Råkade bli att handla om böcker

Jag har egentligen inte så mycket att säga om den här dagen. Det har på det stora hela varit en ganska normal fredag. Stod ute på balkongen en stund. Det blåste kallt och hårt, men med balkongdörren som vindskydd (tack för att vinden kom från det hållet) blev det ändå riktigt skönt när solen låg på mot väggen. Att sitta och läsa blev dock kallt, men jag hade bara sådär 28 sidor kvar i boken i jag läste så jag kunde faktiskt stå ut den korta stund det tog. Nu har jag bara en oläst bok kvar i högen för olästa böcker. Så nästa vecka får det allt bli en tur till bokhandeln och köpa på sig lite nytt. Gillar att handla böcker. Botanisera bland hyllorna, ta fram en bok och läsa på baksidan, klämma och känna och bläddra och känna doften av böcker. Ibland är det rentav avslappnande att stå och låta blicken vandra mellan bokryggarna i jakt på något som verkar intressant. Enda nackdelen med att handla böcker är att det tar upp en del plats. Särskilt just nu när jag har fullt i bokhyllan och inte har hunnit skaffa en till. Istället har jag en inte helt oansenlig hög liggande på soffbordet. Det ser visserligen ganska intellektuellt och härligt ut, men det går inte att förneka att det är lite opraktiskt.

Ligger för övrigt på 43 lästa böcker hittills i år. Känns som en helt okej siffra ändå. Siktar på att landa en bit över 50. Fast egentligen är inte antalet lästa böcker särskilt viktigt alls. Jag läser ju hellre en riktigt bra bok än 300 dåliga. Sen finns det ju dock så mycket man vill läsa som man ännu inte läst (en lista som bara blir längre i takt med att fler och fler böcker ges ut) att man behöver hålla ett visst tempo för att hinna. Jag menar, säg att jag blir 80 och fortsätter snitta 50 böcker om året resten av livet. I så fall har jag knappt 2500 böcker kvar att läsa. Med tanke på hur många böcker som getts ut och som kommer ges ut är det ju i stort sett ingenting. Men jaja, man får väl hinna det man hinner antar jag.

Tekniskt geni

Idag kom jag till sist underfund med hur Bluetoothfunktionen på stereon jag har i köket fungerar. Det var väl på tiden kan man tycka, jag har ju bara haft den i sådär två och ett halvt år. Fast egentligen är det inte så illa som det låter. Egentligen är det inte mer dramatiskt än att jag bara inte haft anledning att behöva använda just den funktionen tidigare. Fast det blir ju en sämre historia.

I övrigt upptäckte jag när jag skulle gå till återvinningen med ett gäng tomflaskor att en av flaskorna inte alls var tom utan snarare halvfull. Det märkte jag genom att jag råkade vända upp och ner på den när jag skulle lägga ner den i kassen. Riktigt hur en halvfull ölflaska hamnat bland tomglasen vet jag inte, men det känns inte jätteosannolikt att det kan finnas ett samband med den där efterfesten jag hade för några veckor sedan. Blev hur som helst inte skitglad när jag gjorde upptäckten. Inte för slöseriet på ölen, utan för att det blev allmänt blött och kladdigt och jobbigt. Fick skura golvet sen.

Har annars haft läseftermiddag idag också. Dock inte på balkongen den här gången. Det blev förvisso soligt under eftermiddagen även idag så jag klev ut och ställde mig invid väggen en kort stund, men det var för hårda och kalla vindar för att det skulle bli skönt mer än några korta ögonblick mellan vindstötarna. Kanske är säsongen slut, kanske väntar ännu någon solig eftermiddag då det värmer gott längs väggen och man kan hänga där ute en liten stund. Det får vi väl se.
På tal om vindar är det för övrigt väldigt blåsigt just nu. Vad ni nu ska med den informationen till.

Inte bra

Tingsryd - Bofors 2-0 (1-0, 0-0, 1-0)

Inte bra att bli nollande, särskilt inte som det är andra gången nu på bara fem matcher. Skjuter man över 30 skott måste man se till att få dit några puckar. Men å andra sidan är det svårt att ha en åsikt när man inte sett matchen.

PS. Nog blev det en läsdag idag. Förvånansvärt nog ute på balkongen. Blev pangsoligt på eftermiddagen så en inte oansenlig stund tillbringades med att sitta och läsa i solskenet. Oväntat men ganska angenämt.

Matinéer

Tja, det finns väl inte skitmycket att säga. 100 dragspel och en flicka är en briljant filmtitel. Själva filmen underhållande, men kanske inte lika bra som titeln. Det var dagens matiné om ni undrar. Visas faktiskt en hel del sevärda matinéer de närmsta veckorna. Några som jag sett förut, andra som jag inte sett men som känns intressanta av olika anledningar. Bruden kom genom taket (1947), Lattjo med Boccaccio (1949, mer sevärd för titeln än för att den är bra, men fantastisk titel), Vi som går scenvägen (1938), Tre söner gick till flyget (1945), Gröna hissen (1944). Det enda som egentligen fattas är väl någon Hasse Ekman-rulle. Det känns som det var ett tag sedan en sådan visades. Men det har ju en tendens att gå lite i perioder det där, så det kommer väl. På tal om Hasse Ekman förresten såg jag att Dagmar har namnsdag idag. Vilket leder tankarna till Dagmar Brink i nämnde Ekmans mästerverk Flicka och hyacinter (1950). Och där har jag väl egentligen ingen mer poäng än att konstatera att det är Dagmar Brinks namnsdag.

