I mål

Så var mitt första nanowrimo över. Rent formellt återstår i och för sig sådär 40 minuter, men jag har skrivit färdigt inom ramen för det hela för i år. 60425 ord blev det till slut, strax över 2014 ord per dag i snitt. Det känns ändå bra jobbat. Jag känner mig nöjd och stolt. Fan, jag gjorde det liksom, jag klarade det. Även om jag hade en plan måste jag erkänna att jag först kände mig tveksam inför hur det skulle gå. Det kändes lite läskigt och svindlande där i början. Men jag började och det flöt på och jag låg stadigt över det snitt som krävdes för att klara de där femtiotusen orden. Fast mest stolt är jag kanske att jag klarade det trots att den berättelse jag började med kändes genomskriven och klar efter ungefär 35000 ord. Då tvivlade jag mer på om jag skulle klara målet på femtiotusen än vad jag nog gav sken av. Jag fick tänka om och på något jäkla sätt gick det vägen, med marginal dessutom, trots att jag då fick börja skriva på en helt ny berättelse som jag inte alls hade någon direkt plan för mer än en lös idé som har legat i huvudet ett tag. Jag vet inte hur det riktigt gick till men på något sätt började det också flyta på bra och orden och karaktärerna kom liksom bara till mig. En bit över 25000 ord har jag skrivit på den berättelsen, så där har jag en bra grund att bygga vidare på. Jag klarade det. Femtiotusen ord och lite till på en månad. En början, en mitt, ett slut och en till början. Det känns grymt.

Något bättre vin blev det dock inte. Har haft lite känningar i halsen idag också så det kändes bättre att skjuta på tills jag och mina smaklökar är helt krya. Firade istället med en liten chokladbit och kopp rykande äppelglögg. Är egentligen inget större fan av glögg, men den här var god. Fick den i julklapp förra året och tyckte att den kunde passa bra att ta nu. Sedan ska väl tilläggas att det kanske inte borde kallas glögg egentligen, det verkade mest vara äppelmust smaksatt med druvsaft, kanel och ingefära. Gott var det hur som helst. Och det lenade i halsen. Som en liten belöning till mig själv passade jag också på att förhandsboka nya skivan med Säkert! som kommer nästa år. Både cd:n och vinylen (den limiterade genomskinliga vinylen) naturligtvis. Man vill ju ha en så komplett Annika-samling som möjligt.

Som jag nämnt tidigare kommer jag ta helt ledigt från skrivandet imorgon. Sedan är planen att jag ska börja gå igenom den genomskrivna manusutkastet på fredag med förhoppningen/målet att ha ett hyfsat läsbart andra utkast till nyår. Först därefter är jag redo att låta någon annan få läsa.

Hur som helst så känns det som att det var ett bra beslut att jag anmälde mig till nanowrimo. Det är skönt att ha mål och deadline att arbeta emot. Det blir så mycket lättare att faktiskt se till att få något gjort då. Hade jag inte anmält mig dit, och hade jag inte hela tiden kunnat se exakt hur många ord jag skrivit varje dag, hur jag låg till mot målet och så vidare, då hade det antagligen tagit betydligt längre tid att skriva berättelsen. Om den överhuvudtaget hade blivit skriven. Det blir mycket lättare att prioritera skrivandet när man har en tydlig tidsgräns att jobba emot. Har jag bara en hygglig idé och en rimlig möjlighet sett till tid och livssituation i övrigt kommer jag nog absolut köra igen nästa år. Fast vem vet, vid det laget kanske min debutroman redan finns i butikshyllorna...

Seger!

Modo - Bofors 1-5 (0-1, 0-3, 1-1)

Bortamatcher längs norrlandskusten är tydligen BIK:s grej för tillfället. Tralalala tjoflöjt.


Nu över till annat:
Har mått ganska okej idag ändå. Lite halvförkyld sådär med känningar i halsen och stundtals känningar av svag feber, men varken mer eller mindre än så. Har inte varit så jag känt behov av typ alvedon eller så. Förhoppningsvis tyder det på att det inte blir värre och att jag snart är av med skiten.

Imorgon är sista dagen på nanowrimo. Skriver jag sådär 400 ord imorgon kommer jag upp i 60000, då har jag snittat 2000 om dagen. Så det tänkte jag försöka klara av.
Sedan var ursprungsplanen att när jag känner mig färdig för dagen imorgon ska jag öppna en av de bättre vinflaskorna jag har liggande, hälla upp ett glas, luta mig tillbaka i soffan och njuta. Men om det blir så eller inte beror på hur jag mår imorgon. Känner jag mig inte helt kurant skjuter jag lite på det. Det förvisso förta känslan lite grann, men å andra sidan har jag ingen lust att dricka finvin om jag inte är bra i halsen eller är snuvig så jag inte känner smaken. Är det så får jag helt enkelt fira på något annat sätt istället.
Första december ska jag ta helt skrivledigt och förutsatt att vädret och hälsan tillåter ta en riktigt rejäl långpromenad. Andra december ska jag öppna dokumentet med det genomskrivna manuset och börja en första genomgång för att se vad som behöver göras med det. Målet är att ha en första hyfsat läsbar version färdig före nyår. När jag väl har det kan jag börja fundera på vem eller vilka som ska få äran att läsa det och lämna kommentarer.

