Ett nytt mastodontinlägg, det tog drygt två timmar att skriva så det är bäst ni gillar det.
Vid 12.30-tiden på lördagen mötte jag Gustav nere vid spårvagnshållplatsen. Jag skulle nämligen ha sällskap med honom och hans kamrat Jimmy på festivalen under dagen.
När vi hade mött upp med Jimmy så gick vi in på Burger King för att äta, jag valde så klart den största menyn dom sålde och det var både det första och det sista jag åt den dan. När vi kom till festivalområdet var det första bandet vi såg Shout out louds. Istället för en backdrop hade dom hängt upp sånna där flaggor som ibland används till sjöss för att skicka signaler, ni vet sånna där varje bokstav motsvaras av en flagga, och dessa flaggor stavade då naturligtvis shout out louds (jag kan egentligen inte vad varje flagga betyder men jag lyckades lista ut att det stod så ändå). Vi stog rätt långt fram och hade tydligen synts tydligt på storbildsskärmen någon gång under konserten. Några låtar i slutet gästade Markus Krunegård från Laakso men varför förstod jag inte riktigt för han verkade inte riktigt veta själv vad han skulle göra.
När Shout out louds var slut gick vi ner mot azalea för att se Devendra Banhart, under hans konsert tog han upp en kille från publiken som fick spela en egen låt och en kille som fick läsa en dikt, det var lite roligt. För övrigt var Devendra himself ungefär lika skäggig som man kunde vänta sej. Sedan var det då dags för Moneybrother men då dom jag var där med inte tycker han är särskilt bra så såg vi bara en eller två låtar typ och sen gick vi och tittade på Peter Bjorn and John istället (fast mellan två låtar på den konserten hörde man dom vet ingenting om oss). I låten young folks gästades Peter Bjorn and John av Annika Norlin, det kändes rätt coolt att ha sett, lär ju inte hände så värst många gånger till liksom. Efter Peter Bjorn and John tänkte vi se Regina Spektor, det var vi inte ensamma om utan det var så mycket folk som tänkte se den spelningen att vi inte ens försökte ta oss fram till scenen utan istället såg konserten på skärmen. Dock dröjde det inte länge förrän det kom en rejäl regnskur, och också helgens enda åskknall, så då tog vi skydd inne i Linnétältet.
När det slutade regna ställde vi oss för att se Erykah Badu, och ungefär då träffade vi på Jimmy igen, jag minns inte exakt varför men av någon anledning hade vi inte hängt med honom sen Pete Bjorn and Johnkonserten. En stund in på Erykah Badus konsert såg jag att det skulle bli regn igen och det i kombination med att jag ville ha en bra plats på säkert! gjorde att jag gick därifrån för att ta plats framför Linné, ungefär då kom jag också på att jag hade missat Timo Räisänen, en artist jag av någon anledning alltid lyckas missa när jag har chansen att se honom. Jag hade en viss förhoppning om att kunna stå längst fram på Säkert! men det var redan fullt längst fram när jag kom dit ungefär en halvtimme innan konserten skulle börja så istället stod jag ungefär 2-3 meter från staketet och i mitten, det var en väldigt bra plats. Säkert! var rätt fantastisk och i låten ”Ditt kvarter” kändes det en gång som om jag och sweet Annika Norlin tittade varandra i ögonen, det kändes fint. När ”Faller isär” kom gjorde jag som jag lovat och ringde till Emma, dock hade låten arrangerats om något så jag förstod inte att det var den tills dom började sjunga vilket gjorde att inte riktigt hela låten kom med genom telefonen. Säkert!s spelning var också en av få under festivalen som innehöll extranummer, dom gjorde en svensk version av Hello Saferides 2006. Det kändes lite exklusivt att se faktiskt. Jag var lycklig när den konserten var slut, så lycklig att jag till och med skickade iväg ett sms om att jag ville ligga på marken och rulla runt (fast det var för blött för att ligga på marken så jag gjorde aldrig det).
