Kluvna känslor

Såg att en av mina absoluta favoritböcker från senare år, Tove Folkessons Kalmars jägarinnor, ska bli film. Måste erkänna att jag har lite kluvna känslor inför det. Kul såklart eftersom det är en favorit och det kan bli en väldigt bra film, och leder förhoppningsvis till att ännu fler hittar fram till boken. Samtidigt lite läskigt/jobbigt på det där sättet det alltid är när favoritböcker blir film. Man skapar sig ju bilder i huvudet när man läser, och filmen kommer ju av förklarliga skäl alltid se ut på ett helt annat sätt. Man vill ju liksom ha kvar sin egen högst personliga bild och upplevelse av boken, och inte få den förstörd av filmen. Jag tror ju exempelvis att huvudpersonerna kommer se helt annorlunda ut i filmen mot hur jag har tänkt mig dem när jag läst. Något som i värsta fall skulle kunna få konsekvensen att jag ser skådespelarna/filmkaraktärerna framför mig när jag läser seriens tredje del, som det enligt vad jag hört arbetas på just nu. Så ja, kul och fruktansvärt välförtjänt att boken blir filmad, men samtidigt lite kluvet i och med att jag har en så pass stark relation till boken.


På tal om något helt annat tittade jag på Inför ESC ikväll. Kan inte säga att jag är direkt stormförtjust över årets panel. Var för sig har jag inget emot någon av dem utan de platsar alla fyra. Men som helhet tycker jag inte att det fungerar. De skulle ha behövt blanda upp lite så att panelen inte bara består av (mello)artister. Det skulle behövas en annan typ av blick, någon som kommer från ett annat håll och som lyssnar på ett annat sätt. Som det är nu blir det väldigt likriktat i omdömen, hur de pratar om bidragen, och inte minst i synen på musik och vad som definierar bra respektive dåligt. Herregud, bara som när de i tisdags började yra om att Storbritanniens bidrag lät som Coldplay. Det gjorde det verkligen inte, det lät snarare som något One Direction hade ratat. Personligen hade jag gärna sett någon som är kritiker till yrket i panelen. Kan tänka mig att sådana som Gradvall, Markus Larsson, Hanna Fahl skulle kunna tillföra en hel del, eller varför inte Per Sinding-Larsen som ändå redan finns på SVT. Men bara att det blir lite mer blandning så att inte hela panelen kliver in med i stort sett samma perspektiv och sätt att lyssna på musik. Årets panel känns för likriktad. Och då har jag inte ens gått in på att deras poängutdelning får en att fundera på om de sitter och är packade...

Nästa år borde jag få vara med i panelen. Då jäklar hade de fått se hur det ska gå till.
Fats allra helst skulle man ju vilja ha tillbaka den gamla nordiska panelen med Jostein och Eirikur och gänget. Det var tider det.


Det var väl ungefär vad jag hade att säga för tillfället.

Försovning?

Om det går att försova sig när man inte har någon tid att passa höll jag på att göra det imorse. Jag vaknade och såg att klockan var 09:40. Tjugo minuter kvar innan den skulle ringa. Jag vände på mig för att försöka somna om och få de sär sista tjugo minutrarnas sömn. Eller i alla fall få ligga och dra mig tills klockan skulle ringa. Jag somnade aldrig om och efter ett tag började det kännas som rätt långa tjugo minuter. Men när man ligger sådär kan det ju ibland kännas som att det gått längre tid än det i själva verket gjort, så jag antog att det var så den här gången också. Efter ytterligare en stund, när det verkligen kändes som att det borde ha passerat tjugo minuter, vände jag mig för att ta en titt på klockan. 10:14. Jag hade uppenbarligen glömt slå på väckarklockan när jag gick och la mig igår. Så då var det bara att studsa upp och dra på sig strumporna och starta dagen.

Under dagen blev det regnigt, och framåt kvällen övergick regnet till snö. Det har snöat rejält. Helt klart tillräckligt för att man inte skulle vara missnöjd med snötäcket om det var december, januari, februari. Det snöar ännu. Riktigt vintervackert utanför fönstret och ut mot parken. Jag gillar det. Dels för att jag gillar snö och tycker det är fint, dels för att det retar folk att det kommer snö nu vid den här tiden på året. Risken är väl dock uppenbar att det inte är mer än slask och kladd kvar imorgon.

