland där hon också var jäkligt bra. Såg att någon krönikör tyckte att det hade gjorts påfallande få mål i damturneringen överlag, och det var en tanke som slog mig under matchen att man lite får känslan att målvakterna blivit lite för bra i förhållande till utespelarna. Som att skickligheten och spetsigheten inte riktigt utvecklats i takt med målvaktsspelet. Sådant brukar jämna ut sig över tid, men det kan vara värt att hålla lite koll på framåt. För det är ju inte bra om det blir så att det görs väldigt få mål i den internationella damhockeyn överlag. Nu hör jag inte till dem som tycker att fler mål alltid har ett egenvärde, en tight och spännande match som slutar 1-0 eller 2-1 kan många gånger vara mer rafflande och sevärd än en match där puckarna trillar in i parti och minut, men blir känslan att det skjuts och skjuts och skjuts åt båda håll utan att pucken går i nät blir det inte heller jättekul.

Om matchen i stort är väl känslan att det var ganska jämnt och hade kunnat gå åt vilket håll som helst. Sverige sköt ganska klart fler skott på mål, men Schweiz hade kanske aningen vassare chanser. Dock upplevde jag det som att det egentligen bara var en kedja i Schweiz som skapade i princip alla chanser. När vi gjorde 1-0 fick man verkligen upp hoppet, för det kändes som att första målet skulle bli betydelsefullt. Men tyvärr blev det ett pucktapp i ett läge där man absolut inte får tappa puck och som en följd därav kvitterat. I tredje tycker jag sedan att vi är det ganska tydligt spelförande och bättre laget men saknar den där sista spetsen. Vi fick chansen i pp på slutet men det gick för långsamt, kom lite för få avslut. Annars var ju Sveriges andra utvisning tämligen horribelt dömd. Förstår inte alls vad domarna hittade där. Väldigt tur att vi klarade av att döda den så att en sådan domartabbe inte blev direkt avgörande. Tre mot tre i förlängningen är vad det är, och som sagt, där blev Schweiz lite vassare spets avgörande. Alltid ett surt sätt att förlora på, och extra så när avgörandet kommer i sista minuten.

En fjärdeplats är när allt kommer kring bra, men det hade smakat bra med en medalj. Det tycker jag laget hade varit värda. Nu hoppas jag att det inte dröjer tolv år innan får chans på revansch och på en OS-medalj igen.

OS-dagen i övrigt finns inte mycket att säga om. Inte mycket av svenskt intresse som hänt. Men kollade på lite skidalpinsim av nyfikenhet. Tycker väl dock inte det var någon superhöjdare. Nu var det sprint och det kändes nästan lite futtigt som OS-gren. Hade varit intressant att se någon lite längre distans och se hur det är. Fast det kanske kommer på framtida OS. Introducerar man en helt ny idrott kan man väl kanske inte köra alla grenar direkt från början.

Tycker överlag att det börjar märkas att slutet på spelen börjar närma sig. Dagsprogrammen är lite skralare. Mycket finaler i grenar som redan hållit på ett tag. Men ännu återstår givetvis några höjdpunkter. Imorgon blir det ju skicross för damerna och herrarna masstart i skidskytte där det ju finns stora medaljföhoppningar på det förra och åtminstone en chans i det senare. Och så spelar ju Hasselborg med lagkamrater semifinal i curling. Ett par shorttrackfinaler frampå kvällen också, fast där har vi ju inga svenska deltagare. På lördag blir det sedan damernas masstart och herrarna skicross. Eventuellt, men förhoppningsvis inte, bronsmatch i curlingen. Herrarna kör femmil, men med tanke på hur resultaten varit hittills är det svårt att se det som en höjdpunkt. På söndag, OS sista dag, lär man dock sitta bänkad för damernas femmil. Där får man hoppas att de lyckats hålla kvar formen nu när de som inte körde sprintstafett inte tävlat på typ en vecka. Förhoppningsvis spelar Sverige curlingfinal då också. Gör de det lär det nog bli dubbla skärmar en sista gång för de här spelen medan de tävlingarna pågår. Hockeyfinalen för herrar kan nog bli sevärd också, i alla fall om det som tippar blir Kanada och USA som möts där. Fast personligen kommer jag nog ha svårt att uppbåda någon jätteentusiasm för den matchen när nu Sverige inte är med.

