Stänger ett kapitel

Gjorde alltså sista dagen på stöd och matchning idag. Skönt, men också såklart lite sorgesamt att jag inte kunde lämna i triumf över att ha landat Det Där Jobbet.
Vet att jag gnällt och fällt en del rätt hårda ord om det hela under tiden jag varit där. Mycket av det har väl dock varit sprunget ur frustration och ett behov att ventilera och blow of some steam. Visst finns det saker i det att anmärka på, och hade jag fått bestämma hade jag lagt upp det på ett annat sätt, men allt har naturligtvis inte varit dåligt utan det finns saker i det jag kommer ta med mig. Jag tycker nog ändå att jag blivit lite mer strukturerad i mitt jobbsökande, och jag känner mig mer självsäker i jobbsökandet. Jag tycker även att jag blivit bättre på spontana ansökningar och kontakter med företag. Sedan finns också en social aspekt i det. Under timmarna där uppe har man ändå tjötat en del så man kan nog säga att jag fått en del nya bekanta som jag kommer hälsa på om jag möter dem på stan, och jag har fått förmånen att träffa (och åtminstone i någon mån lära känna) jag annars med stor sannolikhet inte träffat. Med allt vad det innebär av nya perspektiv och vidgade vyer.
Så ja, det finns jag kommer bära med mig. Trots att jag förstår att det för den som följt vad jag tidigare skrivit om det kan ha svårt att tro det.
Utgår hur som helst ifrån att jag kommer bli saknad där uppe. Allt annat vore ju svårt chockerande.

Andra halvan av dagen har åtminstone delvis ägnats åt att läsa en kommande roman som jag fick äran att bli ombedd att testläsa. Kommit ungefär halvvägs och intrycket så långt är att det är en spännande och underhållande handling, men att utförandet har vissa brister. Saknar en del gestaltning och tydligare egna röster hos vissa av romanfigurerna. Ska hur som helst bli intressant att läsa också den avslutande halvan. Känns som en förmån att få vara med och läsa och ge synpunkter i det här stadiet.

Förresten så verkade madeleinekakorna jag hade med mig i förmiddags ha uppskattats (åtminstone av de som åt av dem). Har man sagt/lovat något får man stå för det.

Favorit (?) i repris

Sa häromdagen att det var en sådär idé att baka kakor i ett kök i söderläge en dag med över 25 grader och sol? Well, idag hände det igen. Slog mig på eftermiddagen att jag i något svagt ögonblick i vintras råkade häva ur mig att jag skulle bjuda på hembakt när jag slutade på stöd och matchning. Nu är det ju sista dagen imorgon, och då får jag väl stå för det. Trots att det bara är någon enstaka som är kvar sedan dess och att vederbörande knappast kommer ihåg det. Madeleinekakor fick det bli. Fast gjorde dem med apelsin istället för citron den här gången. Lite variation får man allt kosta på sig.

I övrigt inga större överraskningar under dagen. Lite balkong här frampå kvällen när solen försvann bakom huset (är det så varmt som det varit idag går det knappt att sitta där ute när solen ligger på, blir som man brukar säga görhett).
Imorgon ska jag utöver att avsluta hos Manpower även tvätta. Har ju svettats ner en del t-shirts och annat de sista veckorna så det kan liksom vara dags om man säger. Inte skitkul kanske att kliva upp ytterligare lite tidigare än nödvändigt, men å andra sidan känns det mer humant att kliva upp en halvtimme tidigare än sådär tre timmar tidigare.
För övrigt ska det bli skönt om lite drygt ett dygn när det fyller på med surf på mobilen igen.

Ännu lysande

Såg precis som planerat om Flickan från tredje raden när den gick på tv i eftermiddags. Lika bra som alltid. Hasse Ekman är (var om vi ska vara noga) en mästare. Inte minst på kvick och elegant dialog. Få svenska filmer uppvisar lika rapp och slagfärdig dialog som de där Hasse Ekman hållit i pennan. Ta exempelvis bara scenen i Lilla Märta kommer tillbaka där Stig Järrel fullkomligt kollrar bort Gunnar Björnstrands kapten som kommer för att inspektera den förläggning som vid tillfället är tom. Ett mer än utmärkt samspel mellan Hasse Ekmans ekvilibristiskt slagfärdiga manus och Stig Järrels magnifika timing och komiska leverans.