Om inget oförutsett inträffar kan det nog bli en läsdag imorgon. Sägs att det ska vara mulet och eventuellt lite regn, och då kan det ju passa bra att tillbringa dagen med en bok på soffan. Men det får väl visa sig antar jag.

Matiné mm

Tittade på dagens matiné. Flickornas Alfred från 1935. Tycker nog att den var sådär. Den verkade inte helt och fullt kunna bestämma sig om den ville vara rolig eller allvarlig. Därtill var den lite rörigt berättad. Men helt okej att lägga 85 minuter på en måndagseftermiddag.
Såväl före som efter filmen blev det lite balkonghäng. Det var varken görvarmt eller supersoligt (det mesta av tiden låg solen bakom vad man brukar kalla höga tunna moln), men ändå ganska skönt. I alla fall om man hade en tröja på sig. Särskilt stunden efter filmen då solen sken lite mer var det gött att stå där ute. Säsongen är ju snart slut så man får passa på när det går.
Kvällen har sedan följt mönstret för en ganska vanlig lugn kväll. Vilket i princip innebär att jag befunnit mig i soffan och att tv:n stått på. Putsat glasögonen har jag i och för sig gjort också. Fett tråkigt att putsa glasögon, men det behöver ju göras emellanåt.
Vad som händer imorgon vet jag ännu inte. Men jag hoppas att det händer något spännande eller upplyftande. Fast det hoppas man väl kanske alltid iofs.

Förresten har jag fått idé och inspiration till ännu en roman. Visserligen är det enda som just nu existerar av det utanför huvudet korta anteckningar av olika slag, men jag hoppas få tillfälle att börja skriva på allvar inom en hyfsat snar framtid. Känslan är att när jag väl sätter mig och kommer mig för med att börja kan det gå ganska fort. Inte minst för att jag har ganska mycket av händelseförlopp och dylikt hyfsat klart för mig i huvudet. Men trots det återstår så klart att se om den känslan stämmer. I de tidigare nämnda anteckningarna finns dock både den första och sista meningen redan klara, så allt som återstår är egentligen att få till det som ska hända däremellan.

Och jäklar vad klockan har dragit iväg nu.

Välbehövlig kväll

På seneftermiddagen igår hörde en komps av sig och frågade om vi skulle ta ett par glas. Det tackar man ju sällan nej till så det blev ett par glas. Lite vin här hemma och sedan gick vi ut en sväng. Kul och trevlig och trivsam kväll som slutade med en klassisk fyllepizza på hemvägen. Ungefär så kan man väl sammanfatta det hela. Dessutom en lyckad kväll i så måtto att jag inte blev ett smack bakis.

Den här dagen har väl på det stora hela annars varit lugn. Har känt mig småseg och har hängt en del på balkongen och så. Åkte med mor och far till Maxi en sväng på förmiddagen. Skulle köpa en flaska deo och tog bara en från hyllan utan att titta så noga. Det såg ut att vara standardsortimentet liksom. Visade sig att jag lyckats plocka på mig typ den dyraste jäkla deon de överhuvudtaget hade. 155 spänn eller nåt sånt gick den på. Fail ändå. Men då var det ju tur att man var där med föräldrarna så att det inte var jag som behövde betala...

På tal om fail förresten. World Cup-semin. Herregud. Underkänt. Orkar inte.

Imorgon är det ny vecka. Det får vi se vad det blir för sorts vecka.

Tystnaden

På ytan en ganska bra fredag även om jag stundtals fått ägna mig åt att försöka ignorera ljudet av sms som inte kommer. En kort sväng ner till stan under sena förmiddagen/tidiga eftermiddagen. Därefter en kort stund hängandes vid balkongräcket tills det på grund av moln och vind blev oskönt. Sedan typisk fredagseftermiddag med musik, göttläsande av tidning och ett glas vin. Något melankolisk kväll.

Just nu känner jag mig lite småseg, men det är väl kanske gårdagens tidiga morgon (det blev inte mer än 3-4 timmars sömn natten till igår) som gör sig påmind. Kanske också i kombination med att jag kom i säng senare än jag tänkt igår kväll. Men jag får väl leta fram någon svängig kvällens franska så ska jag nog piggna till en smula.

Gött

Bofors - Oskarshamn 4-1 (3-0, 0-0, 1-1)

Väl genomförd match. Gött med seger, och gött att sätta stopp för Oskarshamns segersvit.


Dagen i övrigt har väl annars varit lite längre än dagarna annars brukar vara. Har haft tvättdag nämligen, och då får man kliva upp hemskt tidigt i och med att tvättiderna är som de är. Dock har väl tankefokus under stora delar av dagen riktats åt ett annat håll än tvätten. Jag kommer av olika skäl inte gå in mer på detalj om det just för tillfället, men följer ni mig på Twitter kan ni eventuellt ha fått en liten ledtråd till ungefär vad det handlar om redan imorse.
Imorgon är det fredag igen och herrejistanes vad  tiden går.

Utemiddag

Farsan ringde i eftermiddags. Han är gräsänkling i ett par dagar och frågade om vi skulle gå ut och äta. Blev en pizza och en pilsner. Inget avancerat, men trivsamt.

I övrigt en ganska vanlig dag. En stund på balkongen på eftermiddagen vilket kanske är snudd på anmärkningsvärt med tanke på datumet, men det är väl det enda som är ens i närheten av att vara just anmärkningsvärt. Så tja, det har varit lugnt och skönt.
Om nu bara Tre Kronor kunde få in en kvittering mot transatlantynglen också så man slipper bli grinig här under kvällen (och just när jag skrev det blev det 3-3, gött det. Håll i det här nu!).