Medan jag var inne i tältet hade det dock börjat regna rätt rejält vilket gjorde att när folk började lämna tältet försökte dubbelt så många ta deras platser, något som ledde till att det var näst intill omöjligt att ta sej ut (speciellt för dom som, liksom jag, stått långt fram och sedan dröjt sej kvar ett par minuter), för varje meter man kom ut blev man liksom tillbakaknuffad två så det tog en stund att ta sej ut. Väl utanför mötte jag Gustav, Jimmy och nu också Anders.Jag hade väl tänkt se lite grann av The Ark men det regnade så mycket att vi istället gick till ett av öltälten för att hitta någonstans att skydda oss från regnet. När vi var inne vid öltältet kom det en tjej och knackade mej på axeln och sa ”hej Nicklas”. Jag sa hej tillbaka och hon började fråga vad jag hade sett och sånt, men eftersom jag inte hade någon aning om vem det var undrade jag ju såklart hur hon kunde veta vem jag var. Tillslut frågade jag också, dock på ett ursäktande sätt, om jag kände henne. Det visade sej att egentligen kände vi inte varandra men hon var från Karlskoga (och bara det gjorde ju att vi kände varandra på ett omedvetet plan eller nått sånt sa hon), visste vem min syster är och har sett mej i tidningen (och så skulle jag tro att hon har varit på klubben någon gång). Ellinor tror jag hon hette men mer än så vet jag inte vem det är. Men alltid kul att träffa på folk så där även om man inte vet vilka det är, vi snackade hur som helst en liten stund och sen gick jag och mitt sällskap och tittade på Spoon. På den konserten stod vi så gott som längst fram, vilket nog var enda gången vi gjorde Vid 12.30-tiden på lördagen mötte jag Gustav nere vid spårvagnshållplatsen. Jag skulle nämligen ha sällskap med honom och hans kamrat Jimmy på festivalen under dagen.
När vi hade mött upp med Jimmy så gick vi in på Burger King för att äta, jag valde så klart den största menyn dom sålde och det var både det första och det sista jag åt den dan. När vi kom till festivalområdet var det första bandet vi såg Shout out louds. Istället för en backdrop hade dom hängt upp sånna där flaggor som ibland används till sjöss för att skicka signaler, ni vet sånna där varje bokstav motsvaras av en flagga, och dessa flaggor stavade då naturligtvis shout out louds (jag kan egentligen inte vad varje flagga betyder men jag lyckades lista ut att det stod så ändå). Vi stog rätt långt fram och hade tydligen synts tydligt på storbildsskärmen någon gång under konserten. Några låtar i slutet gästade Markus Krunegård från Laakso men varför förstod jag inte riktigt för han verkade inte riktigt veta själv vad han skulle göra.
När Shout out louds var slut gick vi ner mot azalea för att se Devendra Banhart, under hans konsert tog han upp en kille från publiken som fick spela en egen låt och en kille som fick läsa en dikt, det var lite roligt. För övrigt var Devendra himself ungefär lika skäggig som man kunde vänta sej. Sedan var det då dags för Moneybrother men då dom jag var där med inte tycker han är särskilt bra så såg vi bara en eller två låtar typ och sen gick vi och tittade på Peter Bjorn and John istället (fast mellan två låtar på den konserten hörde man dom vet ingenting om oss). I låten young folks gästades Peter Bjorn and John av Annika Norlin, det kändes rätt coolt att ha sett, lär ju inte hände så värst många gånger till liksom. Efter Peter Bjorn and John tänkte vi se Regina Spektor, det var vi inte ensamma om utan det var så mycket folk som tänkte se den spelningen att vi inte ens försökte ta oss fram till scenen utan istället såg konserten på skärmen. Dock dröjde det inte länge förrän det kom en rejäl regnskur, och också helgens enda åskknall, så då tog vi skydd inne i Linnétältet.