Ikväll ska jag komma ihåg att slå på väckarklockan.

Nu ska jag väl slippa tjatet

Så jag promenerade iväg till arbetsförmedlingen i eftermiddags. Något motvilligt. Jag vidhåller att det är slöseri med tid, särskilt som jag måste gå dit igen till veckan för att ha ett första möte med en arbetsförmedlare. Jag kan inte se att jag kommer få ut något som helst av värde ur att ha skrivit in mig där. Och själva inskrivningen var i stora delar ett skämt. Jag kan någonstans förstå att det ska fyllas i utbildning och erfarenheter och så vidare även fast det redan finns i mitt cv (som är vad jag använder när jag söker jobb), men dessutom var det massa andra helt ovidkommande uppgifter skulle fyllas i. Att det skulle fyllas i ända ner på yrkestitelnivå vad jag söker för jobb är ju bara löjligt. Det hade gott räckt med kategori för att de ska få en bild av ungefär vad jag söker. Såg sedan i informationsmaterialet att risken finns att jag dels måste gå dit med någon sorts regelbundenhet, dels hålla på att skicka in aktivitetsrapporter. Fuck that. Där kan vi verkligen prata bortkastad tid. Sådana grejer hjälper ju inte mig överhuvudtaget. Det tar bara massa tid i anspråk som jag skulle kunna lägga på betydligt vettigare saker. Men visst, jag ska inte ta ut något i förskott utan jag kan avvakta det där mötet till veckan så får vi se sen. Men jag är fortsatt skeptisk, och ska jag vara ärlig vill jag egentligen ha så lite som möjligt att göra med af. Att jag överhuvudtaget gick dit var ju till 99% för att slippa tjatet från morsan.
Men ska man vara positiv så fick jag ju i alla fall en rejäl promenad. Det är ju inte så illa.

I övrigt en lugn dag. Ägnade resten av eftermiddagen och en stund av kvällen åt läsning. Just läsning är väl den enskilda "fritidsaktivitet" jag lägger mest tid på för tillfället. Dessvärre börjar högen med olästa böcker, vilket jag väl nämnde för någon vecka sedan, snart ta slut så det måste jag se till att lösa. Men ett par veckor till ska jag nog klara mig i alla fall.

Det vore att vika sig

Ingen speciell dag egentligen. Har mest gjort det gamla vanliga. Och putsat glasögonen.

Imorgon funderar jag lite löst på att gå till arbetsförmedlingen. Tycker egentligen inte att jag behöver deras hjälp, och ska jag vara helt ärlig är jag rätt säker på att de kan erbjuda något jag de facto har nytta av, men morsan (och för all del även farsan, men mest morsan) har tjatat så inihelvete om att jag ska gå dit så det kan vara värt att göra det bara för att få slut på tjatet. Problemet är att de där två lever kvar i någon sorts föreställning om att arbetsförmedlingen faktiskt förmedlar jobb, eller rentav att det är någon sorts magisk plats dit man går och vips får man ett jobb. Men för att vara krass så känner inte jag en enda som någonsin fått jobb via arbetsförmedlingen, definitivt ingen med den utbildningsbakgrund och kompetensnivå jag ändå har. Som jag ser det är arbetsförmedlingen fullkomligt irrelevant för mig. I mångt och mycket upplever jag det bara som slöseri med tid att gå dit. Men slipper jag det där jävla tjatet sen så får jag väl kanske offra den tid det nu kan ta. Fast det bär mig emot att ge dem den segern, det gör det.

På tal om något roligare upptäckte jag igår att basilikaplantan jag har stående i köksfönstret har börjat blomma. Visserligen bara en blomma än så länge, men ändå. Pinsamt nog visste jag faktiskt inte att basilika överhuvudtaget kunde blomma så det var en liten överraskning när jag såg den lilla vita blomman i toppen av plantan.

