Croissant

Högst ospektakulär fredag. Det mest spännande som hänt är väl att jag åt en croissant (okej då, två) som mellanmål. Älskar croissanter. Skulle kunna leva på enbart på croissanter. Kollade förresten för ett tag sedan hur man bakar croissanter, men det var fett knöligt så jag håller mig nog till att köpa färdigbakade. Hur som helst har det, som sagt, inte hänt något som varit direkt mer spännande än så idag.

Nya Henrik Berggren-låten är ju för övrigt sjukt jävla bra.

I korthet

Lugn dag. Deppat över gårdagens förlust. Det känns tomt. Tittat ikapp en del TV på play. Sveriges mästerkock, Kontrapunkt. Läst. En stund på eftermiddagen föll den snö. Just nu är jag törstig.

Den sista svordomen

Bofors - Rögle 4-5 sd (0-1, 1-1, 3-2, 0-0, 0-1)

Orättvist. Tänk om någon enda säsong kunde få sluta med något annat än bitter besvikelse.
Orkar inte. Skriver mer sen.

Sammanfattning

Tvättat. Gick fint. Sedan ett par timmar på balkongen. Var gött. Kvällen lugn.

Förbannat!

Rögle - Bofors 2-1 sd (0-1, 0-0, 1-0, 1-0)

Att Rögle kvitterade i tredje är väl inte mycket att säga om. De tryckte på rätt rejält där. Surt dock att det var ett typiskt skitmål. När det sedan blev förlängning så well, då vet man ju att det kan gå hur som helst. BIK-seger ikväll hade inte känts ologiskt, men det är väl vad det är. Däremot känns det in i helvete jävla skitorättvist att det står 0-3 i matcher. BIK har varit värda åtminstone en, och så som matcherna ser ut hade det lika gärna kunnat vara BIK som lett med 3-0. Jag sa innan matchserien drog igång att allt utöver 0-4 i matcher skulle kännas som en framgång. Det tycker jag inte längre. Visst, jag inser att BIK inte kommer vända på det här (man ska aldrig säga aldrig, men att vända 0-3 i bäst av sju är löjligt sällsynt) men jag kommer vara skitbesviken inom överskådlig framtid över nederlaget. 0-3 i matcher, det är inte i närheten av att spegla hur matcherna sett ut. Så fruktansvärt jävla orättvist.

Just nu? Jag är skitsur. Muttrar, svär, hatar världen. Första sådär 15-20 minuterna efter avgörandet gick fram och tillbaka i lägenheten och frustade och svor och kastade saker omkring mig. Slog i dörrar. Ville ha sönder något. Resultaten i alla tre matcherna har känts grymt orättvisa, BIK har jobbat så kopiöst och långa stunder varit bättre än Rögle och när det då blev ett sådant där omedelbart avgörande... Fy fan. BIK hade varit värda att vinna första matchen. BIK hade varit värda att vinna andra matchen. BIK hade varit värda att vinna ikväll. Istället: 0-3 i matcher. Helvetes jävla skitrövdretpiss. Fuck you Jörgen Lindgren. Fuck you SHL. Fuck you Rögle. Fuck you Bibic. Fuck you Hedberg. Fuck you hela jävla världen. Dra åt helvete. Vi är BIK, det är inte ni.

Oplanerat köp efter sammanträffande

När jag var på Maxi i förmiddags upptäckte jag av en slump att uppföljaren till en bok jag läste ut så sent som i fredags fanns på reabordet. Den åkte naturligtvis med i korgen. En sådan tillfällighet måste ju vara ett tecken på att det var meningen att jag skulle köpa den. Det enda som fick mig att tveka var att den var inbunden. Skulle kanske egentligen velat ha den i pocket i och med att jag läste första delen i det formatet (och lite för att jag tycker pocketböcker är bekvämare att hålla i). Blir ju snyggare i bokhyllan om man har alla böcker i en serie i samma format. Ja, jag är lite löjlig ibland.
Hur som helst ska det bli spännande att läsa fortsättningen och se hur det går.

Tillbringade annars ett par timmar på eftermiddagen med att sitta på balkongen och läsa tidningen. Får väl kanske sägas ha varit den riktiga balkongpremiären för i år efter att jag smygstartade med att stå utmed väggen någon timme för ett par veckor sedan. Det var skönt, men när det efter ett tag började blåsa lite mer fick jag ta på mig en tröja.

När jag nere hos morsan och farsan en sväng på seneftermiddagen/förkvällen fick jag chokladpudding. Det var gott. Längesedan jag åt det sist. Återstår att se när det blir nästa gång.

Nu har jag inte så mycket mer att tillägga.

