Fullt upp med allt möjligt. Eller?

Idag har varit en synnerligen spännande och händelserik dag. Jag har åkt fram och tillbaka till Uppsala över dagen, tagit en skridskotur, klappat en tapir, flugit zeppelinare, målat en liten brynja, drejat hängselbyxor, flamberat en pannbiff, sålt en appidé och signerat tjugosju idolporträtt. Och mitt i allting ringde plötsligt Emma Stone för att diskutera litteratur och be om råd angående vad hon ska ha  på sig på Oscarsgalan. Vi hann också prata lite om lämpliga formuleringar till ett eventuellt tacktal.
Nä. Jag bara skojar. Jag har mest suttit och läst. Och tvättat håret. Dock inte samtidigt. Vardagen pågår för fullt.

Ta mig i kragen

Ännu en lugn dag. Har typ läst, kollat ikapp ett par grejer på play, den dagliga promenaden. Inget att skriva hem om som man brukar säga. Och på tal om det måste jag fan se till att ta mig i kragen och få fart på skrivandet igen. Går ju bara inte att dokumentet bara blir liggande orört. Det finns kvalitéer i det och jag känner att det kan bli något jävligt bra, men det måste ju bli gjort också. Skulle nog egentligen behöva en deadline så jag har lite tidspress att elda på mig själv med. Är mycket lättare att komma sig för när man måste.

Och nu är vi inne i samma vecka som nya Säkert-albumet kommer. Sjukt peppad.

Fortsatt vanligt

Känns som att jag skrivit det här förut men det här har väl i de flesta avseenden varit en ganska vanlig söndag. Stundtals har jag känt mig rätt seg, men det vet vi ju sedan länge att det är en ganska typisk söndagskänsla.

Plötsligt på eftermiddagen började det snöa. Dock bara helt kort så det blev just ingen snö att tala om. Det blev förvisso vitt, men det var så pass tunt att det inte ens blev fotspår när man gick i det. Och nu har det redan försvunnit. Hur lite det än var lyckades det dock bli hemskt halt när det la sig på isfläckarna som finns lite här och där på trottoarerna. Jag lyckades själv dratta omkull bara jämt här utanför när jag skulle ner till föräldrarna en sväng. Fast jag skrattade mest åt det, och hoppades att de som eventuellt såg vurpan roades av det.

Det är väl ungefär vad jag har att säga om den här dagen.

För övrigt nästan lite besviken på att ingen kom och knackade på balkongräcket igår kväll när jag på nytt råkade se hon i huset mittemot med vänner bege sig ut i natten. Trodde ju att vi hade något av en tradition på gång här. Vart är världen på väg?

Ute och inne

Var ute en sväng efter hockeyn igår. André kom förbi och så tog vi en liten runda. Reddan, Rockbar, Gastro, fylleburgare. Något av en helkväll. Jäkligt rolig kväll dessutom. Hade en del intressanta samtal och observationer, träffade en del skönt folk och ja, vi hade kul helt enkelt. Men som ni vet, vad som händer på en utekväll stannar på utekvällen. Så mer detaljerad än så blir jag inte.

I dag har det väl däremot inte hänt så vidare värst mycket utan det har varit en lugn dag. Inte för att jag varit bakis eller ens särskilt sliten, faktum är att jag känt mig tämligen opåverkad av gårdagen, utan för att det helt enkelt inte varit särskilt händelserikt. Vissa skulle kanske kalla det småtråkigt, andra lugnt och skönt. Det beror ju på vilket perspektiv man har. Tittat ikapp På spåret har jag dock gjort. Det gick väl sådär. 28 poäng bara. Ovanligt bökig omgång den här veckan. Just nu dricker jag vin och lyssnar på musik. Det är ganska trevligt. Vin och musik är en ganska ljuvlig kombination.

Seger

Bofors - Mora 4-3 förl. (0-1, 3-1, 0-1, 1-0)

Gött med seger, även om det alltid är lite småsurt när det inte blir tre poäng. Matchen? Mora var bättre i första, BIK helt överlägsna i andra, tredje ganska jämn. Sett över hela matchen tycker jag nog att BIK var bättre och mest värda segern. Hur som helst, vi satte stopp för sur-Moras segersvit, nice det.

Genomsnittligt

Kan inte påstå att det varit en anmärkningsvärt händelserik dag. Sett till graden av händelserikhet har det nog snarast varit en ganska genomsnittlig dag. Vet inte riktigt vad jag kan tillägga mer än så.

Skit!

Timrå - Bofors 4-2 (1-0, 2-2, 1-0)

BIK ska nog försöka se till att inte vinna skottstatistiken fortsättningsvis. Det har varit jäkligt ofta den här säsongen som de förlorat matcherna när de vunnit skotten, och vunnit matcher där de förlorat skotten. Det kan man ju undra vad det beror på.
Jävligt rövigt med förlust hur som helst. BIK skulle behöva vinna några matcher på raken och, framförallt, hitta tillbaka till spelet från i höstas. Men jaja, ny match på fredag, då ska sura jävla Mora köras över.