En tant

I eftermiddags, det var efter dagens matiné så antagligen vid fyradraget, ringde det på dörren. Jag hade hört att det strax innan ringt på grannens dörr så jag trodde först att det var en försäljare av något slag, eller kanske ett barn som ville sälja majblommor. Men när jag öppnade dörren stod där en äldre dam, som jag uppfattade det en något sliten äldre dam. Hon frågade om jag visste hur man kunde få tag i en vaktmästare, för hon kom inte in i sin lägenhet sa hon. Det visste jag inte, så vitt jag vet har vi inte ens någon vaktmästare. Men jag önskade henne lycka till, och påtalade att ordföranden för bostadsrättsföreningen bor på våningen ovanför och att han rimligtvis borde veta.

När hon sedan hade gått slog det mig att jag aldrig sett tanten förrän jag tidigare under dagen såg henne gå in i en port i huset mittemot och jag noterade att det var någon jag inte kände igen (eftersom jag har både balkong och fönster åt det hållet och dessutom har skrivbordet precis vid fönstret blir det ju liksom så att man börjar känna igen dem som mer eller mindre dagligen rör sig på gården mellan husen). Hur som helst så fick jag lite dåligt samvete och började fundera på om jag kanske borde ringt någonstans eller så med tanke på att hon verkade rätt sliten och stapplig och vid närmare eftertanke kanske inte framstod som riktigt riktig. Men vid det laget var det redan försent så efter en liten stund tänkte jag väl inte så mycket mer på det. Sådär som man så ofta gör i dylika situationer.

När jag senare satt och åt, skulle tro att klockan var ungefär sex, såg jag en polisbil köra in på gården och stanna utanför en port i det andra huset. Poliserna gick in i porten, och någon minut senare kom de ut med den äldre damen emellan sig. De satte henne mellan sig i polisbilen och körde iväg. Att det var just polisen som hämtade upp henne ska man nog inte lägga för stor vikt vid, det var nog mest en formsak (vem skulle annars skickas på ett sådant ärende?), utan det känns bra att veta att hon fick den hjälp hon antagligen behövde. Varm applåd till den av grannarna häromkring som var rådig nog att se till så att hon fick hjälp (och som till skillnad från mig insåg att det nog var det som behövde göras redan innan tillfället passerat).

Utöver ovan nämnda episod har jag som sagt tittat på dagens matiné. Hasse Ekmans Himmel och pannkaka (1959), som är en uppföljare till samme regissörs Sjunde himlen (1956). Inget mästerverk men helt okej underhållning för stunden. Kul att återse etershejken och de andra figurerna från första filmen.
Har även ägnat dagen åt att steka kyckling, läsa lite i såväl Sonic som Filter, klurat på ett mysterium, kastat en soppåse och tagit en ganska skön promenad i den friska aprilluften. Inte nödvändigtvis i den ordningen dock.

En söndag jag inte kommer minnas om ett år

Vad finns egentligen att säga om den här dagen? Inte mycket. Det har varit en på de flesta sätt helt vanlig söndag. Fast jag har köpt en ny tandborste det har jag. Det gör man ju inte varje söndag.

Hagel

Lugn lördag. Med ett par hagelskurar som grädde på moset (eller lök på laxen om man är lagd åt det hållet).

Funderar förresten på om jag kanske behöver uppdatera min webbläsare. Senaste dagarna har Twitter småkrånglat när jag använder det från datorn. Inbäddade tweets, bilder och länkar visas inte, och när jag ska logga ut går det först inte för att vid nästa försök  landa på en "sidan kan inte visas". Det sistnämnda spelar ju ingen större roll, men det förstnämnda är snudd på galet irriterande. Särskilt som problemet plötsligt bara dykt upp de senaste typ 2-3 dagarna. Innan det har det inte varit några problem alls. Man vill ju kunna se bilder folk lägger upp, länkar de delar och tweets de av ett eller annat skäl bäddar in.

Har även ansat/trimmat skägget under dagen. Det blev okej. Inte lysande, men okej. Är ju trots allt bara andra gången jag använt trimmern jag fick i julas och man får väl räkna med att det tar några gånger att få in snitsen.

