Skit!

Rögle - Bofors 6-4 (2-0, 2-2, 2-2)

Bra sista tio minuter, i övrigt rätt kasst. Så bara att glömma första 50 och ta med sig sista tio antar jag.

Kolugn fredag

En överlag lugn dag. Har väl just inte hänt något att berätta om. Men Projekt Proust går framåt. Kommit knappt halvvägs in i fjärde delen nu. Något längre än jag hade räknat med faktiskt. Blir ju lätt så när det man läser är bra.

Angående min hälsa, eller kanske snarare min sjukdom, mår jag helt okej för tillfället. Kändes lite halvsådär under förmiddagen, men nu är det som sagt okej. Snuvig visserligen, och hostar lite av och till, men annars känner jag inte av det. Så det går åt rätt håll. Ska jag försöka göra någon förutsägelse inför framtiden skulle jag tro att jag kommer känna mig ganska frisk imorgon men att jag kommer ha lite snuva och hosta lite grann. Plus lite morgonhalsont antagligen. Morgonhalsontet brukar ju kunna ta ett tag innan det ger med sig.

Nu snöar det här förresten. Fint.

Tur att jag inte ropade hej

Nämnde igår att man inte ska ropa hej för tidigt. Och jo då, imorse när jag vaknade hade jag lite feberkänningar. Inte mycket, det var gränsfall för om jag tyckte mig behöva ta en Alvedon eller inte, men ändå feberkänningar. Under eftermiddagen och kvällen har det dock känts mycket bättre, så förhoppningsvis blir det kortvarigt. Ska vi tippa på vissa känningar imorgon och sedan frisk igen (möjligtvis med lite snuva och hosta, just hostan är ju det som brukar sitta i längst) på lördag?

Dock blev väl dagen inte riktigt så lugn som jag först hade tänkt. Det är nämligen så här. Min farbror är just nu i stan, han bor då hos farmor och han har sin hund med sig. Standardförfarandet när han är. Nu vill det sig dock inte bättre än att farmors hund vältimat nog löper, så någon måste hela tiden vara hemma där för att hålla koll på hundarna och så vidare. Vanligtvis hade det väl inte varit något jätteproblem, men nu ville det sig inte bättre än att min farbror hade fått världens tandvärk igår. Således hade han idag fått en akuttid hos en tandläkare nere på stan, och behövde bli skjutsad dit. Men eftersom någon på grund av hundsituationen behövde vara hemma kunde farmor inte köra honom, och därmed: min eftermiddag blev mindre lugn än planerat. Farmor ringde helt enkelt och frågade om jag kunde köra ner min farbror till stan. Eftersom febern var mild kunde jag det. Sen blev jag bjuden på mat och så där uppe också, så jag var inte hemma igen förrän framemot sjutiden.

När min farbror var klar hos tandläkaren och vi skulle åka tillbaka höll vi dock på att inte komma därifrån. Eftersom jag inte hade några mynt på mig och parkeringsautomaterna här i stan av oklar anledning inte går att betala i med kort hade jag fått parkera på en parkering lite längre bort. Den parkeringen lutar dock något, och det var grymt slaskigt. Så när jag hade backat ut från platsen och skulle köra iväg kom vi ingenstans. Det bara slirade. Som när man kör fast ungefär. Backa gick, men framåt gick inte att ta sig. Efter ett tag började det kännas smått panikartat och snudd på uppgivet, som att vi skulle få vänta att det skulle dyka upp någon vi kunde be om hjälp att knuffa på eller bogsera eller gud vet vad som hade krävts. Men vi gjorde ett sista försök, backade back en bit till där det såg ut att vara i alla fall lite mindre slask, och vips, som av ett mirakel, satte bilen fart och tog sig uppför den lilla lutningen. Men det var allt på håret.
Lite vardagsdrama sådär en gråslaskig torsdag.

Aktiv dag

Har fått väldigt mycket gjort idag. Eller snarare fick jag väldigt mycket gjort under morgonen och förmiddagen, sen fanns det inte så mycket kvar att göra på eftermiddagen. Faktum är att när det var fem minuter kvar till den tid jag vanligtvis kliver upp kunde jag konstatera att jag hade fått mer gjort än vad jag vanligtvis gör på en dag. Då hade jag redan hunnit köra ett par tvättmaskiner (plus hängt upp tvätten), diskat, burit ner en kartong med tidningar i källaren, plus cirka alla de vanliga morgonsysslorna. Och hade det inte varit för att det regnade som sjutton under förmiddagen hade jag säkert fått både promenad och livsmedelsinköp gjort före lunch också.

På tal om något helt annat nämnde jag ju häromdan att jag hade lite känningar i halsen. Mycket riktigt fick jag sedan lite halsont, men inte så farligt faktiskt. Det har inte varit sådär som det kan vara ibland att man har göront i halsen och det nästan blir plågsamt att äta. Utan det har varit ett ganska milt halsont. Just nu känner jag inget alls i halsen, men av erfarenhet misstänker jag att jag kommer ha ont i halsen när jag vaknar imorgon men att det sedan går över under dagen (vilket sedan upprepas ett par dagar innan det slutgiltigt ger med sig). Har dock inte haft några andra förkylningssymptom vilket känns skönt. Nu under eftermiddagen och kvällen har jag i och för sig börjat hosta lite, men jag har inte känt av varken feber eller snuva eller så. I alla fall inte än, men jag hoppas att det fortsätter så även om man inte ska ropa hej för tidigt. Idag har jag väl visserligen känt mig ganska trött under delar av dagen, och stundtals rätt seg i kroppen, men det har nog andra skäl än en eventuell sjukdom. Hade ju tvättdag idag, så jag fick kliva upp hemskt jäkla tidigt för att hinna claima min bokade tvättid, och sen var det ju som tidigare nämnt full aktivitet under förmiddagen, så att jag varit (är för den delen) lite trött är ju inte så konstigt.

Kasst!

Bofors - Timrå 2-5 (1-0, 0-2, 1-3)

Usel match. En av de sämsta insatser jag sett Bofors göra faktiskt. Slarvigt, ofokuserat, halvlojt, hafsigt. Spelmässigt var det väl i och för sig hyfsat jämnt (Timrå var inte heller bra), men Bofors bjöd generöst på alla Timrås mål, och ger man bort fem mål är det ju svårt att vinna. I alla fall tre av målen var BIK:are som mer eller mindre gav bort pucken till Timråspelare i öppna lägen, ett var vad som från läktaren såg ut som en liten målvaktstavla (men bortsett från det var Gistedt en av de bättre idag, utan honom hade det kunnat trilla in ett par puckar till på rena bjudningar) och ett var slarvigt och slappt försvarsspel. Nog för att man ska vara snäll mot den det är synd om, men bara för det behöver man ju inte skänka bort fem mål.
Men nåja, så mycket sämre kan det inte bli, så den här matchen är bara att glömma och sen se till att vara riktigt på tårna i nästa match istället.

