Lovande inledning

Åter en ganska oanmärkningsvärd dag. Har inlett provlyssningen av sp26. Lovande hittills. Inledningen var riktigt stark. Så än så länge är jag nöjd. Ska fortsätta provlyssningen över helgen är planen.

Slog mig förut att det nog är studentdag här i stan imorgon. Blir intressant att se om jag blir väckt av att det går förbi en klass ystra studentfirare här utanför imorgon bitti. Det har hänt några gånger men nu upplever jag att det var några år sedan. Skulle det passa med min dagliga promenad kanske jag tar vägen förbi skolan och/eller stan när flaken börjar rulla iväg. Tycker ändå det finns något fint i att se de unga och oförstörda som känner att de står på världens topp med alla möjligheter framför sig, som tror att de är färdiga men som på sin höjd, för att parafrasera Churchill, befinner sig i slutet av början, som inte har en aning om vad som väntar. Jag kan, det ska ärligt sägas, i svaga stunder ibland sakna känslan av att vara ung och lovande. Fast å andra sidan är jag inte alldeles säker på om någon gång verkligen känt sig så eller om det bara är en känsla som uppstår i backspegeln.

En gång för vid det här laget ganska många år sedan var jag och en kompis ute och drack ett par bärs samma kväll som det var studentfirande i stan. Vi hamnade på Gastro, sprang på någon för oss helt okänd studentfirare som förirrat sig in där istället för på den "officella" studentfesten på Statt (eller var sjutton de höll det då, på min tid var det i alla fall på Statt, studentstatt var nästan mer mytomspunnet än det klassiska juldagsstatt). Det slutade med att vi fick signera hans mössa. När han om kanske ytterligare tio år rensar i förrådet och hittar sin gamla studentmössa måste han undra var sjutton det där är för signaturer och hälsningar.

Sådana äventyr lär det dock inte bli i år. Vi har bord bokat för att gå ut och käka och titta på cruising på lördag så det kommer det med all sannolikhet inte bli utgång imorgon. Det är ju en nackdel med att inte vara ung och lovande längre att man inte riktigt orkar köra två kvällar i rad. Minns en kväll när jag bodde i Hultsfred när det var fester antingen fem dagar på en vecka eller sex dagar på åtta dagar. Skulle man försöka sig på det idag, i synnerhet med den berusningsgrad man hade då, så well, det skulle inte gå.

Men utgång Motorsportveckans sista kväll har blivit lite av en tradition på senare år. Måste vara tredje året i rad vi gör det nu. Även om ingen av oss egentligen är ett dugg intresserad av motorer brukar det vara riktigt trevligt och kul. Mycket folk ute, bra stämning och så är det faktiskt rätt kul att se alla bilar som är ute och cruisar, både de välputsade finbilarna, de spännande hemmabyggena, de udda fordonen och, faktiskt, pilsnerbilarna. Det är ändå något av en upplevelse när de rullar förbi i sakta mak, musik av varierande slag blandas med motorbuller som närapå känns i kroppen och den väldigt speciella avgasdoft som blir vid sådana tillfällen fyller hela centrum. Då blir det den folkfest hela arrangemanget är tänkt att vara.

Förra året slutade just den kvällen med efterfest och en promenad hem genom en ljuvlig sommarmorgon med tomma gator och fågelsång som sällskap. Det kanske det inte gör i år, men det återstår att se.

Doften av ledig har menlig påverkan på motivationen

Finns egentligen inte så mycket att säga om den här dagen. Vardagen har rullat på så som vardagen tenderar att göra, varken mer eller mindre. Man känner dock att semestern så smått börjar närma sig för det är lite si och så med motivationen just nu. Man vill mest bara få allt avklarat så man kan lägga den här "terminen" till handlingarna och gå in i lättsinnet. Men där är vi ju tyvärr inte än. Siktar på att ha alla artiklar färdigskrivna till midsommar. Tror att tryckdatumet ändrats så vi trycker först veckan därpå, men den veckan kommer jag behöva för uppsamling och att lägga in artiklarna för nätpublicering, för annars kommer jag inte hinna ta min semester efter ordning. I år ska jag ha mina fem veckor, något annat kommer inte på fråga. Har bara kunnat ta fyra veckor de senaste två somrarna och det blir för lite. När det dessutom rullar på i sådan takt att det aldrig riktigt finns möjlighet att ta veckan som blir över vill man ju liksom inte spara på dagarna heller. Ännu mindre så i år när jag ligger flera löner back, då tänker jag inte jobba en minut mer än nödvändigt.