Hoppas på övergående

Dagen har väl varit ungefär som vanligt. Skrivande och lite läsning och så. Verkar annars att jag håller på att bli sjuk vilket ju suger. Har haft lite halskänningar under dagen och nu under kvällen har det känts som att lite feber eventuellt håller på att smyga sig på. Men det är väl bara att hoppas att det inte bli värre än så, och i annat fall se till så jag har strepsils och alvedon och nässpray hemma. Tur i oturen dock att det kommer nu och inte till jul, eller att det inte kom när jag fortfarande hade massa ord kvar som behövde skrivas för att nå målet på femtiotusen. Men som sagt, får hoppas på att det bara är lite grann och att det är snabbt övergående. Känner inte att jag har någon större lust att bli sjuk. Särskilt inte som jag på onsdag, när nanowrimo går i mål, hade tänkt öppna en av de bättre vinflaskorna jag har liggande och njuta lite över min prestation. Det vore ju rätt meningslöst om man har ont i halsen och/eller snuva. Det får väl ge sig. Man kan ju inte riktigt styra över sådant där, allt man kan göra är att hoppas.

Adventssöndag

En lugn första advent. Plockade fram adventsstaken och satte upp ljusslingan på balkongen. En kort sväng på stan. Köpte några böcker. Behövde fylla på att läsa-högen. Skrivit lite grann, så klart (dock med betoning på lite). Att anmäla mig till nanowrimo var nog ett av de bästa beslut jag tagit i år. Det har fått mig att verkligen ta tag i skrivandet och gett mig ett mål att arbeta emot. Åt adventsmiddag hos föräldrarna. Kvällen har tillbringats framför tv:n. Den färgglatt blinkande ljusslingan på balkongen är fin alltså.

Öl och sånt

Efter hockeyn igår (med vilket jag alltså menar fredag) var jag ute en sväng med min kompis André. Det var kul. Vi drack öl och förde intressanta samtal, bland annat pratade vi om brevskrivande och funderade på hur många som dödar igelkottar med sin bara rumpa nu för tiden. Antagligen inte särskilt många. Som följd av det har jag varit rätt trött och seg större delen av idag. Fast trots det fick jag infallet att gå ner till reddan och ta en öl nu under kvällen. Jag har ju ändå varit där dagen före första advent de senaste åren, så det kände dumt att bryta den traditionen. Dessutom var det den här lördagen förra året jag satt där och väntade förgäves på hon i huset mittemot, och det var jag ju tvungen att högtidlighålla liksom.
Men det var hur som helst gött att sitta där vid den kära, välbekanta bardisken och ta ett par glas. Visst saknar jag den gamla personalen och de gamla öppettiderna, men på det stora hela är det sig ändå likt och en god öl är ju  alltid en god öl.

Imorgon är det söndag med allt vad det innebär. Ska skriva lite grann, läsa en del och i övrigt antagligen göra ungefär samma saker som jag brukar göra på söndagar. Tjoflöjt för det.

Könsord!

Bofors - Vita Hästen 0-1 sd (0-0, 0-0, 0-0, 0-1)

Dretmatch.

En orddag

En dag som väl till övervägande del ägnats åt litteraturen. Läsande och skrivande. Skrivandet fortsätter rulla på. Som jag nämnt tidigare tänkte jag fortsätta november ut även fast jag nått målet på femtiotusen ord. Då har jag gjort hela månaden liksom. Har väl dock inte gått riktigt i samma takt sedan jag nådde målet. Det blir ju lätt så när man inte har ett mål eller deadline att jobba mot på samma sätt. Ändå, strax över tusen ord både igår och idag. Inte så illa ändå. Hoppas på att kunna sextiotusenstrecket innan månaden är över. Just nu ligger jag strax under 55 om jag minns rätt. Dock ska tilläggas att jag i den berättelse jag skriver på nu kommit så pass långt att det är svårt att komma ordentligt framåt utan att veta riktigt vad som ska hända. Än så länge har jag kunnat ägna mig åt anslag och att förankra karaktärerna och etablera grundkonflikten som ska utgöra motorn i berättelsen, men nu börjar jag komma så långt att jag behöver ta det vidare på ett tydligare sätt. Jaja, det får väl lösa sig. Det är ju inte värre än att jag kan prova mig fram och se vad som krokar i.

Underbart

Björklöven - Bofors 0-6 (0-2, 0-3, 0-1)

Fan vad gött. Där fick ni liksom. Hihihi.

Femtiotusen

Jag gjorde det. Jag gick i mål idag. Över 50000 ord på 22 dagar. Det känns gött. Dock får jag nog erkänna att det nog inte riktigt sjunkit in än. Men det blev till att unna mig en liten chokladbit som firande. Det tyckte jag att det kunde vara värt.