Nyklippt och inställt fotografi

Var och klippte mig i förmiddags. Det blev bra tror jag. Säger tror, för det tar ju oftast någon dag eller två innan man vet helt säkert om det blev bra eller inte. När det hunnit sätta sig eller vad man ska säga.

Hade tänkt ta vägen förbi polisen på hemvägen och fixa ett nytt pass (mitt går ut om typ 2-3 veckor, och det kan ju vara bra att ha ifall det skulle råka behövas). Men det var så blött ute så jag bestämde mig för att skjuta upp det. Om det inte var fåfängt nog att ha tänkt ta det när jag var sprillans nyklippt vill jag inte vara snöregnblöt i håret på passfotot.

Sedan har jag ägnat resten av dagen åt typ det vanliga. Läst vidare i Proust, tittat ikapp lite grejer på play, diskat, lagat mat. Ja, ni fattar.
Skippade guldbaggen på tv dock, hade inte riktigt ork eller lust för prisgala ikväll. Fick bli Vetenskapens värld och någon halvdålig film istället.

Stillsam söndag

En lugn dag, tämligen oanmärkningsvärd. Bra promenadväder dock, om än hemskt halt på sina ställen (som det ju blir när det är nyplogat). På tal om bra promenadväder var det helt perfekt promenadväder i fredags. Då var det så skönt att vara ute att gå så när jag kom hem och tittade på klockan hade jag varit ute en inte alls oansenlig stund längre än vad jag trodde att jag hade varit. Kändes som att jag hade varit ute i kanske 40 minuter, men i själva verket var det en bit över en timme. Älskar när det är sådana promenadförhållanden. När det aldrig blir för varmt, när man inte fryser, när det inte blåser, när det är en härlig dag sådär i största allmänhet. Ja ni fattar.

Mindre härligt är att jag under i stort sett hela dagen idag haft lite halvkänningar i halsen. Får hoppas att det inte är ett tecken på att jag börjar bli sjuk, för det har jag verkligen varken tid eller lust till för tillfället. Dessutom var jag ju förkyld så sent som i början av december, så det känns ju som det blir lite tätt inpå liksom. Men nu ska man inte ta ut någonting i förskott, förhoppningsvis är det inget mer än just lite halvkänningar.

Skit!

Oskarshamn - Bofors 4-2 (1-0, 2-1, 1-1)

Egentligen var jag ganska förberedd på att det skulle bli förlust idag. Oskarshamn borta blir så gott som alltid förluster. Men det gör ont ändå. Särskilt när det var så längesedan kära BIK förlorade senast, man hade nästan hunnit glömma lite hur det känns att förlora. Men det är väl som det är och bara att ta nya tag.
Förstår dock inte varför det ska vara så omöjligt för BIK att slå Oskarshamn på bortaplan. Hemma blir det sällan förluster mot dem (även om det händer emellanåt), men just på bortaplan är det som förgjort. Måste sitta i huvudet på spelarna på något sätt. Att de vet med sig att det alltid går år helvete i Oskarshamn och därmed på sätt och vis har förlorat redan på förhand. Men jag vet inte. Konstigt är det hur som helst.

Och inte gick På Spåret bra idag heller. Visserligen helt ok poängsumma (31), särskilt för att vara en rövinsats från min sida, men jag är inte nöjd med min egen prestation. Och verkligen inte nöjd med att få stryk av båda lagen. Så det har väl inte varit någon höjdarkväll ikväll kan man väl säga.

På tal om hockey tycker jag för övrigt att SHL:s nya regler för att få spela i ligan är idiotförslag. Att man ska ha en stabil ekonomi och en viss summa i eget kapital köper jag. Men när de börjar peta i vad lagens arenor ska ha för publikkapacitet och hur mycket av kapaciteten som ska vara sittplatser och så vidare tycker jag de är inne och petar i saker de inte har ett skit med att göra.
Så länge en hall uppfyller rent tekniska krav som exempelvis ljus, ljus, internetuppkoppling, möjlighet för tv-sändningar och så vidare är det i mina ögon helt upp till klubben (och ägaren av hallen så klart) vilken publikkapacitet hallen har, och än mer så hur många av platserna som är sittplatser. Dessutom tycker jag fixeringen vid sittplatser är jävligt löjlig då det inte bara går in mer folk (=större biljettintäkter, vilket ju borde locka kapitalistsvinen i SHL-ledningarna) på ståplats, det blir även betydligt bättre stämning och känslor på en ståplatsläktare. Det blir trångt, varmt, svettigt, högljutt, emellanåt hetsigt. Ståplatsläktaren är på mångt och mycket själen i svensk idrott. Det är där hjärtat, adrenalinet och de riktigt starka känslorna finns. Med det inte sagt att de som sitter inte har hjärta och känslor, men det blir aldrig på samma sak att sitta som att stå. Precis som på konserter är sittplats aldrig samma sak som att stå i trängseln. En riktig hockeymatch SKA ses stående.

Vill något lag bara ha sittplatser så fine, men tvinga inte alla att ha det. Vill man ha en hel långsida ståplats ska man få ha det.

Projektet fortskrider

Började läsa fjärde delen av På spaning efter den tid som flytt idag. Inledde fas fyra av projekt Proust om man så vill. Fann tredje delen ganska toppen, så jag känner mig peppad inför del fyra. Siktar på att ha hunnit läsa klart den innan jag ska till Göteborg i slutet av februari. Sen är tanken att läsa del fem under våren, och del sex efter sommaren. Kan bli så att jag även hinner läsa den sjunde (sista) delen under hösten, men som det ser ut just nu räknar jag med att läsa den i början av nästa år. Att det blir så pass utdraget beror dels på att det inte är några böcker man direkt plöjer igenom på några dagar, utan de tar sin tid att läsa, men också att jag gärna tar ett litet uppehåll mellan varje bok för att hinna reflektera och låta dem sjunka in ordentligt (och för att man har massa annat man också vill hinna läsa). Och då hinner man ju dessutom gå och bli riktigt sugen på att hugga in på nästa del under tiden.

Annars har gårdagens snöande fortsatt lite grann idag. Så nu har vi ett riktigt fint snötäcke/snölandskap här. Rätt underbart om ni frågar mig. Man vill ju ha snö på vintern. Snö och kallt. Helst så kallt att det blir att gnissla sådär himla gött under skorna. Men för nu är jag mer än nöjd med att vi har snö. För det har vi sannerligen inte blivit bortskämda med den här vintern.

Idag skulle för övrigt Thor Modéen ha fyllt 117 om han  hade levt (vilket i och för sig vore osannolikt att han skulle göra även om han inte hade dött när han dog med tanke på att han i så fall ju varit 117). Det har jag firat med att titta på några av hans gamla reklamfilmer. Strålande tider, härliga tider.

