Regnar tyvärr fortfarande

Det småregnar fortfarande så jag funderar starkt på att strunta i Official Secrets Act och vänta med att gå upp en liten stund. Hade dom spelat på tältscenen hade jag nog gått dit men dom spelar i dalen och det är ju rätt träligt att stå i regnet och titta på ett band man inte är jätteintresserad av.
Men hade det inte rgenat hade jag gått dit. Jag menar om dom slår igenom stort i framtiden vore det ju lite coolt att kunna säga att man såg dom på Putte innan dom slog igenom.

Oavsett hur jag gör ska jag dock stänga av datorn nu och gå ner och göra rent mina öronproppar och packa ihop väskan och lite sånt där.
Återkommer säkerligen inatt när jag kommer hem.

Två bilder

Här är då den utlovade bilden på bilden där jag poserar ihop med Hello Saferide. Som vanligt blir jag inte särskilt bra på kort (dessutom var det lite småkaltkallt då det precis slutat regna, därav mina något uppdragna axlar) men det får ändå sägas vara en trevlig bild.

Och på nästa bild ser man lite vilke nsjutk bra plats jag hade under konserten. Längst fram och rpecis nedanför Annika.

Fler bilder från den här konserten, den första Annika-konserten och resten av festivalen kommer senare, antagligen någon gång efter festivalen när jag orkat lägga in alla bilder i datorn.

Lite seg idag

Känner mej lite seg idag faktiskt. Men det är väl inte så konstigt kanske. Man blir faktiskt rätt sliten av att stå och titta på band hela dagarna. Alltså sjävla bandtittandet är inte så slitsamt men just att man står upp så gott som hela dagarna och gåendet mellan scenerna sliter en del.
När man sen lägger till att man i ärlighetens namn väl inte äter och dricker riktigt som man ska heller och att det blir sena kvällar så är det inte ett dugg konstigt att man blir lite seg och sliten efter ett par dar. Fast man ska inte överdriva heller, det är ju knappast som att man känner sej helt utsliten liksom.

Regnet påverkar

Fredag idag alltså. Just nu regnar det. När jag går upp mot festivalområdet idag beror lite på hur länge det regnar. Slutar det regna tills dess går jag nog upp vid tre och tittar på Official Secrets Act, annars väntar jag nog en timme till och går upp vid fyra för att se Anna Ternheim.
Så ungefär så ser planerna ut just nu.

God natt

Nu ska jag gå och lägga mej för jag är sjukt trött. Inte så konstigt kanske med tanke på vad klockan är.
Imorrn blir det mer Putte. Har inte i huvudet nu exakt vad det är för band imorrn men det är en del bra grejer vill jag minnas. Och det är väl vad som händer, man hinner liksom inte med så mycket mer än det. Och just det, lite mer strukturerade redogörelser för festivaldagarna kommer nog lite längre fram, orkar bara inte riktigt skriva dom nu under festivalen utan tillsvidare får ni hålla till goda med dom lite mer ostrukturerade/ofokuserade inläggen.

Nu ska det bli riktigt skönt att sova.

Lite om torsdagen

Dagens Hello Saferide-spelning var nästan ännu bättre än den igår (onsdag alltså) faktiskt. Man fick hröa några låtar man saknade igår och det var på en midnre scen vilket gjrode att man kom närmare och det var bara helt underbart. Och det trots att det var ett par avbrott för intervjuer (det var ju trots allt en inspelning för radio).
Jag hade typ den bästa platsen av alla. Längst fram och precis nedanför Annika. Och eftersom det var en liten scen betydde det att jag kom skitnära. Med risk för att upprepa mej själv var det underbart. Det kändes som att vi fick ögonkontakt ngåra gånger, Annika och jag. Och på ett ställe i "If I Don't Write This Song Someone I Love Will Die" kändes det som att hon tittade rakt på mej, det var nästan så jag blev lite generad faktiskt.

Sen när spelningen var slut fick man ta kort med Annika och bandet i ett tält bredvid. Det gjorde jag så klart. Men jag blev så sjukt starstruck när det var min tur att jag bara fick fram ett försiktigt hej. Fast jag skyller det lite på den märkliga situationen, man gick liksom in i tältet, poserade bredvid Annika och bandet och gick ut igen. Så ja, man hann liksom inte riktigt prata med henne, dock brode jag nog ha tagit i hand när jag hälsade men jag glömde bort det där i nervositeten och upphetsningen över att stå precis bredvid Annika.
Sen stannade hon i och för sej en stund efteråt för att skriva autografer och så där men det tog så lång tid innan min bild blev utskriven att hon hade hunnit gå så då hann jag inte prata med henne ändå. Typiskt (här får ni tänka er en ledsen smiley).
Men nu har jag i alla fall en bild där jag poserar tillsammans med Annika och resten av hennes band, det känns lite stort. Den bilden ska ramas in och sättas upp på väggen så fort jag kommer ner till Kalmar.
Orkar inte riktigt nu men jag tar ett kort på den och lägger upp på bloggen imorrn.

För övrigt är nog Hello Saferides basist, Jens, den som har varit flitigast under den här festivalen. Inte mindre än fyra konserter har han varit med i. Två med Hello Saferide, och sen rä han tydligen med både i I Are Droid och Dundertåget. Så fyra konserter, varav tre på en och samma dag. Tufft schema. Hoppas han kan ta lite ledigt nu efter den här helgen.

För övrigt bjöd P3 både på glass och en skiva. Glassen fick man innan Annikas spelning började (det var ju dom som höll i den i och med att det var inspelning av P3 sommarsession) och skivan (P3 Guld 2009) medan man stod och väntade på att få bli fotograferad med Annika (det var P3 som höll i det också). Jag gillar P3.
Jag hade dock två skivor med mej när jag kom hem. Jag kunde nämligen inte riktigt hålla mej utan jag slog till och köpte vinylutgåvan av more modern short stories. Man vill ju ha allt med Annika liksom.

Och just det, radioprogrammet dom spelade in sänds nu på lördag klockan 12-14 för dom som är intresserade av att veta det. Lyssna på det så får ni höra den underbara spelningen med Hello Saferide.