Resultatet i Mästerkocken kändes väl ganska väntat utifrån hur det sett under säsongen. Välförtjänt vinnare. Roligast i finalen var dock hur tydligt det var ett en av de tidigare utslagna deltagarna verkligen inte ville vara där. Vederbörande uttalade sig aldrig i programmet men det syntes på kroppsspråk och ansiktsuttryck att hen var riktigt tjurig och missnöjd och nog tyckte det var orättvist att ha åkt ut tidigare under säsongen. Dåliga förlorare är påfallande ofta påfallande underhållande.

Imorgon har jag ett gäng telefonsamtal att ringa. Så får vi se vad det blir av det sedan. Man stretar på. Inte så långt tills det är helg igen. Sedan går det in på upploppet med artiklar till sommarnumret. Gött det.

Färdigpusslat

Var alltså på väg på jobb imorse. Ägnade sedan eftermiddagen åt att skriva ihop artikeln, tog en promenad. Under kvällen fortsatte jag med låtordningen på Summer Party-listan och blev, hör och häpna, klar. Tror det blev ganska bra. Framförallt sista tredjedelen känns spontant riktigt fet. Nu får den "vila" någon dag eller två så blir det provlyssning sedan, eventuellt någon korrigering om man vid provlyssningen märker att det är någon låt som ligger på fel plats. Sedan får den ligga orörd ytterligare några dagar fram till att den traditionsenligt spelas från början till slut på midsommaraftons kväll. 5:51 klockar den in på i år, vilket med några minuters marginal gör den till den längsta sedan 2023, dock en av de kortare historiskt då många landat på precis under eller strax över sex timmar (rekordet är 6:13 från 2019 och 2017). Med viss marginal dock längre än förra årets rekordkorta SP-lista som gick i mål på "bara" fem timmar och 42 minuter. Längden är ju dock ganska irrelevant, huvudsaken är givetvis vad som finns med på listan. Och där tycker jag som sagt att det känns ganska lovande. En bra mix av genrer, uttryck, gammal och nytt (med tyngdpunkt mot nytt ska sägas, den ska ju ändå kännas aktuell), svenskt och utländsk, välkänt och okänt. Sen vet man ju aldrig innan man lyssnar igenom den om den verkligen håller, men just nu är känslan god.

Kom ett ganska rejält regnväder på eftermiddagen och kvällen. Säkert välbehövligt, men trist för dem ute i Lunnedet att det kom just den här veckan när de i samband med Motorsportveckan har årets största veckoliga motorträff. Fint väder är vad alla som har programpunkter önskar sig när man ringer runt för att få kommentarer till programtidningen så det känns lite tråkigt när någon får dåligt väder. Men det går ju inte att styra över. Som tur är kanske ska sägas, för gick det att styra vädret skulle nog vi som inte är sådär särskilt förtjusta i ständig värme och evigt solsken dra det kortaste strået.

Alla tre måsungarna ser ut att vara kvar på granntaket. Gott så. Förra året var det en som trillade/hoppade ner förhållandevis tidigt, och det blev rätt besvärligt. Vet att det var någon gång när jag var på väg hit för att se hur köksreonveringen gick som jag tvingades till en lätt förnedrande språngmarsch för att komma undan de skogstokiga måsföräldrarna. Vore skönt om de stannar där uppe tills de är flygga alla tre, men man vet ju också att ju större de blir desto större är risken att de lämnar taket. De närmsta veckorna lär utvisa hur det blir. Sedan är det lite segt att man ser en hel del måspar som varit betydligt senare med att lägga ägg (en del som rentav fortfarande ruvar) så även när ungarna här på gården är flygfärdiga återstår i alla fall ett par veckor till av potentiella attacker. Men det är ju inte heller mycket att göra åt. Tyvärr.

