Punktform

1. Var ute igår. Lite oplanerat sådär. En kompis hörde av sig helt spontant frampå kvällskvisten och då är det ju sällan man tackar nej. Det var kul. Jämförelsevis lugnt, men i kombination med att jag av olika anledningar sovit halvdåligt ett par nätter tillräckligt för att leda till att jag varit (och är) avsevärt trött idag.

2. Fick en reaktion. Ska inte gå in detaljer för det är det rent krasst ingen utomstående som har med att göra. Exakt vad som hänt är mellan mig och hon i huset mittemot, och det kan räcka så. Med det sagt är det nu klarlagt att hon tyvärr inte delar min tendens att vilja sluta cirklar och att inte lämna saker oavslutade eller med massa lösa trådar. Samt att hon tycks ha missuppfattat mina motiv och syften.
Det sistnämnda är beklagligt men förståeligt. Hon kan ju inte se in i min hjärna och veta hur jag tänker. Utifrån den information hon har (eller i alla fall vid tillfället hade) är det dessutom en klart rimlig tolkning, även om jag tycker att jag uttryckt mig klart och tydligt i frågan. Likaså verkar hon heller inte instämma i att det nästan är lite fånigt att vi aldrig ens hälsat. För min del vidhåller jag dock att det är det med tanke på hela historien. Och kan för den delen se att det kan finnas ett värde i att klargöra och reda ut vissa saker. Är det något åren lärt mig är det vikten av kommunikation och att reda ut eventuella missförstånd. Jag kanske är fånig men jag tror på kraften i att människor pratar med varandra. Jag tror att vi båda skulle se på historien med nya ögon om vi fick höra varandras perspektiv, upplevelser och tolkningar, få ställa frågor och få svar på sådant vi undrat. Men igen: det är så jag ser på saken. Andra skulle kanske säga något annat.
Det i mina ögon småfåniga i det till trots kommer vi nu aldrig att hälsa, och då är det som det är med den saken.

3. Fick igår kväll också veta att Whitney Rose kommer spela här i Karlskoga på tisdag. På Statt av alla ställen. Hur kan jag inte ha vetat det tidigare? Måste man ju gå och titta på. Inte ofta det lirar artister av den kalibern här i stan. Himla tur att det fanns biljetter kvar (lyckades övertala mina föräldrar att få en i valborgspresent). Sjukt peppad, som kidsen skulle sagt för några år sedan. Återstår bara att se om jag lyckas övertala någon att följa med också.

4. Idag fyller Kirsten Dunst 35. Utgår ifrån att det var för att fira detta morsan och farsan bjöd på dessert när jag kikade förbi i eftermiddags.

5. Innan jag kilade ner till föräldrarna satt jag på balkongen och läste tidningen. Det var överlag gött, men då och då kom en småkylig vind och störde.

Agerade

Gjorde en grej idag, det där jag bestämde mig för igår, som kanske var fullkomligt idiotisk men som jag gjorde ändå. Tyvärr gick det inte som jag hoppats, men det var värt ett försök. Utan att gå in på detaljer var det väl ett försök att knyta ihop en säck innan det är för sent. Det handlar, såklart, om hon i huset mittemot. Jag vet att det är över och förbi sedan länge och jag är okej med det, men det hade varit fint att åtminstone säga hej innan vi aldrig ser varandra igen. Jaja, det blir väl som det blir med den saken.

I övrigt har det varit ungefär lika lugnt som vanligt. Promenad och lite sådär. På tal om promenad så känns faktiskt hälsenan som jag haft problem med ganska bra nu. Antar att det är den där stretchingen som sjukgymnasten jag pratade med rekommenderade som har gett resultat. Eller så är det vårskorna som är bättre för fötterna än vinterkängorna. Eller både och. Det spelar inte så stor roll, huvudsaken är ju att det inte gör ont i hälsenan längre.