Levde mig in i ouvertyren

Trevlig fredag ändå även om det inte hänt särskilt mycket (och så värst passionerad har den inte varit, jäkla horoskop att ljuga). Allt har liksom bara slutit på bra och jag har varit på allmänt bra humör och ja, jag kan egentligen inte förklara varför dagen har varit trevlig.

Men som sagt, egentligen har jag inte gjort så himla mycket. Det har väl varit de vanliga grejerna som man gör de flesta dagar. Plus att jag stod en kort stund på balkongen innan det dök upp ett moln och blev kallt. Och så den tunga fredagstraditionen med att läsa tidningen långsamt och smutta på ett glas vin är klart. När jag sedan hade läst tidningen fick jag nog ett litet ryck kan man säga.

Jag hade löst det sista sudokut vid kanske halv sju-tiden eller något sånt och lyssnade då lite på musik och gjorde egentligen ingenting särskilt alls en stund. Efter att ha lyssnat på The Smiths blev jag vid sju, halv åtta någonting sugen på en rysk ouvertyr. Som man blir. För att göra en inte särskilt lång historia ännu kortare levde jag mig in i musiken. Viftade med armarna som för att illustrera känslan och pampigheten och, i brist på bättre ord, soundet. Som man gör. Kan även ha förekommit hemmagjord dirigering och någon sorts hemmagjord balett. Säger kan. Vem ser jag då råkar gå förbi utanför fönstret när jag vänder på huvudet, om inte den söta tjejen i huset mittemot. Såklart. Inte för att jag bryr mig egentligen (hade jag nojat över att någon skulle se mig hade jag ju inte levt mig in i ouvertyren på det sättet till att börja med, eller fällt ner persiennerna), och ska jag vara helt ärlig ställer jag mig högst tveksam till att hon såg mig, men ändå lite lustigt att just hon av alla människor i kvarteret skulle råka gå förbi just då. Hur som helst fortsatte jag med det jag höll på med. Det går ju inte att sluta mitt i en ouvertyr inte.
Sen gjorde jag mat och tittade på Upp till bevis. Efter det lyssnade jag på musik och drack vin tills jag satte mig här. Men det är en helt annan historia.


Nåväl, nu ska vi se om jag inte kan hitta någon lämplig kvällens franska.

Legenderna droppar av

Fan, Prince alltså? Det var oväntat, to say the least. Det bör väl erkännas att jag aldrig riktigt haft den där superstarka relationen varken till Prince som artist eller till hans musik, varför vet jag inte riktigt. Det har helt enkelt bara inte blivit så, jag har sökt mig åt andra håll i mitt musikintresse. Men det är ju en artist som alltid funnits, som man inte kunnat undgå att förhålla sig till, som mer än man kan ana påverkat oerhörda mängder av den musik man lyssnat på genom åren. Så, trist helt enkelt.
Och så läste jag precis att Eva Henning gått bort också. Inte lika oväntat med tanke på att hon väl var en släng över 90, men likväl trist. Särskilt som jag råkar ha en stark relation till ett antal av de filmer Eva Henning medverkade i under 40-talet. Inte minst de hon gjorde med Hasse Ekman. Framförallt Flickan från tredje raden och Flicka och hyacinter. Inte minst i den sistnämnda är hon oförglömligt briljant som den olyckliga och ensamma Dagmar Brink.

Så det får väl bli till att spela Purple Rain och se om Flicka och hyacinter.


För att helt byta ämne så hade bostadsrättsföreningen årsmöte idag. Jag var inte där. Visserligen hade det varit spännande att få veta hur styrelsen lyckats öka föreningens ekonomiska förlust med mer än 2000% (vilket onekligen är en prestation med tanke på att intäkterna ändå ökat), men att sitta där i typ en timme och lyssna på massa annat babbel jag inte är särskilt intresserad av kände jag inte att jag hade varken tid eller energi till. Dessutom hade jag velat ha en riktigt bra förklaring till den bisarrt stora ökningen av förlusten för att inte rösta nej till ansvarsfrihet, och jag har ingen större lust att riskera att hamna i en "gör det bättre själv då"-situation eller skapa osämja i kvarteret.

