Friday, September 29, 2017

Rövsmör!

Vita Hästen - Bofors 4-3 förl. (0-1, 1-2, 2-0, 1-0)

Inte godkänt att tappa till förlust när man går in med ledning 3-1 inför tredje. Olikt BIK att vika ner sig på det sättet. Bara tre torsk på rad är olikt BIK. Känns som att det är någonting som inte riktigt stämmer.

Thursday, September 28, 2017

En dag i livet

Typiskt lugn vardag utan överraskningar eller dylikt. Mest spännande är kanske att jag bestämde mig för att slå till på en flaska normandisk cider. Och det vet jag ärligt talat inte om det är särskilt spännande alls. Men gott ska det bli, den dag jag bestämmer mig för att öppna den.

Wednesday, September 27, 2017

Dålig insats

Bofors - Modo 0-4 (0-1, 0-2, 0-1)

Usel match. Energilöst. Bara att glömma och gå vidare.

Med det sagt känns det som att det kan bli en tuff säsong i år. Det känns som att vi är alldeles för trubbiga framåt. Många bra allsvenska spelare, men det känns som att det saknas riktig målskytt eller någon kan kliva fram och leverera poäng match efter match, någon som sticker ut och kan ledavägen poängmässigt. Spets, om man så vill. Gurra Thorell får väl ses som den stora värvningen, men hans styrka är hårt jobb och att han är stark över hela banan, inte att han vräker in poäng. Därtill har vi kanske inte riktigt samma dominanta målvaktsspel som förra säsongen. Inget ont om Owen, han är bra och kommer förhoppningsvis bara bli bättre ju mer han kommer in i det, men han känns inte lika överjävla idiotbra som Engelage i fjol. Sedan är det naturligtvis inte en helt rättvis jämförelse då Engelage antagligen är den ganska klart bästa målvakt BIK någonsin haft (eventuellt i konkurrens med Pogge). Man ska också komma ihåg att en målvakt också är beroende av det som sker framför honom, och i kvällens match tycker jag inte riktigt att försvarsspelet satt där. Åtminstone två av målen kom efter att en eller flera av utespelarna tappat sin gubbe och/eller inte lyckades få undan returer.
Dessutom verkar det tyvärr som att Wessner verkar ha lämnat ett större hål efter sig än man hade trott. I kväll kändes det energilöst, och enligt vad som sades efter matchen mot Troja hade det tydligen varit det i Ljungby också. I kväll, man såg liksom ingen som manade på och eldade upp medspelarna, ingen som var sådär gött grinig, ingen som hade den där kolsvarta blicken när det gick emot, aldrig den där riktigt tjuriga vinna till varje pris-inställningen. Wessners roll som pådrivare ska nog inte underskattas.

Så det känns som sagt som att det kan bli en tuff säsong. Fast jag hoppas jag har fel, och att den här och förra matchen bara är en tillfällig formsvacka eller startsträcka innan allt faller på plats.

PS. I kvällens match var det också förvånansvärt låg energinivå på publiken. Visst att spelet inte riktigt stämde och att det kändes tungt när Modo fick in 2-0 och 3-0 förhållandevis tätt, men att ingen knappt ens reagerade när BIK fick en extremt billig utvisning, eller orkade bry sig om att klappa med när klacken ändå försökte, pinsamt. En tänd publik som skriker på allt är ju just vad som kan ge dne där extra energin som krävs för att vända en matchbild.

Tuesday, September 26, 2017

Ingen större vikt

Har inte gjort något av någon större vikt i dag. Bortsett från att ha tittat på Atlantäventyret (1934) naturligtvis. Den var bra. Fast det visste jag ju redan, för jag har sett den förut. På tal om matinéfilmer har det för övrigt kommit till min kännedom att SVT kommer visa båda filmerna om Lilla Märta i mitten av oktober. Så 15-16 oktober är redan förkryssade i min kalender. Det kommer bli något av en högtidsstund. Älskar framförallt den andra filmen, Lilla Märta kommer tillbaka, men även den första, Fram för Lilla Märta, är strålande. Så då kommer jag sitta klistrad framför tv:n.