Yay!

Bofors - Almtuna 3-2 (0-0, 2-2, 1-0)

Så jäkla gött. Hade en viss oroskänsla inför matchen, befarade att det kunde gå på tok. Men så blev det som väl är inte. Om jag är rätt informerad har BIK nu vunnit mot alla lag i serien i rad. Det är ganska bra gjort kan man säga utan att ta till överord. Det känns härligt.
Dagens match är väl inte mycket att säga om. En jämn historia, stundtals lite småslarvigt från båda lagen. BIK kändes något hetare, men inte utan att Almtuna hade ett par riktigt ruggiga chanser som de dessbättre inte kunde förvalta (eller som BIK redde ut om man hellre vill det). Riktigt skön seger hur som helst. Viktig seger också då det härnäst väntar en riktigt klurig bortamatch mot Oskarshamn (BIK brukar av oklar anledning ha förtvivlat svårt att slå Oskarshamn på bortaplan). Men det är då det, nu fokuserar vi på att njuta av den här segern.

En tisdag

Fantastiskt att snön som föll igår ännu ligger kvar. Tidigare under vintern har ju det vanliga, med något enstaka undantag, varit att snö som faller ganska omedelbart regnar bort igen. Nu håller vi tummarna för att den blir liggande ett tag. Och så får det gärna bli några grader kallare. Ner mot tio minus vore inga fel (eller varför inte ner mot tjugo för den delen?). Men man ska inte gapa över för mycket, för tillfället är det gött att det är snö. Det ska det ju vara den här tiden på året.

Annars en ganska händelselös dag. En tämligen vanlig tisdag i ledig på heltid-tillvaron.

Kan för övrigt meddela att kycklingköttbullar är helt klart ätbara även en vecka efter bäst före-datumet. Det var ingen skillnad alls mot om det hade varit en vecka för bäst före-datumet. Det kan ju vara bra att veta.

För mycket

Gjorde en ny maträtt idag. Tyckte att en portion såg lite fjuttigt ut, så jag gjorde två. Det var nog ett misstag. För jäklar i min lilla låda vad mätt jag blev. Men då vet jag ju det till nästa gång.

Älg

Som så många andra söndagar var jag nere hos morsan och farsan och åt idag. Hade tänkt avstå det den här veckan egentligen, för jag kände att jag kunde behöva en lugn och händelselös söndag. Men när det lockas med älgfilé är det svårt att stå emot alltså. Så det fick bli en promenad dit ner ändå på eftermiddan. Älgen var himla god.

I övrigt har jag varit rätt trött idag. Som brukligt på söndagar.

En blandad giv

Datorproblemen verkar lösta. I alla fall för stunden. Tog bort en uppdatering som installerades häromdan (eller ja, gjorde en återställning av datorn till innan uppdateringen installerades), och då funkade det plötsligt igen. Till och med cookies och grejer finns kvar. Gött det.
Återstår väl dock att se om det är fixat permanent, eller om uppdateringen installerar sig själv igen och problemet kommer tillbaka. Det lär väl visa sig. Hoppas att lösningen är permanent.

Gårdagskvällen var hur som helst trevlig. Satt här och tjötade och tog ett par glas och spelade lite goa cd-skivor, och sen kilade vi ner till puben och satt där och tog några glas tills de stängde. Trevlig kväll helt enkelt. Dock var jag trött som sjutton imorse (dock inte bakfull), men det får man ta.

P3 Guld? Äsch, har inte så mycket att säga. Tycker att galan tappat en del i relevans senaste åren, mycket på grund av att det blivit för stort och därmed tappat känslan/prägeln av att de initierade och verkligt intresserade utgör majoriteten av de röstande. För även om det alltid varit ett pris där de flesta kategorier röstats fram av folket (vill minnas att genrepriserna åtminstone tidigare, kanske rentav fortfarande, delats ut av en jury), hade det länge ändå en något mer initierad prägel än andra liknande priser. Delvis på grund av juryns urval till de olika kategorierna, men till stor del också att vad jag upplevde det som så var det en större andel genuint musikintresserade som röstade jämfört med andra folkutdelade priser. Det gjorde ändå att det kändes som att kvalitet premierades högre än popularitet. Men i takt med att det blivit större och fler börjat rösta har även P3 Guld börjat dra sig mot att likt andra priser framröstade av folket mer och mer bli en popularitetstävling. Därmed tappar det också i relevans. Tyvärr får jag nästan säga, för jag gillade verkligen P3 Guld så som det var för några år sedan.

Fast det är klart, det kan ju lika gärna vara musikklimatet som ändrats. Jag upplever att det överlag skett vad man skulle kunna kalla för en viss mainstreamifiering de senaste åren. Att mycket som skulle avfärdas som för bara några år sedan skulle avfärdas som slätstruket och ointressant numer får oproportionerliga hyllningar, och att vissa mer och mer börjat se framgång som ett mått på kvalitet och konstnärligt värde. Och sånt smittar ju naturligtvis även av sig på galor. Men som sagt, i grunden ser jag det som att P3 Gulds "problem" är att det blivit för stort och populärt, vilket lett till att de verkligt initierade röstarna tappat i inflytande. Sen finns det så klart en och annan glädjande vinnare och så vidare ändå, men generellt sett har galan tappat något i relevans.

Såg förresten föreställningen Liv Strömquist tänker på dig!, som visades som veckans föreställning på SVT. Rätt toppen ju. Jävla gött att vi har SVT som visar sånt.

Datorproblem. Igen.

Har blivit nåt fel på min dator (igen, tycker jag haft mycket problem sista typ året). När jag satte mig här i morse och skulle logga in var bakgrunden på skrivbordet utbytt, och jag fick ett felmeddelande om att jag loggats in på en temporär profil. Kort uttryck kommer jag alltså inte in på min vanliga inloggning, utan jag hamnar hela tiden på en tillfällig inloggning där inga inställningar eller så sparas, och de program och dokument och så vidare som jag vanligtvis har finns inte. Pratade dock med en datorkille på morsans jobb, så jag kom åt och kunde spara ner mina dokument och filer på min externa disk. Enligt honom beror det på att min profil på något sätt är trasig, men exakt hur man fixar det hade han inte i huvudet utan rådde mig att söka runt lite. Har ett par grejer jag ska prova, men det har jag dessvärre inte riktigt haft stunder till under dagen. Hade tänkt göra det nu, men nu fick jag precis sms av en kompis som undrade om jag är sugen på att ta några öl. Det är jag så klart, så datorfixandet får vänta för nu måste jag slänga i mig lite mat och tvätta ur håret och lite sånt innan han dyker upp.
Men vem vet, med lite tur kanske han vet (eller i alla fall har någon idé om) hur man fixar det här datorproblemet.