Vad som händer imorgon får vi se då, men enligt horoskopet i Aftonbladet ska det tydligen bli passionerat. Det låter spännande.

Sorteringsproblem

Angående boken jag läste ut igår har jag stött på ett förvisso litet men likväl besvärligt problem. Det är som så att jag har två bokhyllor. En för skönlitteratur, poesi, noveller och liknande, samt en för facklitteratur, biografier, faktaböcker och så vidare (lite skämtsamt brukar jag kalla hylorna för "påhitt" och "lite mindre påhitt").
Problemet är då att den aktuella boken förvisso är en sann berättelse, men den är skriven i en närmast skönlitterär prosa. Kort sagt är det inte påhitt, men den är inte skriven som en fackbok eller ett reportage eller en biografi. En dokumentärroman skulle man nog kunna kalla det. Så jag vet alltså inte, eller kan i alla fall inte bestämma mig för, vilken av hyllorna jag ska ställa den i. Jag känner att det finns argument för och emot båda, och jag håller på att få kortslutning i sortera bokhyllan-centrum i hjärnan.

Läsning

Ännu en ganska vanlig dag. Har typ tittat på dagens matiné (Puck heter jag, 1950) och suttit och läst. En rätt snabbläst bok visade det sig för jag råkade visst klämma hela boken under dagen. På tal om böcker börjar högen/tornet jag köpte i vintras (plus de fyra böcker jag köpte för någon månad sedan) ta slut. Bara tre stycken kvar nu, och två av dem är sådana jag tänkt spara lite och läsa i solskenet på balkongen när den säsongen drar igång på allvar. Har visserligen en bok till som jag fick på ploj i julas (en bok jag skulle få hade inte hunnit komma så morsan och farsan var lite roliga och slog in en annan bok istället) och så har jag en Morrissey-biografi liggande som jag inte läst ännu så jag är inte helt läsutta, men det börjar allt bli dags att fylla på förrådet med oläst snart.
Men jag har ju kvar så det räcker till fyra pocketböcker på presentkortet på Akademibokhandeln jag fick i julas, så det får väl bli en promenad till Spongs här någon gång framöver antar jag. Hade dock hoppats på att Ajvide Lindqvists senaste skulle ha hunnit komma på pocket innan jag behövde gå dit och handla igen, men då får jag väl köpa den utan presentkort när den kommer då.

Småkänningar

Egentligen en ganska händelselös dag in the life of Nicklas. Det har varit väldigt mycket vardag och inte så mycket annat alls. Har (och har under dagen haft) lite småkänningar i halsen som fått mig att ta ett par Strepsils. Vi får väl se om jag klarar mig så eller om det bara är en föraning för en rejäl förkylning. Hoppas på att det inte blir mer, känner mig fett osugen på att bli sjuk.

PS. av en slump upptäckte jag precis att det just ikväll tydligen är tio år sedan jag på allvar drabbades av hjärtesorg för första gången. Där ser man.

Bottenlösheten

Den plötsliga bottenlösheten när du nås av nyheten att hon du var dödligt smyförälskad i när du var 25 och aldrig riktigt kunnat glömma ska gifta sig.

Du googlar och bottenlösheten blir djupare ändå när du inser att den lyckligen är fulare, töntigare, alldagligare än du själv. Du tänker: varför vågade jag inte? Jag hade ju haft en chans. Men självförtroendet svek. Du trodde inte att du var tillräckligt bra. Varför skulle hon vilja ha en sån som mig, tänkte du, hon som kan få vem som helst? Du borde ha vågat, men vågade inte. I fortsättningen ska jag våga.

Det ovanstående kan vara sant eller så är det inledningen på mitt nya skrivprojekt. Eller både och.

Dagssammanfattning

Jag läste. Sen åt jag mat. Sen tittade jag på tv. Sen läste jag lite till. Det var min eftermiddag och kväll det. Inte dumt alls.

Fantastiskt

Upptäckte i förmiddag att alltså herregud, Löjtnantshjärtan ligger  på play! Och det gör så fram till 12/5! Har ni inte sett den än så: titta! Det är en förtjusande ljuvlig liten pärla.