Ordinärt mönster

En dag som utöver lite jox jag behövde gå ut och göra i förmiddags följt ett tämligen ordinärt mönster. Eftermiddagen och delar av kvällen har jag mestadels ägnat åt att ligga på soffan och läsa. Gillar att ligga på soffan och läsa. I alla fall så länge det man läser är bra.

Som ni märker har jag inte särskilt mycket att berätta om för tillfället.

Skit

Pantern - Bofors 2-1 (0-0, 2-1, 0-0)

Det var ju skit.

Inom ramen (men grymt cool sargreklam)

Har egentligen inte hänt något idag som faller utanför ramen. Det har varit en synnerligen vanlig söndag. Kanske med undantag för att jag även idag ätit lite sötmandel. Sötmandel är gott, men det fastnar något förjäkligt i och mellan tänderna.
Just nu delar jag min uppmärksamhet mellan datorskärmen och Sveriges premiärmatch i World Cup. Utöver själva matchen är jag lite fascinerad av sargreklamen. Det ser ut som att sargen skulle vara någon sorts skärm där reklamen då och då byts ut, men när man ser närbilder och repriser är det helt annan reklam i form av helt vanliga reklamskyltar. De har alltså på något sätt klippt in annan sargreklam i tv-bilden än den reklam som faktiskt finns där. Det är ju faktiskt rätt coolt. Särskilt med tanke på att det inte alls märks att det är något som inte finns där som visas, utan det ser helt naturligt ut. Har aldrig sett det förut, men det är ju helt klart en teknik som öppnar upp för en hel rad intressanta möjligheter.

Imorgon visas Hotell Kåkbrinken som matiné. Titta på den.

Mandlar

En lugn, på det stora hela helt oanmärkningsvärd dag. Det mest spännande som hänt är väl att det satt en inte helt nykter gubbe utanför Konsum och orerade om/med folk som gick förbi. Det tyckte både jag och den lokala tiggaren var roande.
Och så har jag ätit mandlar. Det var inte alls otrevligt.

Säsongens första

Bofors - Västerås 4-2 (1-0, 1-0, 2-2)

Bra förstaperiod. Helt okej andra. Mindre bra tredje. Kedjan med Persson-Persson-Linström imponerade. Gött med tre poäng.

Och det fick sin förklaring vad brandbilen gjorde vid huset på andra sidan gatan igår. Tydligen någon tjomme som lekt med kemikalier han inte borde och fått en reaktion han nog inte riktigt räknat med. Så kan det gå. Läs mer i lokaltidningen.

Lugnt och varmt

Den här dagen kan väl sammanfattas som att den har vart lugn och varm. Ett annat sätt att sammanfatta den är att det blev en balkongeftermiddag idag också. Ungefär så. Liten antydan till drama under tidiga kvällen dock. Brandbil med blåljus stannade vid huset på andra sidan gatan. Verkar dock inte ha varit någon allvarligare utryckning som väl är för de var inte kvar särskilt länge. Men man hann få lite puls när man skymtade blåljusen och klev ut på balkongen för att se vad som stod på.

Har annars kommit underfund med en grej. Dock högst oklart vad (om något) det innebär i praktiken, men ändå.

Och just det, under eftermiddagen blev jag uppringd av en rekryterare som ville ställa några kompletterande frågor angående en jobbansökan jag skickade iväg för ett tag sedan. Det är ju positivt att inte försvinna direkt i första utgallringen. Återstår att se om det leder vidare eller inte, men alldeles oavsett så är det ju att betrakta som en liten framgång.

Premiärförlust

Mora - Bofors 3-0 (3-0, 0-0, 0-0)

Det var ju röven. Men jaja, säsongen är lång. Hemmapremiär på fredag. Då jävlar.

Svettigt på balkongen

Kan inte påstå att det hänt skitmycket. Eftersom det var soligt och varmt satt jag på balkongen under eftermiddagen. Läste lite och så. Kanske var det inbillning men utöver att det var ovanligt varmt för årstiden (min termometer visade på 27 grader i skuggan ett tag på eftermiddagen) upplevde jag att det också kändes ganska fuktigt och klibbigt på ett sätt som det inte riktigt brukat göra under den här balkongsäsongen. Dock var det riktigt gött framemot senare delen av eftermiddagen.

Hade funderingar på att se dagens matiné, Vi hemslavinnor (1942) med Dagmar Ebbesen, men det blev inte så. Dels gick den så tidigt att det var körigt att hinna med, och så har jag den ändå på dvd. Så jag kan leva med att jag missade den. Däremot går det några filmer de kommande veckorna som nog inte bör missas. Men det återkommer jag till då.

Och imorgon spelar BIK seriepremiär. På bortaplan dock. Hemmapremiären sker först på fredag.

Förberedd inför hösten

Måste erkänna en sak. Jag var inte helt ärlig igår. Det hände en sak utöver det som vanligtvis händer på söndagar. Morsan och farsan har varit bortresta så när jag var där fick jag tre flaskor vin i present som tack för hjälpen med blomvattning. Ett litet set med tre flaskor Rioja. Samma producent och druvor men olika lagringstider och årgångar. Det kan ju bli intressant att smaka på vad det lider.

Den här måndagen har väl dock inte bjudit på några större överraskningar. Då det varit soligt tillbringades en större del av eftermiddagen på balkongen. Kände mig trött så funderade på att ta en liten tupplur där ute. Men då skulle de naturligtvis hålla på och klippa gräs just då. Gräsklipparmarodörer.