Monday, September 25, 2017

En dag i slutet av september

När jag lagade mat förut och skulle lyfta bort pastan från spisen lyckades jag på något sätt knycka till med handleden så det skvätte vatten över halva spisen och hela stekpannan. Så kan det gå. Tur att jag inte stekte i olja. Det hade ju kunnat bli lite jobbigt att skvimpa ner massa vatten i.

Ungefär mitt på dagen var jag på arbetsförmedlingen igen. För första gången och förvånansvärt nog på ett möte som inte kändes helt bortkastat utan faktiskt en liten smula givande. Det hade jag inte riktigt väntat mig.

Eftermiddagen och delar av kvällen ägnades sedan åt att läsa ut boken jag hållit på med de sista dagarna.

Och i morgon visas Atlantäventyren på tv! Det är en av mina älsklingsfilmer, så det ser jag verkligen fram emot. Birgit Tengroth klär ut sig till pojke och smiter ombord på en atlantångare och så blir det festligt. Och även lite spännande, annars hade det ju inte varit mycket till äventyr. Även, och det här kan jag nog säga utan att spoila för mycket, en av de där filmerna där hon och han till en början avskyr varandra men bara några dagar senare bestämmer sig för att gifta sig.
Hur som helst, Atlantäventyret. Se den.

Sunday, September 24, 2017

Gick långt

Långpromenad i eftermiddags. I övrigt synnerligen lugnt. Mer eller mindre än så har jag egentligen inte att säga om den dag som i dag varit.

Snuvan ännu inte helt borta, men det går åt rätt håll.

Saturday, September 23, 2017

Tagit det lugnt

Har varit en lugn lördag. Typ suttit och läst och så. Blev sjukt sugen på choklad och kunde (dessvärre) inte riktigt stå emot utan slank in och köpte en väldans god lindtchoklad när jag var ute på promenad. Nu får det väl bli fullständigt godisstopp fram till mitten av oktober eller så.

Känner väl fortfarande av lite snuva och sådär, men inte värre än att nässprayen med lätthet rår på det. Det hela är i högsta grad på väg åt rätt håll.

Friday, September 22, 2017

En poäng

Troja - Bofors 2-1 str (1-1, 0-0, 0-0, 0-0, 1-0)

BIK brukar ha svårt borta mot Troja så det var inte direkt oväntat. Fast jag tycker det känns skit ändå. Och rent krasst är Troja ett lag man bör slå. Men det är en lång säsong och vi är bara precis i början så det är väl vad det är. En poäng är ju i alla fall bättre än ingen.

Men med det sagt så måste jag faktiskt erkänna att jag känner en viss oro inför den här säsongen. Visst brukar BIK alltid bli av med sina bästa spelare, men den här gången känns det som att tappen är tyngre än vanligt. Vi har förlorat extremt mycket både framåt och bakåt. Hela första pp-uppställningen. Ettan, tvåan och fyran i hela seriens poängliga. Våra två offensivt mest lyckosamma backar, varav den ena vann backarnas poängliga i överlägsen stil. Om inte seriens bästa så i alla fall en av topp 3 bästa målvakter, plus vad som sannolikt var seriens vassaste andremålvakt. Därtill Wessner som länge varit en av ledarna och pådrivarna i laget, och som i någon personifierat bilden av BIK hos motståndarna.
Det som oroar mig är dock inte att det ska gå sämre sportsligt. Mitt utgångstips är att vi hamnar någonstans i mitten av övre halvan, vilket ju faktiskt är ett ganska bra resultat sett till förutsättningarna. Utan det är att jag upplever att folk runtomkring går in med förväntningar att vi ska ligga med i toppen på samma sätt som i fjol. Den kombinationen känns farlig. Överdrivna förväntningar kan lätt leda till besvikelse och backlash i intresse och annat. Man måste komma ihåg att en säsong som den förra när nyförvärven träffar så exakt rätt och spelare som varit i klubben ett tag gör sin bästa säsong, det är ovanligt. Antagligen kommer det krävas någon eller ett par säsonger innan vi kan vara där igen.