Drygt som fan med datortrubbel hur som helst, mest för att man ju är rätt beroende av en fungerande dator, och man blir ju lite nojig över att något ska paja rejält när det börjar bli lite krångel och inte funkar som det ska. Och så är det ju rätt segt att behöva göra om alla inställningar varje gång jag slår på datorn.

Trevligt!

Asplöven - Bofors 6-7 str (1-0, 3-4, 2-2, 0-0, 0-1)

Av resultatet att döma känns det ju som att det blivit någon form av defensiv kollaps, av båda lagen. Himla tur att man inte var där, då hade man  väl fått hjärtsnörp. Gött med seger hur som helst.

Nerplockat och klart

Plockade alltså ner ljusslingan och det där idag. Det gick bra. La den i badkaret för att den ska torka ordentligt innan jag lindar ihop den och lägger ner i kartongen. Den får nog ligga där tills imorrn, för jag har typ glömt att fixa det idag och nu är det för sent för att jag sak orka ta mig för det. elljusstaken är dock lagd i kartongen och inställd i skåpet. Men så behöver ju inte den torka innan den ställs undan heller.
Det är dock inte utan att det känns lite tomt och mörkt i köksfönstret när den inte står där längre. Men det är ju en vanesak.

På tal om något helt annat verkar jag ha fått något proppliknande i enat örat igen. Har väl vissa förhoppningar om att det ska ge med sig av sig självt, men likafullt rätt störande. Trodde jag skulle klara mig längre tid än såhär utan problem med tanke på att jag fick öronen urspolade så sent som i november. Dock andra örat den här gången än vad jag haft problem med förut. Alltid något. Och som sagt, det känns som att det finns hopp om att det ska fixa sig. Erfarenheterna av den öronspray jag för tillfället använder regelbundet på rekommendation av vårdcentralen pekar på det. Annars är det väl bara att boka en ny tid och få öronen ursköljda igen. Värre är det inte.

Så är det alldeles snart över

Tjugondag Knut. Slutet på den julsäsong som inleddes i och med första advent. Har, som sig bör, julat av lägenheten under dagen. Inte helt utan visst vemod. Elljusstaken och ljusslingan är kvar. De släcks vid midnatt, plockas ner imorgon. Den sista  julmusten, ty det är ju också slutet på den säsongen, ska drickas alldeles strax, bara jag skrivit klart det här. Det ska bli gott.
Det har varit en fin julsäsong.

Ge mig riktig vinter!

När jag klev upp imorse var det inte bara ett gäng minusgrader, utan det snöade också. Trevligt och härligt och gött. Men det var ingen glädje som varade. För här under eftermiddagen och kvällen har det återigen övergått i regn och plusgrader. Så himla tröttsamt. Vill ha riktigt vinter. Helst redan för åtminstone en månad sedan och fram till slutet av februari (eller varför inte början av mars).

I övrigt? Synnerligen lugn dag.

Knöligt

Efter att det hade regnat igår blev det kallt igen under natten. Det frös på. Så det var inte utan att det var lite knöligt att promenera idag. Inte bara för att det på sina håll var hiskeligt halt och ojämnt sådär som det blir när slask fryser, utan även för att en del trottoarer inte var skottade/plogade (en hel del av gårdagens snö var alltså kvar trots gårdagskvällens regnande, och så verka det ha kommit ett tunt lager snö senare under natten). Så inte helt lätt att gå alltså. Men en promenad blev det ändå. Eller på sätt och vis två, för jag kilade ner till morsan och farsan och plockade på mig ett par flaskor must på eftermiddagen. Nu har jag nog must så jag klarar mig säsongen ut.

Ageranden och väder

Gick ner till morsan och farsan för att lämna lite grejer de skulle ha. Då snöade det. Ganska rejält. Blev kvar där lite längre än jag hade räknat med. Sen gick jag hem och gjorde mat. Då hade det slutat snöa. Under kvällen har det regnat istället. Kan det aldrig få bli riktigt vinterväder?

Kanon!

Bofors - Vita Hästen 4-3 (0-0, 1-1, 3-2)

Jävligt gött med seger, även om det blev lite onödigt spännande på slutet. För med blott 24 sekunder kvar gjorde Wessner 4-2 i tom kasse. Då började de väl känna att det var klart, slappnade av lite, och vips kom Hästjäklarna i en kontring och så var det plötsligt 4-3 med sju sekunder kvar. Trots den korta tiden var det inte utan att man kände sig rätt nervös inför sista tekningen (även om, vilket bör erkännas, den allra värsta nervositeten la sig vid 4-2, fram tills dess stod man och nästan skakade av all nervkittlande spänning). Som helhet var det väl relativt jämnt, men jag tycker att BIK var det lite bättre laget sett över hela matchen, framförallt skapade de vassare chanser. Vita Hästens mål kändes rätt onödiga alla tre (en markeringsmiss när de precis blev fulltaliga, en slumppuck som slängdes in mot mål och studsade på något vis, en spelvändning efter lite avslappning i slutsekunderna), och de skapade inte så värst mycket särskilt heta chanser.

Mycket folk, var ju gratismatch idag. Strax över 5400 om jag minns rätt. Det är en mycket bra publiksiffra. Med tanke på publiksiffran hade man kanske kunnat vänta sig lite mer tryck och stämning än vad jag upplevde att det blev. Men i och med att det var gratismatch var det antagligen en stor andel av publiken sådana som inte brukar vara där, och de besökarna har ju kanske inte samma känslomässiga investeringar i laget som de som är där varje match, och kan ju inte heller hur och när det ska klappas/skrikas/buas/sjungas/vrålas och så vidare. Kul med mycket folk hur som helst, blir många goa kronor som trillar in på BIK:s konto där. Även fast det är kul med mycket folk på läktaren måste jag dock erkänna att det ändå är lite skönt att det inte är sådär mycket på varje match. På ett sätt vore det såklart toppen med sådana publiksiffror i varje match, det ger ju cash till klubben och stöttning till laget och så vidare, men det är samtidigt inte utan att det blir rätt varmt, trångt och småbökigt.

Till sist kan man ju undra vad det var för drullputt som kläckte idén (och dessutom tyckte att det kändes som en bra idé) att man skulle smälla upp en stor scen på en av läktarsektionerna, och låta ett coverband stå där och harva i pauserna. Jag hade tyckte det var en dålig idé oavsett, men i en match när man redan på förhand vet att det kommer komma jättemycket publik är det ju synnerligen korkat att bygga upp en scen som tar upp uppemot ett hundratal platser på läktaren. Det leder ju bara till att det blir trängre på läktarna, och att folk som vill se matchen i värsta fall inte kommer in för att det inte finns platser. Där känns det som att det är någon som inte riktigt tänkt färdigt, milt uttryckt.

Hur som helst blev det seger, och det är allt som räknas i slutänden.

Jag var där

Denna natt för tio år sedan satt jag framför datorn i mitt studentrum i Hultsfred. Plötsligt blev det svart. Inte bara datorskärmen, utan allt blev svart. Strömmen hade gått. Precis som den gjorde för många tusen andra den kvällen och natten.