Just som jag var på väg att gå in hördes någon ropa bortåt parken. Tittade dit och såg en hund som slitit sig rusa rakt på en annan hund och börja slåss. Fett dramatiskt. Särskilt som den aggressiva hundens ägare kom rusande efter, kastade sig rakt in i hundslagsmålet och helt copsartat bara brottade ner sin hund och lade sig på den för att hålla fast den. Jäkla tur att sådana grejer inte hänt de gånger jag varit ute med antingen farmors hund eller min farbrors dito, för jag skulle inte ha en aning om vad jag skulle göra om de blev påhoppade och indragna i vilt slagsmål.

Dagen i tre ord

Lugnt. Vanligt. Söndag.

En kväll som blev morgon

Var ute igår. Gick till Red Brick med en kompis. När det stängde drog vi vidare. Träffade ett par bekanta till min kompis. Det råkade bli efterfest. Yada yada yada jag kom inte i säng förrän vid halv sju imorse. Det var en rolig kväll och natt, även om jag varit trött större delen av dagen idag (för naturligtvis envisades jag med att trots mitt sena, eller väldigt tidiga om man så vill, sänggående ha klockan på ringning, visserligen en timme senare än vanligt men ändå).

Känns hur som helst fint att Red Brick har öppnat igen. På det stora hela var det sig ganska likt. Ny personal, lite annat (tyvärr något mindre spännande) ölsortiment, några mindre ommöbleringar. Visst kan jag sakna den gamla personalen i och med att man hade börjat bli lite tjenis och sådär med dem, men med tiden ska man väl lära sig känna igen och bli igenkänd av de nya också.
Det finns dock en sak som de nya ägarna ändrat på som jag tycker är skitdåligt. Öppettiderna. De har numera öppet till midnatt på helger. Ta in det en stund. Midnatt. Det är ju löjligt tidigt. Jag tyckte egentligen att ett, som det varit det sista året, var för tidigt, men det var ändå acceptabelt. Midnatt, va fan då hinner man ju knappt dit innan det är dags att gå. Förstår inte hur de tänker. En stor anledning till att det var mindre folk på kvällarna det sista året var ju att de ändrade stängning från två till ett. och dessutom kan jag tycka att sätter man stängning vid midnatt så har man någonstans inte alls förstått ställets själ. Det ska liksom vara ett ställe för gemyt och nattsudd och intressanta diskussioner. Stänga vid midnatt, det är ju idiotiskt. Då har man liksom inte förstått vad varumärket Red Brick står för och vad det är för sorts ställe man driver. Min cyniska sida säger väl dock att eftersom de som har det nu även driver Woodys (som stänger två) så ja, jag tror ni förstår själva hur jag tänker.
Fast någonstans hoppas man ju att de här dumheterna med att stänga midnatt bara gäller under en inkörningsperiod och att de planerar att förlänga öppettiderna vad det lider. Det lär väl visa sig i så fall.

Gårdagskvällen och natten var hur som helst roligt. Men det var drygt att ta hand om disken i förmiddags. Eventuellt kan det bli en tidigt kväll ikväll.

Att göra som behövt göras

Vore lätt att säga att jag inte gjort särskilt mycket idag. Men det har jag ju. Gjort rent toaletten. Uträttat ärenden på stan. Postat post. Skickat mail. Sökt jobb. Tittat ikapp tv. Filosoferat och resonerat. Vardagssysslor i mångt och mycket, men ändå något att göra och som behövt göras. Ingen balkong, för det har varit mulet.
Igår hade förresten reddan nyöppning. Jag var dock inte där. Det får vänta till helgen. Kanske imorgon. Kanske på lördag. Är inget bestämt. Får se vilket som passar bäst. Det lär visa sig.

Likartat men inte enformigt

Det kanske låter tråkigt att säga det, men det har inte varit någon större skillnad på den här dagen och de närmast föregående. Vardagsjox och balkong. SMS-konversation om väsentligheter. Om framtid och planer i någon mening. Återstår att se var det landar. Målet är klart, det oklara är vägen dit. Och om det överhuvudtaget är möjligt att nå. Väga alternativ mot varandra. Inget riktigt bra. Måste försöka hitta det minst dåliga. Det kan vara värt att avvakta, bida sin tid och se om bättre alternativ dyker upp. Men man vill inte vänta för länge och riskera att därför missa chansen. Också en avvägning. Nå, jag har en reservplan.

Anteckningar

Läste ut en bok. På balkongen. När jag var ute på promenad låg det en potatis på gatan. Kokt. Halväten. Synnerligen mystifikt. Vem går runt och slänger halvätna kokta potatisar på gatorna? Måste vara något skumt i görningen. Vatten är godast kallt. På tal om ingenting.

Som igår

Idag har väl varit lite som igår. Ärenden och uträttningar första halvan av dagen, balkong den andra. Man får väl passa på att balkonghänga så länge det går. När jag bodde i Kalmar brukade man kunna sitta på uteplatsen till en hyfsad bit in i oktober om det var soligt. Men här i inlandet några tiotal mil längre norrut tar nog säsongen slut lite tidigare än så.

Förresten gick det skitbra att byta den där lampan jag skulle byte härom dagen. Lyckades till och med att både skruva loss och skruva dit skyddsglaset utan att det strulade. Antingen har jag gått och blivit händig på gamla dar, eller så var det bara en bra och användarvänlig konstruktion. Skulle gissa på det senare.

Skulle eventuellt behöva ansa skägget en smula.

Mest balkong

Ännu en dag som på de flesta sätt kan betraktas som lugn. Efter att de dagliga göromålen var avklarade blev det en eftermiddag på balkongen. Så värst mycket mer spännande än så blev det väl aldrig riktigt. Just nu är det ganska varmt här inne.

