Bar upp och gick igenom de sista lådorna från förrådet idag. Imorgon ska det tas en runda för att lämna grejer till såväl loppis som återvinning. Därefter återstår bara att bära ner de lådor som ska tillbaka, samt att placera allt så det blir ordning och så i förrådet. Men det är bara tre lådor som ska ner, plus att det står 3-4 lådor som jag inte behövde ta upp där nere så det borde inte vara några större bekymmer. Gött att ha det där så gott som avklarat. Tanken från början var att ta allt lite undan för undan under mer eller mindre hela semestern, men som den "lika bra att få det gjort när man ändå håller på"-människa jag är gick det alltså på knappt en vecka.
Skulle ljuga om jag sa att en del grejer inte känns en smula sentimentalt att göra sig av med, oavsett om det är loppis eller återvinning, men någonstans får man ändå försöka vara så osentimental det går. Har man inte ägnat en tanke åt en grej på 20-30 år och vet att man högst troligtvis aldrig kommer använda den igen och heller inte kommer vara gladare av att den ligger i ett förråd finns trots allt ingen anledning att spara den. Då är det bättre att den går vidare till någon som kommer ha glädje av föremålet i fråga, eller återvinns och kan bli nya grejer. Min gamla tv fungerar så vitt jag vet och den tjänade mig väl ända från pojkrummet tills att jag flyttade in i den här lägenheten (då behövde jag en lite större pga kom lite för långt ifrån så som rummet ser ut och jag möblerade), men nu när allt blivit digitalt skulle den inte gå att använda så då kan den lika gärna återvinnas och så är det i alla fall några gram material som kan återvinnas istället för att nyproduceras. Sedan är det ju alltid några till synes meningslösa grejer man sparar för att det är förknippat med minnen eller att man av andra känslomässiga skäl har svårt att göra sig av med dem, men så länge jag burit upp sisådär 13-14 kartonger och ställer tillbaka 3-4 så må det väl vara hänt.
Måste ändå säga att jag gjort en jäkligt strong insats den här veckan. Kändes nästa oöverkomligt när man först öppnade förrådsdörren och skulle börja, men låda för låda har det ändå flutit på. Man har gjort en del fynd, hittat väldigt mycket man inte hade en aning om att man hade. Nu är det skönt att kunna gå in i förrådet utan att först behöva plocka ut massa grejer bara för att kunna kliva innanför dörren. Känns också bra att kunna lämna mycket vidare, låta andra ha glädje och nytta av det, kanske rentav generera någon krona till de olika goda ändamål som de lokala loppisarna samlar in pengar till, oavsett om det är välgörenhetsprojekt eller för att skapa intäkter till någon lokal idrottsförening. Man har ju ändå rätt mycket liggande som man aldrig använder, och som man kanske inte ens vet att man har, som på olika sätt kan komma till nytta för andra.
Sedan märker man hur kulturellt och socialt präglad man är när sådant man vet att man fått i present har en betydligt högre tröskel för att hamna i skänka bort- eller kastahögarna. Man har det ju så djupt i sig att presenter gör man sig inte av med, som är det en hederssak gentemot den man fått presenten av. Det är på sitt sätt lite fånigt, en sak är ju i grund och botten densamma oavsett hur den hamnat i ens ägo, men likväl sitter det där.
Fan vad bra jobba av mig ändå. Förrådet rensat. Så gött.
