Har varit och hälsat på syskonbarnen över helgen. Deras föräldrar också såklart, men mest barna. Passade på att fira deras födelsedagar lite i efterskott eftersom jag inte hade möjlighet att åka upp när de hade kalas. Bobo Slacke fick bland annat en Moltas-tisha och nougat, och en gammal fluga jag hade när jag var liten och som jag hittade i förrådet i somras. Tutta fick Frostmuggar att måla själv, en fin bok och ett par andra smågrejer. De verkade väldigt nöjda båda två. Eller ja, Bobo Slacke fattar nog inte riktigt fenomenet presenter än och har givetvis ingen aning om varför t-shirten han fick är kul, men nougaten gick definitivit hem. Det sistnämnda är så klart lite en uppföljare på att Tutta fick ett paket mandelmassa när hon fyllde ett.
Alltid roligt att träffa de där ungarna. Särskilt när man som nu hinner hänga med dem ett par dagar och det inte så som det ibland blir när de är här i stan att det blir helt kort ett par timmar på eftermiddagen och tidiga kvällen innan de ska gå och lägga sig. Fick exempelvis läsa godnattsagan för Tutta igår. Hon ville läsa den nya boken hon fått i present (Bulqash av Yara Bamieh), den verkade uppskattad för den fick jag utöver då på kvällen läsa ett par, tre gånger till under helgen. Så himla mysigt, och det är så gott att se henne somna. Då känner man liksom att man lyckats med sin uppgift. En betydligt stressigare uppgift blev det dock när vi var ute i lekparken och jag för en liten stund åkte på att skjuta fart på gungorna för både Tutta, Bobo Slacke och en av Tuttas kompisar samtidigt. Det blev lite småkörigt att hinna med och se till att ingen tappade för mycket fart. Hon gillar fart Tutta. Gungar man ska det gungas högt och det ska kittla i magen. Så då får man se till att ta i lite grann. Nu har hon dock börjat lära sig att gunga utan att man knuffar på, så vi får se hur länge det dröjer innan hon kan gunga högt, högt alldeles på egen hand. Är också himla fint när hon eller hennes bror tar en i handen, antingen för att leda iväg en till någon lek eller för att de bara vill ha en hand att hålla. Man får ta vara på de stunderna, för rätt vad det är så är ju den tiden över. Med risk för att låta självgod känns det också väldigt roligt att Tutta tycker så mycket om sin morbror. När det började bli dags för mig att åka var hon rentav lite ledsen för att hon inte ville att jag skulle åka. Det finns så himla mycket känslor i de där små barnkropparna. Nu har Bobo Slacke börjat gå också så han kan vara med lite mer när det leks och så. Han tycker väldigt mycket om sin syster och vill gärna vara med där hon är, men går såklart på egna små upptäcktsturer också. I den där åldern är det ju också roligt att se dem tulta omkring för de har ju ungefär samma rörelsemönster som en gravt berusad kroggäst. Men får ändå känslan att han börjar känna igen en lite grann nu. Han stirrar inte riktigt lika undrande när man träffas, och även om man inte hunnit ägna honom samma odelade uppmärksamhet som man gjorde Tutta i den åldern har man någonstans kunnat börja bygga en relation.
Man blir dock rätt trött av en sådan här helg. Inte minst med tanke på att barnen vaknar ganska tidigt och inte är särskilt tystlåtna. Det ställer ju till det lite för oss som föredrar att kliva upp lite senare. Men det får man ta. De har trots allt privilegiet att vara ungefär de enda jag inte bli grinig på för att de väcker mig på morgonen. Men kommer försöka gå och lägga mig förhållandevis tidigt ikväll så jag får sova ikapp i alla fall lite grann innan arbetsveckan och vardagen drar igång igen imorgon.
En annan grej som är lite trevlig med att åka iväg en sådan här helg är att man under de dagliga promenaderna får se något annat än det man brukar se varje dag, utforska lite nya gator och platser. Visst börjar jag bli någorlunda bekant även med det där området, men det finns fortfarande en hel del att upptäcka. Det har något att inte alltid helt veta exakt var man kommer hamna och kanske rentav tappa bort sig en smula för att en väg man intuitivt känner borde finnas och vika in åt ett visst håll inte dyker upp där man hade väntat sig. Man får lite andra intryck än när man promenerar runt i det välbekanta där man kan i stort sett varenda gata och aldrig riskerar att irra bort sig. Det tror jag är nyttigt. Om inte annat förnöjer omväxlingen.
Skulle säkert kunna babbla på ännu mer om helger och om lekar som lekts och annat som hänt. Men vet inte hur spännande de vore för någon att läsa. Så vi kanske ska nöja oss här för nu.