Inget särskilt

Ingen särskild dag. Har tvättat. Annars mest det vanliga. Fixat och donat. Promenerat. Läst. Lyssnat på musik. Tänkt och funderat, men inget direkt som varit värt att komma ihåg. Ny dag imorgon, då får vi  se vad jag hittar på. Gick fett bra att tvätta. Som vanligt det också. På bänken i tvättstugan låg en liten vit tablett i sin förpackning. Googlade varumärkesnamnet som var tryck på baksidan. Visade sig vara narkotikaklassat läkemedel. Svårt att inte undra hur sjutton den hamnat där. Står även en burk sylt på bänken i tvättstugan. Den undrar man också hur den hamnat där. Kanske finns det en spännande historia bakom? Nackdelen med att tvätta är att det blir så jäkla fullt i garderoben när man är färdig.

Vinst!

Bofors - Västervik 3-1 (0-0, 1-1, 2-0)

En ganska dålig och småseg hockeymatch. Hettade till lite i tredje, men i övrigt kändes det lite halvt avslaget och oprecist. Inget vidare underhållningsvärde om man säger så. Men det blev tre poäng och det är huvudsaken. Så länge BIK vinner får matchen se ut hur som helst som jag brukar säga.

Jag har inte klagat särskilt mycket på domarna i år, men idag kan domarinsatsen kritiseras. Han kändes obeslutsam och osäker. Flera gånger föranleddes domsluten av långa konferenser mellan domaren och linjemännen, det ringdes på ett mål ingen förstod varför det ringdes på, och vid ett tillfälle lyckades han inte ens få in rätt antal spelare i utvisningsbåsen. Han verkade som sagt osäker helt enkelt, och spred osäkerhet omkring sig. Det var inte bra helt enkelt.

Dålig publiksiffra för övrigt. Fast det var väl ganska väntat med tanke på datumet, den svaga insatsen mot Modo i senaste hemmamatchen och att Västervik nog inte är ett lag som i sig drar särskilt många åskådare extra. Lär bli betydligt högre på fredag när det både är lönefredag och seriefinal.

Tre poäng. Fan vad gött.

Sött

Köpte ett paket flingor idag. Valde ett paket med motiv från en känd animerad film. Barnsligt? Kanske, men världen blir roligare om vi tillåter oss att vara barnsliga emellanåt. Hur som helst, när jag kom hem från affären slog det mig att jag nog borde smaka på dem. Det nämndes inget sådant på paketet, där stod bara något om fullkorn typ, men alltså barnflingor, risken finns ju att de är obscent sockrade. Visst, det var inte kalaspuffar eller frosties, men de var ganska söta. Kunde kanske framgått av paketet kan man tycka. Smakade nästan mer snacks eller kex än frukostflingor. Inte helt lyckat kanske. Inte för att jag ogillar sådant som smakar sött, tvärtom, men ja ni vet socker och så vidare. Fast de var ganska goda, jag får väl se det så.

I övrigt har dagen inte bjudit på varken några överraskningar eller sensationer. På tisdag ska jag tvätta. Livet pågår.

Det har varit lördag

Synnerligen lugn lördag. Passande ändå med tanke på att det varit en lugn vecka. Men dagens promenad var skön. Det var den. Och well, maten smakade bra. Alltså ja, det har inte hänt skitmycket som är värt att rapportera om.

P3 Guld har det tydligen varit ikväll också. Jag har varken tittat eller lyssnat. Har druckit vin och lyssnat på musik istället. Tycker generellt att P3 Guld tappat i relevans de senaste åren. I takt med att det blivit allt mer populärt har det blivit samma popularitetstävling som alla andra prisgalor, istället för att som i början faktiskt innebära en inte obetydlig kvalitetsstämpel. Synd på så rara ärtor. Men inte oväntat med tanke på att det växt och blivit stort i bredare lager och så vidare.

På tal om något helt annat så kan ju du som stod framför mig i kön på Willys igår gärna höra av dig om du till äventyrs skulle läsa det här. Du var het.

Och nya Säkert!-singeln som kom igår är ju cirka skitbra. Nu längtar man ju ännu mer efter albumet som kommer om ett par veckor. Två vinylskivor och en cd kommer landa i brevlådan den dagen. Det ser jag enormt mycket fram emot.

Finemang!

Almtuna - Bofors 2-5 (1-3, 1-2, 0-0)

Fem mål på 13 skott. Det får man säga att det är ganska hygglig effektivitet. För att inte tala om första perioden där det tydligen blev tre på fem (tre på fyra innan Almtuna bytte målvakt). Den typen av effektivitet kan ju gärna få fortsätta resten av säsongen.
Härligt hur som helst att BIK  är tillbaka på vinnarspåret.


På spåret gick också bra. Ingen skithög poäng (36), men jag slog båda lagen vilket ju är huvudsaken.