Nåväl, efter filmen knallade jag iväg till farmor för att gratulera henne på födelsedagen. Lite smörgåstårta, lite fika, tämligen stillsamt.
Hade sedan lite grejer jag hade tänkt få gjort under kvällen men på grund av det sanslöst varma vädret kom jag mig inte för med något annat än att sätta mig på balkongen och läsa. Hade det inte varit för att klockan ringer tidigt imorgon hade jag nog suttit kvar där än.
Det går verkligen inte att neka till att det är en skön kväll, ljumna kvällar är ju ganska ljuvliga, men om vädret under maj ger en hint om hur resten av sommaren kommer arta sig kommer det bli en tung sommar för oss som inte älskar orimlig värme. Minns ännu sommaren 2014. Det var hemskt. Gick ju knappt att andas under stora delar av juli och augusti. Galet mycket åska dessutom. Även det en nackdel med för mycket värme. Lagom mycket värme ska det vara. Ska det vara orimligt ser jag hellre att det är orimligt kallt än orimligt varmt, för kyla kan man skydda sig ifrån men värmen kommer man inte undan.

Tröttheten

Har varit oerhört trött i dag. Utekväll följt av inte särskilt vilsamsöndag inkluderande brakmiddag följt av tidig morgon tar tydligen på krafterna. Men kostade på mig att nicka till på soffan en stund när jag kom hem och var färdig med dagens göromål, så nu är jag ändå hyfsat i form.

De dagar jag har kvar att promenera till Manpower måste jag nog välja en annan väg än den vanliga. Noterade att det på typ en elcentral eller pumphus eller så bara ett fåtal meter från gångvägen låg en mås i sitt bo och ruvade på sina ägg. Så länge de gör det är det visserligen hyfsat lugnt, men det är ju typ nu ungarna börjar kläckas och det är när äggen kläckts måsarna blir aggressiva. Visst, vanligtvis nöjer de sig med att "bara" dyka och skrika, men i och med att det här boet var så väldigt nära där man går känns det dumt att chansa. Är det någon gång de skulle gå längre och faktiskt attackera rent fysiskt är det ju då. Så en kort omväg kan nog vara en idé. Nu ska jag inte dit igen förrän på onsdag så jag har ett par dagar på mig att klura på vilken väg som är bäst.
Nu fick jag förresten en idé, en app som visar var det finns måsbon, finns det någon sådan? Vore klart praktiskt när man ska ut vid den här tiden på året att veta på ett ungefär var det kan vara idé på att hålla uppsikt för attackerande måsar. Eller för den delen helt kunna undvika att gå nära dem om det inte är nödvändigt.

Kakbak och annat

Fick ett ryck och bakade igår. Kom på att jag nog skulle ge morsan en burk hembakta kakor i morsdagspresent så då var det ju vara att ställa sig vid köksbänken och röra ihop en smet. Gamla hederliga chocolate chip cookies fick blir. Det blev bra (särskilt med tanke på att det var första gången jag bakade sådana). Och en uppskattad present. Kan dock inte rekommendera att ägna en solig och varm eftermiddag åt att baka i ett kök i söderläge vars enda fönster saknar persienner. Det blev tämligen jättevarmt.

Mors dag har väl annars uppmärksammats genom att vi tog med farmor och gick ut och åt middag. Gott och trevligt. Men då middagen blev förhållandevis tidig (inte bara förhållandevis förresten, den blev tidig punkt) och jag hade ätit frukost bara 3-4 timmar tidigare blev jag vad som på ren svenska kallas för proppmätt. Var nog ingen jättebra idé att ge sig på en trerättersmeny i det läget. Varmrätt och dessert hade räckt gott.
Men inget ont som inte har något gott med sig. I och med att jag blev så pass mätt har jag inte blivit hungrig nu frampå kvällen som man ju annars kan bli när man äter tidigt.