Fan, när hon i huset mittemot väl flyttat och är borta för evigt (ja, jag är lite dramatisk ibland) måste jag nog bli katharsis-full. Det beskedet har tagit hårdare på mig än jag trodde och vad det borde. Fått mig att tänka tillbaka och minnas. Och det är klart, i någon mening har hon ju varit den enda flicka jag velat ha ända sedan jag fick erkänna för mig själv att jag var intresserad av henne någon gång hösten 2015. Särskilt som hon inte ens svarade på mina förfrågningar och jag aldrig fick chansen att se vem hon var, aldrig fick möjligheten att få den idealiserade drömbilden motbevisad. Samtidigt har jag svårt att förstå varför hon aldrig var mer nyfiken. Hade det varit jag hade jag varit dödsnyfiken på brevskrivaren. Det hade varit så lätt för henne att gå med på att ses, och sedan hade vi kommit fram till att det inte fanns något där. Eller bara säga tack men nej tack. Istället: total tystnad. Ett tomrum som lät sig fyllas med drömmar och fantasier om vad som skulle kunna bli, vem hon egentligen var. Och hela tiden tvivet. Tvivlet och undran över varför det inte kom något svar. Allt det där som gjorde det svårare att glömma och gå vidare. Ett uteblivet svar är också ett svar, men det är fan så mycket svårare att förhålla sig till.
Antagligen hade vi inte passat ihop. Antagligen hade vi båda känt oss ganska färdiga efter ett första möte. Men så länge det där första mötet aldrig sker, då finns fortfarande utrymme för de idealiserade föreställningarna. Så länge ett ointresse inte tydligt uttalas finns utrymme för drömmarna och det där jävla hoppet som vägrar vika sig. För den där lilla punkten allra längst där inne som hetsar en att inte ge upp, att inte sluta drömma.
Samtidigt kan jag inte kritisera hennes agerande. Jag vet ju inte hur hon resonerat, hur hon motiverat sina val eller på vilka grunder hon fattat sina beslut. Har ingen som helst aning om hur hon uppfattade breven och mitt intresse till att börja med. Det vore så enkelt för mig att börja yla om bitchig småsinthet eller något liknande, men vad har jag för täckning för det? Ingen alls. Jag vet ju inte vad hon har för erfarenheter sedan tidigare, jag vet ju inte hur hon tolkat mitt agerande, jag vet ju inte hur hon tänker och känner. Alla måste, när det kommer till den här typen av frågor, lyssna på sitt eget hjärta och göra det som känns rätt för dem. Och jag kan bara utgå ifrån att det är vad hon har gjort. Jag kan inte klandra henne för att hon inte är intresserad. Jag kan inte klandra henne för hur hon väljer att uttrycka det. Jag kan tycka att det är synd och att saker och ting blivit enklare om hon agerat annorlunda, men hur hon gör måste vara upp till henne att själv bestämma. Jag själv hade varit fruktansvärt nyfiken och hade antagligen gett det chansen för att se vad (om något) det skulle kunna leda till, resonerat som att det sannolikt inte skulle leda till något men med lite flyt skulle det kunna bli högvinsten. Hon var inte det och hon resonerade på ett annat sätt och då är det så det är. Det är inte upp till mig att ha några synpunkter på. Hon orsakade mig ingen smärta och ångest, det gjorde jag själv när jag inte klarade av att släppa drömmen och hoppet efter det där första brevet.

Förlåt, det här blev långt och svamligt, men det kan man väl få kosta på sig att bli såhär på fredagskvällen när timmen börjar bli sen?

Vardag deluxe

Har egentligen inte gjort särskilt mycket alls idag. I alla fall inte utöver det vanliga. Vardag deluxe kan man nog kalla det. Men jag har i alla fall fattat ett beslut. Ett beslut om tja, framtiden. Kan inte säga mer än så om det nu, men jag lär nog berätta om det tids nog.

Tittade förresten ikapp Kontrapunkt från igår under kvällen. Slog mitt eget poängrekord för programmet. Om jag får tillgodoräkna mig att jag klarade båda lagens finalfrågor vann jag rentav hela matchen. Fast så får jag nog inte räkna. Men jag slog i alla fall ett av lagen, och det har jag aldrig gjort förut så det var ju en framgång. På Spåret brukar kalla sig Sveriges svåraste frågesport, men Kontrapunkt är åtminstone ett par snäpp svårare.