Nu byter vi ämne totalt. Det där mötet jag var på hos arbetsförmedlingen gav väl inte särskilt mycket. Det tog typ en kvart, och informationen man fick hade man lika gärna kunnat googla sig till. Nu ska jag dit igen på måndag för ett personligt möte, och då får vi väl se om jag tycker att det de har att erbjuda känns värt eller inte.

Och angående min sjukdom är jag i stort sett bra i halsen. Snuvan har däremot blivit lite värre, särskilt här under eftermiddagen och kvällen. Det ligger väl dock i linje med vad jag hade förväntat mig. En rimlig gissning är väl att det kommer hålla i sig någon eller några dagar till, och sedan kommer jag vara helt återställd (fast möjligtvis lite hosta) någon gång i början av nästa vecka. Fast det hade ju inte direkt gjort ont att vakna i morgon och inse att snuvan är borta.

Thursday, September 21, 2017

Åt rätt håll

Mycket bättre i halsen i dag. Känns som att det börjar gå över. Däremot har det dykt upp en del tecken på begynnande snuva här under kvällen. Trist, men kan inte påstå att det var oväntat. Den brukar ju dyka upp lite sådär i efterhand. Får väl köra på med nässpray om det blir alldeles på tok för jobbigt.

I morgon ska jag på något jäkla informationsmöte på arbetsförmedlingen. Det är jag galet osugen på. Men jag får väl gå dit och höra vad de har att säga och så får vi ta det därifrån. Vill de sätta mig i någon åtgärd jag tycker verkar ovärd kommer jag tvärvägra. Eftersom jag inte har någon a-kassa eller annan ersättning som kan påverkas har jag ju privilegiet att kunna göra det.
För övrigt tycker jag att Arbetsförmedlingen som myndighet och institution bör reformeras och förbättras rejält. Inte minst vad gäller vad deras roll och uppgift ska vara (hint: mer samhällsservice än dagens kontrollorgan som mest fokuserar på arbetssökandes skyldigheter). Men det orkar jag inte utveckla vidare just nu utan det får bli ett eget inlägg vad det lider.

I natt tror jag förresten att det är ett år sedan jag var ute och lämnade ett brev. Jösses så tiden går. Och jösses så patetisk och ängslig och what not jag var där ett tag. Nu kan jag skratta åt det, men då var det... tja, låt oss nöja oss med att konstatera att det var mycket som rev och slet i bröstet den där sommaren och hösten. Jag längtar inte tillbaka.

Wednesday, September 20, 2017

Jävla halsont

Nog fick jag ont i halsen alltid. Under natten så pass att jag vaknade av halsontet ett par gånger, ja till och med fick in det i drömmarna. Det var hemskt. Sedan har det dessbättre mildrats under dagen och är väl nu ett ganska normalt och klart hanterbart, om än irriterande, halsont. Dock inga andra symptom (än i alla fall), och det kan vi ju hoppas att jag slipper fortsättningsvis också. Men oavsett hur det blir med den saken räknar jag med att halsontet kommer sitt i ett par dagar, och att det till övervägande del är borta framåt lördag-söndag sådär. I alla fall om vi räknar bort känningar under morgonen. Fast i en helt ultimat värld skulle det naturligtvis vara helt borta redan när jag vaknar i morgon. Erfarenheten säger dock att det av allt att döma är att hoppas på för mycket.

Eller förresten, ett till symptom har jag. Spottkörtlarna har fått halvfnatt, så jag producerar enorma mängder saliv. Får gå till handfatet och spotta tämligen frekvent. Det är dock inget jättebesvär, utan så länge jag är hemma är det mest bara lite störigt. Lite värre när jag går ut, för man vill ju inte gå runt och spotta hur som helst. Men det funkar. Klart mindre irriterande än halsen i vilket fall.

Delvis som följd av halsontet har det hur som helst blivit en ganska lugn dag. Lite lägre tempo än vanligt i dagens promenad, och i övrigt har jag mest suttit och läst. Ganska ospännande att titta på om dagen livestreamats alltså.

Premiärseger

Bofors - Björklöven 4-2 (1-0, 2-1, 1-1)

En stabil premiär och tre poäng. Varken mer eller mindre.