Det är nog ungefär allt jag har att säga för tillfället.

Nu har jag min chans!

Nåddes idag av nyheten att Kirsten Dunst har dumpat sin kille. Trist för de inblandade antar jag. Men jag blir ändå nästan orimligt upprymd över nyheten. För som alla vet är ju Kirsten och jag meant to be. Och eftersom hon nu gåt och blivit singel finns ju möjligheten att det är dags för det att inträffa. Måste bara lista ut något sätt vi kan träffas på. Fast eftersom det är meant to be lär det nog lösa sig.

På tal om något helt annat måste jag nämna ett par ord till om burgaren jag fick äran att provsmaka igår. En sak jag verkligen gillade med den var att den kändes så genomtänkt. Allt som var på och i burgaren fanns där av en anledning. Det var inte det där svettiga tomatskivan eller trötta salladsbladet eller vad det nu är som av slentrian nästan alltid slängs på en burgare utan att det finns någon tanke bakom det. Det blir så mycket bättre när det finns en tanke bakom varje komponent och varje del både är väldigt god i sig själv och fyller ett syfte i helheten. Det, att verkligen ha tänkt igenom och renodlat och hittat de perfekta smakkombinationerna, tycker jag att reddan verkligen hade lyckats med i sin burgare.

Utöver att drömma om Kirsten har jag i huvudsak ägnat den här dagen åt litteraturen. Har med andra ord ägnat några timmar åt att sitta/ligga och läsa. Så som man gör när man inte har massa annat som pockar på ens uppmärksamhet och kräver ens koncentration. Kommer nog läsa en del imorgon också. Och kanske dricka lite vin när det är fredag och allt. Tung fredagstradition med ett glas vin och nöjesbilagan frampå eftermiddagen.

Mycket god burgare

Var på puben, Red Brick, ikväll. Var där och förhandsprovade deras nya burgare som kommer upp på menyn alldeles jättesnart (fredag om jag minns rätt). Burgaren var jättegod. Jag rekommenderar den synnerligen varmt. Det skriver jag inte för att jag blev bjuden på den och känner någon sorts förväntan om att jag ska omnämnda den i positiva ordalag, utan den var verkligen jättegod. Minst topp 3 av burgare jag ätit genom åren. Fantastiskt kött, grymt god dressing/sås, underbart bröd. Och inte minst perfekt storlek. Tillräckligt stor för att vara en måltid, men inte så stor att man blir proppmätt sådär som man annars ofta kan bli när man äter en burgare ute, utan alldeles lagom. Att råvarorna dessutom är närproducerade gör ju inte det hela sämre. Så som sagt, jag rekommenderar den varmt. Den var så god att när ägaren och kökschefen ville veta vad vi tyckte om den var vi på vippen att säga att vi behövde en till för att kunna lämna ett omdöme...

Jag riktar ett varm tack till reddan för att jag fick möjligheten att komma dit och provsmaka. Tydligen var jag och mitt sällskap de första utöver personalen som smakade burgaren, det känns som en stor ära.

Utöver kvällens pubbesök har det varit en ganska vanlig onsdag. Har typ ägnat dagen åt vardagligheter och att läsa Tartts Den lille vännen. Det sistnämnda kommer jag nog hålla på med ett tag (eller i alla fall längre än jag brukar hålla på med en bok), för det är ganska många sidor och ganska liten text. Men som bekant går ju en bra bok inte att lägga för mycket tid på.

Vad som händer imorgon får vi se då.

Ett löjtnantshjärta råkar ju så lätt i brand

Tittade på Löjtnantshjärtan (1942) i eftermiddags. Synnerligen underhållande film. Som en extra krydda upptäckte jag att ett häfte med "175 visor och schlager i stjärnklass" som jag köpte på loppis för ett tag sedan innehåller texterna till i alla fall hälften av melodierna som är med i filmen. Så ja, jag satt här och sjöng med till filmen. Inte alla sångerna, men några stycken. Med tanke på att det emellanåt kan vara lite lyhört här i huset var det nog tur att filmen visades dagtid när det inte är så många som är hemma.