Först kvällen därpå kom strömmen tillbaka. Ett ganska rejält strömavbrott i vanliga fall, men i sammanhanget var det relativt lindrigt jämfört med hur det var för många andra. På vissa ställen tog det som bekant veckor innan strömmen kom tillbaka. Gudrun hade slagit till.

Jag hade kommit tillbaka till Hultsfred efter julledigheten dagen innan. Fick skjuts ner av farsan. Han hade stannat över natten, men gav sig sedan iväg på förmiddagen. Det var välkänt att det skulle bli oväder, så han såg till att komma iväg innan det drog igång. Som jag minns det var det dock ganska blåsigt redan på dagen, om än långt ifrån hur det skulle bli senare. Under kvällen drog ovädret in på allvar. Jag minns att jag när jag tittade på tv på kvällen noterade hur fönsterrutan buktade under trycket från de värsta vindstötarna. Emellanåt så att jag började få tankar på om rutan skulle kunna blåsa in. Det var klart respektingivande. Stundtals snudd på lite otäckt. Minns att det stod en stor tall utanför lägenheten jag delade med en annan student (studentlägenheterna i det området var två rum med delat kök och badrum), och emellanåt var jag nojig över att den skulle blåsa omkull och landa på huset, eller att en gren från den skulle flyga in i ett fönster. Att noja över omkringflygande grenar kan låta lite fånigt, men med de vindstyrkor som var den kvällen kunde man se förvånansvärt stora grenar blåsa omkring. Inte i luften kanske, de anmärkningsvärt stora grenarna blåste mest omkring längs marken. Men även de blåser ju först ner någonstans ifrån, och skulle en stor gren falla från tallen utanför lägenheten och vinden fick tag på den i fel ögonblick är det mycket möjligt att den hade kunnat flyga in ett fönster. Sådana grejer minns  jag att jag nojade över den där kvällen.

TV-programmen jag ville se tog slut. Jag satte mig vid datorn. Och så, svart. Jag tänder några värmeljus och letade fram en ficklampa för att kunna orientera mig i rummet. Eller allra först letade jag fram en liten fickradio som följt med i Kalle Anka ett par veckor tidigare och som låg på skrivbordet. Kan låta märkligt att leta fram en radio det första man gör, men det fanns en liten lampa inbyggd i den. Det var lampan jag var ute efter. Med den lampan kunde jag sedan leta fram värmeljus och ficklampa.

Klockan var trots allt ganska mycket, och det fanns inte mycket jag kunde göra, så jag gick och la mig.

Nästa morgon hade strömmen ännu inte kommit tillbaka. Jag minns inte dagen i detalj, men jag vet att jag i huvudsak ägnade den åt att  lyssna på den lilla fickradion, läsa tidningen nedanför fönstret medan det fanns dagsljus (och senare i skenet av värmeljus) och att mest bara sitta vid köksbordet. Åt bröd med olivolja som mat. Och någon form av frukt (kan ha varit en mandarin, men kan också ha varit en banan). Ville inte öppna kylen i onödan, och det var vad som fanns i skafferiet. Var ute en sväng för att handla (annars hade jag ju inte haft någon tidning att läsa), men om jag var på Konsum nere i centrum eller på den lilla butiken på hörnet minns jag inte. Tycker mig ha minnesbilder från båda, men rimligtvis var jag bara på den ena. Det spelar ingen större roll.

Som sagt delade jag lägenhet med en annan kille, men han hade inte kommit tillbaka efter julen än, så jag satt för mig själv där i den mörka lägenheten. Åter med värmeljus och ficklampa som enda ljuskälla. Såhär i efterhand kan jag tänka på det som ganska mysigt, men då kändes det mest drygt och träligt. Inte att vara för mig själv, det har jag inte så mycket emot, men att vara utan ström var drygt. Det fanns ju just inget alls att göra förutom att bara sitta där vid bordet, och jag kunde inte laga mig någon mat eller nånting. Där satt jag och hoppades på att strömmen skulle komma tillbaka, misströstade emellanåt, hörde rapporterna om stormen effekter på radion. Fick tiden att gå. Det blev kväll och mörkt igen. Hörde på radion att arbetet med att reparera elledningarna alldeles strax skulle avbrytas för kvällen. Eftersom jag då ännu inte fått tillbaka strömmen började jag misströsta rejält, och samtidigt ställa in mig på ännu en kväll och natt utan el. Men så, bara någon enstaka minut innan hoppet för kvällen skulle vara ute, hörde jag hur det som genom ett trollslag började surra i kylen. Hade fram till dess inte tänkt på hur tyst det varit under dagen, på att de där ljuden som alltid finns i vardagen var borta. Jag upptäckte att de varit borta först när de kom tillbaka.

Jag var utan ström i lite mindre än ett dygn. Strax före åtta på kvällen kom den åter. I vanliga fall ett ganska långt strömavbrott. I sammanhanget klarade jag mig dock lindrigt undan jämfört med många andra. På vissa ställen tog det veckor innan strömmen kom tillbaka. Där jag befann mig, Hultsfred, klarade vi oss generellt jämförelsevis lindrigt. Andra delar av Småland fick en betydligt värre smocka. Men även i Hultsfred syntes stormens effekter. Inte minst ett och annat omkullblåst träd, varav några rentav hade knäckts mitt på stammen. Ännu tydligare märktes det dock när vi någon vecka senare åkte buss till Kalmar för en kursintroduktion. På sina ställen längs vägen var det rejält med träd som blåst omkull i stormen. Och på de regionala nyhetssändningarna pumpades det ut stormrelaterade nyheter i veckor efteråt.

Det var, som sagt, rejäla krafter i rörelse den natten. Såhär i efterhand är jag glad över att ha fått uppleva det på så pass nära håll. För även om jag befann mig i kanterna av det drabbade området fick jag ändå ett smakprov på naturens krafter. På vad en rejäl storm innebär. Det är respektingivande när det sätter igång.

Snö och must

Snöade igår kväll. Så idag var egentligen första dagen under vintern som jag var ute och gick i ett snölandskap. Gött det. Nu tyder väl väderrapporterna på att det inte kommer ligga kvar så värst länge, men man får glädja sig åt det lilla antar jag.

När jag var på Konsum i eftermiddags hade de fyra flaskor julmust kvar. De flaskorna köpte jag såklart. Klarar mig kanske inte riktigt hela säsongen ut på det jag har kvar nu, men skulle det behövas hoppas jag på att kunna "låna" några från morsan och farsan. Säsongen slutar på tisdag (tjugondagen ni vet), och jag har i skrivande stund sju vanliga must och två av den bourbonfatslagrade finmusten kvar. Så skulle nog egentligen behöva kanske 2-4 flaskor till för att klara säsongen utan att snåla i onödan. Men det får väl lösa sig.