Vad som kan sägas utöver själva matchen är väl att det var trevligt att vara tillbaka på läktaren igen. Att BIK:s intro för året lämnade en del i övrigt att önska. Ett bra intro ska ju på ett snyggt och suggestivt sätt bygga upp stämningen för att sedan bara explodera när spelarna kommer in på isen. Det här bara började, fortsatte och rätt vad det var kom spelarna in utan någon som helst markering i musiken. Så där finns helt klar förbättringspotential. Vill de ha tips på lämplig musik är jag gärna behjälplig. Kan också nämnas att det fortfarande är lika genant varje gång de drar dit Värmlandspojkarna för att sjunga Värmladsvisan. Det är så himla dåligt. Vill man absolut få in Värmlandsvisan på något sätt finns det betydligt snyggare sätt att göra det på. Kan exempelvis se att musiken från den på något sätt skulle kunna mixas in i ett riktigt skönt intro.

För övrigt verkar det som att jag kan vara på väg att få ont i halsen. Alltså, orkar inte. Hatar att ha ont i halsen. Har ingen som helst lust att bli sjuk. Suck, kanske är det den där förkylningen jag aldrig fick förra veckan som till sist dyker upp.

Monday, September 18, 2017

Nya böcker

Hade inget särskilt för mig, så tittade förbi Spongs och plockade med mig några böcker. Lite blandad kompott så jag har att läsa de närmsta veckorna. Läsa bör man annars så dör man, som Thor Modéen skulle ha sagt.

Kan man få aktivitetsbidrag för att starta en podcast?

Sunday, September 17, 2017

En smula variation

För ovanlighetens skull en inte helt vanlig söndag. Gick och röstade i kyrkovalet såklart. Kyrkovalet är faktiskt en av anledningarna till att jag fortfarande är medlem i kyrkan. Det är ju roligt att gå och rösta. Plus att man ju kan bidra till en önskvärd samhällsutveckling och att sätta p för SD. Eftersom vänstern inte ställde upp i valet på någon nivå här i mitt stift blev det en blandning av s och mp. Det senare delvis för att miljöpartisterna kan behöva lite uppmuntran nu när det går så dåligt för dem i övrigt. Dock fick man inget godis när man röstade den här gången. Det fick jag minsann förra kyrkovalet.
När jag sedan kom ner till föräldrarna för söndagsmiddag slutade det med att jag fick skjutsa en av deras grannar till akuten. Vi skulle ställa in ett par av morsans och farsans utemöbler i grannens källare, och när vi kom dit undrade grannen om farsan kunde skjutsa upp honom till lasarettet. Farsan hade dock druckit en öl på eftermiddagen, så det slutade med att jag fick köra i stället. Ett litet lågmält drama sådär på söndagseftermiddagen. Lämnade hur som helst av farsan och grannen vid akuten och sedan åkte jag ner och åt tillsammans med morsan och satt där en stund. Det senaste jag  hörde var att grannen skulle upp på röntgen, så får vi väl se vad det blir.
För övrigt var det första gången jag körde morsan och farsans nya bil. Den var klart behaglig att köra. Mjukt och följsamt och stadigt.

Vad jag ska göra i morgon får jag se då. Förhoppningsvis slipper jag skjutsa någon till akuten i alla fall.

Saturday, September 16, 2017

Nu blev jag helt nostalgisk och sentimental

Det har varit en väldigt lugn och ganska skön lördag. Såg om några gamla Grotescoavsnitt nu under kvällen. De håller fortfarande, trots att de chockerande nog har ett decennium på nacken. Sjukt ändå att det är så längesedan de kom. Tycker det känns som ungefär nyss. Är väl ett tecken på att man själv håller på att bli obehagligt gammal kanske.

Tio år sedan. Då var jag ganska nyinflyttad på Oskarsgatan i Hultsfred. Skulle snart fylla 22 och hade fullt upp med pluggande och festande och pubkvällar på Metropol. Good times, minst sagt good times.