Annat som finns att säga om dagen är att det regnade, men det märkte inte jag så mycket av eftersom jag stod i tältet och väntade på Annika då. Dock blev inte den där backen så hemskt som hade befarat, dom hade nämligen satt upp staket så man inte kunde gå där utan fick gå en annan väg.
A Camp hade ingen alls som gästade på "Golden Teeth and Silver Medals" utan det var Niclas Frisk som sjöng tillsammans med Nina. Det var fint.
Annars har jag nog inte så mycket mer att säga just nu utan jag återkommer om jag kommer på något och i övrigt hänvisar jag till dom recensioner som kommer efter festivalen.
Idag var väl det här inlägget åtminstone lite mer strukturerat än det jag skrev när jag kom hem igår va?

Dagens kändisspaning: Andrea Kellerman, som stod en bit framför mej när I Are Droid spelade.

Dags att gå

Nu börjar det nog bli dags att gå om jag inet ska missa I Are Droid (börjar 14.00). Visserligen har jag inte lyssnat särskilt mycket på dom men dom hade med en rätt bra låt på någon samlingsskiva för ett tag sen så det känns som ett band man brode gå och kolla på.
Har inte förberett några förprogrammerade blogginlägg idag utan jag återkommer när jag kommer hem ikväll/inatt.

Ett första smakprov

Tänkte jag skulle bjussa på en bild på Annika från igår. Fler bilder från festivalen kommer längre fram.

Inför Puttes torsdag

Idag har jag lite tränignsvärk i benen efter att ha gått uppför och nedför den där satans backen upp till ip ett antal gånger igår. Dessutom känner jag i fötterna idag att jag nog valde fel skor igår. Men dte är värt det. Jag fick se en fantastiskt konsert med Annika, jag fick se en makalös uppvisning av bob hund och jag fick se en hel del annat trevligt.

Dagens program är väl inte riktigt lika starkt på pappret som gårdagen men det finns några gobitar. Annika igen så klart, jag ska försöka komma längst fram idag också även om det sannolikt blir lite svårare i och med att scenen är betydligt mindre, men jag ska göra mitt bästa och försöka vara där i så god tid som möjligt.
A Camp, som jag såg på Hultsfred men gärna ser igen, och som jag väl nämnt förut ska det bli spännande att se om det blir någon extra laddning av det faktum att Nina Persson ju levde sina första år i Karlskoga. Ska bli intressant också att se vem som gästar på "Golden Teeth and Silver Medals" idag, kan man hoppas på Annika kanske?

Det har varnats för regn idag och sannolikt blir det lite regn under eftermiddagen. Men låt oss hoppas att det inte blir jätteregnignt, dels för att det förtar lite av känslan men kanske framförallt för att vägen upp till ip nog kan bli riktigt hemsk om det blir ösregn.

Ostrukturerat om dagens Putte

Nu harj ag kommit hem efter dagens beösk på Putte. Eller ska man vara petnoga harj ag varit hemma ett tag för jag ahr ätit och lite så där innan jag satte mej här, men det är ju petitesser.
Orkar inet lägga upp några bilder nu men om jag hinner innan jag går imorrn kanske jag lägger in en bild eller två då.

Annika var precis lika underbar som man kunde vänta sej. Jag stod längst fram, väldigt nära mitten. Det var underbart bra. Annika var så kalrt vacker, fast allra allra vackrast var hon nog faktiskt på soundchecket. Och imorgon får jag se henne igen, fast på en mindre scen, det känns också underbart.
Förutom Annika var dagens höjdpunkt bob hund. Herregud vilken makalös uppvisning. Det var riktigt riktigt bra.

Tyvärr gästade Annika inte Vapnet, lite synd då det hade varit kul att få höra "Färjemansleden". Men däremot kom hon och gästade Perssons Pack i "Stenad i Stockholm", och det var fantastiskt. Det ska bli så sjukt kul att se henne på den lilla scenen imorgon, jag måset bara se till att stå längst fram då också.

Dagens kändisspaningar: Per Persson och Love Antell i publiken på Hassle, Vapnets basist i publiken på bob hund, och så dagens stora kändisspaning, jag stod precis bredvid Andreas Mattsson under ungefär halva Perssons Pack-spelningen. Det kändes stort att stå så nära en sådan legend, men samtidigt lite läskigt, man visste liksom inte riktigt hur man skulle bete sej. Jag blev nästan lite star struck skulle man kunna säga.

Träffade inte särskilt mycket bekanta där om jag ska vara ärlig. Hängde lite med kamrat Fredrik, vilket vi hade bestämt i förväg. Dock träffade jag en bekant nerifrån Hultsfred, det var rätt oväntat, men kul.

Jag skulle säkert kunna skriva om något mer men jag är jäkligt trött så jag struntar i det och säger god natt istället. Får återkomma om dagens händelser när jag är lite piggare och inte så ostrukturerad/ofokuserad.

Det kommer bli underbart

Det här är ett förprogrammerat blogginlägg.

Om inget oförutsett inträffar börjar den här fantastiska människan spela just exakt nu, 22.00:

Om allt gått som planerat står jag längst fram. Åh vad bra det ska bli!

Typ dags att gå

Ska nog börja göra mej klar för att gå iväg alldeles strax nu.
Det ja gser fram mest mot idag är naturligtvis Hello Saferide. Och även bob hund som ska bli riktigt kul att se.
Sen finsn dte så klart en he ldle annat man också vill och har täntk att se, Shotgund Crackers, Mikael Wiehe, Deportees, Vapnet, Lundell kommer man antagligen se, kanske Hassle, Fatboy, Perssons Pack. Egentlgien skulle man ju vilja se Lasse Lindh också men eftersom jag vill, ursäkta ska, stå längst fram på Hello Saferide kommer jag nog tyvärr vara tvungen att "offra" honom i och med att han går på bara en timme innan Annika.