Underbart!

Malmö - Bofors 3-5 (0-2, 3-2, 0-1)

Fem mål på 14 skott. Rätt hygglig effektivitet får man säga. Riktigt gött. Starkt också att vinna trots tappat 3-0 till 3-3.

PS. Var ute och åkte skridskor på sjön idag igen. Perfekt is. Det var sköjit. Lite färre ruscher idag mot senast, men å andra sidan var vi nog ute längre så det jämnar ut sig. Skridskoåkning är nog för övrigt en av de bästa motionsformerna jag vet. Det är roligt och inte särskilt jobbigt, men håller man på en stund åker man en rätt bra sträcka. Dessutom använder man de flesta delar av kroppen, är i så gott som konstant rörelse och tja, motionerar utan att tänka på att det är just motionerar man gör helt enkelt. Man åker ju bara skridskor.

PS 2. Hjälpte ett par bekanta till farmor som ska åka till Amerika framöver att fylla i deras typ visumansökan (det är ju ingen visumansökan egentligen, men på ett ungefär, ni som varit där vet vad jag menar). Jisses vad mycket det var som skulle fyllas i. Inte utan att man undrar lite varför ett par 70-åringar behöver fylla i vad deras föräldrar heter/hette. Det torde ju i grund och botten vara högst irrelevant.

PS 3. Noterade att det, förvånande nog, inte var någon trettondagsfars i år. Men det kanske är lika bra. När man fortfarande gick i skolan var ju trettondagsfarserna alltid den plågsamma påminnelsen om att jullovet snart var slut, att de vidrigt tidiga morgnarna och den grå vardagslunken bara var timmar bort. Därav hade jag svårt för dem då, och jag har svårt för dem nu. Deras symbolvärde som slutet på lovet färgar nog fortfarande min inställning till, och upplevelse av trettondagsfarserna på tv.

PS 4. Här har jag glömt vad jag hade tänkt skriva. Men gött som fan att BIK vann.

Illa

Men va fan då. Inget ont om Slovakien, men Sverige SKA vara bättre. En medaljmatch mot Slovakien SKA vi inte förlora. Usel insats idag igen.

Fast man borde kanske haft det på känn. Svenskarna siktade stenhårt mot final när det blev semifinal. Att det blev bronsmatch var en besvikelse. Det var inte matchen de ville spela. För slovakerna däremot var bronsmatch en framgång. De tyckte det var toppen att få gå ut och spela om ett brons. Samtidigt hade de ingenting att förlora. Med sådana förutsättningar är det ju tyvärr inte helt ovanligt att det går illa.

Precis som igår hade nog Sverige behövt göra första målet för att vinna. Då hade de fått lite medvind och kunnat spela ut, samtidigt som slovakerna kanske inte hade orkat ta i det sista för att vända utan blivit lite nöjda och bekväma med fjärdeplatsen (som i sig hade varit en framgång för Slovakien). Nu fick istället Slovakien ett tidigt övertag (tvåmålsövertag dessutom) och all den energi, offervilja och medvind det förde med sig. Trodde att Sverige skulle lyckas vända när de gjorde 2-2, men de fick inte riktigt till det. Sen kom den där olycksaliga utvisningen precis i slutet av andra (utvisningen är inte mycket att säga om, men matchstraff skulle det absolut inte ha varit i mina ögon, horribel bedömning där), och då gick det ju som det gick. Vi vet ju att tjeckiska och slovakiska lag är jäkligt svåra att spela mot när de har ledningen, och så också idag uppenbarligen.

Rent spelmässigt tycker jag att Sverige precis som igår och i viss mån i kvartsfinalen var jäkligt dåliga på offensiv blålinje. De tappades puckar, blev för omständligt, tog för lång tid, spelades krångligt. Just krångligheten omständligheten var väl i och för sig genomgående på hela banan (hade gärna sett lite enklare spel emellanåt, om så bara för att variera spelet lite), men jag upplevde att det var särskilt framträdande på blålinjen. Där finns, som det heter, definitivt något att jobba på.

Bara att hoppas nu att de som är med igen nästa år dels lär sig något av den här turneringen, och framförallt att de lyckas omvandla det här nederlaget till drivkraft och revanschlusta. Gör de det samtidigt som de får ytterligare ett års utveckling, då kan det bli en kul turnering nästa gång.

Lugnt och sånt

Lugn dag överlag. Läste lite i boken jag fick i julklapp. Tog en promenad. Tvättade håret. Inte så värst mycket mer än så.

Häromdagen satte jag upp spegeln jag fick i julklapp. Första gången någonsin jag borrade upp något på väggen. Nästan så jag fick en liten identitetskris efteråt. Jag är ju ingen kille som kan borra liksom. Men nu hänger spegeln där på väggen. Det blev himla bra. Spegeln blir rätt effektfull också med tanke på att den bryter av ganska tydligt mot resten av möblemanget i rummet. Så jag är nöjd.

Trist

Förlust i JVM-semifinalen alltså. Det var ju förjävla trist. Kanske var ryssarna bra, men framförallt tycker jag att Sverige gjorde en fruktansvärt dålig match. Dåliga passningar, många horribla pucktapp, omständligt och mycket felbeslut i anfallszon, uselt spel på offensiv blå. En dålig match helt enkelt. Som det utvecklades hade nog Sverige behövt första målet för att få lite luft under vingarna och så vidare för att kunna ta den här matchen, men så blev det ju tyvärr inte.

Sen kan jag tycka att Sverige fick ett par väldigt billiga utvisningar emot sig, och att Sveriges 2-4 i slutet blev bortdömt är ju ett skämt. Visst var han på målvakten lite grann, men det var utanför målgården och det var målvakten som åkte ut och kom i vägen. Men det var inte domarna som avgjorde (även om man inte kan undvika att fundera på vad som hänt om de inte tagit den där superbilliga utvisningen som föregick 0-2), utan det var som sagt Sverige som gjorde en alldeles på tok för dålig match.

Men vi får se det positivt, nu slipper vi ju i alla fall en sur finalförlust. För det är bara att inse, en final mot Kanada i Kanada, det vinner Kanada.
Och så blir det ju förhoppningsvis ett brons också. För jo, jag tror att Sverige slår Slovakien.

Supernajs!

Södertälje - Bofors 3-4 (0-0, 3-1, 0-3)

En sammanfattning

2014 år över och ska sammanfattas. På sätt och vis ett ganska händelselöst år. Vid en första tanke har jag ärligt talat svårt att komma på vad jag ska fylla det här inlägget med. Men så funderar man tillbaka och visa händelser och skeenden börjar utkristallisera sig och bli tydliga i minnet. 