Helvetesskitkuken!

Bofors - Rögle 1-2 (0-0, 0-0, 1-2)

Så jävla orättvist. Så in i helvete jävla orättvist.
BIK gör på det hela taget en jävligt bra match. Är det bättre laget. Kanske inte spelförande och inte så att de trycker på, men lägger ner ett kopiöst jobb, ger inte Rögle en millimeter. Tar välförtjänt ledningen drygt halvvägs in i tredje. Nästan direkt därefter två individuella misstag, Rögle får två chansen och vips står det 1-2. Så fruktansvärt jävla orättvist.
Känslan är väl annars att BIK överlag är det något bättre laget defensivt, men att Rögle å sin sida är vassare framåt. Har lite vassare spetskompetens kanske en expert skulle säga. I alla fall var det så ikväll. BIK missade några riktigt bra lägen, när Rögle fick sina två lite för öppna lägen i tredje hängd de dit puckarna. Surt och orättvist. Jävligt orättvist.

Nu känns väl den här matchserien körd. Visst det står "bara" 2-0 och det är först till fyra som gäller, men det känns kört. BIK hade behövt vinna ikväll. BIK kan absolut stjäla en match nere i Ängelholm men två, nä det känns osannolikt. Särskilt med tanke på hur de här två första matcherna har förlorats. BIK har spelat bra, haft ledningen i båda men tappat. Den typen av förluster är bittrare och svårare att komma över än om man är totalt utspelad. Samtidigt som det så klart ger Rögle en jävla energi att känna att de har vänt båda matcherna. Nästa match blir en nyckel. Vinner BIK där lever serien igen, annars är det tack och god natt och antagligen tar säsongen slut på onsdag. Fast hade BIK vunnit ikväll hade det inte bara varit match, då hade det varit helt vidöppet inför fortsättningen.

Finns potential

Finns egentligen inte mycket att säga om den här dagen. Det har varit övervägande lugnt. Suttit och läst. Det gamla vanliga.

Aftonbladets nya kultur- och nöjesbilaga var intressant. Känns som att det kan bli riktigt bra bara det sätter sig. Dock besviken på att det bara var en sida  skivrecensioner (hade hoppats att de skulle återgå till två nu när det var en ny tidning). Förstår inte varför musiken bara får en sida när såväl film som tv får hela uppslag. AB har ju musikskribenter av toppklass, så de förtjänar större utrymme. I alla fall borde det finnas utrymme till en musikkrönika varje vecka. Och så saknade jag spelsidan. Visserligen är jag ganska ointresserad av spel i sig, men Effie som krönikerat på spelsidan på fredagar är så jävla bra att den sidan ändå varit en av tidningsveckans höjdpunkter. Annars är det väl en del smådetaljer sådär som jag kan ha synpunkter på, men inte värre än att det känns lite småsynd att de ändrat på smågrejer jag personligen gillat hur det varit tidigare. Och just de detaljerna vägs i mångt och mycket av annat som blivit bättre.
Så överlag är jag som sagt ganska positiv, det finns potential för att det ska kunna bli riktigt grymt framöver. Hoppas nu bara att ledningen inte använder den här bilagan som ursäkt för att skära ner på utrymmet för kultur och nöje i övrigt.

Det var väl det för nu.

Dretpiss!

Rögle - Bofors 5-2 (0-2, 0-0, 5-0)

Jag sa innan den här matchserien att allt utöver 4-0 i matcher (till Rögle) skulle kännas som en framgång, en bonus. Men sättet vi förlorar på idag. BIK var det bättre laget i två perioder. Sedan, när BIK skulle grisa hem det, händer det som absolut inte fick hända. Rögle har bängflyt och får in ett mål nästan direkt i tredje. Strax därefter lyckas domarjäveln hitta en extra tvåa på en BIK:are i en gruffsituation. I det därpå följande PP:t blir det naturligtvis 2-2. Sedan är det kört. Rögle får en jävla boost och ja, ni fattar. Sista målet i öppen kasse. Så fruktansvärt jävla surt. BIK hade varit värda att vinna den här matchen. Hade vi gjort det hade matchserien kunnat gå hur som helst. Nu har Rögle Mögle fått den där satans medvinden de behövde. Kuken.

För övrigt såg jag matchen på Allstar tillsammans med en kompis. Bortsett från resultatet var det klart trevligt. Att dricka ett par öl på blanka torsdagskvällen är ju inga större fel.

Felaktig känsla

Det känns som jag fått mycket gjort idag, men egentligen har jag mest suttit och läst. Så kan det gå. Det kliar lite i ena örat. Som det ju gör ibland.

Imorgon börjar SHL-kvalet för BIK.