Veckan som kommer? Inga större planer som det ser ut just nu. Flickan från tredje raden går på tv på tisdag och den ska jag nog försöka se då det är en av mina favoritfilmer. Har den visserligen på dvd men det är ändå något visst med att se den på gammal hederlig tablålagd tv.
Och så fyller farmor år i veckan också. Även det på tisdag faktiskt. Så lär väl gå dit och ta en fika och gratulera. En säck hundmat får hon i present. Kul presenter man får när man blir gammal. Längtar inte till 80-årsåldern.

Denna fredag

Var uppe hos Manpower i förmiddags (höll på att skriva ute i storängen, men det flyttade till ny lokal i veckan så det är inte i storängen längre, snarare bortåt Rosendal typ). Utöver det ganska lugnt. Lite balkonghäng och läsning och musik och något glas vin.

Kom ny EP med Säkert! idag också. En alldeles förträfflig EP skulle jag vilja påstå. Åtminstone titelspåret tycker jag drar en aning åt kent i soundet, gillar ändå den inriktningen. Särskilt med tanke på att senaste albumet rent soundmässigt var ganska jämntjockt med få låtar som stack ut. Kul med något nytt så sett. Särskilt när det blir så lyckat och bra som i det här fallet. Annika ändå.

Intressant vändning

Hade möte med arbetsförmedlingen idag. Det tog en oväntad vändning när min handläggare vips bara föreslog att avsluta stöd och matchning och se om vi kan hitta på något annat istället. Det blir inget omedelbart avslut men snudd på. Kommer vara där nästa vecka också för hinna avsluta och ta adjö av folk jag lärt känna där och så. Sedan är det över. Med reservation för att jag ännu inte vet vad som kommer hända framöver kommer det bli skönt att slippa gå dit, men samtidigt har jag ju också velat lämna i någon form av triumf, ett "nu har jag fått ett jobb hejdå". Nu blir det väl mer ett avslut för att vi inte kommer så värst mycket längre med just den aktiviteten. Men det blir hur som helst spännande att se vad som händer härnäst. Den här utvecklingen hade jag inte väntat mig.

En dag med läsning

Lugn dag. Läst en del och så. Läste ut Ajvide Lindqvist-boken jag köpte igår. Bra, men tycker de två tidigare delarna i trilogin var/är snäppet vassare. Jag hade gärna sett mer fokus på tunneln, fått veta mer om det som döljs där. Likaså ett par andra grejer som figurerat i de tidigare delarna jag också gärna velat veta mer om. Ni får ursäkta om jag är vag, men om det till äventyrs är någon som ännu inte läst böckerna vill jag inte bli för specifik om varken handling eller innehåll. Så den var bra, men jag hade kanske lite högre förväntningar. Stabil trea.

Annars? Lite problem med nagelbandet på ena tummen. Men det ska nog ordna till sig. Det är ju sånt som händer ibland.

4 för 3

Var på Spongs. Tänkte se om den där boken jag nämnde igår hade kommit. Det hade den uppenbarligen inte. Upptäckte dock att Ajvide Lindqvists senaste kommit i pocket. Så kom därifrån med den istället. Och en del annat såklart. Köp 4 betala för 3 är ju standard när jag tittar in där.

Glädjande pristagare

Jag är så glad att Tove Folkesson får Aftonbladets litteraturpris.

Ingen författare, inga böcker, har berört mig mer än Tove Folkesson och böckerna om Eva Zachrisson. Det är tre år sedan ge och ta sedan jag läste den första, Kalmars jägarinnor, och än idag blir jag helt knäckt när jag tänker på den. Den träffade mig så jävla hårt. Till en början plockade jag upp den tack vare kopplingen till Kalmar. Ville se om jag kände igen mig. Läsa något från en välbekant miljö. Men den träffade mig rakt i hjärtat. Tog sig rakt in i själen. Det är en av de starkaste läsupplevelser jag någonsin haft.

