Stärkande!
Bofors - AIK 3-2 förl. (1-1, 0-0, 1-1, 1-0)
Väldigt skön och härlig seger. Klart skaplig insats av BIK, för kvällen ekiperade i Bobcats-tröjor. Dock hade vi svårt att skapa riktigt vassa målchanser även om vi hade en hel del skott på mål. Det säger ändå något att vi fram till att vi kvitterar med fem sekunder kvar hade gjort ett mål på 31 skott. Då hade AIK haft klart hetare chanser, bland annat två frilägen, med sina 16 skott på mål. Vi hade behövt vara mer effektiva, och vi får tacka Goos för att han räddade de där farliga chanserna. Han var för övrigt en av dem som firade mest och verkade gladast efter segern och det kan jag förstå. De två mål han släppte in är han rimligtvis allt annat än nöjd med, ett inte alltför märkvärdigt skott som smet in precis ovanför benskyddet, ett höstlöv som singlade in när han nog förväntade sig att skottet skulle komma på andra sidan av skymningen och stod ur position och inte verkade helt beredd på att pucken skulle komma när den kom. Så det måste ha varit väldigt skönt att de inte avgjorde var segern hamnade.
Ska ärligt medge att jag inte trodde på seger inför den här matchen. AIK har varit bra i år, och senast vi mötte dem blev vi ju mer eller mindre utspelade. Men det verkar som att vi kanske har börjat hitta rätt nu efter uppehållet. Finns fortfarande mycket att förbättra, men det ser klart mycket bättre ut än för några veckor sedan. Med det sagt ska sägas att man misströstade en hel del i tredje perioden ikväll när AIK hade tagit ledningen med 1-2 och vi länge hade förtvivlat svårt att skapa ordentliga chanser. Det kändes närapå kört när klockan börajde ticka ner, men så med bara fem sekunder kvar lyckades vi få dit den. Hade som väl för en gångs skull bedömningen med oss när målet granskades. Hade visserligen varit skandalöst om det inte hade godkänts, men sånt där känns alltid som lite av ett lotteri. Men med tanke på att kvitteringen kom alldeles på slutet, att vi lyckades vinna i förlängningen och att vi faktiskt slog serieledaren tror jag att det här var en seger som stärkte moralen både i laget och på läktaren. Poängen är viktiga, men jag tror nästan det mentala och energin en sådan här seger ger är ännu viktigare.
Har hittills inte brytt mig särskilt mycket om tabellen, den har känts rätt irrelevant så länge spelet inte stämt. Men nu är vi faktiskt bara fyra poäng från sjätteplatsen, åtta från fjärdeplatsen. Fortsätter vi ta steg och kanske dessutom lyckas få ihop offensiven till att skapa lite mer ska det absolut finnas potential för att kunna klättra jämför med var vi ligger nu. Sedan lär det knappast bli en ny finalplats till våren men bättre än vad säsongsinledningen antydde kan det definitivt bli.
Var annars alltså lite nostalgitema med fokus på Bobcats-tiden ikväll. Sånt är väl alltid lite vad det är, men det blev en bra publiksiffra (drygt 3200) och drar det lite extra folk är det ju bara positivt. Sedan var det väl lite i ambitiösaste laget att stänga av högtalarna i halva hallen för att ljudet skulle bli lika dåligt som för 25 år sedan... Skämt åsido, antar att det var något som inte fungerade som det skulle för det fanns inte ljud alls i högtalarna vid sektionen där jag står. Istället hröde man lite grann från högtalarna vid andra änden av rinken, men att försöka höra vad som sades i intervjuer och liknande var i stort sett omöjligt. Så det får man ju hoppas att de får ordning på. Är ju om inte annat intressant att kunna höra vad det tas utvisningar för och vilka som slagit assists och så vidare.
Även kvällens På spåret gick bra. Slog båda lagen med ganska god marginal. Bra kväll!