När det slutade regna ställde vi oss för att se Erykah Badu, och ungefär då träffade vi på Jimmy igen, jag minns inte exakt varför men av någon anledning hade vi inte hängt med honom sen Pete Bjorn and Johnkonserten. En stund in på Erykah Badus konsert såg jag att det skulle bli regn igen och det i kombination med att jag ville ha en bra plats på säkert! gjorde att jag gick därifrån för att ta plats framför Linné, ungefär då kom jag också på att jag hade missat Timo Räisänen, en artist jag av någon anledning alltid lyckas missa när jag har chansen att se honom. Jag hade en viss förhoppning om att kunna stå längst fram på Säkert! men det var redan fullt längst fram när jag kom dit ungefär en halvtimme innan konserten skulle börja så istället stod jag ungefär 2-3 meter från staketet och i mitten, det var en väldigt bra plats. Säkert! var rätt fantastisk och i låten ”Ditt kvarter” kändes det en gång som om jag och sweet Annika Norlin tittade varandra i ögonen, det kändes fint. När ”Faller isär” kom gjorde jag som jag lovat och ringde till Emma, dock hade låten arrangerats om något så jag förstod inte att det var den tills dom började sjunga vilket gjorde att inte riktigt hela låten kom med genom telefonen. Säkert!s spelning var också en av få under festivalen som innehöll extranummer, dom gjorde en svensk version av Hello Saferides 2006. Det kändes lite exklusivt att se faktiskt. Jag var lycklig när den konserten var slut, så lycklig att jag till och med skickade iväg ett sms om att jag ville ligga på marken och rulla runt (fast det var för blött för att ligga på marken så jag gjorde aldrig det).
Medan jag var inne i tältet hade det dock börjat regna rätt rejält vilket gjorde att när folk började lämna tältet försökte dubbelt så många ta deras platser, något som ledde till att det var näst intill omöjligt att ta sej ut (speciellt för dom som, liksom jag, stått långt fram och sedan dröjt sej kvar ett par minuter), för varje meter man kom ut blev man liksom tillbakaknuffad två så det tog en stund att ta sej ut. Väl utanför mötte jag Gustav, Jimmy och nu också Anders.Jag hade väl tänkt se lite grann av The Ark men det regnade så mycket att vi istället gick till ett av öltälten för att hitta någonstans att skydda oss från regnet. När vi var inne vid öltältet kom det en tjej och knackade mej på axeln och sa ”hej Nicklas”. Jag sa hej tillbaka och hon började fråga vad jag hade sett och sånt, men eftersom jag inte hade någon aning om vem det var undrade jag ju såklart hur hon kunde veta vem jag var. Tillslut frågade jag också, dock på ett ursäktande sätt, om jag kände henne. Det visade sej att egentligen kände vi inte varandra men hon var från Karlskoga (och bara det gjorde ju att vi kände varandra på ett omedvetet plan eller nått sånt sa hon), visste vem min syster är och har sett mej i tidningen (och så skulle jag tro att hon har varit på klubben någon gång). Ellinor tror jag hon hette men mer än så vet jag inte vem det är. Men alltid kul att träffa på folk så där även om man inte vet vilka det är, vi snackade hur som helst en liten stund och sen gick jag och mitt sällskap och tittade på Spoon. På den konserten stod vi så gott som längst fram, vilket nog var enda gången vi gjorde Vid 12.30-tiden på lördagen mötte jag Gustav nere vid spårvagnshållplatsen. Jag skulle nämligen ha sällskap med honom och hans kamrat Jimmy på festivalen under dagen.
