Eftersom jag åker till Karlskoga imorrn känns det som att det kan vara läge att summera vårterminen. Att åka upp dit blir ju på något sätt det definitiva slutet på terminen även om den på pappret varit slut i några veckor.
Tycker det har varit en trevlig vårtermin. Intressanta och lärorika kurser, och dessutom har jag ju klarat alla poäng vilket ju alltid är trevligt. Slitsamt vissa gånger absolut, framförallt de gånger då det varit flera olika grejer (inlämningar, redovisningar, tentor etc.) ganska tätt, men överlag har arbetsbördan legat på en rätt nivå. Varken för hårt eller för slappt liksom. Har varit intressant också att för första gången på länge skriva salstentor. Innan den här terminen var det nog ett par år sedan jag gjorde det sist (tror inte jag hade några varken ht 2009, vt 2010 eller ht 2010). Kändes i handleden att man inte hade gjort det på ett tag vill jag minnas. Brukar vanligtvis prestera bättre på hemtentor och inlämnings uppgifter och liknande än salstentor men den här gången gick båda salstentorna finfint. Sen är det ju faktiskt något visst med känslan att skriva salstenta också. Det känns lite mer definitivt och ”äkta” på något sätt än att maila iväg en hemtenta. Framförallt att komma hem, slå på en bra skiva, hälla upp ett glas gott vin, sjunka ner i soffan och totalt slappna av är ju förjäkla härlig.
Även vad man skulle kunna kalla för de sociala delarna av skolan tycker jag varit trevliga. Under hösten läste jag ju bara distanskurser så det var trevligt att träffa lite folk igen, och för den delen att gå iväg till skolan med viss regelbundenhet. När man bara läser distanskurser hamnar man ju lätt i någon sorts rutin där varje dag ser mer eller mindre likadan ut. När man läser på campus blir det ju liksom lite mer variation och så vidare, även om jag gnällt en del på tidiga mornar. Just gällande de tidiga mornarna måste jag dock säga att man vande sej mer och mer ju längre terminen gick och efter ett tag var det inga större problem att ta sej upp. Under de första veckorna hade jag som vana att sova lite när jag kom hem men i takt med att jag vande mig vid att kliva upp på morgonen slutade jag också med de tupplurarna.
Nämnde ovan att det var trevligt att träffa lite folk igen. Läste ju den här terminen tillsammans med en klass som läser ett program. Jag tror vi var fyra stycken som läste fristående, varav de andra tre kände varandra sedan tidigare, så när terminen började var jag naturligtvis en främling i gruppen, en utomstående. I någon mån var man väl det även i slutet av terminen i och med att det bara är just den här terminen jag läst och kommer läsa tillsammans med nämnde klass och därför har jag inte orkat lägga energi på att så att säga bli en fullvärdig medlem av gruppen. Men ju längre terminen gick desto mer accepterad och så vidare kände man ändå att man blev, och desto bättre lärde man naturligtvis känna både folket, strukturerna inom gruppen och så vidare. Samtidigt som man också blev mer bekväm i det hela och i allt högre grad kunde delta i exempelvis diskussioner och dylikt. I takt med att jag lärde mig mer om vilka folket i gruppen var lärde sig de också mer om vad jag var för någon skulle man kunna säga. För mig som i någon mån utomstående var det också intressant att studera sådant som var i salen folk brukade sitta, vilka roller folk hade, vilka som brukade vara där tidigt och vilka som ofta kom sent och liknande. Man kan lära sig mycket bara genom att observera och studera en grupp människor i en viss (kulturell) situation. Fast just det där sista var nog lite av ett sidospår. Nåväl, min poäng är nog hur som helst att även om jag nog inte skulle lägga någon av dem i kategorin vänner eller nära bekanta så skulle jag helt klart hälsa, kanske rentav skåla, om jag skulle träffa någon av dem ute eller så. Dock skulle sannolikt graden av interaktion variera (läs: man skulle antagligen tjöta mer med vissa än med andra) eftersom man ju oundvikligen blivit mer bekant med vissa än vad man blivit med andra.
Och så råkade jag bli lite högstadieförälskad också. Sådär som man blev på den tiden när man knappt vågade prata med flickor utan mest bara beundrade dem på avstånd. Nu för tiden vågar jag visserligen prata med flickor men känslan var lite densamma som då, såväl som beundrandet på avstånd. Ni vet hur det kan vara, man tycker att någon är het, i ett svagt ögonblick börjar tankarna vandra iväg och vips kommer man på sig själv med att nästan vara lite förälskad i en flicka man inte känner mer än till utseende och namn. Lite tonårsaktigt sådär helt enkelt. Och nej, jag tänker inte berätta vem det handlar om. Dels är det irrelevant eftersom jag inte har några som helst planer på att på något sätt pursue it (kom inte på något bra motsvarande uttryck på svenska, fan vad hemskt), dels är det ändå ingen som brukar läsa här som skulle veta vem det är, och framförallt kan det bli pinigt för mig om hon skulle få reda på det (och så kan vi ju inte ha det). Haha, att sitta och bedyra sin förtjusning för flickor man inte pratat med mer än något ”hej” här eller där är ju dessutom enormt tragiskt.
Och shit vad alla kommer tro att det handlar om dem själva om någon i den aktuella gruppen skulle råka läsa det här. Tänk vad ond jag är som planterar sådana förhoppningar/mardrömmar (mestadels förhoppningar får man anta) hos så många.
Tittar man helt utanför skolan så har terminen också varit ganska trevlig. Har blivit en hel del vin, en hel del musik och jag har gått ut aningen mer än jag gjort de senast föregående terminerna. Det som framförallt varit mindre trevligt är väl dock strulet med csn i början av terminen. Jag är fortfarande av uppfattningen att jag har rätt till pengarna csn inte tycker jag har rätt till. Men framförallt var det stressen över att inte riktigt veta vad som skulle hända, över att inte veta hur länge pengarna skulle räcka och över i att det närmaste toksnåla som var drygt. Dock löste de sig ju, även om det (som jag minns det) faktiskt var väldigt nära att pengarna på kontot skulle ta slut. Tror jag var nere på sista tusenlappen eller nåt sånt innan pengarna kom som de skulle. Fast jag lärde mig säkert något av det också. Och om inte annat så har jag ju nu några csn-veckor ”över” i och med att jag inte fick studiemedel för den första dryga månaden av terminen.
Men som sagt, allt som allt en trevlig vårtermin. Visst har det funnits både toppar och dalar men på det stora hela har terminen varit just trevlig.