Hoppas att Vapnet spelar "Färjemansleden" och att Annika kommer och gästar där, och att hon även gästar Perssons Pack i "Stenad i Stockholm". Det vore underbara gästningar båda två.
Men nu har jag nog inte riktigt tid att sitta här längre om jag ska hinna upp innan första bandet spelar (visserligen går dte fort att ta sej dit men det är gött med lite marginal, dessutom måste jag packa ihop det som ska med innan jag går).

Tio timmar till något fantastiskt

Om tio timmar, klockan 22, får jag äntligen se Annika. Yay. Jag längtar.

Inte helt lyckat experiment

Experimentet med dom fem alarmsignalerna gick så där. Det var bara den första som började spela och när jag ahde stängt av det kunde jag välja om nästa skulle börja spela eller om jag ville stänga av det också, och så där fortsatte det tills alla var avstängda. Jag som hade hoppats på en fin mix av Annika (bdåe Säkert! och Hello Saferide), Parken, Marit och Broder Daniel.

Ett litet experiment

På min telefon, vilken jag använder som väckarklocka nrä jag är här uppe, har jag ngåra olika alarmsignaler jag varierar lite mellan som väcknignssignal. Det är bra låtar så var och en för sej är dom mycket trevliga att vakna till. Nu har jag dock gjort ett litet expermient och ställt in alla fem alarmen på samma tid imorgon bitti, ska bli intressant att se om dte blri en lika behaglig väckning.

Slut för idag

Ska nog dra mej tillbaka för kvällen nu. Börjar bli trött.
Imorgon är det dags för festival igen. Det ska bli sjukt kul. Men jag återkommer till det innan jag går imorgon.
Skicka ett mej till skolan ska jag göra imorrn också, måste kolla ett par grejer med dom nämligen. Det handlar om omtentor och registrering och sånna trista grejer. Egentlgien skulle jag ju kunna skicka det nu men det är bättre att skriva sånt när man är lite piggare, man formulerar sej bättre då liksom.

Bokningsbetyg

Jag vet inte om ni minns det men när alla artister var färdigbokade inför förra årets Putte I Parken så satte jag betyg på alla bokningar. Det slog mej förut att kanske borde jag göra det i år också, så här dagen innan festivalen börjar. Så nu har jag suttit en stund och gått igenom vad som bokats och funderat och så vidare.
Observera dock att bedömningen är högs subjektiv och att jag endast utgått från mej personligen, min personliga smak, och mina egna åsikter när jag satt betygen.

+++++ (Fantastiska bokningar)
Bob Hund
Hello Saferide

++++ (Väldigt bra bokningar)
Deportees
Perssons Pack
Vapnet
A Camp
Johnossi
Detektivbyrån

+++ (Bra bokningar)
Fatboy
Mikael Wiehe
Shotgund Crackers
Dundertåget
I Are Droid
John ME
Kristian Anttila
Parken
Simon Norrsveden
Babian
Moneybrother
Durango Riot
Lasse Lindh
Thåström

++ (Okej bokningar men inget jag gråter över om jag missar)
Hassle
Ulf Lundell
Anna Ternheim
Looptroop Rockers
Sahara Hotnights
Timbuktu
T(I)NC
Governor Andy
General Knas
Hoffmaestro & Chraa
Alice in Videoland
Official Secrets Act
The Last Republic
Joe Gideon & The Shark

+ (Dåliga bokningar)
Lorentz & M. Sakarias
Melody Club
Slagsmålsklubben
Millencolin
Stalingrad Cowgirls
Caroline af Ugglas
Backyard Babies

- (Usla bokningar)
Deathstars
Pilgrimz
Sonic Syndicate
Misconduct
Bullet
Lillasyster
Birthday Massacre


Några kommentarer: Som sagt är bedömningen oerhört subjektiv och jag har i mångt och mycket utgått ifrån hur jag personligen känner inför dom olika artisterna/banden, primärt har jag väl utgått ifrån hur bra (eller dåliga) jag tycker att banden är men jag har också försökt ta hänsyn till hur jag tycker att själva bokningen är. Om vi tar Sahara Hotnights som exempel så är dom rent musikaliskt tre plus, men dom känns ändå inte som någon särskilt rolig bokning eftersom jag dels sett dom rätt många gånger och dels är dom ju i dagsläget inte sä’rskitl aktuella och så vidare. Jag tror ni förstår på ett ungefär hur jag menar.

Femplusnivån finns inte så mycket att säga om. Båda dom två som finns där uppe är så klart fantastiska bokningar. Annika skulle ha kunnat få många fler plus egentligen, men skalan går ju inte längre. Att hon dessutom kommer spela två gånger är helt underbart. När Hello Saferide spelar ska jag stå längst fram.

Fyraplusnivån finns kanske inte heller så mycket att säga om, utan alla dom som finns där är fyraplusbokningar helt enkelt. Av dessa känns kanske framförallt Deportees som en framsynt bokning då dom, om jag minns rätt, var bokade redan innan det tokhyllade albumet kom.
A Camp känns också som en kanonbokning i sammanhanget i och med att Nina ju har vissa kopplingar till Karlskoga.

På treplusnivån finns väl en del kommentarer dock. Finns väl några där som man fick fundera kring om dom var tre plus eller om dom skulle ha ett plus mer eller ett mindre men efter att ha vägt lite fram och tillbaka och gjort någon sorts helhetsbedömning så kändes dom ändå som tre plus.
Moneybrother var exempelvis en sådan som nosade på fyra men det var något som gjorde att han ändå kändes mer tre än fyra plus. Jag kan inte sätta fingret exakt på avd det var men något var det.
Dundertåget och Thåström var nog dom som var närmast två plus. Det kan tyckas märkligt att en sådan som Thåström inte år mer än en svag trea men som jag väl nämnt någon gång tidigare har jag aldrig riktigt fastnat för honom. Det är liksom inte riktigt min grej eller vad man ska säga. Men ändå är det ju en bra bokningar så därför blev det just en trea istället för en tvåa.