När vi hade mött upp med Jimmy så gick vi in på Burger King för att äta, jag valde så klart den största menyn dom sålde och det var både det första och det sista jag åt den dan. När vi kom till festivalområdet var det första bandet vi såg Shout out louds. Istället för en backdrop hade dom hängt upp sånna där flaggor som ibland används till sjöss för att skicka signaler, ni vet sånna där varje bokstav motsvaras av en flagga, och dessa flaggor stavade då naturligtvis shout out louds (jag kan egentligen inte vad varje flagga betyder men jag lyckades lista ut att det stod så ändå). Vi stog rätt långt fram och hade tydligen synts tydligt på storbildsskärmen någon gång under konserten. Några låtar i slutet gästade Markus Krunegård från Laakso men varför förstod jag inte riktigt för han verkade inte riktigt veta själv vad han skulle göra.
När Shout out louds var slut gick vi ner mot azalea för att se Devendra Banhart, under hans konsert tog han upp en kille från publiken som fick spela en egen låt och en kille som fick läsa en dikt, det var lite roligt. För övrigt var Devendra himself ungefär lika skäggig som man kunde vänta sej. Sedan var det då dags för Moneybrother men då dom jag var där med inte tycker han är särskilt bra så såg vi bara en eller två låtar typ och sen gick vi och tittade på Peter Bjorn and John istället (fast mellan två låtar på den konserten hörde man dom vet ingenting om oss). I låten young folks gästades Peter Bjorn and John av Annika Norlin, det kändes rätt coolt att ha sett, lär ju inte hände så värst många gånger till liksom. Efter Peter Bjorn and John tänkte vi se Regina Spektor, det var vi inte ensamma om utan det var så mycket folk som tänkte se den spelningen att vi inte ens försökte ta oss fram till scenen utan istället såg konserten på skärmen. Dock dröjde det inte länge förrän det kom en rejäl regnskur, och också helgens enda åskknall, så då tog vi skydd inne i Linnétältet.
När det slutade regna ställde vi oss för att se Erykah Badu, och ungefär då träffade vi på Jimmy igen, jag minns inte exakt varför men av någon anledning hade vi inte hängt med honom sen Pete Bjorn and Johnkonserten. En stund in på Erykah Badus konsert såg jag att det skulle bli regn igen och det i kombination med att jag ville ha en bra plats på säkert! gjorde att jag gick därifrån för att ta plats framför Linné, ungefär då kom jag också på att jag hade missat Timo Räisänen, en artist jag av någon anledning alltid lyckas missa när jag har chansen att se honom. Jag hade en viss förhoppning om att kunna stå längst fram på Säkert! men det var redan fullt längst fram när jag kom dit ungefär en halvtimme innan konserten skulle börja så istället stod jag ungefär 2-3 meter från staketet och i mitten, det var en väldigt bra plats. Säkert! var rätt fantastisk och i låten ”Ditt kvarter” kändes det en gång som om jag och sweet Annika Norlin tittade varandra i ögonen, det kändes fint. När ”Faller isär” kom gjorde jag som jag lovat och ringde till Emma, dock hade låten arrangerats om något så jag förstod inte att det var den tills dom började sjunga vilket gjorde att inte riktigt hela låten kom med genom telefonen. Säkert!s spelning var också en av få under festivalen som innehöll extranummer, dom gjorde en svensk version av Hello Saferides 2006. Det kändes lite exklusivt att se faktiskt. Jag var lycklig när den konserten var slut, så lycklig att jag till och med skickade iväg ett sms om att jag ville ligga på marken och rulla runt (fast det var för blött för att ligga på marken så jag gjorde aldrig det).