Slappt

Gjorde ett långkok idag. Det blev bra. Och det är väl vad som finns att säga om den saken.

Utöver långkoket har det varit en lugn och faktiskt ganska slapp dag. Har typ läst och tittat ikapp Homeland som missade igår när hockeyn drog ut på tiden. Mycket mer än så har i ärlighetens namn inte blivit gjort. Har väl typ gått runt och myst lite av minnet av nämnda hockeymatch. Ibland måste man ju få göra det också.

Underbart!

Bofors - AIK 3-2 (0-0, 1-0, 1-2, 0-0, 1-0)

BIK hade 2-0. Spelade bra. Försvarade sig heoriskt. AIK hade ingenting. Hade mycket puck men skapade inte ett smack. AIK tog ut målvakten. BIK-utvisning och strax efter att de blivit fulltaligt 2-1. 37 sekunder kvar. AIK fortsätter att spela utan målvakt. Med sju (7) sekunde kvar: 2-2. Två riktiga jävkla flytmål, skitmål. Så fruktansvärt jävla orättvist. Då var det misär. Kolsvart. Tack och god natt. Det kändes kört.
Femte (!) perioden. Calle Berglund. 3-2. Fullkomligt jävla underbart. Det jublet i hallen, jag har nog aldrig varit med om något liknande. Jag har fortfarande inte kunnat sluta le.

Till sist vill jag be du gråtande unga tjej i AIK-klacken som zoomades in i jumbotronen strax efter avgörandet om ursäkt för alla som skrattade hånfullt.
Man kan, ska, håna och pika sina motståndare, men att hånfullt skratta åt den tomma, förtvivlade besvikelsen, så gör man inte. Nästa gång kan det vara vi som står där i samma förtvivlade besvikelse.

Utvecklingspotential

Har kommit fram till att jag nog borde bli lite bättre på desserter och bakverk. Jag anser mig själv vara klart duglig på att laga mat, men just desserter och bakverk är jag ganska dålig på. Så där har jag något att lära mig och att utveckla. Problemet är ju bara att man så sällan har tillfälle att träna på det. Det går ju liksom inte att trycka i sig dessert varje dag, och att bara göra massa desserter och sedan inte äta upp dem är ju helt galet onödigt (för att inte tala om slösaktigt och allmänt ohållbart). Där får jag helt enkelt försöka klura ut någon lösning. Dock kan det nog bli så att det hela får vänta lite, för nu tänkte jag inför sötsaksstopp fram till påsk. Har blivit ganska mycket godis och kakor och sådant de sista veckorna, så nu får det vara slut på det ett tag innan midjemåttet börjar växa. Någon långpromenad eller två också kanske om hälen tillåter.

Någon dag till veckan ska jag hur som helst köra ett långkok. Det var ett tag sedan så det börjar bli dags.

Rövarsel!

AIK - Bofors 4-1 (2-0, 1-0, 1-1)

Det var ju röven. Men aja, ny match på måndag då. Bara att ladda om tills dess.

PS. Av matchstatistiken att döma var domaren ikväll hyggligt kass och enögd, så honom slipper vi ju gärna i nästa match.

Soperent

Dammsög i eftermiddags. Belönade mig själv med en madeleinekaka. Eller två faktiskt. I övrigt en fredag som inte påtagligt avvikit från det normala. Lite vin, lite musik och så noggrant läsande av dagens tidning. En fin liten ritual för att ta helg.

Gött!

Bofors - AIK 4-1 (2-0, 1-0, 1-1)

Det ska erkännas direkt, AIK hade mer tryck och låg stundtals på rejält. Delvis kanske som en konsekvens av att BIK fick 2-0 tidigt och AIK redan från början var piskade att försöka komma ikapp. Men BIK gjorde på det hela taget likväl en bra match. Starka bakåt, effektiva framåt och så var Kruse grym i målet. Visst kan BIK sägas ha haft flyt på ett eller ett par av målen, och visst hade de marginalerna på sin sida ett par gånger när AIK kom nära, men spelar man bra och gör det man ska får man ofta turen och marginalerna med sig. Även i matcher där man åker på ett par billiga utvisningar.

Förbaskat gött hur som helst med seger och en stark insats nu i första matchen. Det kändes ganska nödvändigt inför fortsättningen. Att studsa tillbaka efter finalförlusten, att stoppa det segertåg AIK varit ute på den sista tiden och framförallt för att inte behöva spela med kniven mot strupen i bortamatchen på lördag. Det blir en spännande fortsättning på den här serien om bäst av tre, men BIK har satt sig i ett bra läge. Nu gäller det att fortsätta jobba hårt, vara noggrann i defensiven och att nypa dit puckarna när chansen visar sig. I så fall kan det här bli ganska roligt i slutändan. Go BIK!