Friday, September 15, 2017

Oväntat balkonghäng

Egentligen en ganska lugn fredag. Men det blev faktiskt en liten stund på balkongen på eftermiddagen. Ingen särskilt lång stund, kanske en timme innan solen försvann bakom trädtopparna i parken, men ändå. Det var skönt. Förra året vill jag minnas att balkongsäsongen slutgiltigt tog slut 10:e oktober. Återstår att se när det blir i år. Det beror ju helt på vädret. Men onekligen närmare den sig slutet.

I övrigt känner jag mig rätt seg och småtrött. Kanske för att jag "råkade" sitta uppe lite längre än jag tänkt i går. Kan ju bli så när man fastnar i något intressant.

Thursday, September 14, 2017

Vi kallar det produktivt

Förhållandevis produktiv dag. Eller ja, om man nu kan kalla det produktivt att ställa upp en utläst bok i bokhyllan, få iväg en jobbansökan och gå en snudd på dubbelt så lång promenad som vanligt. Men det känns som det varit en produktiv dag i vilket fall så jag tycker vi kallar det så.

Har överlag försökt ta lite längre promenader på sistone, åtminstone några gånger i veckan. Tycker nämligen magen blivit en smula rund sedan i våras, så då kan jag gott förlänga promenaderna en aning. Det och att vara restriktiv med sötsaker. Sedan kommer det inte innebära att jag går dubbelt så långt som vanligt varje dag, men jag kanske plussar på 10-15 minuter några gånger i veckan och tar en långtur uppåt en timme eller mer någon gång då och då. Det får bli vad det blir liksom. Sedan börjar ju hockeysäsongen till veckan också och då blir det automatiskt att man bränner lite mer energi än annars i och med att man står upp hela matcherna och så. Inte jättemycket, men lite grann.

Nåväl, på återhörande.

De är för lokala

Var på arbetsförmedlingen i förmiddags. Planeringsmöte. Gav inte särskilt mycket. Mest ett slöseri med min tid ärligt talat. Det enda som framkom är att arbetsförmedlaren kommer skicka en kallelse till något informationsmöte om vad det nu var nästa vecka. Kan väl säga redan nu att jag är högst måttligt intresserad, och vill de sätta mig i en åtgärd som verkar ovärd kommer jag säga blankt nej och tvärvägra. Som jag sagt förut, jag vill egentligen ha så lite som möjligt med arbetsförmedlingen att göra, och allra helst skulle jag aldrig ha skrivit in mig där till att börja med. Men jag ska gå dit och lyssna och se vad de har att säga och så får vi ta det därifrån.

Ett problem jag har med arbetsförmedlingen är att de är så väldigt lokalt inriktade. Jag är liksom inte intresserad av jobb här i stan. Jag vill härifrån, och när jag flyttade tillbaka hit efter att ha slutfört studierna och därmed blivit av med studentlägenheten var det aldrig tänkt som mer än en tillfällig lösning. Jag hamnade mest här för att min kära mor fick nys om den här lägenheten. Att få ett jobb här och på så sätt låsa fast mig vid Karlskoga, det är inte aktuellt. Men det där verkar svårt för arbetsförmedlingen att ta in. I mina kontakter med dem har jag varit tydlig med det, men ändå fortsätter de med tips och anvisningar nästan uteslutande här i stan, något enstaka i grannkommunerna. Ibland får man nästan känslan av att det är en kommunal verksamhet snarare än en nationell myndighet. Det är som att de någonstans förutsätter att alla absolut och till varje pris vill ha ett jobb (och bo kvar) på den plats där de för tillfället bor. För många är det säkert så, men jag tror inte att skaran som vill söka sig bort och ut är särskilt liten eller obetydlig till sitt antal.
Det blir också en ganska märklig krock i budskap när arbetsförmedlingen å ena sidan säger att man måste vara beredd att söka jobb på annan ort, men när man tydligt uttrycker att det är just jobb på annan ort man är intresserad av så är budskapet istället att de som myndighet förväntar sig att man söker eventuella passande (utifrån kunskaper/erfarenhet) tjänster som finns lokalt.

