Glapp

Har fortsatt ungefär lika livat som igår. Skämt åsido, har såklart jobbat på och så idag också. Rörde ihop en god pastasås till middag. Använde då surdegspasta för första gången. Det var faktiskt riktigt gott. Upplevde att den smakade lite mer än vanlig pasta. Så skulle ni hitta det någonstans kan jag rekommendera att prova.

Kvällen efter middagen har varit stillsam. Sett en helt okej film och tagit det lugnt. Man blir ju lite sliten av att lönearbeta mest hela dagarna så då är det skönt att göra så lite som möjligt på den så kallade fritiden.

Har blivit något glapp i mina hörlurar så jag inte kan ändra volymen på annat sätt än med knappen på själva telefonen. Klart irriterande. Var ju heller inte särskilt längesedan jag köpte nya för att de jag hade gick sönder så då blir man ju lite less. Eller jäkligt less om man ska vara helt uppriktig.

Synnerligen livat

Mest jobbelijobbat under dagen. Sedan såg jag en film under kväll. Imorgon behöver jag kliva upp tidigt för att åka till Närke på, just det, jobb. Tjo vad livat. Fast sedan är det bara tre dagar till innan det är helg igen, och det är ju inte så illa. Helgen är ju grejen man alltid borde ha.

Så avslutar vi vecka 10

Kan inte påstå att det varit någon anmärkningsvärd söndag. Gjort ungefär vad jag brukar göra om söndagarna. Dog lite när jag tittade ikapp förra veckans Antikrundan och det var en herre med som lät exakt som Alejandro Fuentes Bergström. Det var nästan så man förväntade sig att han skulle ha med sig ett kartotek för värdering.

I veckan som kommer ser det ut att bli en hel del jobb. Har ett gäng grejer inbokade och fler på gång. Hockeyallsvenskan åttondelar kommer pågå, men de tar jag nog mest notis om i förbifarten då jag kommer ha annat som kräver min uppmärksamhet. Både veckan som kommer och vecka därpå blir det full fart. Sedan hoppas jag kunna andas en smula. I och med att vi sköt en vecka på tryckningen av senaste tidningen blev det aldrig riktigt någon paus mellan att den var klar och att vi startade upp den här tidningen utan det har gått i varandra lite grann. Så blir det ibland. Sedan är det alltid skönt de gånger det blir en vecka extra mellan tidningar så det inte blir så himla jäktigt, men det händer ju inte jätteofta. Håller utgivningsplanen ser det bara ut att bli så en gång nu under våren och då är det den gången det troligtvis ändå kommer vara skitmycket att göra och skitstressigt för att det ska göras en extratidning parallellt med den ordinarie tidningen. Det här ser dock ut att bli den enda treveckorstidningen i år, vilket är skönt då det blir jäkligt tight med tid för att få ihop det.

Slog mig av oklar anledning nu att jag inte hört något om badrummet sedan de var här tittade på det och det börjar bli rätt många veckor sedan vid det här laget. Hör jag inget under kommande vecka får jag nog slå en signal och kolla lite så de inte tappat bort mina kontaktuppgifter.

Helt okej resultat

Så Mellofinal ikväll alltså. Resultatet har jag inte så mycket att säga om. Klart rimlig vinnare på det stora hela. Lär väl hamna någonstans mellan plats 7-15 i Eurovision. Men bra år för Felicia kan man konstatera med seger i både Spelet och Melodifestivalen.

Det bästa i finalen var väl dock det kongeniala i att KAJ slängde kavajerna och såg ut som mormonmissionärer lagom till att de framförde Diggilo Diggiley (om det nu är så det stavas, har dålig koll om det ska vara bindestreck och skit någonstans i titeln). Sämst var mellanakten (trots att Karlskoga nämndes), Brandsta och Smash Into Pieces. Allt som ens snuddar vi nu-metal borde förbjudas. Ska man säga något om resultatet vid sidan om vinnaren så hade jag trott att Lilla Al-Fadji skulle då högre poäng från tittarna. Där gissar jag dock att poängen precis som i deltävlingarna viktas utifrån olika åldersgrupper och att han kan ha fått ganska mycket röster i de yngre tittargrupperna men färre i de äldre, och att det till stor del spelade in i att han fick flest röster i sin deltävling.

Personligen är jag glad att Greczula inte vann. Bidraget i sig var förvisso helt okej men dels har jag svårt för den där lätt bredbenta glamrocksgrejen och framförallt har han en så extremt stark posöraura att han blir lätt outhärdlig. Han var liksom den där snygga, fejkdjupa killen på gymnasiet som alla riktiga rockfreaks low key hatade. När han kastade av sig kavajen och gick ut på catwalken barbröstad, så jävla äckligt. Kändes inte äkta någonstans. Nu är ju visserligen inte mello känt för sin autenticitet, men ändå.