Kommer bli lite tomt när OS är över. Men det blir onekligen också en mindre stressig tillvaro när man inte längre behöver bolla jobb och OS och ha koll på vilka tävlingar som hålls när och var de visas. Har blivit dubbla skärmar några gånger under spelens gång när det varit sånt man vill se som krockat. Bra träning för simultanförmågan antar jag.

Hockeysmolk efter lysande svenskdag

Bra OS-dag med en medalj av varje valör, men där smolket i bägaren givetvis är hockeyn. Inte oväntat att vi skulle förlora den här matchen, men det blir surt när det sker på det här sättet. Sverige gör ändå en bra match, undantaget andra halvan av andra perioden, och hade lika gärna kunnat vinna. Och det hade onekligen varit gött att få täppa till truten på amerikanerna. Upplever dock att Tre Kronor både i den här matchen och i turneringen i stort haft lite samma problem som BIK haft stora delar av säsongen, för svårt att göra mål och få utdelning på de chanser om skapas. Trots allt går ju spelet ut på att göra mål, och en hedersam förlust är ju trots allt också en förlust. Sedan kan jag personligen tycka att det känns lite ovärdigt att den här typen av matcher ska avgöras i tre mot tre, men nu är regler och upplägg som de är och då får man anpassa sig efter det.

Dock ska vi komma ihåg att det var inte i den här matchen vi missade semifinalen. Det var den dåliga insatsen mot Finland och det där förargliga baklängesmålet mot Slovakien som kostade oss spel om medaljerna. Hade vi bara lyckats hålla tätt där på slutet i Slovakienmatchen hade det antagligen varit vi och inte dem som var klara för semifinal efter att ha fått möta ett svagt Tyskland i kvarten. Små marginaler. Det känns ännu mer surt än kvällens förlust.

Men över till det roligare. Dagens medaljer. Damernas teamsprint, grymt. Visst skiljde det inte särskilt många sekunder över mållinjen men på det hela taget var det en kross. Full kontroll hela vägen in i mål. Så skönt att de går in med favorittryck och bara levererar från start. Fantastisk insats.

Herrarna inte lika grymt, men ändå över förväntan att de var med och slogs om det ända fram till slutsträckan där krafterna tröt. Ett fall framåt för herrtruppen antar jag.

Tyckte, på tal om herrarna, att jag hörde någon i någon sändning nämna i förbifarten att Klaebo har en svensk vallare. Där har vi ju ett medborgarskap som borde dras in...

Även skidskyttestafetten var så klart riktigt bra gjort. Överraskande är väl fel ord med tanke på att vi har en rad toppåkare och brukar göra det bra i stafett, men inget man riktigt räknat med då formen emellanåt känts lite svajig under OS-tävlingarna. Men när det väl gällde i det här loppet satt både skyttet och åkningen. Lite synd såklart att det blev en runda på Magnusson, men med tanke på hur tävlingen i övrigt utvecklade sig hade det nog inte spelat någon roll om hon skjutit fullt. Frankrike var rätt överlägsna den här gången. Men gött att vi tog silvret, och lyckades knäcka Norge.

I samband med skidskyttet fortsatte för övrigt TV4 att befästa sin position som Sveriges sämsta tv-kanal. Att babbla sönder det lilla man fick se av prisutdelningen med studiosnack är bara respektlöst, både mot tittarna och medaljörerna. Sedan avslutade de dessutom sändningen mitt i prisutdelningen, just när Sverige skulle få sina medaljer. Herrejösses. Moviestone hade gjort det bättre.