Ganska likt

Den här dagen har väl på det stora hela påmint en del om de senaste dagarna. Det har varit ganska lugnt och händelselöst och på eftermiddan satt jag försjunken i en bok i ett par, tre timmar. Nåddes av nyheten att Säkert! ska ut på turné i vår. Men som vanligt inte till något ställe i närheten av mig. Får väl bida min tid och hoppas att Annika tar en sommarsväng också och dyker upp någonstans nära där jag då råkar befinna mig. Inte så himla länge kvar nu tills nya skivan kommer förresten. Ser väldigt mycket fram emot det. Och jag har fortfarande inte hittat någon ram till Hello Saferide-printen jag köpte i höstas. Skamligt.

Vardagen efter helgerna

Vad har jag egentligen gjort idag? Inget utöver det vardagliga. Gick till Willys och köpte makaroner. satte mig och läste. Det är väl ungefär det. Jag får återkomma.

Svärord!

Bofors - Modo 0-1 (0-0, 0-1, 0-0)

Förjävla surt. 0-1 hemma är på sätt och vis den värsta sortens förluster. BIK var ganska klart bättre i första perioden, och borde nog fått utdelning där egentligen. Sedan blev det en sådan där match där de försökte och försökte men just aldrig kom någonstans. Inte minst på att Modo ställde upp och backade hem, vilket man får erkänna att de gjorde bra även om det är förjävla tråkigt att titta på. Fast på 37 skott bör man nog faktiskt ändå få in en puck. Särskilt som BIK trots allt lyckades skapa några riktigt vassa lägen.

Riktigt synd att det ska bli en sådan match just en sådan här gång när det är årets gratismatch och grymt mycket folk på läktarna. Den här typen av matcher säljer ju inte direkt in sporten och upplevelsen till dem som inte brukar gå på hockey. Plus såklart att stämningen inte riktigt blir vad den borde vara med snudd på fullsatt när matchen i sig inte är någon höjdare. Det färgar ju liksom av sig på läktarna.

Men mycket folk innebär att det blev mycket cash till BIK, man får väl försöka glädja sig åt det åtminstone.

Nu väntar Almtuna borta härnäst. Där räknar jag med förlust. Det brukar bli så. Fast jag hoppas att jag har fel. Tre raka förluster vore tungt. Dags att börja vinna lite igen.

Genomläsning

Kom mig äntligen för att läsa igenom mitt romanmanus  på nytt idag. Måste nog säga att jag tycker texten fungerar snudd på överraskande väl. Visst att man kan tycka att det blir någon upprepning och ett par transportsträckor och en del passager som kan formuleras bättre, men som helhet håller det ändå ihop och det finns några ställen där det åtminstone för mig bränner till. Nu måste jag grunna och klura lite för att se vad jag kan förbättra innan jag låter ytterligare någon läsa.

I övrigt har dagen varit lugn. Tittade precis på Homeland.

Omvändning

Den där New York-resan i februari jag nämnde häromsistens blir sannolikt inte av. När jag var nere hos föräldrarna idag hade farsan ändrat sig och valt att backa ur. Trist såklart, särskilt som jag av olika skäl skulle behöva komma bort ett tag. Men det är som det är, och eftersom det är farsan som skulle stå för notan är det naturligtvis helt upp till honom. Det är ju trots allt inte helt gratis om man säger så. Och New York finns ju, med en liten reservation för var Trump kan tänkas ställa till med, kvar. Jag kommer komma dit, bara inte just nu. Jag kanske åker och hälsar på i Kalmar istället.

I övrigt har dagen inte bjudit på några större överraskningar. Eller inga överraskningar alls om vi ska vara nogräknade. Det har väl rullar på ungefär så som söndagar brukar rulla på.

Det här nya programmet Idévärlden på SVT var ju för övrigt ganska toppen. Det kan säkert bli olika intressant beroende på ämne och gäster, men första avsnittet gillade jag skarpt. Och jag gillar formatet. Lugnt och på djupet och med intellektuell höjd. Det talar för att även de avsnitt som på förhand känns mindre spännande än kan bli sevärda och intressanta. Jag lever ju i någon mån efter devisen att allt är intressant bara man tar sig tid att sätta sig in i det. Så det är definitivt ett program jag kommer fortsätta att titta på. Gör det ni också vetja.

Avjulat

Egentligen en ganska händelselös dag denna lördag. Hade funderingar på att läsa igenom romanmanuset, men det blev inte riktigt av. Det var en sådan dag. Fast jag har julat av lägenheten i alla fall. Alltid något. Känns alltid lite vemodigt att plocka ner julpyntet, mycket roligare att ställa fram det. Mörkt i köket blev det också när jag inte har elljusstaken som står där och lyser. Har nog inte så mycket mer att tillägga.

Rövskit!

Vita Hästen - Bofors 5-2 (3-0, 0-0, 2-2)

Inte sett matchen, men sett till siffrorna tycks ju åtminstone första perioden ha varit säsongens bottennapp. Får väl hoppas att det var det i alla fall. Anmärkningsvärt dock att BIK inte åkte på en enda utvisningsminut på hela matchen. Skitresulat, men bara att ta nya tag.

På spåret gick inte heller särskilt bra. 32 poäng är visserligen godkänt, men det är mitt sämsta resultat för säsongen och första gången under säsongen som jag inte slår båda lagen.