Ljudlöst

När jag slog på tv:n för att titta på Kontrapunkt fanns det inget ljud på ettan. Det var ljud på alla andra kanaler, men inte SVT1 som naturligtvis var den kanal jag skulle titta på. Blev faktiskt en aning smågrinig då. Men jaja, ännu ett program att titta ikapp på play alltså. Skönt att den möjligheten finns.
På tal om det tittade jag ikapp Kobra om Henrik Berggren nu ikväll. Sjukt bra. Se det om ni inte gjort det.

I övrigt ingen superanmärkningsvärd dag. Det har varit det vardagliga liksom. Fick iväg en jobbansökan. En del tankar har snurrat. Efter maten var jag så pass seg att jag gick en sväng runt kvarteret för att få lite luft. Nästan som i somras när man efter dagar på balkongen eller när det blev alldeles för varmt i lägenheten på kvällen var tvungen att gå ut helt kort för en nypa luft. Undrar om det blir så den här sommaren också? Antagligen. Förutsatt att jag är kvar här då. Det är sannolikt att jag är men man vet aldrig. Skulle någon jobbansökan någonstans ge önskat resultat kan det gå fort. Fast så har jag ju tänkt länge. När jag återkom till Karlskoga efter åren i Kalmar skulle det bara bli en kort mellanlandning på vägen mot något större. Det är 3,5 år sedan nu. Går alldeles snart in på min fjärde sommar i den här lägenheten. Den som jag, när jag fick nycklarna, brukade skoja om att "vi får väl se om jag hinner flytta in överhuvudtaget". Saker och ting blev inte riktigt som det var tänkt.
Man kan ju undra hur mitt liv hade sett ut om inte Kalmarhems system för köpoäng varit kasst utan jag hade lyckats få en lägenhet där nere istället. Ganska annorlunda skulle jag tro. Bättre eller sämre? Ingen aning. Men annorlunda. Jag hade kanske varit en annan. För det är ju så, vår omgivning och våra erfarenheter formar oss vare sig vi vill eller inte. Men som sagt, det kan gå fort. När det väl händer kan det gå fort.

Kommande liverock

Så artistprogrammet för Putte i Parken som gör (tillfällig?) comeback här i stan i sommar släpptes idag. Roligast: Little Jinder. Har velat se henne länge utan att lyckats få ihop det, men nu vore väl satan om jag inte skulle lyckas se'na. Skulle det vara så att jag lyckats flytta härifrån till dess får jag väl åka hit besök över den helgen. Extra roligt eftersom det var en av de realistiska bokningar jag hoppades allra mest på.
Resten av programmet är jag kanske inte lika superpeppad på, men det finns en del godbitar. Kristian Anttila har jag visserligen sett några gånger förut men han är alltid värd att kolla in. Maia Hirasawa har jag inte sett sedan hon turnerade på första soloplattan så det blir kul att se. INVSN ska bli roligt att se. Likaså Rebecca & Fiona som jag faktiskt aldrig sett live (de spelade något av åren jag var på way out west, men deras spelning låg mitt under ett av mina jobbpass. Dock dök de upp på vipområdet senare på kvällen och trots att de bara stod och hängde vid bardisken hade de en oemotståndligt magnetisk karisma, det liksom bara gnistrade om dem). Och sist men inte minst är ju Frej Larsson alltid underhållande live.
I övrigt ett par namn jag måste erkänna att jag inte har någon vidare koll på, så där måste jag så att säga läsa på lite. Och så klart ytterligare ett par stycken som inte alls är min påse, men så är det ju på alla festivaler, man kan inte gilla allt. Hade väl dock inte haft något emot att byta de där som inte alls är min påse mot exempelvis Avantgardet eller Jennie Abrahamsson eller Sylvester Schlegel (åh, fatta vad grymt det hade varit att få stå i dalen en sen natt och sjunga med i Dålig på ett bättre sätt, låten som tonsatte min noja inför att fylla 30) eller Jonathan Johansson eller Rein, som spelar på någon eller ett par av de övriga PIP-upplagorna i år. Men man kan ju inte få allt. Och jag är svinnöjd med Little Jinder. Extra så med tanke på att det är helt gratis att gå dit. Fett jävla lyxigt.

Vad jag gjort idag? Tja, tittat på Matiné, kopierat över en del bilder och andra dokument till extrahårddisken, fått en del sådant där som man borde göra men aldrig riktigt får gjort undanstökat helt enkelt.