Medan jag var inne i tältet hade det dock börjat regna rätt rejält vilket gjorde att när folk började lämna tältet försökte dubbelt så många ta deras platser, något som ledde till att det var näst intill omöjligt att ta sej ut (speciellt för dom som, liksom jag, stått långt fram och sedan dröjt sej kvar ett par minuter), för varje meter man kom ut blev man liksom tillbakaknuffad två så det tog en stund att ta sej ut. Väl utanför mötte jag Gustav, Jimmy och nu också Anders.Jag hade väl tänkt se lite grann av The Ark men det regnade så mycket att vi istället gick till ett av öltälten för att hitta någonstans att skydda oss från regnet. När vi var inne vid öltältet kom det en tjej och knackade mej på axeln och sa ”hej Nicklas”. Jag sa hej tillbaka och hon började fråga vad jag hade sett och sånt, men eftersom jag inte hade någon aning om vem det var undrade jag ju såklart hur hon kunde veta vem jag var. Tillslut frågade jag också, dock på ett ursäktande sätt, om jag kände henne. Det visade sej att egentligen kände vi inte varandra men hon var från Karlskoga (och bara det gjorde ju att vi kände varandra på ett omedvetet plan eller nått sånt sa hon), visste vem min syster är och har sett mej i tidningen (och så skulle jag tro att hon har varit på klubben någon gång). Ellinor tror jag hon hette men mer än så vet jag inte vem det är. Men alltid kul att träffa på folk så där även om man inte vet vilka det är, vi snackade hur som helst en liten stund och sen gick jag och mitt sällskap och tittade på Spoon. På den konserten stod vi så gott som längst fram, vilket nog var enda gången vi gjorde det under festivalen.
Efter det var det dags för Kanye West, jag och Jimmy gick dit lite före Anders och Gustav och hamnade relativt långt fram. Innan vi ställde oss där passade jag dock på att ta vägen förbi merchandisetältet och köpte mej en Säkert!t-shirt, den är väldigt fin. Efterhand fyllde det på rätt rejält med folk framför scenen där Kanye skulle spela och efter en stund var det så trångt att man inte kunde röra på sej, jag tänkte då att jag skulle se en låt och sen röra mej bakåt för det blev nästan lite läskigt när det var så där trångt. Kanye var dessutom 15 minuter sen vilket gjorde att man fick stå där ännu längre än man tänkt. Men han började i alla fall spela tillslut och precis som jag hade planerat såg jag en låt och rörde mej sedan bakåt, ut från folkmassan (det ska dock tilläggas att det blev lite lite mindre trångt när han började eftersom folk sträckte upp armarna och började dansa och så), det var inte helt lätt att ta sej ut men jag lyckades till slut. Dock blev jag jävligt rädd en gång på vägen ut, jag höll liksom på att ta mej ut från trängseln och råkar få en lite knuff så att glasögonen åker av. Fy fan vad rädd man blev innan man hittade dom på marken, men jag hade lite tur för dom precis runt omkring såg vad som hände och slutade dansa just då, hade dom inte gjort det så hade någon säkert råkat trampa på glasögonen. På ett sätt var det en himla tur bara att jag hittade dom igen i mörkret och trängseln. Men jag hittade dom och dom var hela, om än lite smutsigare än vanligt.
Väl ute ur folkmassan försökte jag hitta Anders och Gustav och tillslut hittade jag dom där dom stod och tittade på Franke.
Det var den sista konserten vi såg på festivalen och efter det tänkte vi åka och titta på Those dancing days på pustervik, fast när vi kom dit var det sån jäkla kö att vi inte ens orkade försöka ta oss in. Vi åkte hem istället. Det blev en ganska sen kväll när vi kom upp till lägenheten och jag somnade inte definitivt förrän en stund efter klockan fem.Under hela dagen var det dessutom riktigt varmt, speciellt första 2-3 timmarna (regnet senare på eftermiddagen sänkte temperaturen något), riktigt sån klibbig värme var det. Det kanske känns som att det här inte passar in just på det här stället i texten men jag kom på det först nu och jag orkar inte hålla på att skriva om hela stycken bara för att få in det.
RECENSIONER:
Shout out louds
Det är varmt, riktigt varmt, framför Flamingo när shout out louds kliver på. Men det påverkar inte publiken som hängivet sjunger med i låtarna och klappar i takt med musiken.
Shout out louds är kanske inget lysande liveband men musiken är strålande. Markus Krunegård kommer upp på scenen och medverkar i några låtar på slutet. Varför är oklart, han verkar knappt veta själv varför han är där, men det får poptjejerna längst fram att skrika av lycka. Konserten avslutas med en fantastisk Tonight I have to leave it och man går därifrån med en känsla av välbehag.