Håller just nu på att dricka ur vad som antagligen blir säsongens sista julmust. Vid midnatt är julmustsäsongen för den här gången. Känns sorgligt på något sätt. Vemodigt.
Vid midnatt släcker jag även ljusslingan och elljusstaken för säsongen. Sedan plockar jag ner dem och avjular resten av lägenheten under morgondagen.

Har några flaskor must kvar i backen. De får bo i förrådet till dess att nästa julmustsäsong börjar. 1 december, då kör vi igen.

Feedback, sedan årets hittills sämsta nyhet

Trillade in lite feedback på romanmanuset idag. Är en person som fått läsa hittills och hon tyckte att det helt klart var värt att jobba vidare på, men hade ett par synpunkter/funderingar som jag behöver grunna lite på. Gött hur som helst att det uppenbarligen inte är rent skräp man fått man ur sig. Hade tänkt sätta mig och läsa igenom manuset under eftermiddagen, men det dök upp en del annat som krävde min uppmärksamhet så det får bli någon annan dag. Kanske kan vara en bra helgaktivitet.

Så nåddes jag av nyheten att Kirsten Dunst gått och förlovat sig. Alltså hallå, hur gick det till?! Alla vet ju att det borde bli Kirsten och jag. Jävla Jesse Pelmons eller vad det var du hette.

Vad som händer imorgon får vi se. Inget sensationellt skulle jag tro.

Gött!

Bofors - Björklöven 4-2 (1-1, 1-0, 2-1)

Slarvig förstaperiod. Sedan bättre. BIK klart bättre i sista. Tre av BIK:s mål riktigt snygga. Kommer särskilt minnas 3-1 där Calle Persson och Simon Matsson kommer i två mot noll efter ett av de grövsta exemplen på att tappa markering/gå bort sig jag sett från Björklövens sida. Blev riktigt snyggt när Persson passade till Matsson som passade tillbaka till Persson som bara hade att lägga in pucken i öppen bur. Björklövens sista mål i slutminuter kändes onödigt, och att släppa in två mål i numerärt överläge är inte bra. Men överlag en stabil insats mitt i serielunken. Bra avstånd ner till strecket nu. Hoppas Sill inte blir borta länge. Såg inte skitbra ut när han leddes av isen.

2016

2016 var ett år av besvikelse, krossade förhoppningar och förlorade drömmar. Om hon i huset mittemot. Såklart. På sätt och vis kom hon att överskugga hela året. I början av året var jag ännu ganska nere över att hon inte svarat på mitt första brev, inte dykt upp den där kvällen. Framåt våren och sommaren när jag hängde på balkongen och såg henne så gott som dagligen och känslorna väcktes på nytt. Hösten med det nya brevet och det sista förslaget. Hennes kompis som kom och knackade på balkongräcket. Intresset för henne, det obesvarade, har legat som en ständig bakgrund till hela året. Hoppfull nervositet när jag lämnat brevet och det sista förslaget. Pirr när jag gick ut och väntade. Besvikelsen när hon inte svarade på brevet, när hon inte dök upp. Drömmarna. De plågsamma som inte ville släppa taget. Om att vi träffades, om vad vi skulle prata om, om vad som kunde ha blivit. Men kanske allra mest ångest, nojighet och smärtsam längtan. Över min egen feghet som inte vågade vinka på balkongen, över att jag inte visste hur jag skulle lyckas komma i kontakt med henne, över att hon skulle hinna träffa någon innan jag vågat. Efter något jag inte kunde få. Efter någon som inte vill ha mig.

Ständigt låg det där, ofta i bakgrunden, inte sällan i förgrunden. Hon i huset mittemot kom utan att själv ha någon skuld i det eller ens veta om det att överskugga 2016. Hon och kent. Allt sedan avskedet annonserades i våras har det varit ett kent-år. De har tonsatt hela året. Sista albumet förstås, de fyra sista låtarna som kom på best of-given, men också mycket från backkatalogen. Tyvärr fick jag inte möjlighet att se någon av spelningarna på avskedsturnén, det känns trist och om tio år kommer jag nog ångra det djupt. Det är en turné man kommer känna att man borde ha sett. En av de där fyra sista låtarna, Om du visste vad du ville, det är inte den bästa låt som kom under året, men det är den låt som textmässigt nog ringar in mitt 2016 bäst. På sätt och vis har kent och hon i huset mittemot också tvinnats ihop under året. Albumet kom ungefär i samma veva som jag fick erkänna för mig själv att intresset för henne inte alls var dött, som jag insåg att drömmarna och längtan fanns kvar eller i alla fall väckts på nytt. På så sätt blev det som att kent kom att tonsätta inte bara året utan också min trånande, tysta avståndsförälskelse. Samtidigt tycktes de mig sätta ord på vad jag just då kände. Det skänkte tröst, fick mig att bryta ihop, fanns där, hjälpte att för mig själv erkänna vad jag redan visste. Jag skulle kunna dra fram mängder av textrader från den där skivan som spelade roll och som jag då tyckte kunde handla om mig, om henne, om hela historien. Men det skulle bara bli tjatigt och banalt så jag låter bli, jag håller de raderna och verserna och deras betydelse för mig själv. Allra mest så blev det kanske under hösten när de fyra sista kom nästan exakt samtidigt som allt drogs till sin spets med brevet och det sista förslaget. Sällan har några låtar kommit så precis rätt i tid. Det är långt ifrån de bästa låtar kent gjort, men just då träffade de helt rätt. Ni får själva lyssna och fundera på varför. Fast det kan ha något att göra med att allt jag just då ville var att låsa upp dörren till den gåta jag upplevde henne som, att jag väntade vid telefonen och varje tyst minut var ett svek, att sommaren kom som ett grymt litet barn, den obegripliga kärleken, eller bara att då var allt hopp ute, då var kärleken död. Om Little Jinder tröstade när jag försökte glömma i vintras blev kent, tillsammans med enstaka låtar från andra, soundtracket till det nyväckta intresset.