En genomläsning

Har väl varit ytterligare en övervägande lugn dag. Läste igenom mitt romanmanus på eftermiddagen. Första hela genomläsningen på ett tag. Nu när det fått vila ett tag tyckte jag mig känna lite tydligare vilka delar som inte riktigt fungerar fullt ut och som skulle behöva jobbas på, och också ett par grejer som skulle kunna fördjupas och utvecklas. Måste bara komma på hur det ska göras. Det tål att kluras på. Dock tycker jag nog ändå att berättelsen i grund och botten har något. Den är värd att jobba vidare på för att få den så bra som den överhuvudtaget kan bli. Och det finns ett par passager som jag faktiskt, med risk för att låta hemskt dryg och självgod, tycker är jäkligt bra. Så att ja, det är väl bara att jobba på och se vad det blir av det helt enkelt.

Matiné och häl

Idag tittade jag på matinén Dans på rosor (1954). I grund och botten en bagatell, om än en trevlig sådan, men som utmärker sig genom att i den stora slutscenen plötsligt och överraskande gå från svartvitt till sprakande färg. Så såg ni den inte idag får ni se till att titta nästa gång den visas på tv.

Utöver det har jag inte gjort särskilt mycket. Ställde till och med in dagens promenad för att vila hälsenan lite grann. Egentligen gillar jag inte att ställa in den dagliga promenaden, innan hälseneproblemen har det bara hänt max en handfull gånger på de sisådär 2,5 år jag hållit på, men någon enstaka gång får det väl gå.
Hälsenan känns väl annars ganska okej för tillfället. Väldigt mycket bättre än för ett par, tre veckor sedan. Verkar som att den där stretchingen sjukgymnaster rekommenderade ger lite resultat. De sista har vädret dessutom tillåtet mig att gå i mina vanliga lågskor, och de är mycket bättre för hälen än både vinterkängorna och sneakersena. Lite mjukare sula, men framförallt har de lite klack vilket avlastar hälsenan. När jag använder dem kan jag gå i princip utan att jag känner något i hälen, vilket så klart är skönt. Men ja, det går åt rätt håll helt enkelt. Det får det såklart gärna fortsätta göra.

Kakbak

Kunde inte hålla mig. Bakade en sats madeleinekakor idag på eftermiddagen. Det blev bra. Särskilt för att vara första gången. Fast nu måste jag nog lägga in de kakor som finns kvar i frysen så jag inte går och äter av dem hela tiden. Att trycka i sig 24 madeleinekakor på egen hand känns ju liksom inte helt jättenödvändigt. Särskilt inte för midjemåttet. Bättre då att frysa in några stycken och spara till lämpligt tillfälle.

Men nu när jag både har rätt sorts plåt och vet hur man gör själva kakorna måste jag ju nästan tvinga hit mina kompisar på Proustafton någon framöver. Visserligen är det väl ingen av dem jag känner här i stan som faktiskt har läst Proust, men ändå. Då får jag väl använda det som ett tillfälle att introducera dem för den käre Marcel. Det får väl ge sig.

En plåt

Fick en plåt för madeleinekakor av morsan och farsan idag. Helt oväntat. Den ska nog komma till användning vad det lider. Som det Proust-fan jag är måste jag ju faktiskt kunna baka en sats madeleinekakor när andan faller på.

I övrigt har dagen varit synnerligen ospektakulär. Har egentligen inte gjort något alls utöver det vanliga.

Glömde kanske nämne det men igår hade jag en liten säsongspremiär på balkongen. Eller smygpremiär kanske vore mer riktigt att kalla det. Oavsett vad man kallar det så blev jag stående i solskenet längs väggen en stund. Det var gött. Kunde stå i kortärmat, och ändå blev det ändå så pass varmt att man närapå började svettas. Ännu dröjer det väl ett tag innan säsongen kommer igång på riktigt allvar, men nu har jag i alla fall smugit igång lite försiktigt.
Slog mig för övrigt nu att om jag minns rätt skedde den där premiären i princip på dagen fem månader efter att förra balkongsäsongen tog slut. Har för mig att det var 10:e oktober som var sista gången jag hängde där ute innan hösten drog in på allvar. Lustigt sammanträffande ändå.

Felbeslut

Jag brukar förorda jury framför folket. Men sorry jurygrupperna, idag var ni ute och cyklade. Robin Bengtsson var, låt mig vara diplomatisk och säga att det inte var min kopp te. Nu var det visserligen inget av finalbidragen i år som var min kopp te, men det fanns de jag tyckte var bättre än R Bengtsson. Får erkänna att jag hör till dem som av finalbidragen höll en tumme för Nano. Det är ingen låt jag skulle lyssna på privat, men i konkurrensen stod den ut ganska tydligt.

