Almguld

Friidrotts-EM må för svensk del ha varit en flopp så här långt, men ikväll blev det fan succé. Almguld och Pihlström. Fy fan vad gött. Och vilka prestationer. Almgrens 10 000 var bland det svettigare jag sett. Den typen av satsningar brukar ju aldrig lyckas annars, men den här gången höll det och så jäkla gött att det var en våra som gjorde det. Så välförtjänt också. Man gillar ju Almgren för hans nördighet, för hur han tagit sig igenom motgångar och skador till att bli något av en late bloomer. Och bara att vi har en svensk i toppskiktet av långdistans. Det fanns ju knappt på kartan för några år sedan. Likadant på 1500 med Pihlström. Grymt gjort!

I övrigt en klart trivsam och härlig lördag. Läsning och film, ett par öl. Och så ringde Tutta mitt i allt också för att hon ville prata med morbror. Videosamtal. Fick en visning av deras hus och fick se att hon hade blivit målad som en tiger. Det förra mindre exalterande än det senare.

Slog mig för övrigt då hur oöverväldigad man blev när videosamtal faktiskt blev en grej. När man växte upp var det ju science fiction. Ville man visa att något var framtid och närapå orimligt så var det att det fanns bildtelefon. Sedan blev det verklighet, och man noterade knappt att det kom. När det väl blev verklighet kändes det mest bara självklart, kom med en axelryckning. Antagligen för att det hela kom någorlunda stegvis med cams, skype, smartphones och hela den grejen. Det blev liksom aldrig den där tydliga innovationen att nu plötsligt kan man prata i telefon och se den andra utan det smög sig på. Fast det slog mig också idag när jag var ute på promenad med musik i lurarna att det är ändå inte så längesedan bara en sån sak knappt var tänkbar. Vill minnas att det var runt 1979-80 Walkman kom och gjorde det möjligt att lyssna på ljud i hörlurar var du än var. Det är nästan svårt att tänka sig idag. Nu har man ju alltid valet om en promenad ska vara "tyst" eller om man ska ha hörlurar i öronen. Det räcker ju att backa till mina föräldrars generation för att det överhuvudtaget inte skulle vara en fråga.

Det säger väl också något om musikens tillgänglighet. Ville du höra en viss låt då var du tvungen att skaffa skivan och lyssna på den hemma. Nu är det tillgängligt när som helst, var som helst. Det gör också något med hur vi värderar musik, och jag tror att det har en del i hur musiken till stor del tappat som statusmarkör de senaste decennierna. Fram till 90-talet (kanske en bit in på 00-talet) innebar det ändå något att ha koll på de senaste musiken, att ha hört det smala, hajpade, kunnat lyssna in sig på det nya heta och på historien. När allt finns tillgängligt är det inte status på samma sätt, och det har väl också gjort att musikjournalistirena och musikkritkerna inte har samma status idag som de hade för ett par decennier sedan. På 90-talet kanske man vände sig mot säg Andres Lokko, Jan Gradvall, Per Bjurman, Terry Ericsson för att avgöra vad som var coolt, men det är ju inte dagens motsvarigheter de som är unga idag tittar. Det säger ju ändå något att de som är inflytelserika musikkritiker på de stora medierna är ungefär desamma som för 25-30 år sedan. Det är Strage, det är Lokko, Det är Håkan Steen och Markus Larsson på Aftonbladet, Per Sinding-Larsen, Gradvall. Visst finns en del som dykt upp på de stora tidningarna eller som pratar musik på exempelvis P3 sedna dess, men det är ju inte inflytelserika eller angendasättande på det sättet som musikjournalister en gång var, och det säger något att de som fortfarande anses ha mest inflytande är samma som runt millennieskiftet. Med det sagt så ja, jag är 40 och ja, jag nickar fortfarande instämmande till både Andres Lokko, Håkan Steen, Fredrik Strage och ett helt gäng till av alla som brukad skriva för Sonic, men den finns liksom ingen som tagit över för den nya generationen. Det kan så klart vara för att det inte behövs. När allt är tillgängligt så behöver du kanske inte ha någon som talar om för dig vilka skivor du ska lägga din pengar på. Det har också i någon mån devalverat värdet på att vara musiknörd, för det krävs inte längre någon större ansträngning att leta fram de där obskyra plattorna eller gräva ditt favoritbands influenser. Det krävs liksom inte lika mycket för att hitta tillbaka till exempelvis deltabluesen eller protopunken eller det etiopiska 70-talet. Men det är också lite tveeggat. Även om det på ett sätt är svårare att vara alternativ och obskyr idag har algoritmerna också gjort vad man kan kalla massans smak mer strömlinjeformad vilket gör det svårare för samtidens alternativ att slå brett. Om du förut behövde få kritikernas gunst behöver du idag hamna på spellistorna, och  för att gör det handlar det ju mer om resurser och att matcha något slags bred smak. I takt med det ska sägas att även musikkritiken förändrats. Det som brukade kallas (och ibland avfärdas som) mainstream har uppvärderats och bedöms på ett annat sätt än det under min uppväxt brukade göras. När jag var ung skulle det överhuvudtaget inte komma på tanken för arrangörer som en festival som Way Out West att boka Zara Larsson eller Lorde, än mindre som headlines. De hade setts som kommersiella och ointressanta, helt irrelevanta för en festivalpublik. Idag ses det som självklart att de toppar affischen på det som när det startade för 20 år sedan sågs som en förhållandevis musiknördig festival. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men man kan konstatera att tiderna förändras och att tillgänglighet och smak i någon mån går hand i hand. Vilken värdering man sedan vill lägga i det är i slutänden upp till var och en.