Har aldrig skrivit såhär mycket på såhär kort tid förut. Det känns nästan overkligt att tänka på.

Dock kommer jag nog fortsätta skriva månaden ut. Kanske inte riktigt i samma tempo som hittills, det återstår att se, men lite grann varje dag i vilket fall. Sedan kan jag pusta ut och fira ordentligt när Nanowrimo officiellt är över den sista november. Då ska jag  öppna en av de lite dyrare vinflaskorna jag har liggande, och så ska jag luta mig tillbaka och njuta och tänka på vilken grym prestation jag gjort.

Mönstret

Dagen har väl följt det mönster som de flesta dagarna gjort de sista veckorna. Vardagsuträttningar på förmiddagen, en promenad och sedan skrivande under eftermiddagen. Har fått in en bra rutin där tycker jag.

För övrigt bara 400 ord kvar nu (well, 401 om vi ska vara petiga). Vågar i det närmaste garantera att jag kommer nå målet imorgon. Hade kunnat nå det redan idag, men jag kände mig ganska färdig för dagen. Fast egentligen ville jag nog mest bara dra ut lite på det för att kunna gå och suga lite extra på det.

Inte långt kvar

På det hela taget en lugn söndag utan några större överraskningar. Eller lugn och lugn, jag har suttit och skrivit är klart. Men det är ju inte någon våldsam process direkt, snarare ganska stillsam och koncentrerad. Hur som helst har det gått bra. Bara 3184 ord från målet nu. Om det inte plötsligt börjar gå supertrögt eller något oförutsett inträffar bör det innebära att jag kan ha nått målet redan på tisdag. Eller redan imorgon för den delen om jag skulle få en jäkla supersprutt på det. Men tisdag känns mer rimligt. Har mer eller mindre konstant legat en bit över 2000 ord om dagen, så fortsätter jag i samma takt som hittills blir det så. Men vi får se, ska inte börja ta ut något förskott inte.

Den här berättelsen jag skriver på nu börjar kännas riktigt lovande. Har de senaste dagarna fått reda på ganska mycket om de centrala karaktärerna som jag inte hade någon aning om. Exempelvis har jag fått veta att en av dem en gång blev jättefull och skämde ut sig på makens dåvarande chefs julfest. Det hade man inte kunnat tro om henne. Fast jag tror inte att jag kommer berätta vad som hände, möjligtvis bara antyda det lite elegant. Vill ju inte genera den stackars kvinnan i onödan. Huvudpersonen har jag dock ännu lite svårt att riktigt förstå mig på. Jag vet hur han är och vad han har för vanor, men han vill inte berätta särskilt mycket om sin bakgrund för mig. Fast det kommer nog vad det lider. Hur som helst, den berättelsen kommer jag nog jobba på med till slutet av november och pausa den ett tag där. Låta den ligga och småjäsa i bakhuvudet och klura på var den ska ta vägen och hur karaktärerna ska utvecklas och så vidare. Under den tiden tänkte jag gå tillbaka till det manus jag inledde nanowrimo med och fundera lite på vad som behöver göras med det. Vad som behöver skrivas om, ifall något saknas, vad som behöver fördjupas och så vidare. Siktar på att ha en första läsbar version av det manuset färdigt någon gång i januari. Gärna tidigare än så är klart, men under december dyker det ju lätt upp annat man behöver ta tag i så att sätta upp ett tidigare mål än januari vore bara att lägga på onödig stress. Särskilt som jag nog kan behöva ta lite ledigt från skrivandet när november är över. Men även där får vi väl helt enkelt se.

Bitterljuv seger

Bofors - Södertälje 4-3 sd (0-1, 2-1, 1-1, 1-0)

Det där var väl med andan i halsen kan man säga. BIK lyckades kvittera med bara 12 sekunder kvar, och sedan lyckades de avgöra med bara 24 sekunder kvar av sudden. Och vi ska faktiskt vara väldigt nöjda att det blev två poäng till BIK idag, för stora delar av matchen hackade spelet betänkligt. En seger är alltid en seger oavsett hur den ser ut, och att vinna trots att spelet hackar är väl en styrka i sig, men vi får verkligen hoppas att de rycker upp sig spelmässigt kommande matcher.

Skrivandet? Jodå, det tuggar på. Trodde det skulle kunna bli lite mindre idag i och med att jag skulle iväg på hockey på eftermiddagen, men det blev strax över 2000 ord idag också. Fortsätter det så är jag framme vid målet på 50000 på tisdag eller onsdag.