Och nu insåg jag att det var ikväll Kobra handlade om evige hjälten Henrik Berggren. Fan. Har ju febrat över det där programmet i en vecka och så lyckas jag helt oförklarligt glömma bort det och titta på en bara halvbra film istället. Helvete också. Nästan så jag börjar fundera på om jag fått en släng av akut demens under kvällen. Nåväl, får bli ikapptittning på Play imorgon helt enkelt. Ska väl ha något att göra då också.

Blött promenadväder

Klart ohärligt promenadväder idag. Blötsnö och blåst. Jag använde visserligen paraply så jag slapp få massa snöslask på glasögonen, men resten av jag var tämligen blöt när jag kom in.

Dagen i övrigt har, överraskande nog, varit lugn. Inte gjort så himla mycket alls faktiskt. Då och då har det såklart dykt upp en och annan fundering kring det jag fick veta igår. Fortfarande en märklig blandning av känslor inför det. Men jag ska inte tjata om det. Lär få anledning att återkomma dit när det sker som ska ske.

Vad som sker i detalj imorgon återstår att se, men jag tror att jag ska se matinén. En film jag faktiskt aldrig sett förut. Minns inte titeln, men beskrivningen av handlingen i tablån lät intressant.

Blandade känslor

Söndag. Hängde en kort stund på balkongen. Skönt när det var soligt. Inte så skönt när solen gick i moln. Ett tag haglade det. Men då var jag redan inomhus. Hon i huset mitt emot ska flytta. Såg ett par stycken jag inte kände igen komma och gå i den porten. Fick en förnimmelse, eller snarare en ingivelse. Kollade hemnet, blocket. Borde kanske inte gjort det, för vad rör det mig? Men jag gjorde det. Jo då. Hennes lägenhet ligger ute till försäljning. Panik och lättnad på samma gång. Panik för att fan, hur mycket jag än intalar mig motsatsen vet jag innerst inne att jag inte är över henne, att den där jävla drömmen om kanske ändå vägrar dö. Hoppet om ett slumpartat möte på gården, vid soptunnorna, på konsum. Det finns ju där. Jag vill inte att det ska finnas där, men det gör det. Panik över att fan, jag borde ju inte bry mig men ändå reagerar jag såhär. Lättnad för att tja, flyttar hon slipper jag ju bli påmind om henne och hela den historien av att se henne gå förbi utanför fönstret. Jag slipper nojorna och ångesten om hon mystiskt åker iväg någonstans. Slipper rädslan över att plötsligt en dag se henne i sällskap med någon, hand i hand fånigt leende som på moln. Lättnad över att jag då äntligen kommer kunna släppa henne helt. Jag har delvis kommit över henne och delvis lagt saker och ting bakom mig. Det hugger inte längre i magen när jag ser henne, jag dagdrömmer inte om henne som i höstas, trånar och våndas inte på samma sätt. Men helt har jag inte släppt tanken på henne, hoppet om att någon gång få svar på mina frågor. Om att i alla fall få säga hej och jag hoppas du inte tyckte det var jobbigt eller så med breven, och du får hälsa din kompis som kom och knackade på balkongräcket i vintras att det var roligt gjort. Därför finns det ett stråk av lättnad. Över att historien når sitt slut. När flyttbilen rullar ut från gården, när det nu sker, kommer jag aldrig se henne igen och vi kommer aldrig ha med varandra att göra igen. Hon kommer sälla sig till raden av flickor jag varit förtjust i som försvunnit. Falla in i mitt förflutnas dimmor likt andra före henne. Men den här gången kommer jag i alla fall inte behöva ångra att jag aldrig vågade försöka.

Jag hade inte tänkt skriva om det här. Vänta tills flyttlasset lämnat gården och jag aldrig kommer se henne igen. Ville inte att hon om hon mot all förmodan läser det här ska få för sig att jag övervakar henne, eller känna det som att jag har koll på hennes minsta steg. Ville verka rimlig. Men när jag satte mig här trillade det liksom bara ur mig. Som om jag behövde få det ur kroppen.
Är du hon i huset mittemot (jo, jag kommer ihåg vad du heter, din kompis berättade ju det den där gången i vintras, men jag vill inte outa dig med namn här) och läser det här så kan du vara lugn, jag har inte superkoll på dig. Inte mer än att jag då och då ser dig gå förbi här utanför. Men det var svårt att inte tolka det som att de två okända var där för visning när du ledsagade dem ut ur porten och, som det verkade, började peka ut parkeringsplatser och dylikt. Då blev jag nyfiken och ja, du förstår säkert. Och hey, se det positivt. Nu är det ju ytterligare några som vet att det finns en bostad till salu i kvarteret, och eftersom alla naturligtvis vill ha förmånen att bo granne med mig kan det ju trissa upp priset en smula...