Inte utmärkande

Ingen direkt utmärkande dag idag heller. Hamnade mitt i en intensiv regnskur när jag var på promenad. Satt på balkongen på eftermiddagen. Balkonghänget var gött för då hade det blivit soligt,  fast kanske borde jag gått in ett par minuter tidigare än jag gjorde (pga orsaker), men det visste jag ju inte då. Såg en film på tv under kvällen. Lyssnade sedan på Håkan. Så ja, ingen utmärkande dag.
Någon har förresten lämnat ett pussmärke nere på porten. Det kan man ju undra varför. Och vem. Lite äckligt och lite fint på samma gång.

Vanligt och ovanligt

I mångt och mycket en vanlig fredag. Kanske med undantag för att jag tog ett halvvarv över kullen, det brukar jag inte göra varje fredag. En annan sak som inte brukar hända är att min läslampa pajade. Fast med tanke på att jag inte behövt byta lampa i den sedan jag köpte den hösten -07 var de väl kanske dags. Så jag får väl se till att byta lampa i den och hoppas att det inte är något större fel än så. Vore ju olyckligt att inte ha en fungerande läslampa nu när höstmörkret närmar sig.

Kvällen har ägnats åt att lyssna på musik och dricka vin. Två av mina bästa aktiviteter.

Klubb Perfektion 10 år

Så ikväll är det alltså tio år sedan Klubb Perfektion hade premiär. I skrivande stund var premiären i full gång och det hade väl så smått börjat fylla på med folk. Det var en magisk kväll. Billie the Vision and the Dancers på scenen. Mycket folk. Människor som för första gången kunde gå ut och få höra sin musik på dansgolvet. Jag utropade det till succé efteråt, och av de minnesbilder jag har är det ett ordval jag håller fast vid. Det var succé, och jag kände(känner fortfarande för den delen) att vi fyllde något som hade saknats.

Historien om Klubb Perfektion började tidigare det året, redan på tidig vår. Jag hade precis flyttat tillbaka till Karlskoga efter tre terminer i Hultsfred (hade tvingats till studieuppehåll för att läsa ikapp en del poäng, den historien får vi ta vid något annat tillfälle) och var inte direkt på topp humörmässigt, delvis av den inte helt frivilliga flytten tillbaka, delvis av skäl som hade med en flicka att göra, delvis för att jag var 20 och att standardhumöret i den åldern är något svajigt. Hur som helst, under tiden i Hultsfred hade onsdagspuben (senare torsdagspuben då det funkade bättre med vårt schema) med bra band och bra musik (och billig öl) gjort intryck på mig och när jag kom tillbaka till Karlskoga kände jag: varför skulle det inte gå att göra något liknande här? Samtidigt som jag kände att jag saknade något i nattlivet i Karlskoga som var för mig. Allt var liksom bara topp 40-hits och landsortsdisco om man skulle gå ut. Så jag kände att jag ville starta något och köra bra liveband och bra musik på dansgolvet och så vidare. En popklubb helt enkelt. Något indiebetonat. Jag ville kunna se och höra musik som jag själv gillade, och då är det ju lika bra att göra det själv. Så jag övertalade mina vänner att vi skulle starta en arrangörsförening, och hörde av mig till Wickan, som var det ställe som kändes mest lämpligt då de hade de bästa lokalerna för sköna klubbspelningar.

Wickan, egentligen Wictoria, var intresserade av ett samarbete och vi kunde börja planera det hela mer konkret. Samtidigt hade mina föräldrar tvingat mig att skriva in mig på arbetsförmedlingen och strax därefter blev jag inskriven i något meningslöst program som gick ut på att göra sig attraktiv för arbetsmarknaden. Det visade sig i förlängningen vara helt lysande, för jag kunde räkna mitt arbete med klubben som aktiviteter i programmet. Så i någon mån kan man säga att jag fick aktivitetsersättning för att jobba ideellt med klubben. Det höll visserligen bara fram till att Alliansen vann valet den hösten och alla program av den typen genast lades ner, men vid det laget var vi ju redan igång. Nåväl, vi fick loss ett antal datum, första fredagen varje månad under hösten och kunde börja boka band. Utöver Billie the Vision vid premiären blev det Like Honey i oktober, Compute i november och Quit Your Dayjob i december. Det var just de fyra akter vi allra helst ville ha och som vi först frågade. Med tanke på att vi var totala rookies var det inte illa pinkat.

 

Och namnet Klubb Perfektion? Ärligt talat minns jag inte hur just det kom upp. Vi hade tänkt oss ett annat namn först men upptäckte vid en googling att det var upptaget (dock inte av en annan klubb utan av ett band). Så efter en god stunds funderande blev det Klubb Perfektion. Jag tror att vi gillade hur det låg i munnen, och att det kunde tolkas som både självgott och ironiskt. Eller så speglade det bara våra ambitioner. Som sagt, jag minns inte exakt hur vi landade just där. Men jag gillar namnet. Tycker att det har en skön liten smådrygt elitistisk snärt i sig på något sätt.