Tvåplusnivån finns också den en del att säga om. Man kan tycka att om Thåström och Wiehe får tre borde Lundell också få det, och jag kan till viss del hålla med om det. Precis som i fallet Thåström har jag dock aldrig fastnat för Ulf Lundell och på något sätt känns det också rent spontant som en lite sämre bokning än nämnde Thåström. Alltså inget ont om Lundell men han känns inte riktigt som en bokning som passar in på festival (visserligen skulle man kunna säga samma om Wiehe men magen sa ändå tre om honom).
Hotnights nämnde jag tidigare.
Hassle är visserligen en rätt bra bokning sett till aktualitet och liknande men baserat på dom recensioner va hans konserter man sett och att det jag hört va hans musik mest känns som slätstruken och tråkig radiopop kan jag inte ge mer än två där.
Annars är väl ganska mycket där baserat på personlig smak. Dom brittiska akterna skulle kanske ha kunnat få något plus till men efter att ha lyssnat igenom någon låt med varje känns ingen av dom direkt jättekul, lite brittiskt enligt standardformuläret typ och även om det är långt ifrån dåligt hade man säkert kunnat fylla deras platser med något roligare (Frida Hyvönen exempelvis, som jag tjatat om hela våren).

På ettplusnivån finns några stycken som definitivt kan tycka borde ha högre betyg. af Ugglas kan någon säkert tycka borde ha haft två plus men jag ser det som att den här typen av festival inte riktigt är rät ställe att boka henne till, det känns liksom felaktigt rent imagemässigt för festivalen eller hur man ska säga. Därav blir det ett plus för henne.
Att Melody Club inte får högre beror på att jag har haft svårt för dom i princip sen dom slog igenom. Dom är lite för slätstrukna liksom.
Annars handlar ettplusarna mestadels om att det inte alls är min typ av musik.

Minusnivån finns inte mycket att säga om. Det hårdrock och hårdrock är alltid usla bokningar i mina ögon. Allra sämst tycker jag bokningen av Lillasyster är, jag tror knappast jag behöver motivera varför.

Jag känner mej nästan lite smutsig

Ikväll har jag, hör och häpna, tittat på sport på tv. Friidrott närmare bestämt. Och ännu ovanligare är det eftersom det var en totalt betydelselös tävling och det inte var med en enda svensk.
Det om något är ett tecken på att det inte är särskilt mycket att se på tv. När jag tittar på så betydelselös och egentligen ointressant sport, då vet man att det övriga utbudet dåligt.

Lyssnar på Pulp

Sitter och lyssnar på Pulp för tillfället. Det är mycket trevligt. Pulp är sjukt bra. Fast det har jag nämnt många gånger förut så det vet ni att jag tycker.
Lite synd att varken Putte eller Hutlsfred bokade Jarvis i år nu när han släppt ny skiva och allt, men jag får försöka se honom någon annan gång. Och både Hultsfred och Putte har/hade ju mycket trevliga startfält även utan honom.

Nu blev det visst Shout Out Louds istället. Dom är också trevliga, inte riktigt lika bra som Pulp men ändå.

Ute för första gången på länge

Det slog mej förut att jag knappt varit utanför dörrn sen i fredags. Då tycket jag att jag behövde komma ut lite så jag följde med farsan upp till willys. Det var väl ungefär lika spännande som en promenad fram och tillbaka till willys brukar vara men det var skönt att komma ut ett tag.
Dom senaste minuterna har jag suttit och kollat upp lite grejer jag behövde kolla upp så nu känner jag mej informerad. Börjar bli hungrig dock så jag ska nog gå ner och kolla om det är mat snart.

Inte så intressant, men vi kan ju låtsas

Om man skulle stänga av den här apparaten och göra något annat en stund kanske. Jag tror nästan det.
Och fy vilket sjukt ointressant blogginlägg det här blev. Men jag får skylla på att jag bara har varit vaken i två timmar och inte har hunnit komma på något smart att skriva eller nått. Annars kan vi ju låtsas att det här blogginlägget är typ det mest insiktsfulla som skrivits i hela världshistorien.

Min smak är excellent

När jag sitter och shufflelyssnar i itunes slår det mej att fan vilken bra musiksmak jag har. Jag har ju så gott som bara bra grejer inlagda i itunes.

Vem ställer om mina klockor?

Nu har visst klockan sprungit iväg igen. Förstår inte hur det går till, jag menar jag gör ju egentligen ingenting som borde få tiden att rinna iväg men på något mystifikt vis gör den det ändå. Det är nästan så man börjar fundera på om det är någon som ställer om mina klockor lite i smyg medan jag typ är på toaletten eller nått.
Hur som helst ska jag gå och lägga mej. Imorgon ska jag raka mej, har inte gjort det på ett par veckor så skägget börjar bli lite i längsta laget. Dessutom har jag en del annat som ska göras imorrn, visserligen inget av vikt men ändå sånt som ska göras liksom. En del av det är i sanningens namn också sånt som egentligen nog borde ha blivit gjort redan men som av olika skäl (läs: lathet) inte blivit gjort. Ibland är jag lite dålig.

Hög volym

Tele2 ringde förut, exakt vad dom ville vet jag inte riktigt men dte är inte heller viktigt. Det som var utmärkande för samtalet var istället hur fruktansvärt högt människan som ringde pratade. Hon pratade så högt att jag var tvungen att hålla telefonen en decmiter från huvudet för att inte riskera hörselskador (okej jag hade kunnat ändra volymen men jag var rätt seg vid tillfället så jag tänkte inte på det), det var nästan så jag hade kunnat ha telefonen på bordet och ändå höra vad Tele2-människan sa.
Hur är det fysiskt möjligt att prata så högt?