I övrigt har min lördag varit lugn. Kollat på en film och lite sådär. Drack helt traditionsenligt ett par lite för stora (15:or) gröna hissen till mellofinalen. Hade dock sinnesnärvaro nog att inte tycka det vore en bra idé att gå ner till puben efteråt i år. Det vet vi ju av erfarenhet att det kan leda till en tämligen jobbig söndag om man inte har den sinnesnärvaron. 2020 vill jag dock minnas att det blev en riktigt bra och lyckad kväll efter mellofinalen. Det var sista utgången innan de stängde ner för pandemin. Jag sprang på en bekant jag inte sett ute sedan dess och vi var övrens om att Dotter borde ha vunnit. Fast sedan blev det ju inget esc det året så det spelade ju ingen större roll i slutändan. Lite tråkigt för övrigt att den bekanten verkar ha slutat gå ut efter pandemin. Var en sån där som alltid var roligt att springa på. Fast det blev något slags skifte där. Var många man brukade se ute före pandemin som mer eller mindre verkar ha slutat gå ut efteråt. Lite synd på sitt sätt. Det är ju ändå en och annan halvbekant man tappat bort så sett.

Slog mig förresten i eftermiddags att det snart är ett år sedan kentkonserterna. Sjukt.

Då blickar vi mot slutspelet!

Södertälje - Bofors 1-2 förl. (0-0, 1-0, 0-1, 0-1)

Gott med seger, även om det väl av rapporterna att döma inte verkar ha varit någon höjdarmatch. Men höjdarinsatser tycker jag inte heller man ska förvänta sig när man inte har något att spela om även fast det råkar vara slutomgång och sista matchen inför slutspelet. Men i och med det här och kvällens övriga resultat står det alltså klart att det blir Nybro i kvarten. Det hade jag inte riktigt väntat mig om jag ska vara ärlig. Kanske inte heller det lag jag helst hade önskat mig. Dels för att det känns som att vi haft det lite småknepigt mot dem den här säsongen, men framförallt av ekonomiska skäl. En ganska lång resa med allt vad det innebär av kostnader plus att Nybro väl är ett lag som just inte drar några extra åskådare till hallen. Kvartsfinal till trots är en måndag mot Nybro inget som utgör någon större lockelse på marginalpubliken.

Ska man försöka sig på något slags tidig och snabb sammanfattning av grundserien får man säga att en tredjeplats och 97 poäng är klart godkänt. Med tanke på att förra säsongen var första gången någonsin vi gick över 100 poäng är det ett gott resultat. Däremot har väl spelet sällan sprakat och vi har inte fått det där riktiga flytet i grejerna som vi fick i fjol. Framförallt har vi under stora delar av säsongen haft svårt med målskyttet, inte minst i pp har vi långa stunder haft dålig utdelning i (och framförallt på slutet lite för ofta spelat rätt dåligt). Där finns det givetvis en styrka att vi vunnit matcher och plockat poäng ändå men i det vore ändå såklart önskvärt att få upp effektiviteten. Att inte göra mål på sina lägen kan bli kostsamt i ett slutspel, det såg vi ju inte minst i semifinalen mot AIK i fjol. Med det sagt gör vi en på det hela taget bra grundserie där vi går in i slutspelet från en bra position. Hade det inte varit för att vi gjorde en så fantastiskt bra säsong förra året som höjde folks förväntningar inför den här säsongen tvivlar jag starkt på att man hade sett så många gnälliga, negativa kommentarer här och där.

Med det sagt finns det givetvis också utrymme för kritik. För effektiviteten som sagt, för vissa spelare som tagit poängmässiga steg bakåt, för att vi i princip hela säsongen varit behov av ytterligare en center för någon av toppkedjorna. Det känns som jag tjatat hela säsongen om den där centern men när både Bakke och Jansson lämnade i somras hade vi behövt ersätta dem tydligare. Där vill jag påstå att vi haft ett gapande hål i truppen ända sedan start.

Tänk om vi hade fått behålla Jansson och Kingen. Då hade vi nog legat ytterligare något snäpp uppåt i tabellen.

Men slutspelsdags alltså. Kvart mot Nybro kan bli nog så tufft. Vi kommer vara favoriter men det kan nog bli en betydligt mer obehagligt jämn matchserie än vad många tror. Vi borde dock kunna lösa det i slutändan men då gäller det att vi är på tårna från start. Går vi vidare till semi återstår att se vilka vi får möta där. Det enda som med säkerhet går att säga är att vi inte kommer kunna möta Björklöven förrän i en högst eventuell final. Det är ju inte så dumt. Fast dit är det ännu lång väg. Slutspel och slutspel och säsongen skulle lika gärna kunna ta slut redan i kvarten. Låt oss hoppas att den inte gör det utan att det blir ett långt och härligt slutspel för BIK.