I övrigt har jag inte så mycket att säga varken om finalen eller säsongen i stort. Rätt mycket mög överlag. Till nästa år tycker jag SVT gott kunde liva upp konceptet lite och bara ta med drone, kraut, body och shoegaze. Kanske lite experimentell jazz som mellanakt. Det hade kunnat bli intressant att se reaktionerna på.

Åt traditionsenlig godis medan jag tittade på finalen. Det var gott.

En dag som sannolikt kommer vara bortglömd om en månad

Vad finns att säga? Inte mycket. Fredagen har varit trevlig, men sticker inte direkt ut från mängden av fredagar. Inte så jäkla lätt att komma på något intressant att skriva om då. Det var morgon, sedan blev det eftermiddag och nu är det kväll. Jag läste tidningen, lyssnade på musik, drack ett glas vin och gjorde mat. Tog en promenad på det jag tyckte var förmiddag men som nog egentligen var tidig eftermiddag. För två veckor sedan var jag i Kalmar.

Skit!

Mora - Bofors 4-1 (2-1, 2-0, 0-0)

Och med det var finalserien över. Surt. Att det blev pinsamma 0-3 i matcher well, det kändes väl som att det kunde gå så är BIK förlorade första matchen hemma. Inför finalserien såg jag det som en fördel att börja hemma, men med facit i hand kanske det hade varit bättre att få börja borta. Kunna gå in med inställningen att förstöra festen för Morafansen, och om det ändå blev förlust kunna komma hem för att med publiken i ryggen kunna utkräva gruvlig revansch. Jävla Vasaloppet.
Det som är mest trist med tre raka är väl dock inte det sportsliga. Jag tycker det är mer synd att BIK går miste om en till hemmamatch och de pengar det skulle innebära till klubbkassan. Rent sportsligt tror jag, vilket jag var inne på häromdagen, att det kan vara en fördel att torska serien i tre raka än om man hade förlorat över fem matcher. Man sliter inte ut sig i en knallhård serie över fem matcher, man slipper den där tokbesvikelsen att förlora en femte avgörande och framförallt får man gott om tid för träning, återhämtning och förberedelser inför bäst av tre mot vinnaren av slutspelsserien. Sådant kan mycket väl bli betydelsefullt nu när det är så tätt matchande som det är (och har varit) med matcher i stort sett varannan dag. Och jag tror det är för att finalserierna blivit så täta och tuffa tidigare som det lag som förlorat finalen också förlorat play off. De har inte riktigt hunnit smälta finalförlusten och lägga det bakom sig (plus kört slut på sig i fem knallhårda finalmatcher), samtidigt som vinnaren av slutspelsserien kommer med ett jäkla självförtroende. Nu har BIK en vecka på sig innan play off inleds. Gott om tid att ladda om och omvandla besvikelsen till brinnande revanschlusta. Blir spännande att se vilken roll det kommer spela.

Och jävlar vad vi ska köra över myglande sur-Mora nästa säsong. Hård och skoningslös hämnd, det är det enda som gäller.

Varför brodera ut sig mer än nödvändigt?

En ganska lugn och vanlig dag. Det räcker så.

Helvete!

Mora - Bofors 7-3 (3-1, 2-2, 2-0)

Det där var ju sugigt. Resultatet som sådant snudd på pinsamt för att vara i en finalserie. Men tittar man närmre på det så kom sexan i öppen kasse och sjuan i ett fem mot tre precis på slutet när det redan var avgjort, så inte riktigt så illa som det först verkar. Fast nu är väl känslan att det blir 0-3 i matcher, tyvärr. Ska man försöka se något positivt i det så kan väl i alla fall jag känna att det är bättre att förlora tre raka än att förlora en femte avgörande. Då får man lite mer tid för träning, återhämtning och att smälta besvikelsen inför play off mot segraren av slutspelsserien, och så slipper man den där sura jäkla bitterheten av att förlora en sista, avgörande match. Med det sagt hoppas jag ändå att BIK vinner nästa match. Jag vill att BIK ska vinna varje match. Dessutom skulle en seger på torsdag innebära ytterligare en hemmamatch till BIK vilket skulle generera extra intäkter till klubben.