Nåväl, första september var det alltså dags för premiär. Det kanske var inbillning men jag tyckte mig känna en förväntan i luften dagarna innan. Vi hade fått en hel del uppmärksamhet i lokalmedia, vi hade affischerat flitigt och jag upplevde att många var nyfikna på vad vi skulle göra. Jag minns inte särskilt mycket av dagen, men kvällen kommer jag ihåg. Pirret och den spända förväntan innan vi öppnade dörrarna, glädjen över att det faktiskt kom folk, stoltheten när bandet klev upp på scenen och tanken började sjunka in att det faktiskt var jag som hade gjort det här. Och jag kommer aldrig glömma ljuset i ögonen på dem som för första gången kunde gå ut och ha ett sammanhang, ljuset i ögonen hos den där indietjejen eller popkillen som fick höra den där låten på dansgolvet, ljuset i ögonen hos den som alltid varit en outsider och inte haft något som varit just deras.

Första kvällen var en succé. Det var bara eufori och vi kände att vi hade något jävligt bra på gång. Hela den hösten var lyckad, och för den delen även våren. Men det hände några saker som gjorde att vi tappade momentum.

 

Jag ser framförallt tre händelser som bidrog till nämnda tapp. Det första var under den första hösten vi körde då Wictoria under oktober och november byggde om delar av lokalerna och då fick för sig att köra sin disco-dj på det som var "vårt" dansgolv. Det var inte alls vad vi kommit överens om, och gick helt emot själva tanken med Klubb Perfektion, men vi hade inget att sätta emot. Särskilt olyckligt var det med tanke på att vårt golv, enligt vad jag själv skrev dagen efter premiären, hade totalägt det vanliga discogolvet under kvällen. Vi borde naturligtvis ha stått på oss och påtalat att vi skulle få ha våra DJ:s, det var delvis nästan viktigare än liveakterna, men vi var unga, gröna och hade inget att sätta emot när vi precis före öppning den andra kvällen blev mer eller mindre bortfösta från DJ-båset. Vi hade överlag ett bra samarbete med Wickan, och Osman som ägde stället var en riktigt skön filur, men just den grejen var jag sanslöst grinig över. Det kostade oss mycket trovärdighet och försvagade varumärket Klubb Perfektion. Jag vet att många besökare som hade älskat den där första kvällen var besvikna och undrande över vad som pågick. Det var nästan pinsamt att röra sig ute i lokalen den kvällen och jag fick be många om ursäkt och förklara hur det låg till, och för den delen lär jag dem också veta att jag delade deras besvikelse och upprördhet. Jag var skitsur. Efter de två kvällar det hände nådde vi aldrig riktigt samma känsla av supersuccé som under premiärkvällen igen.

 

Den andra händelsen var när vi hade bokat Ida Maria. Hon var verkligen på gång då, började göra sig ett namn och hade semihits i indiekretsar med Queen of the World och Louie och de där låtarna. Vi kände att det fanns en nyfikenhet på henne från vår publik, under veckorna innan hade vi fått många frågor i stil med "när var det den där norska tjejen skulle spela?". Så samma vecka som hon skulle komma, vi körde på fredagen och jag tror det här var på tisdag eller onsdag, får jag ett samtal från hennes agent. Hon hade brutit något eller några revben och var tvungen att ställa in. Panikläge. Några få dagar till en av våra mest emotsedda kvällar någonsin (inte minst så av mig själv då jag var helt galet peppade på Ida Maria den vintern och våren) och plötsligt hade vi ingen artist. Det slutade med att vi fick in ett band med folk från Bad Cash och Augustifamiljen som visserligen var bra, men som gjorde en halvtrött spelning inför en publik som inte alls var särskilt stor. Ibland kan jag tänka att det är den spelningen som åsyftas i Hästpojkens textrad "15 människor kom på konserten igår, 15 människor gick innan vi spelat klart".

 

Det tredje tillfället utspelade sig även det under våren 2007. En av de andra i gruppen hade gått långt utanför sina befogenheter och mer eller mindre lovat att några kompisar till honom skulle få komma och spela (killen i fråga, som trots allt fortfarande är en av mina äldsta vänner, hade överhuvudtaget inget som helst med bandbokningen att göra). Det var ett dåligt hårdrocksband. Sådan där riktigt ryslig numetalinfluerad hårdrock som var poppis där i mitten av 00-talet. Jag borde ha stoppat det, det låg inte alls i linje med vad Klubb Perfektion skulle vara, men av någon anledning gjorde jag inte det. Kanske för att jag inte orkade ta en konflikt med en nära vän, kanske av någon sorts storsint tanke om att hårdrocksfansen ska ha sitt, kanske ville jag inte verka snobbig. Jag vet inte. Jag vet bara att jag borde ha stoppat det, och att jag inte gjorde det är ett av mina största misstag. Jag försökte väga upp det med att boka in ett per bra Karlskogaband under kvällen men det var inte tillräckligt. Det dåliga hårdrocksbandet gick så emot hela Klubb Perfektions idé att det skadade varumärket och klubbens trovärdighet. Såhär i efterhand kan jag se att jag borde kört över min vän och förklarat varför vi inte skulle kunna boka bandet i fråga, men då hade jag inte den auktoritet och kraft som hade krävts.