Kanske ringar Om du visste vad du ville inte bara in 2016, kanske förebådar ett par rader från den också 2017. Bortomsnön som täcker marken/I skydd av mörkret över staden/Lligger våren tyst och väntar/Som en laserman på taken. Bor jag kvar här till våren, gud jag hoppas att samma sak inte händer igen. Jag tror inte det, för jag har fått mitt avslut med det sista förslaget och kompisen som knackade på balkongräcket, men jag är livrädd för det. Jag kan inte gå igenom samma sak en gång till. Det finns en gräns även för patetik.

Fast det är inte bara på grund av hon i huset mittemot 2016 varit ett år präglat av besvikelser och brustna drömmar. Det finns andra. Inte minst på kärlekens område. Som när jag av en slump råkade få se att en gammal förälskelse jag då aldrig vågade agera på men aldrig helt glömt gifte sig. Den dagen vill jag helst glömma. Fast även i andra i aspekter. Jag har fortfarande inte fått något jobb, och under året var det ett par nej tack som träffade hårt. Jobb jag verkligen trodde och hoppades på, som jag visste att jag skulle vara perfekt för, men som inte ens blev en intervju. BIK floppade åter under våren och jävla Leksand gick upp i SHL. Trump, inte minst. Där har vi en besvikelse som kan bli en fulkomlig katastrof. Den där kvällen då jag upptäckte att Red Brick slagit igen. Det finns mer, men just nu kan jag inte dra mig allt till minnes.

Med det sagt finns det så klart också gott om ljuspunkter under året även om grundtonen varit en annan. Roliga utekvällar, fantastisk musik, gott vin, härliga människor, korta ögonblick av fullkomlig tillfredställelse, den bubblande glädjen över Rissveds OS-guld. Det där guldet är egentligen det enda jag konkret minns från OS. Det och att jag var outsägligt tjurig över att den rytmiska gymnastiken (som jag sett fram emot i fyra år sedan förr OS) bara visades i en svindyr extrakanal. Och så var det någon tävlingsdag jag otippat blev väldigt intresserad av fäktning. Att jag visade mig vara en naturbegåvning på att pochera ägg, champagnen på midsommar. Det har inte varit något misärår, långt därifrån. Men eftersom den historia jag redogjort för ovan överskuggat året är det just som ett år av besvikelse och förlorade drömmar jag kommer minnas det. De tillfällen jag stod på balkongen och såg henne gå förbi utan att ens våga nicka igenkännande, det är den bild som kommer finnas kvar på näthinnan.

2016 har också varit ett litteraturens år. Jag har läst 54 böcker (nytt personbästa), men framförallt slutförde jag två romanmanus (även om inget av dem är helt färdigt, återstår ännu en hel del redigering) och påbörjade ett tredje. Det är nog det jag är mest nöjd med under året. Mitt skrivande. Jag skulle rentav säga att jag är stolt. Inte minst för att jag faktiskt fixade Nanowrimo och fick ihop de där 50000 orden på en månad, med god marginal dessutom. Att få ihop ett romanmanus är svårt. Jag harslutfört två 2016, må sedan vara att huvuddelen av det första skrevs under 2015. Med risk för att låta högtravande har jag under året, särskilt sedan Nanowrimo i november, börjat se mig själv som skrivande på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag gillar den bilden av mig själv.

Att det blev ett litteraturår är delvis också tack vare förra julen. Jag fick då ett par presentkort på en välkänd nätbokhandel och kunde redan i början av året beställa hem en rejäl hög med böcker. Vill minnas att jag då beskrev det som att läshögen hade blivit ett lästorn. Sedan har det liksom bara rullat på.