Dagens minst väntade medalj var väl dock slalombronset. Man visste i och för sig att Anna Swenn Larsson skulle kunna vara däruppe (liksom Sara Hector för den delen), men hade väl kanske inte riktigt förväntat sig det, det är ju trots allt en gren med ganska hård konkurrens och små marginaler där ganska många kan ha kapacitet att nå pallen en bra dag. Men desto roligare då att det var hon som hade dagen och lyckades vinna en OS-medalj till sist. Sedan hade det ju kunnat bli en riktig skrällmedalj om Cornelia Öhlunds stav hållit, vilken saga det blivit i så fall, men just skräll- och överraskningsmedaljer har ju inte riktigt varit Sveriges melodi det här OS:t. Nu är det väl egentligen bara damkronorna kvar som kan ta en någorlunda oväntad medalj, kanske om någon utöver Sandra Näslund får till en riktigt bra dag i skicrossbacken. En femmilsmedalj på herrsidan vore så klart överraskande också med tanke på hur det sett ut hittills, men den chansen är nog inte särskilt stor.

För övrigt: short track! Har börjat växa fram som något av en ny favoritsport. Fartfyllt, rejält med action, snabba tävlingar där det händer saker hela tiden. Riktigt underhållande att titta på. Dock borde de verkligen fundera på att gå tillbaka till att ha de där gula tygöverdragen på hjälmarna som de hade tidigare. Nu hade många mer eller mindre motivlackerade hjälmar och det känns lite för fräsigt i sammanhanget.

Om jag förstod saken rätt innebar kvällens seger mot Kina att curlingtjejerna alltså går in i slutspelet rankade som etta. Bra jobbat. Det bör ju vara en fördel inför semifinalerna. Bara att hoppas att de lyckas dra nytta av det också.

Ett enda baklängesmål i en match vi ändå vann klart, i en turnering där vi bara förlorade en enda match fram till kvartsfinalen. Tänk att det ska vara så avgörande. Ibland är ishockey en märklig, närapå grym sport.

För övrigt lätt bisarrt att ett ganska svagt Slovakien är framme i semifinal i en turnering där alla de bästa spelarna är med. Inte för att förringa slovakernas insats, har man sportsligt kvalificerat sig har man så klart förtjänat platsen, men de ska inte vara tillräckligt bra för att vara där. Någonstans börjar man fundera på om det är något med turneringsformatet som är lite skevt. Men alla gratulationer till dem, de har har uppenbarligen gjort det över förväntan. Fast det borde ju ha varit vit som var där.

Nu är jag rätt trött, efter att ha varit upp hemskt tidigt imorse pga tvättstugetid.

Glädjande brons

Kul med bronset i skidskyttestafetten i eftermiddags. Visst hade det kunnat bli ännu ädlare medaljer om vi fått med oss någon bom mindre men man får ju också medge att Frankrike och Norge var rätt stora favoriter på förhand så brons känns bra ändå. Därtill har ju skytte och form av och till varit lite svajigt under mästerskapets gång så kul att alla fyra fick till det nu när det gällde. Ett brons med mersmak. Hoppas att tjejerna också får till det imorgon.

I skrivande stund ser ju hockeyåttondelen ut att gå vägen också. Har väl kanske inte glimrat, även om några av målen varit riktigt tjusiga, men i en sådan här match handlar det ju egentligen bara om att gå ut och göra jobbet och få med sig segern. Och även om det just nu återstår fem minuter och allt kan hända i hockey får man väl säga att det är det Sverige gjort i den här matchen. Med tanke på att vi har en tuff kvartsfinal redan imorgon vill man ju inte att det bränns mer energi än nödvändigt utan att man ändå kan rulla på alla kedjor och inte behöver förta sig alltför mycket. Hade ju dock varit att föredra om vi hade fått en lite tidigare matchstart idag för att få i alla fall några timmars extra återhämtning. Gillar för övrigt inte den här 21:10-starttiden. Blir så jäkla sent innan matcherna är slut då.

Lite trist ur svensk synpunkt att den svenske killen i big air-finalen inte fick till landningarna i sina två första hopp. Kändes som att han hade kunnat få till något riktigt bra om han bara lyckats landa dem, äm än troligtvis inte i närheten av medalj med tanke på de tydligen sanslöst starka resultaten i toppen.

Min dag har annars bestått av arbete, och inte så mycket mer än så. Sådant är livet och tillvaron. Har tvättstugan imorgon så kommer behöva gå och lägga mig lite tidigt för att orka upp.

Och där gick slutsignalen i hockey. Seger 5-1. Ett par, tre snygga mål. Gott så.