Hur som helst var det inte ett i sådant resonemang jag hade tänkt landa när jag började skriva det här inlägget. Får skylla på den tidigare omskrivna ölen.

En fredag har passerat

Ganska väntad fredag. Var iväg på jobb. Fixade och donade lite. Tog helg. Glott på friidrott under kvällen. Kul med Kamgas brons. Surt med fjärdeplatsen på häcken. Det är väl vad som finns att säga om det.

Noterade att BIK vann träningsmatchen borta mot Södertälje ikväll. Gott så, även om resultat i träningsmatcher som bekant betyder noll och intet. Dels för att matcherna i sig inte betyder något, men också för att det ju är så olika hur lagen lägger upp sina försäsonger och var de befinner sig i respektive process att det inte går att dra några som helst växlar av ett resultat. Genom åren har man j sett en del hel del exempel både på lag som förlorat det mesta under försäsongen för att sedan vara mer eller mindre oslagbara när det blir allvar och lag som sett ut som världsmästare i träningsmatcherna och sedan dunderfloppat i seriespelet. Sedan är det ju alltid roligare att vinna än att förlora, men man ska inte dra några slutsatser av resultaten när det inte står några poäng på spel.

Fredagsvinet kändes välförtjänt idag.

Tror inte målet nås

Ytterligare en ganska vardaglig dag. Jobbade, jobbade färdigt, läste, såg en film, kollade lite friidrott. Känslan är väl dock att det här friidrotts-em:t håller på att bli ett riktigt floppmästerskap för svensk del. Många missar med små marginaler, medaljhopp som inte helt lyckas. Pratades om ett mål att ta rekordmånga medaljer på förhand men det känns rätt långt borta. Känslan är att det bortsett från herrarnas kula varit en del stolpe ut för de som skulle kunna ha potential att blanda sida i en medaljstrid såhär långt. Fast det som svider allra mest är givetvis att vi ser ut att bli utklassade av fucking Norge i medaljligan. De ska egentligen inte ha en suck där.

Imorgon ringer klockan lite halvtidigt. Ska iväg på jobb. Därefter väntar åter ljuvlig helg. En majoritet av livet borde vara helg. Och det som inte är helg borde vara semester. Eller julledighet.

Kom mig idag till sist för att beställa de små legodelar som fattades för att seten jag hittade när jag rensade i förrådet och har tänkt sälja ska vara helt kompletta. Delarna i sig blev tämligen billiga, den dyraste kostade väl typ två spänn. Så frakten blev klart dyrare än de inköpta varorna. Men det får det väl vara värt. En saknad bit har ju ofta trots allt större påverkan på setets värde än vad biten i sig kostar, så jag tror det jämnar ut sig i slutändan. Ska hur som helst bli roligt att se vad jag får för de där seten när jag väl lägga ut dem till försäljning. Borde ändå bli några hundralappar med tanke på att kartonger och manualer finns kvar. Men det visar sig då antar jag.

Nu ska jag surfa vidare i natten. På återhörande.

Tur att det är långt till seriepremiären

Knallade iväg på hockeyn. Det var väl milt uttryckt ingen höjdare. Förlust 1-5 och en rätt trist tillställning överlag. Försäsongsmatcher är väl sällan jättekul men det här var segt även för att vara träningsmatch. Inget av lagen var särskilt bra. I princip samtliga på isen osynliga. Det märktes att det är mycket kvar att träna på och att det är låååångt kvar innan något som helst spel sitter. Men å andra sidan vore det ju konstigt om det hade sprakat redan nu när det var första matchen och de varit på is i typ en vecka. Särskilt i år när närapå halva laget är nytt och det dessutom står en ny tränare med nya idéer i båset. Då behövs det lite tid för att få in hur man ska spela. Det kommer hinna hända mycket innan seriestart och det finns gott om tid för att få saker och ting att börja falla på plats.