Vad mer? Det blev väldigt få konsertbesök 2016. Ingen inkomst och att bo på en ort dit det sällan kommer akter man vill se får lätt den effekten. Det har nog också varit ett år där jag nog varit ganska utslätad och något avtrubbad. Känslorna och tankarna har i så stor utsträckning riktats mot ni vet vem att det inte riktigt funnits något kvar till annat. Jag har tagit det mesta med någon sorts blasé attityd och har haft svårt att utöver det som har med den historien att göra känna de där riktigt starka känslorna. Stundtals har jag haft svårt att riktigt uppbåda entusiasm även inför sådant jag egentligen tycker är toppen. Det kanske är någon sorts trettioårskris. Oavsett så har nog mina introverta sidor tagit en del plats i år. Jag har behövt en hel del egentid och att få gå in i mina egna tankar och projekt. Fredagseftermiddagarna då jag druckit vin, lyssnat på musik och läst tidningen långsamt har många gånger varit de bästa tillfällena i vardagen. I alla fall när de då och då varvas med utekvällar och roliga diskussioner och skönt häng. Jag må vara mer introvert än extrovert men jag är ju ingen eremit som hatar umgänge eller sociala sammanhang. Ibland kan jag rentav trivas bäst med att vara för mig själv i ett socialt sammanhang. Hänga vid en bardisk och ta in omgivningen samtidigt som jag låter tankarna vandra iväg. Kanske byta några ord med stolsgrannen. Ni fattar. Förlåt, jag tappar tråden. 2016 var också året då jag tröttnade på föräldrarnas tjat och till sist skrev in mig på arbetsförmedlingen. Det var ju slöseri med tid. Det var året då Klubb Perfektion fyllde tio år (jösses), men tankarna på ett jubileum kom för sent för att det skulle gå att fixa ihop något. Kanske kan vi köra ett 10,5- eller 11-årsjubileum istället. Blev nästan lite sugen på att kolla om Rockbar skulle vara intresserade efter att vi var där i helgen som gick, skulle vara en perfekt lokal bara man tar undan ett par bord så det blir ett litet dansgolv. Men vi får väl se. Det var året då min syster förlovade sig. Det var året då jag skaffade en till bokhylla. Det var året då det var tio år sedan min första riktiga heartbreak. Det var året då jag var tvungen att fråga mig själv varför jag aldrig ätit en Mozartkula tidigare.

2016 har haft sina toppar och dalar. Kanske något djupare dalar än topparna varit höga. Nu väntar 2017. Nytt år, nya möjligheter.

Jag brukar aldrig avge nyårslöften, jag tycker att det är en ganska fånig företeelse, men inför 2016 hade jag ett mål och en förhoppning. Jag skulle slutföra den roman jag då skrev på och jag hoppades på att bli kär. Målet uppfyllde jag (med råge dessutom), men förhoppningen inträffade inte. Det var väl ett ganska väntat utfall. Att skriva färdigt det där manuset handlade egentligen bara om disciplin, men att bli kär är ju inget man direkt kan styra över eller bara bestämma sig för att bli. Ska jag göra samma sak inför 2017 blir målet att få mitt Nanowrimomanus så färdigt och bra att det skulle gå att skicka in till förlag om jag skulle bestämma mig för det. Dock med den lilla reservationen att om de kompisar som kommer få läsa texten tycker att det är ren smörja som bäst passar i papperskorgen så blir målet istället att skriva färdigt det andra manus jag påbörjat och än så längre skrivit omkring 25000 ord på. Förhoppningen då? Det får nog bli densamma, att bli (lyckligt) kär. Det vore ändå ganska trevligt, trots att trängtan och olycklig kärlek än så länge tjänat mig väl i mitt skapande. Sedan skulle det ju inte direkt göra ont om Kirsten Dunst ringde och frågade om vi inte borde dejta. Fast det känns osannolikt. Tror inte att hon har mitt nummer.

Annars finns inte många direkta planer för 2017. Eventuellt New York i februari. Jag har lösa funderingar på att åka ner och hälsa på i Kalmar över en helg någon gång i vår. Och så har jag och en kompis pratat om att starta en podd. I alla fall har vi en idé till en, återstår att se om vi gör något av den. Så får vi väl se vad som händer med det där jobbet jag var på intervju för strax före jul. Lite beroende på vad som händer där kan det ju påverka ganska mycket. Och vem vet, kanske blir det där manuset så bra att min debutroman ges ut under året.

2016 kommer jag minnas och förknippa med kent, hon i huset mittemot och med skrivande. Hur jag kommer minnas 2017 vet vi inte än. Det ska bli spännande att se. Året har börjat bra, på nyårsdagen var jag på löjligt gott humör och sedan har jag fortsatt att överlag känna en positiv grundton, så jag är hoppfull inför fortsättningen.

Läsning, dåliga idéer och töntighet

Det har väl varit en ganska lugn dag. Har mest ägnat mig åt läsning. Ätit några pepparkakor. I förmiddags fick jag en riktigt dålig idé. Ska nog inte genomföra den. Frampå kvällen stod jag nere i porten och väntade på en som skulle komma förbi och hämta en grej. Såg hon som fick brev i cykelkorgen gå till Konsum. Just efter att en granne kommit in i porten och tänt lyset (själv tänder jag sällan i trappen, vet inte varför, vana antar jag) såg jag henne komma ut från Konsum igen. Jag fick mild panik över att hon skulle se mig i den upplysta trappuppgången och säkert tro att jag typ sett henne gå hemifrån och gått ner i porten för att spionera på henne. Så jag klev ner några steg i källartrappan och låtsades sedan att jag var på väg upp från källaren. Haha, jag är så tönt ibland.