Rent generellt var väl inte 2014 något av de allra mest briljanta åren jag upplevt. Delvis eftersom inledningen av året gick i moll, och att detta i någon mån sedan satte tonen för resten av året. 2014 var bara någon vecka gammalt när farfar dog, efter att ha varit inlagd på sjukhus i stort sett sedan strax före jul (han fick komma hem någon dag i mellandagarna, men blev snabbt jättedålig igen och blev inlagd för palliativ vård). Nu kom inte hans död som någon överraskning då han dels varit väldigt dålig en tid, dels befunnit sig på ett slutande plan i många år med lite slängar av demens, parkinson och allmän skruttighet by age. Så när det väl hände var det väldigt väntat och i någon mån blev beskedet i sig mest ett konstaterande av faktum. Därav gick sorgeprocessen ganska fort. Eftersom han varit på väg ner länge och de sista åren inte riktigt var den gubbe han en gång varit hade man på sätt och vis redan sörjt honom. Men med det sagt var det ändå förjävla tråkigt när det hände. Och eftersom det hände när det hände slog det, som sagt, lite an tonen för hela året. 

Den tonen har sedan framförallt ljudit i att jag fortfarande är ledig på heltid och stundtals under året känt viss frustration och besvikelse över jobb jag inte fått. Vid något tillfälle har jag rentav märkt av viss motivationsbrist i jobbsökandet när nej tacken radar upp sig. Kopplat till det är väl också en viss känsla av nederlag över att jag fortfarande bor kvar här. När jag flyttade hit efter att ha blivit av med studentlägenheten hösten 2013 skulle det bara bli en mellanlandning, något tillfälligt tills jag fick ett jobb. Men tiden gick, det där jobbet kom aldrig och nu har jag vips bott här i stan i sisådär 1,25 år (och här i lägenheten i snart ett år). Det är inte så att jag lider av att bo här sådär till vardags, men i stunder av melankoli kan jag drabbas av känslan och tanken "det var ju inte såhär det skulle bli". När jag stod där på examensdagen för snart tre år sedan hade jag kallt räknat med att ha fått ett jobb vid det här laget, ett trevligt jobb på något intressant ställe. Inte vara ledig på heltid i den barndomens stad jag trodde mig hade flytt. Som sagt är det inte så att jag går runt och vantrivs, men det ligger där någonstans i bakgrunden som ett litet misslyckande. Och det är klart att sådant emellanåt färgar av sig på tillvaron. 

Så 2014 har inte varit något briljant år, men det har heller inte varit värdelöst. Och inte så händelselöst som den första känslan ville påstå. Farfar dog alltså i början av januari. Sedan gick vintern, som jag minns det en ganska slaskig sådan med bara några kortare perioder av riktigt vinterväder. Det blev OS med allt vad det innebar av Kalla-hysteri förlorade medaljmatcher i hockey och debatt om Rysslands lämplighet som värd för sådana evenemang. Jag flyttade in i den här lägenheten på allvar. En eftermiddag, jag tror det var i periodpausen av någon av damkronornas OS-matcher, tog jag min datorväska och en plastkasse och promenerade hit. Mer dramatisk behöver en flytt inte vara (i alla fall inte om man haft tillgång till lägenheten rätt länge och redan har nästan alla sina grejer där redan). Har trivts rätt bra i den här lägenheten. Den blev jäkligt varm i somras dock, dels så klart på grund av dem extrema sommarvärmen, men också eftersom solen ligger rakt på i stort sett hela dagarna under sommarhalvåret och att jag inte har någon persienn i köket. Men annars kan jag inte direkt klaga. Bortsett då från på de bisarra tvättiderna och att bostadsrättsföreningen är rätt kass på information, men det har ju inte med lägenheten i sig att göra. 

Någonstans där i gränslandet mellan vinter och tidig vår gick jag och tittade på Georgie Fame på jazzklubben. Det var trivsamt. Mindre trivsamt var att BIK återigen missade kvalserien precis på mållinjen. Det var bittert. Faktum är att det var så bittert att man kan se spår efter det här i lägenheten. Den avgörande bortamatchen i det så kallade förkvalet sändes på tv. Jag tittade såklart, och när de förlorade blev jag så sur att jag slog ett par byxor i väggen. Vad jag inte tänkte på var att det satt ett bälte i byxorna, och metallspännet på detta bälte gjorde ett märke i tapeten. Och på tal om bitterhet fick SHL till sist igenom sin smygstängning av ligan, och i samma slag mycket väl kan ha avkunnat en dödsdom mot svensk hockey. 

Våren kom, jag upptäckte att solen låg på på balkongen hela dagarna och fick framemot början på sommaren skaffa ett parasoll för at inte riskera att bränna upp mig helt. Det blev några roliga fester under våren men annars hände inget direkt anmärkningsvärt. Sommaren började rulla in och jag vill minnas att det var förhållandevis kyligt till en början. En bit in i juni åkte jag till Stockholm och hälsade på min syster och gick på Filip och Fredriks podcast i Globen (kul). Dagen efter passade jag på att dricka ett par öl tillsammans med gamla klasskamrater från Kalmartiden. Det var jäkligt roligt att träffa dem igen. 

I samma veva var det tio år sedan jag tog studenten, vilket naturligtvis var tvunget att firas på tillbörligt sätt. Så samma dag som jag kom hem från Stockholm firade jag och mina vänner detta. Först en skål med bubbel här, sedan en bättre middag ute på stan. Antagligen årets bästa middag rentav. Det var väldigt trevligt, och det smakade mycket bra. Kvällen avslutades sedan med att jag och en av middagsätarna gick vidare till puben och drack några öl (vi hade tänkt sitta kvar på restaurangen där vi ätit, men där började ett dassigt coverband spela så vi drog till ett annat ställe istället).

Det blev midsommar och då gjorde jag inget särskilt. Tog det mest lugnt liksom. Tror att jag fyllde i den gamla popföreningens dekalration på midsommarafton. Deklarera på midsommar är fan indie.

 

Sedan blev det bara varmare och varmare, och till sist hade vi den så omtalade extremhettan. Finns väl inte så mycket att orda om det, inte mer än att det var himla varmt i alla fall. Framåt slutet av värmeböljan, när den värsta hettan börjat ge med sig hade jag min årliga sommarfest. Jag hade fått för mig att jag skulle laga mat till festen, och well, för att göra en lång historia kort kan man säga att det blev rätt varmt i köket. Festen var hur som helst lyckad. I alla fall tills ordföranden för bostadsrättsföreningen dök upp nedanför balkongen och började dilla om varningar och rekommenderade brev och allt vad det var för att vi var för högljudda. Spelade för hög musik gjorde vi, det kan jag inte säga emot. Men jag förstår fortfarande inte varför han inte bara kom och ringde på och bad oss att sänka. Ännu mer oförståeligt med tanke på att han bodde i samma port som jag. Men vi stod och diskuterade med honom en stund, och sen slutade med att vi bjöd in honom på ett glas vin och sen var allt frid och fröjd tydligen. Eller slutade och slutade, slutet på historien var väl att han följde med ner till puben. En av årets märkligaste kvällar. Senare fick jag reda på att gubben hade dött bara någon vecka senare, vilket gör det hela ännu mer tillskruvat.