Men det är inte bara därför jag gläds så åt att Tove Folkesson tilldelas nämnda pris. Det finns även en mer personlig anledning till det. Det är tack vare Tove Folkesson och hennes författarskap som jag själv plockade upp skrivandet på något sånär allvar för några år sedan. Jag har aldrig träffat henne, aldrig haft kontakt mer än att hon för ett par år sedan gillade ett par tweets där jag nämnde hur hennes böcker träffat mig, så det är inte så att jag fått personlig inspiration eller peppning. Det handlar inte om att jag blev inspirerad att försökt skriva som henne, och verkligen inte om motsatsen; att lite självgott tänka "kan hon så kan jag". Det var boken. Orden. Kalmars jägarinnor gjorde något med mig. Språket. Stilen. Berättelsen. Det startade något i mig, väckte något jag inte riktigt visste fanns. Plötsligt började det dyka upp ord. Ord som blev meningar. Meningar som blev stycken. Stycken som började få ett sammanhang. Till sist hade jag blivit den där skrivande människan jag aldrig riktigt trodde jag skulle hitta fram till.

Så tack, Tove Folkesson. Du vet inte om det, men det är dig jag har att tacka för mitt uttryck och för att jag skriver. Och tack, Tove Folkesson, för dina fantastiska jävla böcker. Ölandssången kommer ut i pocket i dagarna. Som jag väntat och längtat. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan sjunka ner i soffan, öppna boken och få veta hur det går för Eva.
Grattis till priset, jag kan inte tänka mig en värdigare eller mer välförtjänt pristagare.

VM-GULD!

Jag var orolig inför matchen. Jag var orolig under matchen. Ett var nervpärsen så kraftig att jag knappt kunde stå på benen när jag reste mig för att gå och pinka. Efter stolpskottet i slutsekunderna trodde jag det var kört.
Låt oss vara ärliga, spelmässigt var Sverige dominanta stora delar av matchen. Men Schweiz, grymt försvarsjobb. Luriga spelvändningar och ett gäng farliga anfall där de fick tryck. Galet svåra att få hål på. Hade jag varit Schweizare hade jag stundtals varit tårögd över hur vackert de försvarade sig.
Men under förläningen, det hade - åtminstone som svensk - känts svårt orättvist om Schweizarna lyckats peta in pucken. Samtidigt, det kändes som ett typiskt läge där Schweiz skulle vända spelet och få in en skitpuck. Nervpärs. Stolpskottet. Som sagt, jag trodde det var kört.
Så straffarna. Alltså, Anders Nilsson. Jag skulle kunna böga med dig. Vilken jävla hjälte. Allihop, vilka jävla hjältar. I ett läge, i en match, där ni egentligen bara hade allt att förlora hamna i underläge två gånger men fortsätta jobba på, fortsätta mala och till sist, om än efter straffar, vända, vinna. Så starkt. Sådan mental jävla styrka.
Tack. För guldet. För prestationen. För underhållningen. För en fantastiskt genomförd turnering.

VM-GULD! SÅ JÄVLA GÖTT!

Finalklart

VM-final alltså. Kul! Fast jag måste erkänna att jag inte känner mig helt bekväm inför finalen. Inte minst för att Sverige kommer utmålas som jättefavoriter. Det brukar ofta vara ett recept för misslyckande. Se bara på kvarten mot Tyskland i OS. Eller det klassiska fiaskot mot Vitryssland. Eller kvarten nu mot Lettland där det visserligen blev seger men det satt förvånansvärt långt inne. Därtill är Schweiz uppenbarligen ett bra lag. Slår man ut Finland och Kanada i kvart och semi är man bra, punkt. Dessutom kan man tänka att de känner viss revanschkänsla gentemot just Sverige efter finalen 2013. Och så har vi de faktum att Sverige ännu är obesegrade. Det brukar inte heller vara något gott tecken inför en final, för förr eller senare kommer en förlust och nu är det ju bara en match kvar. Kanske blev det också lite för stora siffror i semifinalen och att det tar bort lite av den nödvändiga ödmjukheten. Så nej, jag har en lite obehaglig känsla inför finalen. Jag hoppas att den känslan har fel, men den ligger där och kliar.

I övrigt inga större sensationer under dagen. Åt en daimstrut. Hade tänkt äta en tiptop till hockeyn men de hade ingen tiptop på konsum så det fick bli en daimstrut. Gick ju uppenbarligen bra det också.

Lungt och skönt men inte utan förtretligheter

Lugn och skön fredag på det stora hela. Fått en del gjort och en del inte gjort. Sett en film. Druckit ett glas vin. Dock ingen balkong trots synnerligen passande väder. Kände mig, konstigt nog, inte sugen bara.