Hatar förresten inte ni också när någon ringer just när man är mitt uppe i att skriva ett sms? Det hände mig idag, och det var dessutom ett ganska spännande nummer så jag kände att jag nog ville ta samtalet. Folk borde ge fan i att ringa när man håller på med något annat på telefonen. Kunde inte uppringaren hamna hos ett förinspelat meddelande då som typ "Nicklas skriver just nu sms, vänligen vänta. Är samtalet brådskande tryck 1".

Enligt Klicks stora kärleksastro för 2017 ska jag tydligen träffa den rätta 17/11 medan jag fikar. Bra att veta, då kan man ju förbereda sig liksom. Nu gäller det ju bara att jag lyckas hitta något bra café i närheten av var Kirsten Dunst råkar befinna sig den dagen.

Många verkar ha plockat ner sina adventsstakar och sitt julpynt. Det tycker jag är fusk. Tjugondedagen är ju inte förrän på fredag. Först då ska pyntet ner och den sista julmusten drickas. Så det så.

Vad som varit

Det har varit måndag. Matiné. Läsning. Promenad. Borde verkligen återvända till mitt romanmanus snart. Vill ha det färdigt för att kunna skickat ut till förlag senast vid midsommar, allra helst före påsk. Nu har jag knappt ens öppnat dokumentet sedan före jul. Fast det kanske är bra i och för sig. Då har jag ju hunnit få lite distans till texten. Skitväder idag för övrigt. Älskar snö och kyla, hatar slask. Idag har det varit slask så långt ögat når. Putsade glasögonen. Åt kyckling. Och makaroner. Måndag.

Sov för ovanlighetens skull dåligt

Igår kväll och natten till idag var ett sådant där frustrerande (men för min del lyckligtvis ytterst sällsynt) tillfälle då jag egentligen var skittrött men ändå inte lyckades somna ordentligt. Först när jag höll på att somna väcktes jag av en jävla bil som började tuta. Sedan tog det en jäkla stund innan jag började somna igen, och det gick ju inte direkt fortare av att det sådär vid tre halv fyra plötsligt började höras well, låt oss kalla det ogenerade ljud av vällust från någon granne. Oavsett vad vi kallar det så var det en smula störande när man försökte sova.

Den ganska dåliga sömnen har väl hur som helst satt sin prägel på den här dagen. I kombination med ett par illavarslande tecken har det gjort att det här var första dagen i år som jag inte känt mig på ett påfallande gott humör. Särskilt under senare delen av dagen och under kvällen har jag gått runt och nojat över saker som jag egentligen inte har någon som helst anledning att noja över. Det blir ju lätt så när man inte sovit ordentligt. I alla fall är det så för mig. Sover jag dåligt får jag närmre till oro och saker och ting träffar hårdare och så vidare. Inte om jag sover lite, men om jag sover dåligt. Det och att jag blir allmänt off.

För att byta ämne lite raskt så var jag nere hos morsan och farsan och åt middag. När vi sitter och äter frågar farsan om jag har något särskilt för mig ett visst datum i februari. Jag sitter just då i mina egna grubblerier över tja, en grej jag egentligen varken har eller hade någon anledning att grubbla över. Dessutom är jag övertygad om att det är något farsan vill ha hjälp med den dagen, det är så han inte sällan lägger fram sådant. Hur som helst känner jag mig just då inte riktigt på humör så jag svarar lite suckande att "vad är det nu för tjänst du vill få gjord?", och är på vippen att lägga till att är det något han vill ha hjälp med kan han fråga det direkt istället. Han bara: "Nä jag tänkte bara om du skulle ha lust att åka med till New York då". Liksom what? Han har tydligen gått och blivit sugen på att boka en hockeyresa dit då. Inget är bokat och bestämt så vi får se vad som händer, men det kan ju vara kul.
Sedan var det nog lite fel dag att lägga fram ett sådant förslag. I och med att jag kände mig lite off och var försjunken i mitt eget grubblande och sådär var nog min reaktion inte så entusiastisk som den kunde och borde ha varit. Får väl skylla på chocken eller nåt. Är ju inte direkt varje dag någon helt random droppar erbjudandet om en gratis New York-resa om typ en månad.

Inatt kommer jag nog dock få en god natts sömn. Så imorgon kommer vara mitt vanliga sprudlande (nåja, vi ska inte överdriva) jag igen.

Igår och idag

Så jag och en kompis var alltså ute igår. Var på ett ställe som är relativt nyöppnat, Rockbar heter det. Det var jävligt bra faktiskt. Skön stämning, skön lokal och inte minst grymt bra priser i baren. Nästan lite puben i Hultsfred-känsla. Där kan det nog bli fler besök i framtiden. Just igår stod det också en kille och spelade blues helt opretentiöst och skitbra. Så ja, vi hade väldigt roligt. Och vi kan låta det stanna så, för det är ju så att what happens at an utekväll stays at the utekväll. När vi gick hem på natten vräkte det ner snö.