Slovakisk TV

På tal om skumma tv-kanaler som finns här så har morsan och farsan en slovakisk musikkanal. Man kan undra lite varför den finns med i nätet här, jag menar efterfrågan kan ju inte vara särskilt stor.
I grunden är den som vilken musikkanal som helst. Vad jag har sett visar dom musikvideor i stort sett dygnet runt, och ibland till och med något riktigt bra (häromdan visade dom exempelvis Lenkas trevliga "The Show" när jag zappade förbi). Men förutom musiken är typ allt på slovakiska, reklamen, dom korta nyheterna dom verkar sända då och då och så vidare, plus en och annan låt som sjungs på slovakiska så klart (jag antar att det är slovakiska i alla fall, hör liksom inte riktigt skillnad på dom olika slaviska språken).
Även om det naturligtvis är trevligt att få veta vad som är hett i Slovakien undrar man som sagt varför den ligger med i nätet här. Fast kanske är det lite som ersättning för att ztv inte finns och att mtv nästan aldrig visar musik längre, för även om reklamen är på slovakiska på musiq (kanalen heter så) får man ju faktiskt se musikvideor. Det känns hur som helst en aning skumt, jag menar varför just en slovakisk kanal? Jag hittar inte riktigt logiken bakom det hela.

Fin repris ikväll

Såg att den närmats magnifika serien "upp till kamp" börjar sändas som repris idag. Det ska jag nog titta på för det var en sjukt bra serie. Har ni inte sett det så titta på det ni också, klockan 21 på ettan.
Dock ska jag ngo faktiskt stänga av här redan nu och kolla om det är något evärt. Och är det inget annat så är det ju Simpsons liksom.

Biljett inhandlad

Nu har jag äntligen kommit mej för att köpa min puttebiljett. Känns bra att ha det gjort, ni vet jag ju att jag kommer in liksom.
Det är inte länge kvar nu. Man känner liksom hur peppen stiger mer och mer så här på slutet. Ska bli kul. Spännande också att se hur det funkar med scenen uppe på IP. Den spontana känslan så här i förväg är väl att det kan bli rätt segt att ta sej upp dit men att det bortsett från det nog kan bli alldeles kalas.

Somnade om

Imorse vaknade jag inte för tidigt, som jag ju gjorde häromdan, men däremot råkade jag somna om lite grann efter att klockan ringt. Egentligen gör det ju inte så mycket i och med att jag i praktiken är ledig men lite förargligt är det ju ändå.
Nu ska jag nog alldeles strax stänga av datorn och göra något annat. Antagligen bläddra igenom Aftonbladet.

Leta lite, sen sova

Ska nog gå och lägga mej nu. Eller så fort jag hittat något att läsa i alla fall. Vanligtvis brukar jag ju läsa gamla nummer av Kalle Anka & Co när jag går och läger mej men det kan jag ju inte när jag är här eftersom alla Kalle Anka jag har kvar här uppe (vilket bporde vara ganksa många, kanske till och med en majoritet av dom jag har) ligger nedpackade i någon låda någonstans.
Det var morsan och farsan som la dom så. Innan dom flyttade i vintras visste jag, åtminstone på ett ungefär, vart mina serietidningar var men nu har jag ingen aning. Skulle tippa på att dom finns i deras vindsförråd men jag vet inte.
Så ja, jag måste helt enkelt leta på något som funkar att läsa när jag går och lägger mej. Något som inte är för avancerat (är det för avancerat somnar man ju aldrig eftersom man måste koncenrtera sej så på dte man läser) och som är lätt att hitta i vart man var (eftersom jag alltid somnar ifrån dte jag läser när jag går och lägger mej). Vi får se vad jag kan hitta.

Mycket onyttigheter på sistone, känns som magen börjar fläska till sej

Den här veckan har varit starkt präglad av onyttigheter. Det har varit något fika eller godis eller liknande varje dag. Det har visselrigen varit gott och så men man vet ju att det inte är särskilt nyttigt och att det sätter sej på magen. Nu ska ni absolut inte tro att jag på något sätt upplever mej själv osm tjock, herregud jag är ju så pass tunn naturligt att en vecka med kakor inte är någon katastrof. Men visst, jag kan inet sticka under stol med att det känns som magen växt en aning. Men det kan ju lika gärna vara hjärnspöken som uppstått bara för att jag är medveten om att jag tryckt i mej massa onyttigheter på sistone, och att jag därför känner mej en aning fläskig över magen.
Men oavsett vilket ska jag nog försöka ta det lite lugnt med onyttigheterna framöver. Man vill ju inte få för mycket mage liksom. Och eftersom jag inte rör särskilt mycket på mej vet jag ju att enda sättet att undvika framtida tjockhet är att hålla konsumtionen av godis och kakor och liknande på en måttlig nivå. På så sätt är det faktiskt bättre att vara i Kalmar, där äter jag betydligt mycket mindre sådant samtidigt som jag så gott som aldrig äter mer än en portion mat, här bli det oftast 2-3 i och med att maten står framdukad på bordet (när jag gör mat själv gör jag ju bara en portion).

Så makalöst pinsamt

Det finns en tv-kanal här som heter Moviestone. Jag kan inte riktigt beskriva kanalen för den är rätt skum men i stroa drag är det en degerforsare som gör väldigt hemgjord tv. "Programmen" (notera citationstecknen) ser ungefär ut som om han bara tagit sin privata videokamera och gett sej ut och filmat (se sjävla på kanalens hemsida).
Det som rullar på kanalen nu (det är samma slinga eller vad man ska kalla dte som rullar runt runt) är av någon anledning inslag från Grebbestad, vilket är rätt konstigt då dte ska vara någon form av lokal-tv för Degerfors, och det är så pinsamt så det finns bara inte. Det som visas är så pinsamt att man sitter och blir generad när man ser det.
Först är det inslaget "Carnival i Grebbestad" och det är skämmigare än alla dokusåpor tillsammans. Man sitter i tv-soffan och verkligen skäms. Men sen. Sen kommer inslaget "Nattliv i Grebbestad" och det är ännu pinsammare. Efter att ha sett dte första inslaget tror man inte det är möjligt, men det är det. Bara värmlandspojkarnas tolkning av "Suspicous Minds" hade räckt för att göra det oerhört pinsamt (det kan på riktigt vara det sämsta framförande av den låten jag någonsin hört) men när man sedan adderar allt det andra så ja, man vill egentligen bara gråta för att det är så pinsamt.
Jag kan inte beskriva det med ord men klicka på länken till Moviestones hemsida så finns inslagen där så kan ni se själva hur illa det är (tyvärr kan jag inte länka direkt till inslagen för deras hemsida verkar ge upp så fort man försöka öppna något inslag i ett nytt fönster). Utan att överdriva kan jag säga att man inte direkt blir sugen på att besöka Grebbestad. Det är lite som ett öltält på torget fast minst 100 gånger värre.