Borde inte titta på sånt

Mest varit jobb idag. En ganska intressant intervju av ett slag jag sällan annars gör bland annat. Alltid trevligt med lite omväxling så sett. Nu behöver den bara skrivas ut också, men det blir morgondagens projekt.

Aftonen har sedan varit ganska lugn. Läste ut boken jag läst på sistone. Fick sedna för mig att se filmen Cyrano. Absolut sevärd, men man kan tycka att jag med min fallenhet för olycklig kärlek borde ha lärt mig att inte se sådana filmer. Det kommer lite för nära. Förvånansvärt bra musik dock. Ett par av låtarna skulle faktiskt gå att lyssna på bara i sig. Så brukar det ju inte vara när det är musikalinslag i filmer.

Fick förresten curacon och punschen jag beställde häromsistens idag. Ska bli roligt att se hur punschen smakar när det är dags att öppna den framåt påsk. Den ser i vilket fall väldigt god ut.

Trist, men det är vad det är

Bofors - Kalmar 1-3 (0-0, 0-2, 1-1)

Det är vad det är. Man vill ju alltid att BIK ska vinna, men med tanke på att matchen i sig var helt betydelselös har jag svårt att hetsa upp mig över resultatet. Vi hade lika gärna kunnat vinna, men då hade vi nog behövt göra första målet. Det var den sortens match. Istället fick Kalmar in ettan och när vi några minuter senare åkte på en synnerligen billig utvisning så de fick spela fem mot tre kom tvåan. Och där någonstans var väl matchens öde beseglat. Vi fick in en reducering, skapade en del chanser för att kunna kvittera utan att få in pucken men vi fick inte till den där riktigt slutpushen som hade kommit om det varit en match som verkligen gällt något. Istället ett tredje baklängesmål i tom bur på slutet. Trist såklart, men som sagt, det är vad det är. Sådana här matcher i det här skedet av säsongen är ju mest att spela av och få gjorda. Det vi kan ta med oss är att Goos gjorde en bra match i målet. Han borde kanske ha tagit det första målet, men då var det också rätt dåligt försvarsspel, men därutöver gjorde han en rad riktigt fina räddningar.

Slutomgången blir annars klart intressant för BIK:s del. Då kommer det avgöras vilka vi får i kvarten, och just nu är det tre lag (Oskarshamn, Södertälje, Nybro) på samma poäng, med Mora som skuggar bara två poäng bakom. Alla fyra har fortfarande chansen att bli sexa och således bli vår kvartsfinalmotståndare. Därtill möter vi Södertälje och spelar således en roll i dramat.

I övrigt är alla streckstrider avgjorda. Östersund missar slutspel. Vimmerby klarar kontraktet. Västerås får kvala. Kan nog bli ett spännande kval. Västerås lär gå in som favoriter på pappret, namn för namn har de en starkare trupp, har haft bättre form än Troja på slutet och har hemmaplansfördel. Dock har Troja varit klara för kval lite längre än Västerås och då haft mer tid att förbereda sig, och kanske än viktigare var de nog medvetna om redan från början att säsongen skulle kunna sluta med nedåtkval. För Västerås är det ju snarare ett stort misslyckande bara att hamna i kvalet och man kan tänka sig att det ligger en hel del press på laget från både omgivning och sig själva, samtidigt som de troligtvis tycker det bara är pest och pina att behöva spela de där matcherna. Man ska också komma ihåg att Troja som förening har en viss rutin på att spela kval. De har både åkt ur och gått upp ett antal gånger under årens lopp. Sådant kan absolut ha en viss betydelse för hur man tar sig an ett kvalspel. Hur som helst är jag glad att slippa nervpersen det hade inneburit att hålla på något av de två lagen. Hade man gjort det hade man mått riktigt risigt inför det som komma skall.

Snabba besked

Jobbmöte i eftermiddags. Börjat planera upp kommande nummer. Åkte såklart på att knalla iväg för att bevaka en grej imorrn som jag personligen tycker verkar måttligt intressant, och som jag dessutom befarar kan bli svårt att skriva något vettigt om, men det hör väl till jobbet antar jag. Om inte annat borde jag kunna använda en del av det som bakgrund till en annan grej som ska göras framöver. Fast egentligen skulle jag behövt ha morgondagen som telefondag. Får försöka pussla lite och se vad jag kan hinna med.

Även ikväll har jag fortsatt läsa. Nu har boken under sin sista kanske tredjedel ballat ur helt och gått full sci-fi/dystopi/tidsreseäventyr (där just tidsresandet givetvis bjuder på en del logiska luckor). Det här var inte boken jag började läsa. Nu sitter jag mest och fnissar åt orimligheterna och undrar vart sjutton det ska ta vägen härnäst. Skulle inte bli förvånad om det visar sig att typ andra halvan av boken är en feberdröm.