Dock är resultat och stats i de här två första matcherna sjukt frustrerande med tanke på att BIK var klart bättre än Mora under mötena i grundserien. Skulle BIK bara nå normal standard hade myglande sur-Mora inte haft en suck. Men jaja, vi har i alla fall konstigare och svårare polskor än masjävlarna. Alltid något. Det borde klacken trycka upp på en banderoll till nästa match. Finns inget bättre sätt att få en dalmas ur balans än att dissa deras folkmusik.

Härlig matiné

På tidiga eftermiddagen idag visades den strålande och på alla sätt utmärka En sjöman i frack (1942) som matiné. Jag har sett den ett gäng gånger tidigare, men jag tittade naturligtvis ändå. Lika bra som alltid. Adolf Jahr är en klippa.

I övrigt har dagen inte varit särskilt anmärkningsvärd. Åkte med morsan och farsan till Maxi en sväng i skiftet mellan eftermiddag och kväll, men det är ju inte mycket att så att säga skriva hem om. Fast alltid bra att fylla på kylen och frysen och skafferiet lite grann.

Verkar förresten som att jag håller på att få en ny granne. Spännande! Hoppas hon har bra musiksmak, för från den lägenhet det gäller behöver volymen inte vara särskilt hög för att musik som spelas ska höras genom ventilationen. Då är det ju alltid trevligt om musiken som spelas är bra.

Det var väl det för nu.

Röven!

Bofors - Mora 1-3 (0-1, 1-0, 0-2)

Det som stör mig mest är inte resultatet utan hur det avgjordes. Att det var ett högst tveksamt domslut som avgjorde matchen. En väldigt billig BIK-utvisning några minuter in i sista perioden. I mina ögon var det inte ens en utvisning. I det följande PP:t gjorde Mora det matchvinnande 1-2. Sedan åkte BIK på en till billig utvisning med ungefär fem minuter kvar. Och med en minut kvar en utvisning för sex man som förvisso var korrekt enligt regelboken, spelaren som kom in från båset hoppade in på isen lite för tidigt, men som domarna lika gärna hade kunnat släppa då pucken ändå var låst i gröt på andra sidan banan och det något felaktiga bytet inte hade någon som helst inverkan på spelet. Då var BIK tvungna att chansa och plocka målvakten trots numerärt underläge, och så fick Mora in ett i öppen kasse. Men just den där superbilliga utvisningen som ledde till 1-2, det stör mig. Domare kan göra misstag, men när det avgör en så här viktig match känns det jäkligt surt.

Illa för övrigt att det inte kom mer än lite drygt 3500 åskådare. Jag blev lite förvånad när publiksiffran kom för det kändes som att det var betydligt fler, men man får väl utgå ifrån att de räknat rätt. Men i en sådan här match ska det vara minst 4000 på läktarna, helst uppemot eller över 5000. Det bör man kunna kräva.

Nåväl, någonstans var den här matchen nyckeln. I och med förlusten blir det nog svårt att vinna den här matchserien. Tyvärr. Trodde nog på förhand att BIK skulle vinna sina hemmamatcher och hoppades att de skulle lyckas knipa en match där uppe. Men i och med att det blev torsk i dag måste de vinna två där uppe och det känns väl tufft. Men man ska aldrig ge upp förrän det är över. Fortsatt hårt jobb i defensiven och lite bättre utdelning på de lägen som dyker upp så kan det gå. Ett första delmål är att vinna i Mora på tisdag och säkra en hemmamatch till. Sedan ta det därifrån.

En vecka sedan

För en vecka sedan var vi om inte ute så i alla fall på väg ut i nattlivet i Kalmar. Det var senare den kvällen vi fastnade på vimmelbild och fick titeln "turist" (var inte skitnöjd med den benämningen). I kväll hade jag funderingar på att kila ner till puben och ta en öl eller en punsch och titta på folk och se om man träffade någon att tjöta lite med. Men det fastnade vid funderingar det här gången. Inte likt mig. Vet inte vad jag skylla på. Att det gick en hel del cash förra helgen kanske. Eller så är jag bara en hemsk människa. Eller i alla fall en väldigt dålig dekadent bohem. Nåväl. Punsch förresten. Det drack vi som avec efter förra fredagens superba middag på Tullhuset i Kalmar. Den middagen, alltså det ska mycket till om jag inte kommer kunna kora den till årets bästa middag när det är dags att sammanfatta 2017. Jag kan inte riktigt beskriva det men det var så fruktansvärt svärord gott. Ska ni till Kalmar så boka bord där. Fantastisk mat, fantastiska viner, grym service. Det var toppklass rakt igenom.