 

De här tre händelserna bidrog alla tre till att den initiala succén liksom kom av sig. Vi förlorade på det. Klubb Perfektion skulle vara det som inte fanns, en popparnas och indiekidsens fristad i en tid när allt som spelades ute här i stan var topp 40-hits, landsortsdisco och afterskihits (vilket det väl fortfarande är iofs). Klart som fan då att vi tappar i både förtroende och publik när vi redan vid andra och tredje tillfället inte alls har någon egen DJ utan det är ställets vanliga disco-DJ som står och harvar sin vanliga trista musik. Just den musik vi ville vara en motvikt mot. Jag var arg som ett bi när det stod klart att vi inte skulle kunna spela vår musik på dansgolvet, inte minst för att det var helt tvärtemot vad vi kommit överens om, men jag kunde dessvärre inte göra särskilt mycket åt det mer än att beklaga och förklara hur det låg till för de besökare som klagade på musiken. Men jag lärde mig något av det, och längre fram såg vi till att alltid ha detaljerade skriftliga avtal med ställena vi samarbetade med. Ida Marias oturliga skada hade naturligtvis inte det sortens påverkan. Men att bara dagar innan en av säsongens mest uppsnackade kvällar ska inträffa behöva gå ut med att den emotsedda artisten ställer in är naturligtvis inte positivt. Särskilt inte som vi då befann oss i ett läge där vi hade behövt en framgång och fått en kväll med mycket folk som hade kunnat ge ringar på vattnet. Sedan hjälpte det ju inte att bandet vi fått in som ersättare i sista stund gjorde en halvslapp spelning, även om det så klart berodde lika mycket på omständigheterna som på bandet. Det är inte lätt att bli mer eller mindre inkastad i sista stund till en publik som förväntat sig något annat. Men det är svårt att inte tänka på vad som kunnat hända om det där revbenet aldrig hade knäckts. Det jag ser framför mig är en kväll med en bra publiksiffra och en grym spelning (jag såg Ida Maria på ett annat ställe lite senare det året och det var fantastiskt bra). En kväll som gett mycket positiv word of mouth. Det är naturligtvis inte alls säkert att det blivit så, och vi kommer aldrig få veta. Men känslan vi hade var att det fanns en förväntan i luften inför Ida Maria, att det fanns ett intresse och ett sug efter att se henne.

 

En annan liten anekdot om något som hade kunnat bli jävligt coolt men aldrig blev skedde under sommaren 2007. Jag var som bäst igång med att planera inför hösten och hörde mig för om Those Dancing Days, som då var enormt hajpade (senare under sommaren spelade de på klubbprogrammet under det allra första Way Out West och kön in till stället var sanslös, vi gav upp försöket att ta oss in redan när vi såg kön). Hur det nu var så kom jag överens med bokaren om ett datum och ett pris och det skulle i princip bara vara att skriva på pappren. Då får vi veta att det blivit ändrade planer för bandet och att det inte kommer spela alls i Sverige utan istället kommer satsa på England under hösten. Det var en besvikelse naturligtvis. Hade ju varit grymt kul att kunna presentera ett av de för tillfället mest hajpade banden av alla. Men sån är branschen, och man kan inte alltid få exakt vad man vill ha. Bör tilläggas också att den händelsen till skillnad från de tre som nämns ovan inte påverkade oss negativt i sig, däremot är det mycket möjligt att det hade fått positiva effekter om bokningen gått i lås. Fast det vet vi ju ingenting om.

 

Hur som helst. I september 2007 hade vi ettårsjubileum med Klubb Perfektion. Animal Five på scen. Kul kväll (som slutade med att jag skjutsade runt dem i stan i deras turnéminibuss, för övrigt enda gången jag kört minibuss) även om publiksiffran tyvärr var lägre än den borde ha varit. För övrigt träffade jag nämnda band igen några månader senare när de hade spelat på puben i Hultsfred, och fick då skjuts hem på natten som tack för att jag skjutsat dem här i Karlskoga. Men det är en annan historia. Nåväl, strax innan det där ettårsjubileet hade jag flyttat tillbaka till Hultsfred för att återuppta mina studier. Det i samband med att vi hade haft lite darriga publiksiffror de sista gångerna gjorde att Klubb Perfektion hamnade på is ett tag.

 

Klubb Perfektion återkom först under våren 2009. Delvis som en konsekvens av att Hello Saferide hade släppt More Modern Short Stories. Jag är ju ett stort Annika-fan, så när hon släppte skivan kunde jag naturligtvis inte hålla mig ifrån att skicka iväg en förfrågan om hon skulle ut och spela om det i så fall fanns möjligheter att hon kunde komma till Klubb Perfektion. Det fungerade av olika skäl inte, men istället fick vi erbjudande om att göra Krunegård under våren. Det tyckte vi så klart var helkul, och såg till att övertala Wickan om att vi skulle få göra det. I slutändan blev det några kvällar till den våren. Till stor del för att kommunen satte som villkor för att vi skulle få föreningsbidrag att vi gjorde minst tre arrangemang. Krunegårdkvällen var jävligt rolig. Om jag minns rätt hade vi vår högsta publiksiffra dittills. Vi hade kanske behövt ytterligare lite mer publik för att det skulle gå helt ihop ekonomiskt (större artister betyder ju högre gage), men vi slog publikrekord och då är det en lyckad kväll alldeles oavsett.

 

Under våren där var artisterna generellt större än vad vi haft tidigare, och högre gager i kombination med att våra datum låg lite olyckligt i förhållande till påsk och lönehelger och hur det spelade band i stan i övrigt gjorde att det blev svårare att få det att fungera fullt ut. Samtidigt hade det gått ett par år sedan vi var riktigt i ropet och många av dem som hade varit trogna besökare då fanns liksom inte kvar. Så allt sammantaget gjorde att Wickan tackade nej när vi frågade om de var intresserade av att fortsätta samarbetet under hösten. Jag kan inte alls klandra dem. De fattade sitt beslut på affärsmässiga grunder och en vilja att göra något annat och det måste man ha förståelse för. Istället vände vi oss till stans andra ställe med hyfsat lämpliga lokaler, Statt. Det blev inte alls bra.