Söndagshumor

När jag satt i soffan förut zapapde jag förbi någon simtävling som gick på tv. Då var dte en deltagare där som hette Gergo Kis (uttalas kiss). Söndagsseg som jag var tyckte jag det var ett fantastiskt roligt namn. Jag kan vara ganska omogen av mej ibland.

Trött förut, men inte nu

För en liten stund sedan avr jag så trött att jag höll på att somna i soffan. Sen gick jag upp hit och satte mej och då piggnade jag märkligt nog till. Lite mystiskt.

Utgifter

Betalade precis ett par räkningar jag har haft liggande sen jag var nere i Kalmar veckan efter festivalen. Är väl ingen favoritsysselsättning direkt men man vet ju att det måste göras liksom. Skönt dock att jag bara behöver betala halva augustihyran i och med att sommaren är hyresfri (istället för två helt hyresfria månader har jag en helt hyresfri månad och två månader med halv hyra).
Nu blir nog nästa lite större utgift Puttebiljetten. Har inte kommit mej för att köpa den än och med tanke på att det börjar på onsdag börjar det nog bli dags att göra det. Vore ju hemskt om man glömde köpa biljett och missade Annika en gång till, det får liksom räcka med att jag missade henne i Hultsfred.

Rätt sent

Ser att tiden har runnit iväg lite (och det skyller jag på wikipedia och deras jävla länkande som gör att man hela tidne hamanr på nya inrtessanta artiklar) så jag ska gå och lägga mej tänkte jag. Dock är jag ashungrig så jag brode kanske äta något först. Typ en macka kanske. Det ltåer som en bra idé, först en macka och sen gå och lägga mej. Det blir kanon.

Falsk marknadsföring

I senaste numret av Kalle Anka var saken man fick med "läbbiga insekter". Dom var så klart riktigt läbbiga, men intressantast var att av det som var med var dte nästan inga insekter alls. Det var typ några myror men sen bestod resten av paketet av ett par spindlar och ett gäng maskar. Så vitt jag vet är varken spindlar eller maskar så det är nästan så det gränsar till falsk marknadsföring alltså. En förpackning med "läbbiga insekter" borde ju innehålla mestadels insekter.

Och har ni inte listat ut det än så var alltså både insekterna, spindlarna och maskarna gjorda av plast.

Ingen åska

Det blev aldrig någon åska, trots dom svarta molnen. Det kan jag inte direkt påstå att jag är sorgsen för.
Annars har jag spenderat dagen med att läsa, kolla på tv och som vanligt tagit det allmänt lugnt.

Till mat idag blev det kyckling, korv och potatis. Vissa av korvarna skulle nog kunna kallas korvbollar eller korvkulor eller någit liknande. Det var nämligen vanliga grillkorvar men dom var så gott osm runda och lite mindre än köttbullar. Dom var mycket märkliga.

Stänga av

Ska stänga av datorn nu och göra något annat tänkte jag. Är liksom klar med det jag tänkte göra här.
Dessutom är det rätt svarta moln bortöver så det är nog lika bra att stänga av innan det börjar åska.

Strömavbrott

Har varit strömavbrott här. Exakt hur länge vet jag inte men åtminstone sen innan jag gick upp och fram till nyss. Strömavbrott är trist, när man inte har ström inser man liksom hur mycket man använder elektricitet vanligtvis. Som tur var gick jag odck upp ganska sent så jag hann aldrig riktigt drabbas av strömavbrottstristessen utan jag satte mej och läste tidningen och sen kom strömmen tillbaka.

Det ska i sanning sovas

Jag är trött så jag ska gå och lägga mej nu tänkte jag. Skiter nog i att ställa klockan på ringning tills imorrn, har haft dne ställd rätt många mornar nu så det kan nog vara dags att sova ut en morgon.
Vad som händer imorrn får vi se. Jag har nämligen inga planer alls. Och just det känns som jag har skrivit förut, undrar vad den känslan beror på?

Så kan det gå

För ett par minuter sen gick jag ner för att se om jag kunde hitta något litet ätbart i kylskåpet. När jag kom ner såg jag att dörren till uteplatsen på baksidan stog öppen. Det skulle den väl kanske inte riktigt göra tänkte jag eftersom det verkade som om morsan och farsan gått och lagt sej. Men så när jag gick för att stänga den och tittade till så satt farsan där och sov i solstol. Det var inte helt väntat faktiskt.

Som väntat

Morsan och farsan och deras bekanta sitter som väntat och berusar sej på nedervåningen. Själv har jag spenderat tiden efter att maten ätits med att sitta och slökolla på tv på min systers rum och nu sitter jag här. Har liksom ingen direkt lust att sitta och umgås med gamlingarna där nere.
Men att dom har besök har ju i alla fall fördelen att jag kan sitta här och lyssna på musik utan att riskera att väcka/störa någon. Man får se fördelarna liksom.

Firade förresten bloggens 5000 inläggsjubileum med en chokladbit förut. Ett marsipanbröd från Anthon Bergh närmare bestämt. Det var gott.

Bärandet gick bra

Det gick rätt bra att bräa ändå. Och med det menar jag naturligtvis att jag just inte behövde bära något. Jag typ höll i kylskåpsdörren så den inte skulle åka upp och sen höll jag i lite när vi lyfte av kylskåpet från släpvagnen.
Och däremellan hann jag få lite fika.
I bilen såg jag till att det spelades Hello Saferide. Med mindre än en vecka kvar till Putte gäller det ju att peppa liksom.