Oväntat samtal

I förmiddags fick jag vad som nog var årets hittills märkligaste telefonsamtal. Det ringde från ett ganska långt nummer jag inte alls kände igen, men jag svarade ifall det skulle vara något viktigt. Det skulle ju ha kunnat vara någonstans jag hade sökt jobb eller nåt. När jag svarade frgåade en kvinna på engelska med en accent/brytning jag först inte riktigt kunde identifiera om hon pratade med Mr. Remmegård (eller Reemgard som hon uttalade det). Det fick jag ju erkänna att hon gjorde. Jag var övertygad om att det var något i stil med en Microsoft-bluff eller så och var beredd att lägga på. Hon presenterade sig med ett namn jag inte riktigt uppfattade och sa att hon ringde från Italien. Okej, kanske ingen Microsoft-bluff ändå, kan ju höra vad hon har att säga.
Hon började prata på, ganska fort och brytningen gjorde det svårt att höra riktigt vad hon sa. Men hon nämnda något om ett livsmedelsföretag, att de fanns någonstans i norra Italien och att de nu skulle etablera sig på den svenska marknaden. Så började hon ställa frågor om olika sorters italiensk mat, om jag åt pasta, om jag brukade använda olivolja och så vidare. Någon sorts marknadsundersökning tänkte jag, tja det kan jag ju lika gärna svara på. Fast i bakhuvudet hade jag väl ändå att jag skulle se upp så att hon inte försökte sälja på mig någonting i slutet. Så efter ett tag började hon prata på igen sådär så det var svårt att uppfatta allt vad hon sa. Så hör jag hur hon säger något i stil med "vi sätter ihop ett paker och skickar och eftersom vi gör allt på beställning så tar det en eller två veckor, och det kostar bara 600 svenska kronor". Öh, okej vänta här. "No, no, no, stop, wait a minute. I do not wish to buy anything". Varpå en något intressant ordväxling tar vid där hon, på typiskt försäljarvis, försöker argumentera för att hon alls inte säljer något och jag hela tiden avbryter och påpekar att nej, jag vill inte beställa något. Sedan avslutas det hela:

"So after all the time spent answering the questions you don't want to buy anything"
"No, you should have made it clear right from the start that you wanted to sell me something and then I would have said no right away. You're most probably a very nice person and I don't want to be rude, and I'm sorry if I wasted your time, but let me be perfectly clear: I do not wish to buy anything."
"And there is nothing I can do to make you change your mind?"
"No, I'm quite sure"
"OK, have a nice day then"
"You to, better luck with your next call"

Uppfriskande ändå att lite oväntat sådär få ett tillfälle att prata engelska, det får man ju inte så ofta annars. Och så gillar jag ändå att genom hela samtalet bli tilltalade sir och Mr. Remmegard. Klart mycket trevligare än de äckelpeppiga svenska telefonförsäljarna som tilltalar en som om man är gamla vänner.
Nu är det ju bara att hoppas att det inte dyker upp ett paket med italienska matvaror om ett par veckor. Jag gjorde det väldigt tydligt att jag inte ville beställa något, men man vet ju aldrig hur den italienska telemarketingbranschen jobbar.

Och någonstans är det svårt att inte tänka tanken: tänk om det inte alls var ett äkta säljsamtal, tänk om det var ett test av något slag. En arbetsgivare som ville testa ens engelska och/eller hur man bemöter telefonförsäljare (eller nåt). Fast det känns iofs rätt osannolikt.


I övrigt: har fortsatt jobba på med skrivandet. Det tuggar på framåt. Tyckte att det emellanåt kändes lite småtrögt idag, men likväl blev det en släng över 2000 ord. Det kan man ju inte klaga på. Har inte supermånga ord kvar nu, men det gäller att se till så man inte slöar till nu på slutet utan fortsätter jobba på ända in i mål.

Inne på upploppet

Passerade 40000 ord idag, så nu har jag bara 10000 ord kvar till målet. Gött det. Håller jag den takt jag gör nu kommer jag nå målet redan på tisdag. Tror dock inte att det kommer gå så fort, av två skäl. För det första ska jag på hockey på lördag eftermiddag och då kommer det försvinna en del skrivtid (vilket naturligtvis innebär att antalet ord på lördag blir mindre än det annars blivit). För det andra känner jag att det finns viss risk att det kan gå lite trögare den närmsta tiden. Jag började ju skriva på en ny berättelse häromdagen och den har jag inte en lika tydlig plan för som jag hade för den ursprungliga, färdiga, berättelsen. Jag vet liksom inte på samma sätt exakt vad jag ska skriva och hur berättelsen ska gå vidare hela tiden, och då tar det lite längre tid. Så exakt hur lång tid det tar återstår helt enkelt att se, men jag känner mig hur som helst ganska trygg i att jag kommer hinna färdigt innan månaden är över.

Det nya jag börjat skriva på är lite annorlunda mot det jag skrivit tidigare. Det är i en annan stil än vad jag annars skrivit i, så det är lite av en utmaning att hålla fast vid det och inte falla tillbaka i min "vanliga" stil. Skriver den också i tredje person, tidigare har jag i stort sett uteslutande hålligt mig till förstapersonberättande. Utmanande men roligt. Ska bli spännande att se var berättelsen tar vägen. Drygt 5000 ord hittills och redan har det dykt upp i alla fall två figurer jag inte hade tänkt mig från början men som kan komma att få en ganska stor roll. Kul! Dock heter en av dem bara Namn än så läge eftersom jag inte kommit på något bra namn åt henne. Men bättre att skriva på än att bli sittande alldeles för länge och försöka komma på ett namn. Det lär visa sig med tiden vad hon heter. Måste erkänna att även om det kan riskera att gå lite trögare nu ett tag så känner jag mig fett peppad på den här berättelsen. Tror att det kan bli jäkligt bra. Och om inte annat känns skönt att komma igång med den och att kunna lägga en grund som går att bygga vidare på längre fram.