 

Att vi alls körde under hösten berodde i mycket på att jag den hösten gjorde min praktik hos arrangörerna till Putte i Parken och under några månader tillfälligt var tillbaka i Karlskoga. Inget ont om Statt i sig, men samarbetet mellan oss och dem klickade aldrig riktigt. Jag tror aldrig riktigt att vi förstod varandra fullt ut. Han som hade Statt då var inte världens mest kommunikativa, och samtidigt hade nog vi svårt att anpassa oss till de nya förutsättningarna. Vi var vana att saker och ting fungerade på ett visst sätt och här fungerade det helt plötsligt på ett annat sätt. Det var som upplagt för att det inte skulle fungera.

 

Artistbokningarna den hösten är jag fortfarande löjligt nöjd med. Palpitation och Elenette. Framförallt de sistnämnda hade jag lyssnat grymt mycket på det året och jag var hur superpeppad som helst inför båda spelningarna. Det mindre lyckade samarbetet med Statt och, återigen, otur med hur datumen låg sett till lönehelgen och högtider (en av gångerna var två veckor efter löning, den andra helgen efter halloween) gjorde dock att det blev fiasko ur publikmässig synvinkel. En av kvällarna, jag tänker inte säga vilken, hade vi inte en enda betalande besökare. De som var där var vi som jobbade med arrangemanget och några från Statts personal som hade en ledig kväll. Det var förresten den kvällen som tjejen i entrén hade uppmanat bandet när de skulle in (hon trodde att de var besökare) att "Gå på Harrys istället, här är ändå så lite folk". Det får en ju att undra hur angelägna Statt egentligen var att få till något bra. Den kvällen slutade för övrigt med att jag fick gå till bankomaten och ta ut pengar för att kunna betala gaget. Det var lite skillnad mot premiärkvällen när jag promenerat hem med fickorna fulla av hundralappar.

 

Efter det tappade man lite sugen, och jag skulle ju ändå tillbaka till Kalmar så Klubb Perfektion hamnade på is igen. Jag gjorde visserligen en väldigt lös förfrågan om hur de (Statt) såg på en eventuell fortsättning under våren men fick ett väldigt otrevligt svar tillbaka så de tankarna skrotades ganska fort.

 

Sedan dess har vi inte gjort något. Och nu har det plötsligt gått tio år sedan premiären. Det känns sjukt. Visst, man känner att det är längesedan, men samtidigt minns jag det som om det vore igår. Det har hänt så mycket, men samtidigt så väldigt lite. En del påminner faktiskt om den där våren då jag först fick idén till Klubb Perfektion. Jag är ännu en gång tillbaka i Karlskoga utan att kanske egentligen vilja vara det, jag är inskriven hos arbetsförmedlingen, jag tycker att utelivet i mångt och mycket är enformigt och trist. Så skulle man bara ta en snapshot från då och lägga bredvid en från nu skulle man lätt kunna få uppfattningen att det faktiskt inte hänt särskilt mycket alls under de här tio åren. Det vore en falsk bild, men likväl finns en hel del yttre likheter mellan mitt liv nu och då.

 

Så hur ser jag på Klubb Perfektion idag? Jag är stolt över vad vi, jag, åstadkom. Det är det roligaste jag gjort. Vi hade så jäkla kul. Det var mycket arbete, och i slutändan har det kostat mig en del pengar, men det var värt varenda sekund och vartenda öre. Jag skulle lätt göra det igen. Klubben blev kanske aldrig så inflytelserik som man hade fantiserat om innan vi körde igång, på vanligt storhetsvansinnigt 20-åringsmanér såg vi någonstans framför oss hur vi skulle påverka musiksmaken i hela stan, men vi gjorde människor glada och har man gjort det har man vunnit.

 

Efter den där första kvällen skrev Billie the Vision en hälsning på en poster de skickade. "Karlskoga behöver Klubb Perfektion", skrev de. Jag tror att Karlskoga fortfarande behöver något som Klubb Perfektion. Nu kanske mer än någonsin. Tyvärr är det ingen som plockat upp facklan efter oss. Ingen som har tagit vid där vi slutade. Men det skulle behövas. Jävlar vad det skulle behövas.

 

Jag hade faktiskt lösa planer på att köra en jubileumskväll nu under hösten, men det gick tyvärr inte riktigt att få ihop (mest eftersom jag inte kom att tänka på det förrän ganska sent i våras och då hade de ställen som skulle kunna bli aktuella att vara på redan hunnit boka upp större delen av hösten). Får väl se om det kanske går att få till något lite längre fram istället. Det vore kul. Vem vet, kanske skulle det kunna bli en testballong för att se om det finns intresse och underlag för fler tillfällen. Om inte annat hade vore det ett värdigt slut på historien om Klubb Perfektion.

 

Men oavsett om vi får till något i framtiden eller inte kommer jag alltid att bära med mig alla minnen från tiden med klubben. Alla grymma spelningar. Kicken i att fylla ett dansgolv. Ljuset i ögonen på hen som äntligen från dansa till den där låten som betytt så jävla mycket, hur det strålade om alla poptjejer och indiekillar som plötsligt hade ett sammanhang, något som var för dem. Alla uppmuntrande ord och glada tillrop, all glädje vi spred och alla kärlek vi fick tillbaka. Känslan av att faktiskt ha uträttat något som betytt något för människor. Allt det där som gjorde Klubb Perfektion så jävla underbart.

 

Det är ikväll tio år sedan premiären, när jag nu håller på att avsluta den här texten är klockan så mycket att det vid den här tiden bara var sådär 20 minuter kvar till stängning. Premiären var en magisk kväll, på många sätt den mest magiska av dem alla, men det var samtidigt bara början på äventyret. Vi hade så jävla roligt.