När jag tittade in hos morsan och farsan bjöd de på en vaniljmunk. Den var god, men väldigt sockrig.

Kombinationen panik och lättnad. Den är... förvirrande.

Nu har klockan dragit iväg så det är inte längre idag utan imorgon. Eller idag blev just igår som det heter i någon låt som jag just nu varken minns titel eller artist på. Så kan det gå. Nåväl, jag ska väl leta upp en kvällens franska och sedan se vad internet i övrigt har att bjuda på ikväll.

Latat mig

Har varit rätt lugnt idag också. Knallade ner till stan och köpte en påse makaroner, i övrigt har jag mest latat mig på olika sätt. Undvek nogsamt representanterna för Moderaterna som stod och samlade in underskrifter för en folkomröstning angående försäljning av kommunens energibolag. Jag är visserligen tveksam till en sådan försäljning, inte minst för att jag kan se klara poänger i att den verksamheten ägs gemensamt och inte primärt drivs av privat vinstintresse. Men att skriva på en moderat namninsamling alltså nej. Det gör jag inte. Någon måtta måste det ändå vara.

Och imorgon är det söndag igen. Fan, var det inte det alldeles nyss?

Inte idag

På de flesta sätt en ganska vanlig fredag. Har inte stekt något ägg idag.

Stekt ägg

Vad har jag gjort idag då? Inte mycket utöver det vanliga. Jag stekte ett ägg. Det gör jag kanske tre gånger om året så det skulle väl vara det då. Det ägget blev för övrigt snudd på perfekt stekt. För att göra det så pass sällan är jag jävligt bra på att steka ägg. Visserligen är det ganska lätt att steka ägg, men ändå.

Mer vanlighet

Har nog varit en ganska vanlig dag. I alla fall har den inte varit ovanlig och då måste den ju ha varit vanlig. Whatever.

Har fått en ny romanidé. Idén har ett ganska tydligt släktskap med det manus jag skrev i höstas men står likväl på egna ben. Känns spännande hur som helst. Om det blir så som jag nu ser det framför mig kommer det bli en utmaning att skriva. Inte minst för att jag kommer behöva arbeta mycket mer grundligt och omsorgsfullt med mina rollfigurer än vad jag gjort tidigare. Kommer i och med det få börja i en annan ände än vad jag gjort förut. Tror dock att det kan bli en ganska rolig och utvecklande utmaning.

Strålande matiné

Åt upp det sista av påskgodiset i eftermiddags när jag tittade på matinén O, en så'n natt från 1937. Mycket, mycket bra film. Thor Modéen och Åke Söderblom i riktig högform, och med några sylvassa repliker och hysteriskt underhållande scener. Rekommenderas varmt. Om jag någon gång kommer fria till någon finns dessutom en god chans att jag kommer låna en replik ur filmen när jag gör det. Bara en sådan sak. För övrigt är ju Thor Modéen rent allmänt bäst.

Utöver det ovan nämnda har jag i huvudsak ägnat mig åt vardagligheter. Man gör ju oftast det.

Sötsaker

En måndag som på många sätt påmint om en söndag. Av förklarliga skäl. Gick ner till föräldrarna en sväng och tog med mig det jag hade kvar av punschparfaiten jag gjorde häromdagen. Det var uppskattat. Har i övrigt ätit en hel del godis. Berätta inte det här för någon men jag börjar faktiskt bli rätt trött på godis nu efter att ha tryckt i mig en inte oansenlig mängd under påsken. Ännu finns dock kvar i skålen så jag får väl offra mig och äta upp det också. Ingen annan lär ju göra det. Sedan blir det godisstopp ett tag framöver.