I övrigt inga större sensationer. Vardag liksom.

Skit!

AIK - Bofors 5-2 (1-0, 2-0, 2-2)

Det där var ju inte riktigt godkänt. Men aja, skit händer, bara att ta nya tag. Ny match på lördag.

I mål

Ja, jag ska tjata lite till om skrivandet, men jag har ett gott skäl. Kan härmed meddela att jag i eftermiddags gick i mål med det romanmanus jag arbetat på de senaste veckorna. Visst,, jag har inte nått upp till 50000 ord, manuset blev lite kortare än så, men jag har skrivit hela berättelsen från början till slut och jag har nu ett helt manus med början, mitt och slut. Strax över 35000 ord landade på till slut. En ganska kort roman, men det spelar ju inte så stor roll. Finns rätt många fullkomligt lysande romaner/böcker som ligger omkring 30.
De ungefär 15000 ord som återstår upp till 50000 tänkte jag, som jag varit inne på tidigare, ägna åt att komma igång med ett annat manus. Har faktiskt hunnit börja på det också, skrivit ungefär 700 ord.

Men att jag nu slutfört det aktuella manuset innebär alltså att jag nu lyckats slutföra två romanmanus i år, varav det senaste nu på bara ett par veckor. Plus att jag hunnit börja (och förhoppningsvis kommer komma en hyfsad bit på) ytterligare ett. Inte så illa pinkat ändå.

Inser att jag kanske borde fira slutförandet av manuset på något sätt, men det har jag inte riktigt hunnit med. Dessutom, ska man vara krass återstår ju ännu mycket arbete. Det är en första version med allt vad det innebär. På många sätt ett utkast. Jag kommer behöva putsa, skriva om där det krävs, lägga till, ta bort, fixa till det som behöver fixas till helt enkelt. Sedan, när det är gjort, då kan jag säga att jag är färdig. Om man nu någonsin verkligen är helt färdig.
Men det kommer jag inte ta tag i nu på en gång. Nu ligger fokus på att lyckas skriva den knappt 15000 ord som återstår innan november är över. Hittills har det rullat på i ett riktigt bra tempo, men risken finns att det kommer bromsa in nu under andra halvan av månaden. Mycket för att jag hittills haft en tydlig plan där jag hela tiden haft större delen av berättelsen i huvudet. När jag nu börjar skriva på den här nya idén, då är jag inte alls lika förberedd. Jag har en idé och vet ungefär vilken riktning det ska ta, det är allt. Resten kommer jag vara tvungen att komma fram till längs vägen. Fast 1000 ord per dag, det borde jag fixa oavsett. Jag får se till att fixa det helt enkelt.

Hur som helst. Ett färdigt manus. Det känns bra, men jag har nog inte riktigt fattat det själv än.

Nytt personbästa

Fruktansvärt vanlig dag. Men. Min mest effektiva skrivdag någonsin. Över 3000 ord. Tycker jag ändå att jag kan klappa mig själv på axeln för. Nytt personbästa ju. Behöver nu inte ens skriva tusen ord om dagen för att komma upp i målet på 50000.

En månad och tio dagar kvar till jul. Jävlar vad jag tycker att det här året har gått fort.

Trettiotusen ord

Passerade precis trettiotusen ord. Den absolut nedre skamgränsen. Det känns gött. Fortfarande tveksam till om berättelsen verkligen kommer räcka till femtiotusen ord (är inte mer än max två kapitel kvar att skriva), men som sagt, den dagen den sorgen. Är väl inte värre än att jag får halvfuska lite och lägga de eventuellt återstående orden på att börja på något annat.
Fan, trettiotusen ord på tretton dagar. Det är inte så pjåkigt.

Annars har det väl varit en i huvudsak ganska ordinär söndag. Sa grattis till farsan och åt lite tårta för att fira fars dag. Det brukar jag inte göra på söndagar, men det är väl det som fallit ur ramen. God tårta btw.

Imorgon är det måndag. Då behöver jag gå och köpa makaroner. Hepp så spännande.

Lördag på min ära

Lugn lördag egentligen. Skrivandet har rullat på. Dagens promenad var trevlig. Har druckit vin. Vi säger så.