För övrigt funderar jag på att börja använda en replik från filmen i min konversation. Jag har lika bra hand med flickor som med hästar. I mitt fall skulle väl dock betydelsen vara motsatt mot vad som avses i filmen (det är en kavalleriofficer, husar om vi ska vara noga, som yttrar det).

Annars har dagen inte direkt utmärkt sig. Utöver matinén har jag mest gjort vardagssysslor och legat och läst och så.  Men när jag var ute med en soppåse efter middagen var vädret så härligt att jag helt spontant tog en kort promenad runt kvarteret. Så kan det gå.

Dålig start

När jag slog på datorn imorse för att uppdatera mig om vad som hänt under natten fungerade inte internet. Sen fungerade det inte på hela dagen. En stund senare såg jag nyheten att BIK tappar ytterligare två viktiga spelare (till en seriekonkurrent dessutom, misär). Ingen bra start på dagen direkt. Det satte i någon mån sedan tonen för hela dagen. Men sen ordnade det upp sig framåt kvällen när jag fick i mig lite mat och internet hoppade igång och det var bra skit på tv och så vidare.

På tal om BIK börjar det förresten bli oroväckande många som har lämnat nu. Att spelare flyttar uppåt i seriesystemet är inte mycket att säga om, det vet man att det händer när någon gjort en bra säsong. Men att tappa spelare i "sidled" är alltid jäkligt surt. Hur som helst börjar det bli många platser som ska fyllas nu, och framförallt många viktiga spelare som ska ersättas. Behöver värvas in två kedjor av hög klass, ett par vassa backar och kanske en målvakt av god klass. Därutöver gärna också någon energispelare och någon breddback. Det är mycket spets som försvunnit och det behöver ersättas om vi ska kunna vara med och konkurrera när serien drar igång igen till hösten. Trillar det inte in något vasst nyförvärv snart är det svårt att inte börja bli lite orolig över lagbygget.

Balkongsäsongspremiär

Lite halvt om halvt otippat blev det officiell premiär på balkongsäsongen 2016 i eftermiddags. Var så gött väder när jag var ute på promenad, så när jag kom hem satte jag mig där ute och läste tidningen. Spelade Georgette Lemaire och smuttade på ett glas vin. En och annan kylig vindpust men på det hela taget var det riktigt härligt i solskenet längs väggen.

När jag lite senare kom ner till morsan och farsan för att äta söndagsmiddag satt deras granne Rade på utsidan. Rade är en äldre serbisk man som hör dåligt och emellanåt har well, färgstarka åsikter. Som så  många gånger förr frågade han när jag tänker gifta mig. Som alltid svarade jag att det i alla fall inte skulle bli idag men att jag så klart skulle meddela när det är på gång. För mig själv tänkte jag att jag till att börja med i så fall behöver hitta någon att överhuvudtaget vilja gifta mig med (och som dessutom skulle vilja gifta sig med mig, annars kan det ju bli lite knixigt). Med tanke på hur välfungerande mitt kärleksliv varit hittills bör jag kunna gifta mig omkring 2050 eller så.
Eller okej, vi ska inte vara pessimister. Självklar utgår jag ifrån att jag snubblar över mitt livs kärlek senast vid lunch på tisdag (men jag säger inte vilken tisdag).

Kanske blir det fler balkongtillfällen till veckan. Vi får se.

Vilat

Vilsam dag. Tog en promenad till Willys runt lunchtid för att köpa makaroner, och sedan har jag mest typ läst och kollat ikapp lite tv-program och sånt. Sånt som man gör på lördagar.

Igår kväll var jag på puben en sväng igen. Fick ett sms på seneftermiddan med frågan om jag var sugen på en öl, och sådant har man ju notoriskt svårt att säga nej till. Det var högst trivsamt. När vi satt där nere fick jag också en inbjudan till att komma och prova brickans nya burgare till veckan. Det tackade jag naturligtvis ja till. Det har sina fördelar att vara åttondelsstammis.

Vad jag ska göra imorgon får vi se då. Men det är väl inte helt otänkbart att det blir som söndagar är mest.