Jag som trodde jag burit färdigt för ett tag

Uppenbarligen ska jag följa med farsan till farmor och farfars sommarstuga (aka Kväggen) och hjälpa till att bära något jäkla kylskåp. Det har jag inget som helst minne av att jag lovat att hjälpa till med, men han verkar förutsätta att jag ska följa med och göra det. Har jag egentligen ingen som helst lust med (det är ju jobbigt att bära tunga saker) men det är väl bäst att följa med antar jag, om inte annat så för att undvika massa bråk och dålig stämning.
Suck, jag som trodde jag hade burit tillräckligt med tunga saker för dom närmsta åren när jag fick rycka in och bära saker på festivalen.

Stort bloggjubileum (inlägg 5000!)

När jag loggade in och skulle skriva det här insåg jag att det här är inlägg nummer 5000 i den här bloggen. Stort jubileum med andra ord. Det måste jag nog nästan fira på något sätt. Hade jag haft lite bättre koll hade jag så klart förberett ett stort jubileumsinlägg men nu får vi nog nöja oss med det här.
Men ja, 5000 inlägg alltså. Det är några stycken.

Det jag tänkte skriva igår

Morsan och farsan ska tydligen ha lite folk på besök ikväll. Känner mej väl egentligen inte jättesugen på att vara hemma i så fall så om det är någon osm vet om dte är något på gång nånstans får ni gärna höra av er. Annars får jag väl försöka stå ut med dom höggradigt berusade medelålders människor som kommer sitta och vara högljudda på nedervåningen.

Som igår

Nu ska jag göra som igår och titta på MacGyver innan jag går och lägger mej. Hade tänkt skriva lite längre än så men MacGyver har redan bröajt så det skiter jag i, får skriva det jag ahde tänkt skriva nu imorrn eller nått istället.

Jag ska tydligen bli chef när jag bli stor

Fick ett mejl från någon sorts karriärcoachingsida jag tydligen är medlem på med en länk till ett test där man skulle få veta lite om sin personlighetstyp och passande karriärer och liknande. Naturligtvis gjorde jag testet, man vill ju veta vilka yrken man är lämpad för liksom.
Mitt resultat:

Personlighetstyp
Född ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligent och allmänbildad, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens

Passande karriärer
Företagsledare, VD, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chef, entreprenör, domare, advokat, jurist, datakonsult, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentant, marknadschef, banktjänsteman, systemanalytiker, forskare

Jag måste säga att det känns som ett ganska bra resultat. Jag menar egentligen säger dom ju att jag är typ skitsmart och allmänt bäst och att jag borde få någon form av topposition.

Ett par hultsfredsbilder

Har lagt in bilderna från Hutlsfred nu. Var ingen bild som blev riktigt superbra men det här, på Skansros, var nog den bästa (åtminstone om man bortser huvudet som dominerar det nedre vänstra hörnet):
Den här på Frida Hyvönen blev rätt okej också, fast lite mörk:

Men med tanke på hur galet svårt det är att fotografera spelningar så dte blri bra med min kamera får man nog vara nöjd med resultatet ändå.

När det är lite mörkt i lokalen men ljust på scenen vill man ju egentligen fotografera utan blixt, men då blir färgerna och ljuset på scenen och allt sånt där rätt men allt blir helt galet suddigt. Använder jag däremot blixt blir bilderna förvisso skarpa men istället så där mörka och lite daskiga i färgerna som dom två ovan.

Det går säkert att ändra med någon inställning men dte är rätt irriterande ändå. Jag menar om man använder blixt eller ej borde väl knappast ha någon inverkan på hur känsligt det är för skakningar.

Det blev utflykt

Följde med till Kristinehamn förut, hade ju ändå inget annat för mej. Blev lite fika vid picassostatyn (åt en sjukt god chokladkaka med vispgrädde) och så var det inte så mycket mer med det. Stannade förvisso till vid Maxi på vägen hem också men det är väl inte så mycket att skriva om. Åtminstone inte när man inte hittar något intressant i cd-hyllan (och det gjorde jag inte).

Vaknade två minuter för tidigt

Imorse (eller ja, vid elva) när klockan ringde var jag redan vaken. Jag hade nämligen vaknat två minuter innan den skulle ringa och då kändes det lite onödigt att somna om.

Farsan tjatar om att jag ska följa med till Kristinehamn. Är väl inte jättesugen om jag ska vara ärlig och ser inte riktigt poängen med att åka dit, men vi får se.
Är förresten inte särskilt förvånad om att han tjatar om en sån grej. Han får alltid för sej att man ska åka runt och göra massa grejer så fort han har varit ledig och hemma mer än tre dar i rad. Själv är jag inte alls sån utan kan uppskatta att gå runt här och skrota utan att egentligen göra någonting, att bara ta det lugnt liksom.
Nåväl, som sagt får vi se hur det blir, om jag följer med till Kristinehamn eller inte. Men oavsett vilket ska jag nog stänga av datorn för den här gången nu och istället packa upp min axelväska som har stått ouppackad sen jag kom upp hit förra veckan. Månadens räkningar ligger i dne nämligen och dom ska ju vara betalda ganska snart liksom.

Den närmsta framtiden

Nu ska jag titta på MacGyver och sen ska jag gå och lägga mej. När jag ahr lagt mej ska jag somna och sne ska jag sova tills imorgon då telefonen börjar spela och väcker mej. När ja gvaknat ska jag kliva upp. Och sen får vi se vad som händer.

Något jag borde göra

Kom precis på att jag ju inte lagt in bilderna från Hultsfred på datorn än. Får nog se till att göra det imorrn tror jag, kan ju vara bra att få det gjort liksom.
Risken finns väl att jag glömmer bort det men feel free to påminna mej liksom.

Ett riktigt fynd

Igår kväll när jag tittade i några lådor för att se om jag kunde hitta något att läsa när jag gick och la mej gjorde jag en underbar upptäckt. Jag hittade ett exemplar av gamla fina puls. Den bästa bilagan någonsin.
Det var underbart att bläddra i den och återuppleva denna lysande publikation. Den avr från april 1999 och det var kanske inte det allra bästa numret men det avr ändå fantastiskt. Bra mycket bättre än alla kvällstidningsbilagor som ges ut idag.
Fredrik Virtanen hade hand om innelistan (the golden age of innelistan). Innelistan som i just det här numret toppades av Gunnar Rehlin, Killinggängets film "Gunnar Rehlin - en liten film om att göra någon illa" sändes tydligen dagen innan den här utgåvan av puls publicerades och Gunnar Rehlin toppar innelistan.
Men Fredrik Virtanens bildbyline, herregud Fredrik Virtanens bildbyline! Så ung han ser ut, ung och välrakad med en antydan till ett leende.