Oväntat stressig morgon

Var på arbetsförmedlingen. Hade tid klockan elva. Kliver upp nio för att ha lite marginal. Tar det ganska lugnt på morgonen. Käkar frukost, kolla igenom rubrikerna på text-tv. När jag slår på telefonen har klockan hunnit bli halv tio. Det plingar till av ett meddelande. Någon har pratat in något på telefonsvararen. Visar sig vara han jag skulle träffa på arbetsförmedlingen som ba "jag har gjort bort mig och råkat dubbelboka, har bokat in dig klockan tio istället". Tittar på klockan. Fem över halv. Det tar ungefär en halvtimme att gå dit. Antagligen lite längre nu när det är snö. Fick panikringa farmor och låna hennes bil. Då hann jag så precis att jag var på plats med ungefär en minuts marginal. Jävla tur att jag hade ställt klockan med lite marginal på morgonen. Och jävla tur att jag kunde låna farmors bil (och att hon bor så nära att jag bara behövda springa över och hämta den).

Själva mötet var väl sedan tämligen odramatiskt. Vi var ganska överens om att jag klarar mig på egen hand, jag fick lite tips om saker att kika på och vi bestämde att om det då fortfarande är aktuellt skulle vi boka in ett nytt möte framemot maj. Tror att det tog en kvart allt som allt. I slutändan var det ändå lite bra att mötet blev en timme tidigare, för då fick jag ju en timme till på mig att skriva. Eller det kanske jag inte fick i och för sig med tanke på att jag fick vänta med att diska tills jag kom tillbaka, och fick gå ut på en promenad istället för att gå fram och tillbaka till arbetsförmedlingen. Fast lite mer skrivtid fick jag nog i alla fall. Det kändes så.

Och ja, skrivandet gick bra idag också. Kanske inte riktigt samma kvalitet som de senaste dagarna, men det får jag väl fixa till i efterhand om jag tycker att det behövs. Huvudsaken just nu är att skriva på och få berättelsen i mål. Nu har jag passerat halvvägsmarkeringen, 25000 ord. Det firade jag med en skumtomte. Och ett glas vin när jag tyckte att jag hade skrivit färdigt för dagen.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös (och skvallra inte om att jag säger det här, men min arbetsförmedlare höll med, hen tyckte också att nya hemsidan var en katastrof).

Kanon!

Bofors - Tingsryd 6-3 (2-2, 2-0, 2-1)

Ingen match som kommer gå till historien som tidernas match, men i huvudsak en stabil insats av BIK och tre härliga poäng. Gott så.

Skrivandet har gått fortsatt bra, en släng över 2000 ord idag också. På bara omkring två dessutom, så tusen ord i timmen alltså. Det är inte illa. Känner dock fortsatt viss oro för att romanen kommer bli lite kort. Visst kommer jag gå tillbaka och se vad som går att bygga ut och så vidare. Men känslan just nu (med tanke på var jag är i berättelsen) så skulle jag gissa att det de tilläggen inräknat kommer landa någonstans runt 30-35000 ord. Det är ändå en bit från målet på 50000 ord. Fast samtidigt börjar jag känna lite att blir det så så är det helt okej. Då kräver inte berättelsen fler ord än så och då vore det ju dumt att smeta ut den med utfyllnad bara för sakens skull. Skulle det stanna där och jag känner att det är färdigt, då får jag väl använda de där orden som saknas till att börja på något annat. Jaja, det löser sig. Och man vet aldrig, så länge den berättelse jag skriver på nu inte är färdigskriven vet vi ju inte hur lång den blir. Hur som helst kommer jag passera halvvägsmärket imorgon, 25000 ord. Det får jag nog fira med en skumtomte när det händer.

Ännu i chock

Ack USA, du upphör aldrig att göra mig besviken. Seger för Trump, vilket haveri, vilket fiasko, vilken katastrof. Visst började man få onda aningar när jag gick och la mig inatt, men innerst inne trodde jag ändå att katastrofen skulle gå att undvika. Så vaknar jag till nyheten och blir bara tom. Så fruktansvärt. Ett hemskt resultat av så många skäl. För minoriteter, för jämställdhet, alla människors lika värde, för jämlikhet. För alla oss som lever i en värld som kommer tvingas ta konsekvenserna av Trumps utrikespolitik. Mycket talar för att han kommer bli en större katastrof för fred och säkerhet i världen än Bush, något som man under Bushåren inte kunde tro skulle vara möjligt. Men det som gör mig mest deprimerad och arg är miljön och klimatet. Just när man ändå börjat känna visst hopp för att världen började vakna upp och de politiska besluten runt om i världen började gå åt rätt håll, då händer det hrä. I en handvändning förbyts den svaga optimismen till djupaste pessimism och insikten att vi står inför fyra förlorade år för klimatet. Det senaste året eller så har det känts som att något är på väg att hända, att det visserligen varit lång väg kvar att vandra men att fan, det är nu det börjar. Så i det läget går amerikanerna och röstar fram en jävla klimatförnekande kolgubbe till president. Allt känns plötsligt bara så jävla hopplöst och meningslöst.

Nåväl, har hur som helst passerat 20000 ord idag. Ligger lite över 21000 till och med. Alltid något antar jag.

Gött!