När vi var ute i lördags var det tillsammans med min gamle Hultsfredsvän Nybro-Kristoffer och några kompisar till honom. Det var kul att återse honom, vi hade mycket roligt back in the days. Hade också hoppats kunna träffa de (förvisso få, såvitt jag vet är de bara två stycken) gamla klasskamrater från magisteråret som bor kvar där nere, men de var bortresta och lite sådär så det gick tyvärr inte att få till den här gången. Det var ju synd. Hade varit kul att träffa dem och tjöta lite och sådär. Det får väl bli någon annan gång helt enkelt. Det kändes hur som helst fint att återse Kalmar ändå. Men nostalgin och minnena och känslorna och tankarna redogjorde jag ju för häromdagen.

Tidigare under fredagen, just när vi kom ner till Kalmar, åt vi sushi till lunch. Jag hade faktiskt aldrig ätit det tidigare. Jag vet att jag borde ha gjort det, men det har liksom aldrig blivit tillfälle. Men jag tyckte det var gott. Visst, inte så jag blev helt lyrisk och tyckte att det var det godaste jag överhuvudtaget ätit någonsin, men gott. Kommer helt klart äta det igen.

Efter Tullhuset-middagen gick vi på Popidyll. Kära gamla Popidyll. Dansade till The Smiths, BD, Håkan. Det var som förr. Sedan blev slutet av kvällen ganska dimmig, ofokuserad och suddig i kanterna. Det blir ju lätt så. Vi började dansdansdansa, allt blev ett rus och när klockan ringde för hotellfrukosten nästa morgon kände jag en dunkande huvudvärk. Jag bad en tacksam bön att bakfyllan hade satt sig där och inte i magen. Det var den eftermiddagen jag tog min promenad upp till mina gamla kvarter.

Senare på kvällen tog vi ett glas vin i salongen på hotellet. En fantastisk lokal i herrklubbsstil med ekpaneler och skinnmöbler och oljemålningar. Hela hotellet var för övrigt kanon. Slottshotellet. Kan rekommendera det. Vi drack vårt vin, gick ut och åt middag och mötte sedan upp Nybro-Kristoffer hemma hos en av hans kompisar. Vi höll först på att gå fel. Fast hade vi gjort det hade det nog blivit grymt det också, för vi höll på att gå in i ett hus med studentbostäder och där var det ett jäkla röj. Kan nästan tänka att kanske borde vi gått in där istället, upplevt en klassisk studentfest igen. Fast det gjorde vi inte. Vi hittade rätt till slut. Hann dricka en öl, och sedan gav vi oss ut i natten. Längs Esplanaden. In till Kvarnholmen. Till Larmtorget. Det eviga. Jag var tillbaka på hotellet klockan fem den morgonen.

Yay!

Bofors - Timrå 3-2 (3-1, 0-0, 0-1)

Det var väl en stabil avslutning på serien. Varken mer eller mindre egentligen. Men gött med seger och att kunna gå in med den känslan i finalserien som kör igång redan på söndag. Lite surt dock att BIK inte lyckades peta in ett på slutet så att jävla  Mora gick förbi i antal gjorda mål efter att BIK toppat den statistiken så gott som hela säsongen. Men å andra sidan toppar BIK de flesta andra statistikkategorier (PP, BP, effektivitet, insläppta mål, målvaktseffektivitet, ettan och tvåan i poängligan) så man ska väl inte klaga.
Måste också erkänna att jag lider en smula med Västerås som åkte ner i negativt kval med mindre än minuten kvar. Hade själv hoppats att Björklöven skulle få kvala. Inte för att jag önskar Västerås någon större lycka, de är ju ändå en av BIK:s större rivaler, men jag tycker mer illa om Björklöven.

Nu väntar alltså en finalserie mot Mora. Det kommer bli grymt spännande. Och grymt häftiga matcher. Blir det inte uppemot 5000 på läktarna på söndag förstår jag inte vad som är fel med folk.


För att byta ämne så tittade jag precis ikapp På spåret. Det gick helt okej. 35 poäng, en mindre än vinnarna. Grämer mig dock att jag chansade fel på kompositören på sista musikfrågan. Velade mellan Puccini och Verdi men fick någon sorts hjärnsläpp och fick för mig att Puccini var verksam sådär hundra år tidigare än han i själva verket var. Hade jag bara chansat rätt där hade jag i alla fall sluppit förlora och istället spelat oavgjort. Hade naturligtvis helst vunnit, men ja. Och Henrik Berggren-singeln är fortfarande svinbra.

Ett ögonblick

En av kvällarna i Kalmar hamnade vi på ett ställe där det spelade en trubadur. Det var väl vad det var. Lite sisådär. Som trubadurer på uteställen brukar vara. Hur som helst. På golvet framför scenen dansade två tjejer. Den ena av dem såg sig då och då runt i lokalen. Kanske för att se hur mycket folk det var, kanske för att se om fler dansade, kanske som en vädjan att fler skulle komma upp och dansa, kanske var det ett tics. Självupptagen som jag är fick jag dock självklart för mig att det var åt mitt håll hon hela tiden tittade och att hon spanade in mig.