Som när jag var där i dag. Jag sa tydligt att jag är inte intresserad av att söka jobb i Karlskoga, jag vill bort. Likväl slutade det med att arbetsförmedlaren satt och gick igenom listan med lediga jobb här i stan och skickade ett förslag och en anvisning om jobb att söka här (och nej, inget av de två jobben hade varit särskilt intressanta oavsett ort).
Jag förstår att de som jobbar på arbetsförmedlingen har bäst koll på arbetsmarknaden lokalt. Det är ganska självklart. Men det behöver ju inte betyda att de i stort sett uteslutande fokuserar lokalt. Uttrycker någon önskemål om att lämna stan, då borde de kunna höja blicken och se sig om i resten av landet. Organisationen är trots allt rikstäckande och nationell, det borde gå att utnyttja bättre än att varje kontor mer eller mindre blir en isolerad enhet som bara har blick för sin ort.

En annan sak som jag kan anmärka på är att de tycks ha uppenbara problem när någon, som exempelvis jag, har en förhållandevis stor bredd i vad som kan vara intressant. De vill gärna smalna av sina kategorier i specialområden med snudd på vattentäta skott emellan. När det då inte går att ange mer än några få i deras system blir det liksom ganska skevt. Överhuvudtaget är min uppfattning att de är ganska dåliga på att hantera oss med högre utbildning. I alla fall här i stan, det är möjligt att den biten är bättre på orter där det finns ett lärosäte. Jag hoppas åtminstone att de är bättre på det på den typen av orter.

Men hur som helst. Jag får väl som sagt se vad de har att säga på det där mötet nästa vecka. Mina förväntningar är milt uttryckt inte särskilt höga, och jag tänker inte ta del av något som mest känns som slöseri med tid och  energi som jag kunnat använda till något bättre. Men ja, vi får se.

Tuesday, September 12, 2017

Det vanliga och en smula noja

Kan inte påstå att det hänt något superspektakulärt i the life of Nicklas i dag. Matinétittande, läsning, promenad. Det gamla vanliga. En liten nojighet över att jag kanske jätteeventuellt kan hålla på att bli sjuk. Vilket inte direkt mildrades av att farsan ringde och frågade om jag också blivit förkyld då både han och morsan tydligen blivit det sedan jag var där en sväng i söndags. Låt oss hoppas att jag slipper bli det, men blir det så är jag åtminstone förberedd med både strepsils, alvedon, nässpray och pappersnäsdukar. Och ska jag bli sjuk under hösten (vilket jag hoppas slippa) vore det på sätt och vis kanske bättre att det kommer nu än senare då jag har en del annat inplanerat framöver under hösten. Men som sagt, förhoppningsvis blir jag inte sjuk alls.

I morgon ska jag hur som helst till arbetsförmedlingen för ett planeringsmöte. Det har jag väl inte heller någon större lust med, och i grund och botten ser jag ingen större poäng med det heller. Men jag får väl visa lite god vilja och gå dit. Då får jag ju i alla fall dagens promenad avklarad.

Monday, September 11, 2017

Lådor i frysen

Långkok i dag alltså. Det blev riktigt bra. Trots att en av lökarna jag skulle använda inte var tipptopp. Och inte bara blev det gott och bra, utan det blev dessutom hela sex portioner över att ställa i frysen för framtida behov. Det är ju inget annat än lysande. Alltid bra att ha lite lådor i frysen.

Utöver långkoket kan jag inte påstå att det hänt något speciellt alls. Skulle väl vara om man räknar den utmärka matinén Sjätte skottet. Fast i morgon visas en ännu bättre matiné. Lågor i dunklet. En mycket spännande film, en av mina favoriter. Stig Järrel är briljant i rollen som den mycket svartsjuke latinläraren Birger Sjögren. Så den tycker jag att ni absolut ska titta på.

Sunday, September 10, 2017

Till synes händelselöst

Vanlig söndag på så gott som alla sätt och vis. Fick hjälpa morsan och farsan med en grej angående en grej jag inte kan berätta om pga orsak. Eller hjälpa och hjälpa, de hade kunnat göra det själva utan några som helst problem, men det gick fortare om jag gjorde det.

I morgon kommer jag antagligen göra höstens första långkok. Nötkött, rotsaker, kantareller, rödvin. Lär bli tämligen utmärkt. Får återkomma angående det.