Oskarshamn - Bofors 3-4 str (1-1, 1-1, 1-1, 0-0, 0-1)

Två poäng borta mot Oskarshamn, det tar jag varje dag i veckan. Har ju brukat vara nästan garanterad förlust där nere annars (tänk förresten när jag bodde i Kalmar och kunde säga där uppe om Oskarshamn, det var tider det).

Skrivandet? Har fortsatt flyta på fint. Över 2000 ord idag också.  Dessutom tycker jag att det jag skrev idag är bland det som hållit absolut högst kvalitet hittills, vilket så klart också är ett plus.
Om inget väldigt oförutsett inträffar kommer jag spränga vallen 20000 ord imorgon. Inte illa. Ligger en hyfsad bit före plan om man säger så. Om jag räknat rätt kan jag ha tre dagar där jag inte skriver ett ord och ändå hinna färdigt i tid (förutsatt så klart att övriga dagar når snittet 1667). Skön liten buffert ändå.

Kontraster

För en månad sedan var balkongsäsongen ännu inte över. Den var inne på sina sista dagar, men det gick fortfarande att hänga där ute en stund på eftermiddagen. När solen låg på var det varmt och gott invid väggen, och för årstiden var lufttemperaturen också hög. Idag är det några minusgrader och snö. Växlingarna kan gå fort när de väl kommer.

För övrigt är det väl första gången på ganska många år som kylan och snön kommit såhär tidigt. Vad jag kan minnas har det varit plusgrader långt in i december de senaste åren. Men jag gillar det. Inte minst för att det är många som blir retade av det.

På tal om en månad sedan förresten. Tror att det idag är en månad sedan jag förgäves stod och väntade på hon i huset mittemot borta vid parken. Det sista försöket. Synd att hon inte dök upp, men det är ju inget att göra åt nu. Tiden går fort ibland. Det känns som vore det ett par veckor sedan.

Det utlovade inlägget om det kommer att komma, men det kan dröja. Nu har jag ju romanskrivandet att tänka på och som tar tid och energi. Det är ju ingen brådska.

Romanskrivandet ja. Det har gått framåt med en bit över 2300 ord idag också. Samtidigt har (det nästan obligatoriska) tvivlet börjat smyga sig på. Blir det vad jag hade tänkt? Håller det? Blir det inte skitkasst? Samtidigt vet jag ju att i det här läget är inte kvalitet det som är högst prioriterat. I nuläget handlar det bara om att skriva, att mata fram ord, få ner en råversion av berättelsen på papper (well, worddokument). Få fram något som går att jobba vidare på. Sedan kan man gå tillbaka och putsa och skriva om och lägga till och ta bort. Blåsa liv i texten och göra den tja, bra.
Fast kanske hänger också tvivlet ihop med att jag nu är på en plats i historien som kräver en del av mig rent känslomässigt. Då blir jag kanske mer känslig för självkritik och tvivel. Oavsett vilket fortsätter skrivandet imorgon. Det är bara att jobba på tills målet är uppnått.

Fick förresten en faktura från min internetleverantör idag. Den faktura där de lovat att dra av för att kompensera för att jag var helt utan internetanslutning några dagar i somras. Det hade de också gjort. Modiga 25 kronor hade de dragit av. Alltså herregud, det är nästan så jag trodde att de drev med mig. Den löjliga jävla skitsumman hade de ju lika gärna kunnat strunta i att dra av.
Jag förstår visserligen hur de kommit fram till den, för slår jag ut månadskostnaden per dag så motsvarar 25 spänn ungefär tre dygn. Det är logiskt på det sättet. Men samtidigt, med tanke på att tre dygn helt utan internetanslutning är ganska bekymmersamt och bökigt och ställer till det en del kunde de gott ha visat lite god vilja och dragit av lite till för sveda och verk. Ska nog ringa till dem här i veckan och se vad de har att säga. Det handlar inte om pengarna, det handlar om principen, som jag vill minnas att Hasse Alfredssons förvisso osympatiska karaktär uttrycker det i Den enfaldige mördaren.

25 spänn. Herrejösses. Kan inte finnas många marknadsföringskunniga i ledningen för det företaget.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös.

Rätta knycken

Ingen supersensationell söndag egentligen. Skjutsade morsan och farsan från busstation när de kom från Göteborg. Tog en liten extratur med bilen innan jag hämtade upp dem. Mest för att tja, det är sällan jag kör och då kan det vara bra att passa på så man inte tappar den rätta knycken. Den rätta knycken är som bekant viktigt vad än man håller på med.

Annars har jag fortsatt med skrivandet. Blev en släng över 2000 ord idag också. Över 14000 nu totalt. Bra tempo ändå. Dock, oron över att berättelsen inte ska räcka till för de där femtiotusen orden växer. Känns som att jag kommit väl djupt in sett till antalet ord. Lite kan jag visserligen känna att den dagen den sorgen, men samtidigt kan det nog vara bra att redan nu ha i bakhuvudet vad som skulle gå att brodera ut, vad som kan läggas till, vad som kan fördjupas och utvecklas. Var och hur man kan bygga ut berättelsen helt enkelt. Men jag fortsätter väl jobba på och så får vi helt enkelt se hur lång berättelsen blir, därefter får jag fatta mina beslut utifrån det. Det lär nog ordna sig på något sätt.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös.