Hoppas lönerna kommer i fas snart

Inga jätteöverraskningar denna måndag heller. Jobbat under dagen, och när det var färdigt fick jag så in de sista låtarna på spellistan. Har faktiskt börjat lite smått med låtordningen också. Gjort ett skelett att bygga kring, och lyckats sätta slutet. Som jag var inne på häromdagen vet jag på ett ungefär vad jag vill ha för struktur så det finns så att säga en karta att utgå ifrån.

Hade funderingar på att beställa fåtöljen jag vill ha under kvällen, men eftersom det ännu saknas några löner tycker jag inte riktigt att jag har marginaler för att lägga ut de pengarna. Hoppas nu bara att de pengar jag tjänat och borde fått för längesedan (senaste utbetalda lönen är januari, och den kom i typ april någon gång) kommer så jag hinner köpa fåtöljen innan poängen jag kan växla in mot värdecheckar förfaller. Räknade lite på hur jag ska lösa in de där poängen för att få ut så stort värde som möjligt i värdecheckar. Skiljde ändå en del mellan olika alternativ. Enklast blir så klart att ta värdecheckarna med störts individuellt värde, men man tjänar på att istället ta många av de med lägst värde. Dock skulle det innebär över 30 värdecheckar att hålla reda på, så tror det får bli något mellanting mellan hanterbart antal och högsta möjliga värde. Utmärkt uppgift att använda AI till för övrigt då det är en sådan där grej som är lätt hänt att räkna fel på, plus att det finns väldigt många möjliga kombinationer vilket gör att det kan bli lite knöligt att räkna på själv.

Imorgon blir det mer jobb, givetvis. Och så ska jag väl pussla vidare på låtordningen. När jag nu fått till slutet blir början nästa steg. Har man de delarna och mitten klara brukar resten ge sig ganska smidigt. Sedan är det alltid någon eller ett par låtar som visar sig vara svårplacerade av ett eller annat skäl, men det brukar lösa sig till sist. På en hundralåtarslista kan man trots allt leva med om det blir någon enstaka övergång som inte är toppen så länge helhetskänslan är bra.

Nio kvar

Åter en tämligen ordinär söndag. Veckohandling, söndagsmiddag, hela den grejen. Ett par filmer under kvällen. Återstår fortfarande nio låtar att få in på SP26. Nu det börjar bli riktigt knivigt att dels hitta något tillräckligt bra, dels något som verkligen passar in och fyller de luckor som återstår. Men det ska nog ge sig. Får jag in de sista låtarna typ imorgon har jag fortfarande gott om tid att pussla ihop låtordningen för att hinna med en provlyssning i tillräckligt god tid före midsommar. Vet av erfarenhet att det där pusslandet brukar gå förhållandevis smidigt bara man kommer sig för att sätta sig med det. Man har trots allt en bild av ungefär hur man vill ha strukturen och därifrån handlar det "bara" om att få en känsla för vilken låt som passar var. Det känns alltid lite oöverstigligt precis när man börjar, men kommer man bara igång och får ihop säg slutet och början så brukar det flyta på rätt bra sedan. Därefter kommer frågan om omslagsbild, men det får blir ett senare bekymmer.

Blickar man framåt mot veckan ser det väl ut att bli en ganska vardaglig arbetsvecka. Har några jobb inbokade, lite annat på gång. Låt oss hoppas att det flyter på utan större svårigheter och/eller hinder. 

