Lediga dagar är de bästa dagarna
Igår hade jag en snudd på perfekt ledig dag. Dammsög och torkade golvet på förmiddagen, sedan tog jag en bra promenad och när jag kom hem tog jag det först lite lugnt och satte mig sedan på balkongen för att läsa och dricka en öl. Därpå mat, en film och sedan avslutade jag kvällen med en liten sittning vid den kära bardisken i ett par timmar (eller det allra sista jag gjorde var att jag gick hem och drack en vichyvatten och lyssnade på kent, men det låter ju inte lika flärdfullt). Låter kanske inte så spektakulärt men det var ljuvligt. En sån där dag då det kändes som att man hann med väldigt mycket och hade det väldigt, väldigt gött. Bara en sån sak som att jag mellan balkongen och middagen hann tvätta håret utan att det kändes som att det försvann tid.
Idag har varit mer av en standardvariant på ledig dag. Ett par öl, ett par filmer. Inget anmärkningsvärt så sett. Men trivsamt, inte minst eftersom det varit just en ledig dag. Lediga dagar är de bästa dagarna. Man borde ha fler sådana i kalendern. Det jobbas alldeles för mycket sådär överlag.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag att gatan blänker. Det måste bestämt ha regnat lite grann. Det gör inget. Känns snarare ganska välkommet så det inte blir alltför torrt och dammigt. Och det var allt jag hade att säga om det.