Nu slår det mig: tänk om det verkligen var så?




Hade tänkt att det ovan skulle bli dagens inlägg, men efter att den oväntat dök upp under eftermiddagen måste jag såklart nämna åtminstone några ord om Henrik Berggrens nya singel.
Äntligen! Henrik! Som vi väntat. Alltså, i min lilla värld är det här sjukt mycket större än alla oannonserade Beyoncé-släpp tillsammans. Och så himla fin och bra låt sedan. Jag brukar säga att vår generations ungdom slutligen dog när Kent gjorde sin sista spelning. I eftermiddags återuppstod den. Det är så det känns.

Blä!

Västervik - Bofors 3-1 (2-1, 1-0, 0-0)

Det var ju skit. Fast med tanke på att andraplatsen redan är säkrad är det väl inte den tyngsta förlust man varit med om direkt. Men hoppas ändå att de rycker upp sig och vinner på fredag så de kan gå in i finalserien med en seger i ryggen.

Kalmartankar

En eftermiddag under helgen i Kalmar tog jag en promenad upp till mina gamla kvarter. När jag gick förbi det huset jag bodde i stod porten öppen. Jag kunde inte motstå att gå in.

Den där promenaden, eller egentligen hela resan, fick mig att fundera. Jag blev sentimental och nostalgisk. Jag gick vägarna jag brukade gå. I kvarteren som var mina. Allt var sig likt men ändå inte. Allt var välbekant men samtidigt kunde jag inte skaka av mig känslan av att jag inte längre riktigt hörde dit. Inte längre är en del av det. Som att en ny generation tagit över. Vilket väl på sätt och vis är sant, i alla fall i studentområdena.

Jag älskade mitt liv i Kalmar. Visst idealiserar det såhär i backspegeln och till viss del är det säkert en efterhandskonstruktion. Det fanns såklart tristess och dagar som sög och hur mycket som helst som var jobbigt där och då också. Men jag älskade det. Hur mycket jag än älskade mitt liv i Kalmar vet jag dock att den tiden och det livet obönhörligen är förbi. Det kommer aldrig komma tillbaka, aldrig igen bli som då. Även om jag skulle flytta tillbaka kommer det aldrig bli som det var. Det är andra som rusar nu. Sammanhangen och människorna är andra. Jag är en annan. Jag, vi alla, var unga då. Hoppfulla. Levde i bubblan där hela vår värld pågick. Hade allting framför oss. Kände att allt var möjligt. Vi är inte längre där, så var är vi nu?

Jag saknar studentlivet. Studenttillvaron. Det var kämpigt och slitigt ibland, men jag hade det bra, jag trivdes. Jag blev påmind om det. Jag saknar det. Saknar att vara ung, lovande, med hela världen och livet framför mig. Jag som hade så mycket möjligheter, allt som kändes så ljust och löftesrikt, och så blev det, det här? Är det någonting den här helgen lärt mig är det att jag måste härifrån. Jag måste se till att få tag på ett jobb och komma härifrån. Jag hade nästan glömt hur gärna jag ville det. Börjat bli bekväm. Börjat vänja mig vid tanken på att det är här jag bor. Förlika mig med att åtminstone för överskådlig tid bli kvar i Karlskoga. Fastnat i en rutin, i en förvisso ganska skön bekvämlighet av vana och slappa mönster. Någonstans tappat bort mig själv. Det här är ju inte jag. Det här är ju inte livet jag ska leva. Jag måste härifrån. Hitta tillbaka. Jag känner det nu, starkare än på länge. Kanske behövde jag återvända till Kalmar och påminnas om hur det var för att inse det.

Jag älskade mitt liv i Kalmar. Livet vid kusten. Buffertzonen. Optimismen. Den löftesrika hoppfullheten. Det livet och sammanhanget kommer aldrig tillbaka, men jag kan hitta ett annat sammanhang, en annan hoppfullhet, en annan mening. Kalmar är och kommer alltid vara Kalmar. Kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Då som nu för alltid. Jag blev vuxen där. Jag kommer alltid återvända. I tanken, i hjärtat, rent fysiskt.

Den sista kvällen, som vid det laget hunnit bli tidig morgon, slutade med att jag tog en tur i området runt hotellet för att få återuppleva hur det var att snurra hemåt i kvarter jag inte är helt bekant med. För att få återuppleva åtminstone en liten känsla av då.