Nya försäsongströjan var ett rejält lyft mot hur de sett ut de senaste åren. Den användes dock bara under uppvärmningen då Storhamar dök upp med blåa tröjor så vi fick spela i bortastället istället. Gjorde dock inget att det blev så, utan det kändes lite uppfriskande att få se de vita tröjorna i aktion. Det hör ju inte till vanligheterna att de sportas på hemmais.

I övrigt har dagen varit så gott som fri från överraskningar. Jobb och annan vardag. Det mest överraskande som hände var väl att jag hittade en ny sorts tysk öl på Systembolagets tillfälliga hylla när jag under dagens promenad passade på att kika in där. Lär provdrickas i helgen. Men den är säkert god. Tyskarna brukar ju kunna sin öl.

Saknar undantagstillståndet

Relativt vardaglig vardag. Jobbat, och därefter har jag hunnit läsa några sidor, se någon film och så. Tror inte riktigt skallen helt kopplat att vardagen är tillbaka ännu. Den, och för all del jag som helhet, vill gärna fortsätta leva i semestertidens undantagstillstånd. Synd att man måste försörja sig.

Imorgon spelar BIK sin första träningsmatch för säsongen. Har inte bestämt mig om jag ska gå dit. Det blir ett beslut jag fattar i stunden. Man är ju inte riktigt framme i hockeysäsong mentalt ännu. Men det är ju över en månad till seriepremiär så man ska nog hinna komma dit och få upp hockeysuget tills det är dags för allvar. Om inte annat ska väl försäsongsderbyt mot Örebro om ett par veckor kunna få upp peppen en del.

Fast pratar vi hockey tycker jag väl ändå att vi går in i den här säsongen med lite större osäkerhet och lite fler frågetecken än vanligt. Håller målvaktsparet? Har vi tillräcklig spets i backuppsättningen? Vilken nivå håller nordamerikanerna som är tänkta att vara offensiv spets? Kommer nye tränaren och hans filosofi fungera här? Jag kommer säkert återkomma till det när seriespelet närmar sig, men här och nu är känslan att det är en del chansningar som behöver slå väl ut.

Vem kommer och kastar pengar på mig?

I takt med att vallöftena blir allt fler hör man mycket om barnfamiljer och pensionärer. Mer i plånboken för barnfamiljer trumpetar Moderaternas valaffischer, och nu senast var det sossarnas löfte om dubbelt barnbidrag vid sommar- och jullovet. Att det satsas på barnfamiljer och äldre är väl i och för sig rimligt. Man vill ju att alla ungar ska ha det bra, och att de äldre får en värdig ålderdom. Men ibland kan man känna lite att när kommer det någon och kastar pengar på oss underbetalda singlar i 40-årsåldern? Vi har ju trots allt också rösträtt.

Skämt åsido, ska man vara i alla fall en liten smula allvarlig så kan gruppen vuxna singlar i ensamhushåll faktiskt betraktas som en av samhällets i tysthet mer missgynnade. Inte minst ekonomiskt. Inte så att vi, jag skriver vi för jag tillhör själv den gruppen, lever i armod och misär men det är på många sätt dyrare att leva som singel än i ett (sambo)förhållande. En lägenhet har ju samma hyra oavsett hur många som bor där, är man två kan man dela på olika abonnemang och prenumerationer, bara en sån sak som om man beställer hem mat så är leveransavgiften densamma oavsett om man köper en eller två pizzor. Och får man exempelvis en vattenläcka kostar det ju lika mycket att åtgärda oavsett om det finns eller två inkomster i hushållet. Man kan argumentera för att ett tvåpersonershushåll behöver spendera mer på mat och andra förbrukningsvaror, men då är det å andra sidan också ofta lägre styck- eller kilo- eller literpris om man köper flerpack än mindre förpackningar. Är man två blir levandsomkostnaderna som regel lägre per person, samtidigt som man också har två inkomster att disponera. Inkomsten blir dubbel, det blir inte utgifterna.

Men det handlar inte bara om ekonomi. Ta en sådan sak som hushållssysslor. Där måste man som singel på egen hand sköta matlagning, handling, städning, disk, tvätt och allting annat som behöver göras i ett hem. Som par kan man fördela hushållsarbetet mellan sig, vilket gör att det finns mer tid över för annat.

Som singel får man alltså både mindre pengar över och mindre fritid. Lägg därtill sociala aspekter som att det anses en smula uppseendeväckande att göra sådant som att gå ut att äta, gå på bio eller se en pjäs på egen hand. Det går mot normen, och även om det inte ses ned på så leder det ofta till frågor i stil med "är det här själv?" eller "varför är du här själv?". Plus sådant som att man kan förlora delar av sitt umgänge i takt med att vänner skaffar partners och familjer och mest börjar umgås som par. Eller ta bara en sådan sak som om man får frågan om man har möjlighet att jobba över. "Jag kan inte för jag ska träffa tjejen", hade de flesta köpt som skäl för att säga nej. "Jag kan inte för jag tänkte ta det lugnt, kolla på en film och slappa ikväll", hade av de flesta upplevts som ett klart mindre acceptabelt skäl att säga nej. Ska man hårdra det skulle man kunna säga att man som singel har mindre fritid, men också förväntas vara mer flexibel med den fritid man har.