Idag unnande jag mig att kliva upp en timme senare än vanligt. Ett beslut jag fattade när jag vaknade på soffan vid femtiden imorse och gick och lade mig. Det var skönt. Har det till trots känt mig lite småseg under dagen, men inte så det stört direkt. Kilade ner på stan och köpte några böcker och sedan tittade jag ikapp På spåret från igår (47 poäng) och annars har jag väl inte gjort särskilt mycket. Började läsa lite grann i en av böckerna, såg en halvdålig film som gick på tv och nu sitter jag här. Gick i och för sig ut och tog ett varv runt kvarteret för att piggna till lite just innan jag satte mig här. Men där har vi väl i stort sett hela dagen.

Härligt!

Södertälje - Bofors 0-3 (0-0, 0-1, 0-2)

Yay!

PS. Det här kommer först nu eftersom jag var ute igår. Mer om det senare.

Ett steg närmare

Lugn dag idag. Har egentligen inte gjort särskilt jättemycket. Läst och köpt makaroner och gjort en sjukt lyckad gorgonzolapasta typ. Dagens försök var helt klart ett steg framåt i jakten på den perfekta gorgonzolasåsen. Just nu lyssnar jag på nya Jens Lekman-låten. Väldigt bra, och jag upplever nog att det skiljer sig en del mot vad han gjort tidigare. Jag gillart. Gillar också det här vintervädret och kylan vi fått. Får gärna stanna ett tag. Till typ mars eller så.

Vinst!

Bofors - AIK 3-2 sd (1-0, 1-1, 0-1, 1-0)

Det är vad det är. På det hela taget en ganska jämna match. BIK kanske lite bättre. Åtminstone var målen de släppte in jäkligt onödiga. Missade markeringar/dåliga byten som ledde till frilägen. I övrigt skapade inte AIK skitmycket chanser även om de stundtals låg på rätt rejält. Särskilt 2-2 kändes onödigt, för då kändes det ändå som att BIK hade hyfsad kontroll över matchen. Men som sagt, det är vad det är och det blev ju seger till slut även om det krävdes förlängning.

Snöat

Ganska vanlig dag. Har inte hänt särskilt mycket. Har snöat som sjutton, det är väl typ det. Började lite smått när jag var ute på promenad och sedan började det fullkomligt vräka ner strax efter att jag kommit in. Så nu är det vitt och vackert här omkring. Det tycker jag är trevligt. Är ju bara att hoppas på att det blir minusgrader ett tag också så det inte blir slask och försvinner på en gång. Särskilt fint är det på balkongräcket där snön lagt sig över min ljusslinga så det ser ut att liksom glöda under snön. Även glittret jag hängt på kanten av räcket är sjukt fint med snö på. Extremt julig känsla. Älskart.

Vad som händer imorgon får vi se då.

En måndag som en söndag

Den här måndagen har känts lite som en söndag. Kanske eftersom jag till stora delar gjort vad jag annars ofta göra på söndagar. Åkt med föräldrarna till Maxi, kilat ner till dem frampå eftermiddagen och käkat. Tagit det lugnt i övrigt. Söndagskänsla helt enkelt.

Under veckan har jag annars en del att göra. Ett par jobbansökningar som ska skrivas. En del läsning. Få till summeringen av 2016. Så tänkte jag försöka hinna ner till Spongs och köpa på mig några böcker då läshögen börjar bli rätt liten. Gå på hockey. Och någonstans emellan allt det där är tanken att så sakta börja smyga igång med mitt eget skrivande igen. Har tagit ledigt från det över jul och nyår, men nu börjar det bli dags att ta tag i det. Arbeta vidare på nanowrimo-manuset är tanken. Förhoppningsvis trillar det snart in lite feedback från en kompis som fått läsa en tidig version.

Här borde jag ha en bra slutkläm, men jag kommer inte på någon.

Alkoholfritt tolvslag är win

Så var det ett nytt år. Än så länge har det varit ett ganska bra år. Får gärna fortsätta så.

Gårdagskvällen ska jag inte orda så mycket om. Fest hos en kompis. Vi tjötade, åt, drack och hade trevligt. Ungefär så.

Idag har jag faktiskt känt mig oförskämt pigg och fräsch. Sedan några år tillbaka dricker jag ju alkoholfritt vid tolvslaget och utöver att man inte blir idiotfull av att häva i sig champagne efter att först ha festat hela kvällen har det också effekten att nyårsdagen inte präglas av huvudvärk, illamående och trötthet. Ett lyft helt enkelt. Kan rekommenderas. Sedan ska tilläggas att det inte blev skitsent (tror jag gick och la mig strax efter tre) och att jag unnade mig sovmorgon imorse, vilket såklart också spelar in i att jag varit pigg.
Men hur som helst har jag varit på väldigt gott humör i stort sett hela dagen. När jag gick ut på promenad med musik (nyårsskivan) i lurarna gick jag med ett leende på läpparna hela promenaden. Kan eventuellt också ha varit så att jag på ett par ställen knyckte till lite med axeln eller mimade med i texten. Kan ha varit. Sedan har det goda humöret fortsatt. Så om första dagen på året ger en antydan om resten av året lär 2017 bli ett himla bra år.

Tror inte att jag har så mycket mer att tillägga just nu.