Påskfirandet

Var ute en sväng igår kväll. En händelserik kväll, men vi behöver inte gå in på alla detaljer. Reddan. Rockbar. Sprang på en gammal polare jag var svintajt med på typ låg- och mellanstadiet men fram till igår inte hade sett på säkert tio år. Det var förjäkla roligt att träffa honom igen. Jag och André ropade "Spela Goldbergvariationerna!" till det helt okej rockande bandet som spelade på Rockbar. Blicken vi fick var nog den mest förvirrade och undrande jag sett i år. Dock inte lika förvånad som vi hade blivit om de verkligen hade börjat spela Goldbergvariationerna.

För utgången var det påskmiddag hos farmor med familjen. Det var väl ungefär som det brukar. Helt okej trevligt. Påskmat, tårta, hundar som ville bli klappade, farsan och hans bror pratar om folk som bodde på gården när de växte upp (och som man hört om hur många gånger som helst förut eftersom de alltid pratar om det när vi har släktsammankomster).

I dag har jag mest tagit det lugnt. Kostade på mig att sova en timme längre än vanligt imorse, och sedan har det varit en slappardag. Rätt så gött. Läste ut boken jag läst på sistone. Sista delen i en trilogi. Började typ gråta av slutet. Har blivit så blödig på äldre dar.

Oklar årstid

När man tittar ut genom fönstret, och ännu mer så under morgonen och förmiddagen innan en avsevärd del hunnit förvandlas till slask, kan man undra om det verkligen är påsk eller om det i själva verket är jul. Det har alltså snöat. Rejält. Minst en decimeter. Det mesta av det redan under natten till i dag. Jag har egentligen inget emot snön i sig, men när man vet att det kommer bli slask av det i stort sett direkt känns det som att det lika gärna kunde ha kvittat. Hur som helst kan man nog konstatera att det inte lär bli något vin i solen den här påsken. Och att det är tur att jag inte hade hunnit ställa undan vinterkängorna, för de behövdes när jag skulle gå ut för att handla.

I övrigt har dagen i huvudsak bestått av godisätning och läsning. Och ett glas punsch. Inte helt otrevligt. Inte alls faktiskt.

Dessertprojekt 2017 fortsätter

Så slängde ihop en parfait i eftermiddags. En punschparfait för att vara exakt. Det blev bra. Smakar utmärkt. Lite mjukare än jag hade tänkt mig, men då vet jag ju det till nästa gång att jag ska göra smeten något fastare innan jag häller den i formen. Ska låta den stå i frysen över natten också så får vi se om den eventuellt har stelnat lite till imorgon.
Dock var det kanske nog kanonidé att hälla smeten i madeleineformar. Tänkte att det skulle vara fint med små nätta snäckor, men av allt att döma kommer jag inte få loss dem ur formarna utan att förstöra dem. Så det måste jag också hitta en lösning på om jag vill prova igen. Känns som att det borde gå att lösa på något vänster. Tål att funderas på i alla fall.

Dagen i övrigt, lugn. Läsning och allmänt chill. Start för ätande av påskgodis. Det är väl cirka det som hänt.

På ytan och inuti

Fruktansvärt ospännande dag. På ytan. Har suttit på soffan och läst, och i litteraturen där har det varit synnerligen rafflande. Det är i huvudet det händer.

En småspännande grej hände i och för sig även utanför litteraturen. När jag var på promenad. gångvägen vid Red Brick ungefär. Brandbilar susade förbi uppe på centrumleden. När jag en bit längre fram vände på huvudet såg jag att det bolmade upp rök från någonstans på andra sidan järnvägen. Vit-grå rök. Sannolikt ingen större brand då jag inte sett något om det i lokalpressen. Soptunna kanske? Hade det varit en byggnad eller bil eller så borde väl röken dessutom ha varit svart? Gräs känns osannolikt då det regnat en hel del under morgonen och förmiddagen och även vid tillfället regnade lite smått. Spelar väl inte så stor roll.

Påskpunsch

Ingen revolutionerande dag direkt. Var på Systemet. Kostade på mig en liten flaska punsch såhär till påsk. Påskpunsch. Borde kanske bli en ny tradition. Annars har jag typ mest läst.