Betyg: 3
Devendra BanhartEfter att ha hållit på en dryg halvtimme frågar Devendra Banhart om det är någon i publiken som vill komma upp på scenen och framföra en låt. En kille med ganska lång hår, solglasögon och en liten ölmage väljs ut. Ett kul inslag under en konsert som aldrig riktigt lyfter förrän sista kvarten när låtar som longhaired child och I feel just like a child spelas. Det är aldrig dåligt, till och med det värsta hippieflummet har sina poänger, men det vill bara inte lyfta. Jag vet inte om det är bandet eller publiken som saknar den rätta taggningen men tidig eftermiddag och stekande sol känns inte som dom bästa förutsättningarna för en Devendra Banhart-konsert.
Betyg: 3
MoneybrotherSåg egentligen för lite för att kunna recensera men det jag såg var rätt bra.
Betyg: 3
Peter Bjorn and JohnDet blir varmt och svettigt inne i Linnétältet när Peter Bjorn and John spelar. Inte bara för att det är varmt ute utan också för att trion får tältet att rocka.
När sedan Annika Norlin kliver in på scenen för att sjunga i young folks stiger temperaturen ytterligare. Att young folks är bandets stora hit märks, det känns som att det är den åtminstone hälften av publiken väntat på. Att det sedan är Annika Norlin som den här gången gästar gör för min egen del upplevelsen ännu större.
Betyg: 4
Regina Spektor
Ungefär som med Moneybrother, såg för lite för att egentligen kunna recensera men det jag såg var bra.
Betyg: 3
Erykah Badu
Soul och hiphop är inte riktigt min grej vilket gör att jag tycker det blir tråkigt efter en stund, trots att det stundtals är rätt så bra och gungar på en del.
Jag fascineras nästan mer av Badus enorma hår än av musiken.
Betyg: 2,5
Säkert!Jag har bara ett ord antecknat om den här konserten i mitt block, makalöst. Det var verkligen makalöst bra. Under konsertens gång kommer man flera gånger på sej själv med att både skratta, gråta och sjunga med. Någon gång alltihop samtidigt.
Mäktigast är allsången, som väntat, i ”allt som är ditt” men även ”vi kommer att dö samtidigt”, ”det kommer bara leda till nått ont”, ”är du fortfarande arg” och några till andra framkallar rejäla allsångskörer. När sedan ”faller isär” spelas (om än i något annorlunda arrangemang) håller jag på att falla isär av lycka. Så. Fantastiskt. Bra.
Publiken älskar det här och i princip varenda låt framkallar enormt jubel men det som får det största jublet och största applådåskorna är nog ändå när vi som extranummer ska få höra en cover på en låt av ”slampan Hello Saferide” och vi får en svensk version av 2006.
Annika Norlin säger i slutet att det här kan vara den sisat spelningen någonsin med Säkert! Men snälla snälla Annika, lägg inte ner Säkert! Ge oss mer av detta!
Betyg: 5
Spoon
Spoon låter lite som en blandning av brittisk 90-talsindie och amerikansk indierock. Det är med andra ord väldigt bra. Konserten är härligt röjig och bandet verkar väldigt taggade.
Betyg: 3,5
Kanye WestKanye är en kvart sen vilket skapar irritation hos publiken men när han väl kliver upp på scenen möts han av jubel och uppsträckta armar.
Egentligen ser jag för lite för att kunna ge en recension men det var hiphop liksom, dock höjs betyget av att han har en harpa på scen, alla borde ha en harpa på scen.
Betyg: 2,5
Franke
Franke rockar på som sjutton och det känns som en strålande avslutning på festivalen. Dock är ljudet ganska dåligt (det är nästan omöjligt att höra texterna) vilket drar ner betyget något.Betyg: 3