Så kan man också krossa porslin

Öppnade en flaska fransk cider. Champagneflaska, kork. Ni vet. Den måste ha skakats om en del för det var helt tydligt ett jäkla tryck i flaskan. När jag tog loss grimman flög korken rakt upp. Flaskan välte av rekylen. Slog i en tallrik på disken. Tallriken gick i kras. Jösses Amalia.
Trist med en krossad tallrik men jag har fler, och det var en enkel, billig IKEA-tallrik. Mindre disk imorgon antar jag. Tur bara att jag inte hade något glas jag är rädd om eller så stående på diskbänken. För det hade varit riktigt surt att få krossat. Men vem vet, kanske är jag lite synsk som ställde ifrån mig glaset på bordet istället för på bänken när jag skulle öppna kylen och plocka fram flaskan.

I övrigt har dagens skrivande gått bra. Som väntat klättrade jag upp över tiotusen ord. Med råge bör tilläggas. Börjar få en fin liten buffert inför eventuella trögare dagar längre fram. Känns som att det har gått över förväntan hittills, men samtidigt är nog det svåra till stor del att orka hänga i och fortsätta jobba på hela månaden. Så ja, jag har fått en bra start, men tro inte att jag tar ut något i förväg.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös.

Kanongött!

Bofors - Pantern 3-0 (1-0, 1-0, 1-0)

En match inte särskilt många kommer minnas om ett par veckor. Inte dåligt, inte skitbra, bara en match bland många andra. Men förjävla gött med tre poäng och hållen nolla, och riktigt snyggt mål av Calle Persson till 3-0. Älskar när de inte gör massa dragningar i frilägen utan resolut bara smäller upp den i krysset.
Surt dock med skadan på Calle Berglund i första bytet. Håller tummarna för att det inte blev en hjärnskakning eller något annat långvarigt skit. Från läktaren och de få reprisbilder som visades tycker jag dock inte det var någon särskilt ful smäll. Det såg mest ut som en olyckshändelse. Båda tittade mot pucken, de krockade och det tog olyckligt på Calle. Å andra sidan skulle man kunna argumentera för att Panternspelaren borde ha uppfattat situationen och väjt undan istället för att, som det såg ut, spänna kroppen och ta kollisionen. Så ja, svårbedömd situation. Måste nästan se den igen några gånger för att kunna säga om jag tycker att det borde varit utvisning eller inte.

PS. Imorgon kommer jag bryta tiotusenordsbarriären.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös

Går framåt

Har nu till sist fått tag på en till bokhylla. Egentligen köpte jag den visserligen i lördags, men jag fick hem den igår. 80 spänn på loppis. Så jävla bra fyndat. Hur som helst står den nu där den ska. Ungefär ett halvt hyllplan fyllt än så länge. Ännu ryms många böcker till. Härligt.

Skrivandet flyter på bra. En släng över 7400 ord såhär långt. Ett snitt klart över de 1667 ord per dag som man behöver skriva för att fixa målet på 50000 ord under månaden. Det känns gött. Man vill alltid ha en bra start. Dock känner jag att jag har kommit längre in i historien än jag hade trott att jag skulle göra. Så börjar nästan oroa mig för att berättelsen inte ska räcka riktigt till 50000 ord. Fast jag tänker att jag får skriva berättelsen till slutet, och sedan kan jag alltid gå tillbaka och se vad som kan fördjupas och utvecklas och broderas ut och så vidare. Hur som helst har jag kommit igång ordentligt och det är ju huvudsaken i det här läget. 27 dagar kvar. Det gäller att hänga i och skriva på.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös.

Skit!

Västerås - Bofors 5-2 (0-1, 3-0, 2-1)

Röven såklart, men kände nästan på mig att det skulle bli förlust idag. Gäller bara att studsa tillbaka till nästa match.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös.

Skriver

Är igång med skrivandet igen efter att det gått lite på halvfart sedan i våras. Känns gött. Eftersom jag hade en ganska färdig idé gjorde jag slag i saken och anmälde mig till nanowrimo. Tänkte att det kan vara kul att prova, och en kul utmaning att få till ett romanmanus på bara en månad. Man gillar ju att ha en deadline att jobba mot. Första dagen har flutit på bra. Ligger ungefär 1000 ord över det antal man behöver skriva per dag för att få ihop de där 50000 orden. Skönt med en bra start, och för varje dag det rullar på bra har man ju lite till godo för de dagar då det inte flyter fint. För sådana dagar kommer också att komma. Så ja, bra början även om det ännu är lång väg kvar att vandra till målet.

Extra bra blir den början om man betänker att jag under eftermiddagen tittade på den underhållande matinén Flicka i kasern (1955). Ingen stor filmkonst, men en underhållande och trevlig bagatell.

För övrigt vidhåller jag att nya platsbanken är värdelös.