Påskgodiset väntar i skafferiet

Knallade iväg till Maxi och köpte på mig lite påskgodis. Annars har jag typ tittat ikapp lite grejer jag missade under helgen. Hämtat ut ett paket. En bok jag tänkte köpa på min lokala bokhandel i fredags men som inte fanns, så jag gick hem och beställde den. I affekt valde jag det dyrare fraktalternativet för att jag ville ha boken så fort som möjligt. Överhuvudtaget var eftermiddagen i fredags klart sådär. Boken fanns inte. När jag klev in på banken för att sätta in pengar i automaten stod en dam före mig i kön som tog sjukt lång tid på sig. Och när hon var färdig stoppade hon in kortet i automaten igen och började om. Eftersom jag redan var småless eftersom boken inte funnits tappade jag tålamodet och gick till Willys och systemet istället för att stå och vänta. När jag kom till systembolaget var ölen jag skulle ha, naturligtvis, slut. När jag sedan kom tillbaka till banken, då stod samma dam så klart fortfarande kvar. Jag hade inte riktigt flytet med mig där. Blev i ärlighetens namn ganska grinig. Sedan kom jag hem och insåg att det fanns de som hade en betydligt värre fredagseftermiddag än så. Milt uttryckt.
Dagens inköp av godis gick hur som helst helt utan problem. Yay för det.

Funderar förresten på om jag kanske ska slänga ihop en parfait till påsk. Vad kan man i så fall smaksätta den med som känns påskigt?

Utehelg

Har varit tyst här ett tag. Detta av det enkla skälet att jag varit ute både fredag och lördag. Var ute med en kompis i fredags varpå vi sprang på en halvbekant vi träffar lite då och då när vi går ut. Det ena ledde till det andra och vips var vi inbjudna på grillfest igår. Det hade jag mer eller mindre lyckats glömma. Fast just som jag ätit och bakfyllan börjat släppa hörde min kompis av sig och påminde om att vi skulle dit. Så då var det bara att byta byxor och dra en kam genom håret och göra sig klar att gå. Sedan slutade kvällen med ett par öl på Rockbar. Både fredag och lördag var hur som helst roliga kvällar. Lördag lite lugnare än fredag, i och med att jag hade känt mig rätt seg under dagen kände jag inte riktigt för hårdköra. Dessutom visste jag att jag hade lite grejer jag skulle iväg på idag som jag inte hade någon lust att göra bakis. Åkte med morsan på loppis igår förmiddag, och att göra det under påverkan av bakfylla var ingen höjdare om man säger så.

Idag var jag även ute och åt söndagsmiddag på stan med morsan (farsan är med gubbgänget från hans jobb på fotbollsresa i England), så jag har gynnat kroglivet här i stan en del den här helgen kan man säga. Det är ju bra. Men att inget av ställena jag varit på under helgen har haft punsch, vilken kulturskymning.

Nu under kvällen höll jag på att sätta en bit tonfisk i halsen. Utgår ifrån att det är den mest spännande och relevanta information ni fått på hela veckan.

Fönsteröppning

Hjälpte farmor att putsa fönster idag. Eller rättare sagt med att öppna fönstren så att hon kunde putsa dem. Sedan hon fick nya fönster för ett tag sedan tycker hon att de är så svåra och otäcka att öppna att hon inte klarar det själv. Och med det sprack min ambition att hålla mig ifrån sötsaker fram till påsk (obs! inte av någon sorts töntiga fasteskäl, utan för att det blev rätt mycket sötsaker en period kring månadsskiftet februari-mars och jag vet med mig att jag sannolikt kommer trycka i mig avsevärda mängder godis till påsk). Ganska rejält dessutom. Det går ju som bekant inte att besöka farmor utan att det ska fikas, så det blev både en bakelse och en semla (ja, jag hade kunnat ta antingen eller, men jag kunde inte välja...). Men det må väl vara hänt antar jag.

Fick förresten se den servis jag kommer ärva när den dagen kommer. Har vetat rätt länge att jag har en servis stående där men det har aldrig blivit av att jag tittat på den tidigare. Om jag minns saken rätt är det från början min farfarsfars föräldrars bröllopsservis. I så fall bör den vara från 1899. Det är ganska gammalt. Det var en fin servis hur som helst. Ett förhållandevis diskret blommönster. Ska gå till äldsta barnet i varje generation men eftersom mor och far redan har en servis kommer den hoppa över ett steg och gå direkt till mig istället. Ibland har det sina fördelar att vara förstfödd till en förstfödd till en förstfödd.