Fick kallelse till möte med Arbetsförmedlingen till veckan. Oklart varför. Känns väl egentligen rätt onödigt att träffa dem nu, men är jag kallad så är jag och då har jag ju inte mycket val än att gå dit och höra vad de har på hjärtat. Fast egentligen vill jag mest skrika "lämna mig ifred, låt mig sköta mig själv". Oturligt nog råkar det dessutom vara cirka den enda dagen den här veckan som jag inte ska iväg till Manpower. Annars hade det ju kunnat ha fördelen att jag sluppit gå dit.
På tal om Manpower förresten, nu har de schemalagt aktivitet på fredag i veckan som kommer. Alltså, skit ner er. Fan heller att jag kommer offra en fredag på att gå dit. Den dagen ska jag försöka se till att övertala dem att ta bort. Det plus det helt meningslösa "veckomailet" det plötsligt kommits på ska skickas in varje fredag.
För övrigt borde AF ge fan i att skicka ut grejer på fredagseftermiddagar. Det enda de åstadkommer med det är att sabba helgkänslan.

Har sagt det förut men de där två veckorna när jag inte behövde vara på plats hos Manpower, jävlar vad underbara de var. För första gången på länge kände jag mig fri och som om jag faktiskt hade makten över min egen process, mitt eget jobbsökande och min egen tid. Tänk om Manpower och Arbetsförmedlingen kunde inse att vuxna människor faktiskt kan anförtros ansvar över sin egen tid.

Svalare

Skönt med svalare väder idag. Inte minst för att det inte blir så jäkla varmt här inne då. Lägenhet i söderläge har sina nackdelar emellanåt.
Storängen imorse, men i övrigt lugn dag. Imorgon fredag igen. Helg.

Back online

Inte haft någon uppkoppling sedan torsdag eftermiddag. Ringde för att klaga. Killen i kundtjänsten var så trevlig att jag inte förmådde mer än en felanmälan. Tekniker var här idag. Nu funkar det. För tillfället i alla fall. Hoppas det fortsätter så.

De dagar som gått har väl inte varit särdeles händelserika. Det mesta, utöver det som kräver internet, har tuffat på som vanligt. En hel del balkong. ESC förra veckan är klart. Gick väl inte riktigt som jag tyckte och hoppades. Kommer nog aldrig förstå folks smak. Twittrandet gick dock rätt bra. Trots att det är en gnutta mer bökigt via telefonen.

Och stöd och matchnings-joxet fortsätter. Trevligt nog inställt i måndags. I tisdags lämnades en dator som var inkopplad till storbildsskärmen obevakad. Tog tillfället i akt att gå in på SVT Play och trycka igång Hans majestät får vänta. Verkade vara mycket uppskattat.

Nu har jag en del att ta ikapp minsann.

Förmynderi och vuxendagis

Blir bara mer och mer trött på stöd och matchning för varje dag som går. Förmynderi och vuxendagis. Herregud, vi är vuxna människor låt oss själva ta ansvar och ge oss rätten och makten över vår egen process. Egenmakt verkar vara ett helt okänt begrepp för de ansvariga. Är så trött på skiten att jag kreverar snart. Vi är inga jävla dagisbarn som behöver en dadda att hålla i handen. Jag har hållit god min och försökt gilla läget länge, men sista veckorna har verkligen pushat mig mot gränsen för vad jag klarar av. Jag är tålmodig och har lätt för att finna mig i en situation, men just förmynderi och att bli behandlad som vore jag ett barn gör mig tokig.
Särskilt nu när jag märkte att de veckor jag inte behövde vara där blev de mest produktiva veckorna på länge. Jag mådde bättre, fick mer gjort, kände mig mer alert, började tänka intressanta tankar igen. Fick rentav inspiration till att komma igång med skrivandet igen. De veckorna påminde mig om vilket enormt slöseri med tid och kraft det är att gå dit upp flera gånger i veckan, hur det dränerar mig på energi och gnista.

I övrigt, en hel del balkong även i dag. Läsning. Vin. Ungefär så. Just nu ganska varmt här inne.