Saturday, September 09, 2017

Reklamfilm

Har haft en klart chill dag. Rödvin, läsning, musik. En mix av Anna von Hausswolff (min go to-musik för regninga dagar) och 30-/40-talshits. Under kvällen även en småmärklig 45-minutersfilm som var gjord i syfte att göra reklam för VIM skurpulver. Nils Poppe i huvudrollen. Thor Modéen i biroll som bokförläggare. Nog mer en intressant kuriositet än bra, men ändå inte helt oäven för att vara gjord i reklamsyfte.
Några avsnitt av South Park på eftermiddagen också. Kan nog bli en lördagstradition så länge jag fortsätter ha comedy central istället för femman.

Friday, September 08, 2017

Rekord

En lugn dag i dag också. Svarade på en enkät om kollektivtrafik. Läste något kapitel. Ägnade fyra timmar åt att läsa tidningen. Har ju blivit en liten ritual för att inleda helgen att ta ett glas vin, lyssna på musik och låta det ta tid att läsa tidningen. Vanligtvis brukar det ta sådär 2,5-3 timmar (är ju många delar på fredagar). Men fyra är nog nytt rekord.
Drack precis ett glas punsch. Cederlunds. Satt fint.

Thursday, September 07, 2017

Längre än vanligt

Kostade på mig att ta en långpromenad. I övrigt inget utanför det normala.

Osärskilt

Ingen särskild dag egentligen. Vardagsgrejer och läsning. Under kvällen, fram till alldeles nyss, har internetanslutningen krånglat en smula så då fick jag sysselsätta mig med att kika igenom lite dokument och sånt istället. Det behöver man ju också göra emellanåt.

Tuesday, September 05, 2017

Affischer

Så var hundvakt/sällskap i förmiddags. Det gick helt utan missöden. Sedan tittade jag på fina och sorgliga Ombyte av tåg som gick som matiné. Nästa vecka visas också bra matinéer. Sjätte skottet och Lågor i dunklet. Toppenbra båda två, så de tycker jag verkligen att ni ska titta på. Och lite senare i september visar de Atlantäventyret, som är cirka en av mina favoritfilmer. Så september är en riktigt, riktigt bra månad ur matinésynpunkt.

Var förresten nära att komma över en löjligt snygg bioaffisch för Atlantäventyret för något år sedan. Beställde den i en webbshop specialiserad på gamla filmaffischer, den fanns i lager enligt sidan. Men när de skulle packa min beställning upptäckte de att den inte alls fanns utan att någon hade missat att uppdatera hemsidan när den sålts. Då blev jag fett besviken för jag hade gått och spanat på den där affischen ganska länge. Kan fortfarande känna ett styng av besvikelse när jag tänker på det. Original från 1934, skitsnygg och jag har/hade ett ställe där den skulle passa perfekt.
Hur som helst slutade det med att jag fick välja en annan affisch istället. Hade beställt en till samtidigt (som jag skulle ge bort i present) och det var förskottsbetalning som gällde, så det blev enklare än att hålla på och krångla med återbetalning och jox. Jag är sjukt nöjd med den jag fick istället också (Hans majestät får vänta), men ändå. Någonstans hoppas jag nog fortfarande att någon gång lyckas hitta en likadan Atlantäventyret.

Monday, September 04, 2017

En regnig måndag

Har varit en lugn dag. Ätit äppelkaka. Det har regnat. Tittat på matiné. Banketten (1948) av Hasse Ekman. Bra. I morgon ska jag vara hundvakt i ett par timmar. Lär nog gå fint.

Sunday, September 03, 2017

En söndag bland andra

På det hela taget en högst ordinär söndag. En dag till veckan har jag tydligen lyckats lova att gå upp till farmor och hålla min farbrors hund (som hon av oklar anledning har hos sig för tillfället) sällskap medan hon är hos veterinären med sin hund. Jisses så ängsliga hundägare är ibland. Försökte helt försiktigt föreslå att de kunde droppa av min farbrors hund här när de åkte så kunde han vara här över dagen (det vore en fett mycket bättre lösning för min del), men se det gick inte för herregud, två hundar i bilen i kanske 300 meter, så barockt. Så jag får väl helt enkelt offra min förmiddag på att knalla dit och sitta där några timmar. Låter ju verkligen helfestligt.