 

Hur som helst. Någon vecka efter sommarfesten bar det av till Göteborg och Way Out West. Den helgen har jag redogjort för i detalj tidigare, så det går jag inte in så mycket närmre på här. Men det var en rolig helg. Och jag fick helt klart förnyas respekt för krogpersonalens arbete efter att ha blivit inlånad som diskplockare på vip-området en kväll. Det är nog det mest slitsamma jobb jag haft. Inte bara för att det var en hel del att bära, utan också för att de var mycket folk och trångt och så vidare (och så allt kladd man fick på händerna när man plockade med massa glas).

Slutet av sommaren kom med allt vad det innebar av åskoväder och ösregn. Men det var också då den tid av skjutsande inleddes som sedan med varierande intensitet höll i sig resten av året. Det var skjuts fram och tillbaka till Kväggen, folk som skulle hämtas och lämnas i Degerfors och så en och annan tur inom stan. Ett himla skjutsande blev det. Men det hade jag inte så mycket emot. Jag hade ju ändå inte så himla mycket annat för mig liksom.

 

Det blev val, och det gick ju som det gick. Gött med regeringsskifte. Hemskt med fascisternas framgångar. Synd att det inte blev egen rödgrön majoritet.

 

Under hösten började gå en daglig promenad på minst en halvtimme. Fanns väl någon sorts motions- och figurskäl i det, men mest behövde jag göra något för att få ur mig överskottsenergi. Upplevde en period att jag mest bara satt och blev grinig och rastlös av att sitta hemma och just inte ha något att göra. Så promenader fick det bli. Det har jag hållit i sedan dess, och vad jag kan minnas har jag inte missat promenaden en enda gång sedan jag började. Är nog för övrigt bra att jag promenerar en del, för nu när jag bor här i stan har jag haft svårt att hålla mig ifrån sötsaker i den mån jag vill och brukar. Det händer ju rätt vad det är att föräldrarna eller farmor eller nåt bjuder på fika eller godis eller något annat sött, eller att jag är där och äter och äter fler/större portioner än vanligt bara för att det är gott. Var mycket bättre på att hålla sånt där när jag bodde i Kalmar och inte blev bjuden på massa jox hela tiden. Men ja, då är ju de dagliga promenaderna en bra grej för inte börja tjockna till.

 

Hösten övergick så småningom till vinter även om vintervädret var skicklig på att hålla sig undan. BIK ryckte upp sig efter en rätt dålig säsongsstart. Det lackade mot jul, julen kom och vips hade ännu ett år gått till ända.

 

Som jag nämnde i början kan man sammanfattningsvis säga att 2014 inte var något briljant år, men inte heller värdelöst. Det har haft sina trista stunder, sina besvikelser och sin frustration. Men också sina fina stunder, sin glädje och sina roliga, härliga och kul grejer. Dock kan vi konstatera att vädre under året inte direkt passat mig. En överlag ganska slaskig och kass vinter, en många gånger småkylig och blåsig vår och försommar, en alldeles på tok för varm sommar följd av en jävla massa åska och skit, en väldigt grå och blöt höst (jag har inget emot om det är mulet och lite regn under hösten, men någon fin och krispig höstdag har man ju gärna) och en vinter som egentligen aldrig kom bortsett från några dagar mellan jul och nyår. Håller tummarna för ett bättre väderår 2015!

 

Till sist. I början av 2014 formulerade jag några förhoppningar inför året. Såhär i backspegeln var det väl ingen av dem som riktigt infriades. I alla fal inte fullt ut. Närmas att uppfyllas är väl förhoppningen att hitta ett nytt ställe att bli lite halvstammis på, då jag i slutet av året besökt den lokala puben relativt frekvent. Sen fick vi förstås en ny rödgrön regering. Men än så länge har de ju inte haft möjlighet att driva så värst mycket vänsterpolitik, så där får man väl helt enkelt vänta och se lite grann. Några direkta förhoppningar för 2015 har jag inte, det skulle väl då vara ungefär desamma som inför 2014 eftersom så få av dem uppfylldes. Men allt som allt hoppas jag på ett bra år. Det blir det nog.

En fredag i januari

Har inte hänt så värst mycket spännande idag. Var nere och åt hos morsan och farsan under eftermiddagen. En slags försenad nyårsmiddag skulle man nog kunna säga. Det smakade bra.

Mötte även farmor när jag var ute på promenad. Hon fick en sån där seniormobil med stora siffror i julklapp, och nu hade hon bekymmer om vad hon ska välja för abonnemang. Men hon får väl prata med dem nere på telebutiken och se vad de säger.

Var väl för övrigt för väl att juniorkronorna lyckades slå finnpajsarna. Det var svettigt där ett tag. När det blev 3-3 kändes det lite som att det kunde vara kört. Men så gjorde Sverige mål, klarade det långa numerära underläget och så kändes det plötsligt rätt bra igen. Skönt att de vann.

På spåret gick bra idag. 35 poäng landade jag på idag och det är ju klart acceptabelt. Egentligen skulle jag kanske haft någon mer poäng, men eftersom ett av lagen ryckte tidigt på en av resorna gav jag mig själv poäng först när jag var helt 100% supersäker på att jag skulle ha klarat det själv (även om jag tror att jag skulle ha tagit det en eller två nivåer tidigare). Lite samvete och hederlighet måste man ju ha.

Vi säger så.

Lugnt men trevligt (och ett rejält lyft)

Nyårsfesten igår. Det var trevligt. Blev en rätt lugn tillställning av det hela. Mer tv-spelskväll än röjarskiva. Och ja, det finns nog kanske inte så himla mycket att tillägga där. Faktum är att det blev så pass lugnt att man nästan fick fundera på att hälla i sig massa sprit när man kom hem för att kunna legitimera fyllematen man hade förberett innan man gick hemifrån (fast jag fick i mig den där salladen ändå bör tilläggas).

Det där med alkoholfritt bubbel vid tolvslaget var nog förresten en rätt bra idé. Skönt att inte bli sådär superpackad som det annars är lätt hänt att man blir när man först druckit annat under kvällen och sen ska hälla i sig massa bubbel. Det var särskilt skönt idag kan jag säga. Ett jäkla lyft att inte vara bakfull på nyårsdagen.
Att inte bli sådär himla full har ju också fördelen att man inte börjar skriva patetiska tweets till, exempelvis, Kirsten Dunst om att om hon vill ha en nu kan hon få en så lätt...

I övrigt så tja, än så länge märker jag ingen större skillnad på det nya året jämfört med det som precis tog slut. Lite ångest kanske över att vara inne på det år då jag fyller hemska 30, men det behöver man ju inte tänka på i onödan.