Syrligheter

Storängen i förmiddags. Poänglöst. Därefter mestadels läsning och vin på balkongen. ESC under kvällen. Som vanligt numer nästan roligare på Twitter än på tv eftersom nästan alla låtar ändå är mög. Så var snudd på panik när jag slog på datorn någon timme innan och internetanslutningen låg nere igen. Redde upp sig som tur var. Hade visserligen kunnat använda telefonen, men vid den här typen av tillfällen föredrar jag datorn. Smidigare överblick där. Fick till ett par tweets jag är ganska nöjd med. Där jag träffade precis rätt nivå av syrlighet.
Imorgon: storängen igen. Sedan måste jag nog kila förbi systemet och köpa en flaska vin nu när det är röd dag på torsdag.

Diverse shit

Uppkopplingsstrul några dagar. Drygt. Inget särskilt sensationellt som hänt direkt dock. Såg att Calle Persson skriver NHL-kontrakt. Bra för BIK! Om inte beloppen för ersättning ändrats blir det strax över miljonen in till klubben. Synnerligen välkommet. Säg att man tar 100000 eller 200000 av dem och plussar på supporterinsamlingen. Bör kunna bli riktigt fin spets det. Visst bör huvuddelen av pengarna användas för att säkra elitlicens och shit, men samtidigt bör man minnas att det bästa sättet att nå ett positivt ekonomiskt resultat är sportslig framgång. Det genererar intresse från såväl publik som sponsorer. Så det är en avvägning man måste göra. Annars: så jäkla less på stöd och matchningsskiten att jag blir på dåligt humör bara av att se att jag fått kommande veckans schema i mailkorgen. Sen blir det ju inte humöret direkt bättre av att se att det är ett jävla dårschema. Måste ta upp det med dem imorgon, för som det är nu funkar det inte alls för mig. Jag måste få ta makten över min egen process, och det måste gå att anpassa aktiviteten utifrån vad som fungerar bäst för mig. Går inte det vete fan alltså. Då måste jag nog fråga mig om de där pengarna som trillar in varje månad verkligen är värt det. Närmar mig punkten där den välkända droppen får bägaren att rinna över. I värsta fall får jag väl se till att bli trotsig och jobbig tills jag får som jag vill.
För att avsluta i mer positiv ton: såg Oss baroner emellan (1939) i eftermiddags. Fortfarande strålande.
"Har du druckit?"
"När tillfälle därtill givits, men tyvärr inte i dag"

Det vi kallar vardag

Läsning. I förmiddags Storängen. Grönsakssoppa till middag. Tyckte att BD:s inval i Swedish Music hall of fame kunde vara värt ett glas vin när jag var färdig med dagens göromål frampå eftermiddagen. Torsdag.

Framgångar och motgångar

Frisörn imorse. Gick bra. Sedan några timmar i Storängen. Sitta av tiden. Eftermiddagen: förmiddagssysslorna, därefter mestadels läsning.
Drömvinsten i Lotto gick ut. Dessvärre inte till mig. Fan också. Nu kommer det ju dröja aslänge innan jag har chans att vinna 200 miljoner igen.

Rött hjärta

Inte direkt firat första maj. Det har varit det vanliga. Che-tishan och att spela Sången om Stalin. Nu under kvällen tittade jag på Två dagar, en natt. Tyckte att det kunde passa dagen till ära. Bra film för övrigt. Handlar mycket om solidaritet och vikten av organisering på arbetsplatsen. Finn på svt play ett par dagar till, passa på att se den.

Klipptid imorgon. Ska bli gött. Har av  oklar anledning inte varit hos frisören sedan i julas så känner mig rätt långhårig. Inte lika gött att jag även ska ut till Storängen imorgon. Det hade jag gärna sluppit. Har inte varit där på ett par veckor nu och det har varit jätteskönt. Under de här två veckorna så alltså jag har mått bättre, fått mer gjort (både vad gäller jobbsökande och annat) och därtill gjort det med högre kvalitet. Överhuvudtaget varit både piggare och mer alert. Fått igång tankarna igen. Att behöva gå dit ut flera gånger i veckan, det suger bara energi ur en. Det är så extremt meningslöst.