I övrigt har dagen inte bjudit på några särskilt stora överraskningar. I alla fall inte vad jag kan komma ihåg.

Som sagt

Så har ännu en vardag passerat. Vi kan låta det räcka så.

Vardagen lunkar på

Ännu en lugn, på ytan till synes händelselös dag. Läst, tittat på Masterchef Australia, tagit en promenad. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Imorgon ska jag antagligen knalla ner på stan och göra lite uträttningar. Skulle behöva nå framgång i jobbsökandet snart.

Förväxling

Tittade på Saltstänk och krutgubbar när den visades på tv i eftermiddags. Den var bra. Den här gången också. Dock måste jag ha blandat ihop den med någon annan film i huvudet för handlingen var lite annorlunda mot vad jag mindes. Men det har ju gjorts några skärgårdsfilmer med Sigurd Wallén så man får väl vara ursäktad om man någon enstaka gång förväxlar dem. Annars har jag väl mest suttit och läst.

Ganska händelselöst

Har egentligen inget alls att säga om den här dagen. Jag vann 90 spänn på triss. That's it. (sedan vann jag inget på de nya lotterna så allt som allt var det ändå ganska onödigt).

1908-2017

1908 gjorde Gösta Ekman den äldre debut som professionell skådespelare, 1911 gjorde han sin första filmroll. Sedan dess har familjen Ekman haft en framstående plats inom svensk film och teater. Fram tills nu. Det är svårt att inte se Gösta Ekmans bortgång som slutet på en era. Genom egentligen hela den svenska filmhistorien har en Ekman varit en centralpunkt. Gösta den äldre, sonen Hasse och sonsonen Gösta den yngre. Alla tre briljanta och framstående, betydelsefulla såväl i sin samtid som i ett större historiskt perspektiv. I över ett sekel har far, son och sonson tillhört den absoluta eliten inom teater och film i Sverige. Det känns snudd på hisnande att tänka på. Gösta Ekman är död, och med det når även den era som inleddes när Gösta den äldre för första gången klev på scenen sitt slut. Deras arv och samlade gärning kommer leva länge än.

Det ska nu tilläggas att familjen Ekman inte är helt utan representation inom branschen. Även Sanna Ekman tillhör familjen som brorsdotter till Gösta d.y och barnbarn till Hasse, hon har väl dock (ännu) inte gjort riktigt samma avtryck som de båda Göstorna och Hasse. Men visst, ännu lever ätten Ekman vidare i nöjeslivet.


På tal om något helt annat börjar jag bli rätt less på edm-grannen nu. Har varit många högljudda fester där nu ett tag, och ikväll är det nog värre än någonsin. Jag har ingen större lust att lyssna på deras jävla skitmusik mer. Nästan så man saknar den övernitiske Rune som var ordförande och ordningsman här när jag flyttade in.

Annars öppnade jag flaskan med Amarone jag fick när jag hade födelsedagsfest i eftermiddags (alltså jag öppnade flaskan i eftermiddags, födelsedagsfesten var i höstas). Av ingen anledning alls egentligen. Kände mig lite sugen och tyckte att det kunde vara dags helt enkelt. Sjukt gott hur som helst. Satt och smuttade på det och läste och lyssnade på musik och hade det lite allmänt helghärligt sådär.

Och Mora gick upp också. Det var väl skit. Fast det hade det blivit oavsett hur det gick i den där matchserien. Hade jag fått bestämma hade både Mora och Leksand förlorat. Avskyr båda lagen djupt. Dock är det nog bra för allsvenskan som liga att Leksand åkte ur. Det är ändå ett lag som skapar lite mer uppmärksamhet för ligan, och de drar lite extrapublik även till bortamatcherna. Så ur ett strikt ekonomiskt perspektiv är det bra för BIK att Leksand är tillbaka i allsvenskan. Fast rent sportsligt hade jag velat ha revansch på jävla Mora för finalförlusten. Men men, vi får väl bida vår tid och sedan ta gruvlig hämnd genom att spela bort dem från SHL om ett år.