Fint väder i alla fall

Var alltså iväg på den där invigningen i eftermiddags. Lite småtrevligt sådär, men ja det är vad det där. Skulle inte ljuga om jag hade sagt att det också hade varit skönt att bara kunna vara ledig och hemma och ta det lugnt. Nu är det i alla fall gjort för den här gången. Tog vägen över stan när jag gick hem och det var en del folk ute för att kolla på cruisingen. Vågar misstänka att det blev ännu mer lite senare när det började bli dags för folk att gå ut och käka middag och så vidare.

Att det varit nationaldag kan jag inte påstå att jag firat något särskilt. En lyssning på Kents Sverige för sakens skull. Ett glas punsch. Det är väl kanske det man kan kalla något slags uppmärksammande av dagen. Det slags nationalism sådant som nationaldagar och hedrande av flaggor och allt vad det är känner jag mig rätt främmande för. Skända flaggan, var onationell, kuken.

Under kvällen inga större överraskningar. En öl och en film. Dessförinnan och därefter musik. Inte alldeles otrevligt.

Nästa helg hoppas jag dock att jag slipper lördagsjobb. Tve sådana helger i rad kan räcka.

Arbetsveckan närapå över

Jobbade. Sedan tog jag helg. Eller helg och helg, kommer behöva ägna mig åt lite jobbrelaterade aktiviteter imorgon då det är invigning av motorsportveckan och vi som något slags partners ska vara på plats och mingla. Nåväl, det brukar vara förhållandevis smidigt gjort att knalla dit och dricka ett glas bubbel (alkoholfritt antar jag, det är ju trots allt kommunen som står bakom det hela) och vara trevlig en liten stund. Man är väl inte alltid superpepp på att gå in i jobbmode en lördagseftermiddag men man vet ju att det här är varje år så det är vad det är. Ser ut att bli hyggligt väder i vilket fall så det är ju gott så i alla fall.

Under kvällen har det blivit ett glas vin och en sisådär film. Har fått in 77 av 100 låtar på SP26, så nu är det vara drygt 20 kvar. De där sista 20 som ska sätta pricken över i och fylla ut de luckor som finns kvar. Är alltid lite knöligt såhär mot slutet. Då får man verkligen sitta och gräva för att hitta de där perfekta låtarna. Men det ska nog gå vägen den här gången också får vi tro. Herregu, 23 bra låtar borde ju inte vara så jäkla svårt att hitta.

Döjobbiga morgnar

Som väntat en dag som inte varit något särskilt utöver det vanliga. Jobb och fritid i en tämligen ordinär mix. Kom några åskknallar frampå kvällen, men det drog förbi rätt fort. Han komma ett par hyfsat rejäla smällar dock. Hoppas hur som helst på en lugn åsksäsong i år. Gärna ganska få åskdagar och när åskan väl kommer, för det vet man ju att den kommer göra, får den gärna hålla sig på lite avstånd och passera rätt raskt. Helst ingen nattåska heller för det är så jäkla drygt att bli väckt av. Ganska länge, i alla fall upp i sena tonåren, sov jag mig i princip alltid igenom nattliga åskväder men numer är man uppenbarligen lite mer lättväckt. Fast på den tiden sov jag ju också som regel med dörren till mitt rum öppen utan att vakna när resten av familjen klev upp och började morgonstöka. Bara där märker man ju att man sov djupare som ung.

När man väl vaknat var ju dock morgnarna back then hemska. Fy tusan vad det var jobbigt att kliva upp och vad trött man var. Minns att jag inte sällan mer eller mindre lade mig ner över frukostbordet av trötthet. Och så allt jäkla ljud och stör runtomkring. Framförallt ljudet av morsans hårblås var fruktansvärt. Riktigt jäkla ångestljud. Dock måste man ändå ha varit förjäkla snabb med att äta frukost och göra sig klar för som jag minns det klev jag upp vid sju, och sedan var man klar att ge sig av till skolan halv åtta. Sedan var man väl som barn kanske lite mindre noga med att kamma sig och sånt, men ändå. Från väckning till klar på en halvtimme skulle fan vara svårt att klara nuförtin.

Borde kanske testa det någon gång (när jag inte har en viktig tid att passa) bara för att se om det går. Jag är tveksam.