Grundseriens sista hemmamatch imorgon också. I sig betydelselös för båda lagen, men det vore så klart gött med en seger. Och med tanke på att vi mycket väl kan få möta just Kalmar i en eventuell semifinal kan det ju mycket väl komma att finnas något slags sätta sig i respekt inför framtiden-parameter att ta hänsyn till. Som alltid dock lite sjukt att slutomgångarna är här. Man tycker alltid att det var alldeles nyss säsongen började och man klev in i hallen igen efter sommaren. Att grundserien tar slut innebär ju dock inte säsongens slut. Slutspelet är ju säsongens själva crescendo. Där inte nödvändigtvis den allra mest högkvalitativ hockeyn spelas, men väl den mest nervpirrande och intensiva och mest känslostormande när allt ställs på sin spets och alla matcher är av största betydelse. Där man kan slitas mellan hopp och förtvivlan under en förlängning som pågår i period efter period innan en förlupen puck till sist kastar en in i vild eufori eller förkrossande bedrövelse. Fast där är vi alltså inte ännu. Sista hemmamatchen imorgon, sista bortamatchen på fredag. Därefter kan vi börja ladda för slutspelet på allvar.

Lönearbete och fritidsläsning

Förhållandevis normal dag. Jobbat en del. Uträttat ett ärende på stan. Därutöver läst. Håller på att läsa en av de tjockare bokreaböckerna nu. Något slags spionhistoria. I sig ingen större litteratur, men lite underhållande och spännande och bladvändaraktigt, om än med vissa lätt störande science fiction-artade inslag. Har inget emot science fiction men när det dyker upp orimligheter som gränsar till brott mot fysikens lagar i en berättelse som i övrigt ger sken av något slags realism drar det ner det hela lite grann. Fast hur som helst svårt att sluta läsa, för man vill ju veta hur det går, och hur vägen till slutet ser ut.

Häromdagen fick jag av någon anledning för mig att scrolla igenom förslagen på konton att följa på instagram, vilket är något jag så gott som aldrig annars gör. Då dök en tjej upp som jag hade en flirt med en sommar för vid det här laget ganska många år sedan. Det överraskade. Så vitt jag vet har vi inga gemensamma kontakter och jag har heller aldrig vad jag kan dra mig till minnes sökt på henne. Så riktigt varför insta tycker att jag borde följa henne vet jag inte. Det blev aldrig ens av att vi följde varandra då. Hur som helst blir man ju alltid lite påverkad, vissa skulle kanske säga omskakad, när någon från förr dyker upp i flödet sådär. Det väcker minnen, tankar. Det var en fin sommar och visst har det under åren funnits tillfällen där tankarna vandrat åt ett "tänk om" eller då man slagits av kanske inte saknad men en vagt angränsande känsla av att gärna ha fortsatt samtalet. Sedan minns man ju alltid sådant med en viss nostalgi och gör det mer rosaskimrande än det i själva verket var. I grund och botten är jag ganska övertygad om att det inte hade blivit särskilt bra eller hållit särskilt länge om det hade blivit mer än det blev den gången. Vi hade en hel del gemensamt och väldigt intressanta samtal, men också väldigt olika värderingar och syn på tillvaron. Hon var kristen och kallade sig konservativ, jag är icke-troende och flammande progressiv. Det går fint när man har ett blott intellektuellt (och förvisso erotiskt) utbyte, men blir svårare om man ska försöka bygga en gemensam tillvaro. Efter att vår flirt ebbat ut den hösten fortsatte vi vårt samtal som vänner en tid, men sedan skaffade hon en kille och med tiden upphörde vår kontakt. Vad hon gör nu för tiden har jag ingen aning om, jag klickade så klart på hennes profil men kontot var låst, men hon hade bytt efternamn så jag antar att hon skaffat sig en make. Jag hoppas att hon är lycklig. Skulle vi mot förmodan springa på varandra någonstans någon gång hoppas jag att vi känner igen varandra, för det hade så klart varit roligt att i så fall säga hej och tja och hur är läget, catcha up, kanske bli påmind om något bortglömt internskämt. Fast alldeles oavsett kommer jag nog alltid minnas både henne och den där sommaren med värme, och kanske är det just så, som ett minne, en sommarflirt gör sig allra bäst.

Möte på kontoret imorgon. I övrigt oklart vad som kommer hända. Vågar anta att jag kommer läsa några sidor till. Mars är här och med det våren. Troligtvis min sämsta årstid. Fast berätta inte det för någon. Risken finns ju att man döms ut som helt tokig i huvudet om man inte älskar våren förbehållslöst.

Något jag däremot älskar förbehållslöst är rubriken "E-Type sitter fast i Dubai". Fick genast bilden av att han fastnat i exempelvis ett skåp eller blivit fastlimmad någonstans och inte kommer loss.