Det är inte så att det är synd om oss som av ett eller annat skäl lever som singlar, oavsett om vi själva valt det eller bara inte lyckats hitta rätt person, och vi är verkligen inte diskriminerade, men jag tror att det är en dold ojämlikhet som skulle behöva belysas mer. Att det är dyrare att leva som singel är så nära ett faktum man kan komma, men jag har aldrig hört någon politiker eller annan makthavare diskutera hur man eventuellt skulle kunna jämna ut den skillnaden. Det är som att alla bara har accepterat det som närapå en naturlag. Som att normen är så stark att man mellan åldrarna säg 25-70 ska leva ihop med någon att det knappt finns i det offentliga föreställningsvärld att vi är ganska många som lever ett annat slags liv, för vilket samhället som helhet är ganska dåligt anpassat. Trots att den individuella friheten ständigt betonas lever vi på många sätt i ett samhälle byggt för tvåsamhet och familjeliv. Det går ju knappt ens att köpa en vanlig sketen Daim, de flesta butiker har bara dubbel-Daim.

Standardsöndag

Standardsöndag på det stora hela. Veckohandling och hela den grejen. Inte skitspännande att varken berätta eller läsa om I guess. Skulle behöva putsa glasögonen imorgon. Får se om jag hinner/orkar. har även ett par artiklar att skriva. Det tar ju sin tid och energi. Särskilt nu när man nyligen börjat igen efter semestern och inte riktigt har ångan uppe. De första texterna efter en ledighet brukar vara riktigt tröga.

Läste nyligen ett citat av en som tolkade skapelseberättelsen som att gud är ett ideal av lathet då han efter sex dagars arbete kände sig färdig och sedan tog ledigt för tid och evighet. Den inställningen borde kristendomen ha anamat redan från början. Vi hade kunnat ha ett samhälle där vi jobbar i sex dagar och sedan går i pension. Men nej då, vi ska så klart ha tolkat det som att vilodagen är en gång i veckan och sedan börjar allt om igen. Till och med de mest bokstavstrogna fortsätter ju arbeta vecka in och vecka ut. Tycker gott att sex arbetsdagar utslaget på ett yrkesliv kunde räcka.

Gå där man vill

Det var givetvis åska jag hörde igår. Kom några muller, inte särskilt många men tillräckligt för att vara tröttsamt. Sedan drömde jag om någon jag helst inte hade drömt om. Oklart om det finns något samband.

Idag har det varit lördag med allt vad det innebär. Tog en riktigt bra promenad. Skönt nu när måsarna lämnat stan så man kan gå var som helst utan att behöva se upp för dykande måsar. Skedde för någon veckan sedan att de mer eller mindre från en dag till en annan var borta. Alltid skönt när det inträffar.

Har tittat på film och druckit öl under kvällen. Synnerligen görtrevligt.

Fåtöljen låter mig betrakta lägenheten från en ny vinkel

Inledde dagen med jobb. När det var färdigt tog jag helg, för första gången den här "terminen". Ett glas vin och musik under kvällen. Till större delen sittande i nya fåtöljen. Det var ett väldigt bra köp. Slog mig när jag satt och tittade ut över rummet, delvis påverkad av förra helgens efterfest då några av gästerna uttryckte sin beundran för lägenheten, att det har blivit så jäkla bra sedan jag började renoveringen. Golvet, tapeterna, möblerna, det är en så bra helhet. Jag är glad att jag gjorde de val jag gjorde, inte minst att jag vågade välja den ganska mörka tapet många nog skulle dra sig får att tapetsera ett vardagsrum med. Visst återstår ännu en del, framförallt den platsbyggda hyllan, men man ser likväl att det finns en tanke bakom hur det inretts. För det är faktiskt inrett, till skillnad från bara möblerat som det kanske var innan jag körde igång projekt uppdatera lägenheten. Det är nog lite därför många som kommer på besök tycker att det är en snygg och speciell lägenhet. Jag har trots allt lagt tid och tanke på att inreda och skapa en helhet. Det har jag gjort i princip uteslutande för att få till det så att jag ska trivas, men tycker sedan andra om det så är det väl bara en bonus.

Tyckte mig precis höra vad som kan ha varit ett åskdån. Hoppas jag hörde fel. Jag antar att det återstår att se.