Med alla tjänster jag gjort släktingar på sistone räknar jag kallt med att det avspeglar sig i julklappshögen i vinter.

Saturday, September 02, 2017

Händelserik kväll

Var ute i går. Väldigt rolig kväll, och en väldigt händelserik kväll. Svårt att veta exakt var jag ska börja, men man kan nog säga att det tog fart på riktigt ungefär när Red Brick skulle stänga. Jag och kompisen jag var ute med hade svept i oss det sista ur våra glas och stod i begrepp att dra på oss jackorna och vandra vidare ut i natten. Då  kommer en kille som varit där tidigare under kvällen och stundtals varit halvt om halvt småstörig tillbaka. Han hade någon halvtimme eller timme tidigare lämnat tillsammans med sitt sällskap, till personalens lättnad skulle jag tro då han var något överförfriskad och precis innan han gick varit nära att orsaka en viss ordningsstörning om man uttrycker det så, men kom alltså tillbaka. Utan sitt sällskap. Bartendern påtalade att baren var stängd, men han var påstridig och ville absolut köpa något att dricka. Så började han ta tag i bartendern (som då befann sig utanför bardisken) och var allmänt påträngande, och i alla fall jag tyckte mig se en viss begynnande hetsighet och en något hotfull närvaro. Hur som helst ledde det till att bartendern bad oss att gå bort till Woodys och hämta killens brorsa, för att han skulle kunna bistå med att få killen att gå helt enkelt. Fast vi hann bara lite drygt halvvägs, sedan hörde vi bartendern ropa efter en ordningsvakt bakom oss och en av vakterna från Woodys rusade dit. Exakt vad som hänt under den korta stunden vet jag inte, men av vad  vi förstod från det lilla vi hörde verkade det som att killen fortsatt vara påträngande och hotfull och dessutom börjat bli våldsam på allvar. Eftersom vakterna och även killens brorsa ingrep ville vi liksom inte stå där som någon sorts åskådare, utan gick vidare mot Rockbar.

När vi på vägen dit passerade busstation stod där en äldre herre som undrade om vi visste var det fanns någon taxi, för han behövde åka till akuten sade han. Självklart ringde vi efter en taxi till honom.

Väl på Rockbar sprang vi på en kille vi ibland träffar ute. Av högst oklar anledning ville han börja prata om politik och vad folk röstade på. Även en medelålders något överförfriskad rockman som hela tiden frågade om vi hade en bra kväll och tjatade om att han tyckte att sångerskan i bandet som spelat var himla snygg.

När vi på hemvägen stannade till för att köpa en fyllepizza dök det upp en kille som ville bjuda på snus och som, också han, var en smula påträngande och halvstörig.

När man bara läser det såhär kanske det inte låter så värst händelserikt, men det var mer händelserikt än vad jag nog lyckats fånga här. Och vi fick återigen tillfälle att konstatera att vi av någon anledning alltid drar till oss... intressanta personligheter när vi är ute. Det händer påfallande ofta. Måste vara något med vår utstrålning eller så.

Hur som helst har denna dag i sin tur blivit lugn. Av förklarliga skäl har jag varit en smula seg. Men tittade på några avsnitt av South Park under eftermiddagen. Tack vare bråket mellan comhem och Discovery har jag för tillfället Comedy Central istället för femman, så då kunde jag ägna ett par timmar åt South Park då de visade ett gäng avsnitt i sträck. Lustigt ändå med tanke på att det var så sent som för bara ett par dagar sedan det slog mig att det var längesedan jag tittade på South Park och det var rätt gött att ha Comedy Central när jag bodde i Kalmar.
För min del får för övrigt det där konflikten gärna fortsätta ett tag. Kanalerna jag fått som tillfällig ersättning är ju bättre än de jag brukar ha. Och den där fotbollsmatchen det tjatas om är jag ändå inte intresserad av.