Kliande armbåge

Under dagen har det kliat som tusan på ena armbågen. Fett irriterande må jag säga. Utöver det har det varit en lugn, övervägande vanlig dag. Har mestadels ägnat mig åt vardagligheter och att fundera och drömma. Sådär som man brukar. När jag var ute på promenad var regnsmattret mot paraplyet ganska bedårande.

Ny energi

Sedan jag hade kontakt med cv-granskare för några veckor sedan och fick lite tips och råd är det som att jag fått en nystart i mitt jobbsökande. Har blivit fler jobb sökta, men framförallt har jag fått ny lust och energi och det har i någon mening känts roligt. Den lusten och energin inför jobbsökandet var ett tag sedan jag kände, så det är gött. Hade förväntat mig att det skulle börja trilla in lite svar den här veckan, men hittills har jag inte hört något alls. Men det kommer väl när det kommer. Oavsett vad det blir för svar när de väl kommer känns det skönt att ändå känna att jag fått något av en nystart och att lusten och motivationen och glädjen i det kommit tillbaka.

På tal om något helt annat tycker jag det är trist att Nisse inte blir kvar i BIK nästa säsong. Även om han inte öst in poäng gillar jag hans tempostarka spela som kunnat riva rejäla sår i motståndarnas försvarszon. Men med tanke på att han är från Ö-vik känns det väl inte orimligt att han blivit hemlockad nu när Modo åkte ner i allsvenskan. Hur som helst känns det som att det varit oroväckande många spelare som lämnat hittills. Visst försvinner det alltid en hel del, men att det redan nu är i alla fall sex stycken mer eller mindre framstående namn (däribland förstakedjan och den bästa defensiva backen) som är klart att det lämnar är inte bra. Särskilt inte som det ännu inte kommit in några ersättare. Att det måste in åtminstone ett par vassa namn är ställt utom allt tvivel, men jag litar på att de ansvariga vet vad det gör och att det trillar in kompetenta nyförvärv vad det lider.

Tosse i högform

Briljant matiné idag. Snurriga familjen (1940). Thor Modéen i högform. Inte minst i en av sina första scener i filmen när han med gallsjukt osande invektiv skäller ut en hotellportier över telefon. "Dromedar! Elefant! Flodhäst!". Eller när familjen äter middag i köket och han får klämma i med några "Hähähä". Även Åke Söderblom briljerar i sin roll som odräglig rikemansson, likväl som Annalisa Ericson som dotter till en cykelfabrikör. Mycket underhållande film. Rekommenderas.

Improvisation

Hade en bit fläskkött i kylen som jag inte visste riktigt vad jag skulle göra med. Så jag plockade fram slowcookern och improviserade ihop någon sorts variant på pulled pork. Det blev ganska utmärkt. Med risk för att låta hemskt oödmjuk är jag nog rätt bra på den sortens improvisationer. Någon ska ju vara det också.

I övrigt ganska vanlig dag.

På rutin

Med risk för att låta tråkig har det varit en ganska vanlig söndag så som söndagarna ofta ser ut. En sväng till Maxi för att handla, en promenad, tidningsläsning, söndagsmiddag hos föräldrarna, ett glas vin framför tv:n. Ganska standard för en söndag. Man är nog ganska förutsägbar och rutinbunden även om man inte riktigt vill erkänna det.

Söndagskänsla

Var på puben med en kompis en liten sväng igår kväll. Tjötade, drack ett par öl, tjötade lite till. Väldigt trevligt. Trots att det gjorde så jag missade premiären av nya Håkanlåten och jag kunde lyssna först när jag kom hem. Bra låt.

En annan fördel med att jag var ute igår var att jag ju slapp se eländet när jävla Leksand helt orättfärdigt gick upp. Men tänk, allt annat lika så hade Leksand inte ens varit i direktkvalet om BIK:s ribbskott i slutminuten mot Mora i slutspelsserien istället gått i mål. Små marginaler. Retsamt små.

Idag har varit en ganska lugn dag. Lördag till trots har det mest varit söndagskänsla över dagen. Men eftersom det inte är söndag förrän imorgon är det ju lite som att ha fått en extra dag på köpet. Det är nog bra antar jag.

Tror bestämt jag behöver ta mig ett glas vatten.