Och det var bara första uppslaget. Man fortsätter bläddra och nostalgi och minnen och känslan av att man verkligen saknar den här typen av publikation sköljer över en. Man kommer till livesidan där så gott som alla aktuella konserter av någon betydelse listas. Man kommer till cd-sidorna, filmsidorna och så till sist kommer man till det sista uppslaget. Uppslaget där läsarbrev och läsarnas listor publiceras på den vänstra sidan (bästa listan: "Tio saker som gör oss glada") och där kortintervjun på pulsen finns på den högra sidan (i det här numret: Rakel Wärmländer, just då aktuell i "Skilda världar").
Puls var en magnifik bilaga. Det kändes underbart att hitta ett gammalt nummer och att återigen få uppleva denna strålande publikation. Jag saknar puls.

Inte så spännande

Det hände inte så mycket spännande här så jag ska nog gå och titta på simpsons istället. Eller något annat om det visar sej att det sänds något som är bättre. Har ärligt talat ingen aning om vad som visas på tv ikväll.

Nära datorfritt igen

Höll på att bli en datorfri eftermiddag/tidig kväll idag också. Dock oavsiktligt den här gången. Farsan har nämligen suttit här typ den senaste timmen och hållit på med något, kollat lite vad båtar kostar tror jag då han säger sej fundera på att sälja sin. Lite trist om han gör det då den där båten funnits med stora delar av min uppväxt och så där men han verka ha tappat intresset lite och har knappt varit ute med båten dom senaste åren och då kanske dte är lika bra att sälja den. Även fast jag vet att han tycker det är gött att puttra omkring med den bara han kommer iväg, fast det är ju hans beslut liksom.
Anyway, har inte hänt särkskilt mycket idag utan dte har varit precis lika lugnt som vanligt.

Lysande kombination

Nu under den dryga timme jag suttit här efter att ha gått upp och ätit frukost och allt sånt har jag fått helt sjukt mycket vettigt gjort. Framförallt har jag fått iväg en del mejl men också lite annat. Jag är rätt duktig bara jag vill.
Och under tiden har jag lyssnat på ljuv popmusik. Duktighet och popmusik, lysande kombination.

Det är sent

Klockan börjar bli mycket så jag ska gå och lägga mej. Fast innan jag gör dte ska jag nog gå ner och ställa glaset jag har stående på skrivbordet i diskmaskinen (alltså skrivbordet ahr jag inte i diskmaskinen utan jag ska ställa glaset i diskmaskinen).
Jag är trött och jag ahr inte riktigt fått dte gjort som jag hade tänkt att få gjort idag. Men äsch, det är ju en dag imorgon också. Och då är det nog faktiskt bara en vecka kvar tills Putte I Parken börjar. En vecka tills jag får se Annika. Annika är bäst.

Tragiskt fort

Dammsuagrna är för övrigt slut. Det är nästan tragiskt hur fort det gick att tömma den där lådan.

Bröt mönstret en aning

Belsutade mej för förut att jag skulle ha en datorfri eftermiddag. Så då hade jag det. Var på sitt sätt rätt skönt, annars blir det ju liksom lätt att man sätter sej här av ren vana. Men idag bröt jag mönstret lite och satt och läste och slökollade på tv och lite annat hela eftermiddagen. Fram till nu i stort sett.

SVT visade för övrigt en tokigt bra matinéfilm idag. En svensk riddarfilm från 40-talet. Det var precis lika bra som det låter. Bäst var så klart att alla zigenarna utom hon som huvudpersonen Riddar Erland blev kär i pratade med brytning, mycket intressant att just hon hade något talfel som gjorde att hon inte bröt.
Jag orkar inte förklara hela handlingen men det slutade i alla fall med att alla dog. Utom Riddar Erland, han blev galen istället. Så det var en munter historia.

Uppskjutande

Nåväl. Nu ska jag sätta mej och läsa igenom tidningen innan jag tar tag i dagens göromål. Och jag är som vanligt fantastiskt duktig på att skjuta upp saker och ting.

Angående vad som skrivs i Aftonbladet

På Aftonbladet skriver alltså att festivalen Hultsfred lägger ner. Nu tror jag dock inte att det är riktigt så dramatiskt utan att Aftonbladet på typiskt kvällstidningsmanér överdriver en smula eller två.
Men skulle det vara så att festivalen går i graven är det så klart en katastrof. Inte minst för orten och kommunen Hultsfred, det är så oerhört mycket som är uppbyggt kring festivalen där och skulle den helt plötsligt försvinna så ja, you do the math. Och en sådan sak som den utbildning jag läser lever ju också i mångt och mycket på Hultsfredsfestivalens goda namn, jag menar en av alla fördelar med utbildningen är ju just närheten till och samarbetet med rockparty och festivalen.
För att inte tala om vilken förlust det vore för festivalkartan, för musiksverige i stort och framförallt för festivalpubliken.
För även om Hultsfred tyvärr har haft jämförelsevis låga publiksiffror dom senaste åren är man en viktig institution i just festivalsverige. Man har en tradition som inte finns någonannanstans.
En tradition som jag personligen tror man borde trycka mer på i sin marknadsföring. Det finns ingen festival i Sverige som är förknippad med lika många legender och myter, ingen lika legendarisk festivalplats. Jag tror att lyckas man förmedla detta på ett bra sätt, att sälja drömmen om festivalen snarare än festivalen, så kommer publiksiffrorna att vända uppåt. Visst ska man fortsätta att även sälja festivalen, det vill säga att markandsföra produkten och artistprogrammet, men jag tror att man skulle tjäna på att i första hand försöka sälja en känsla, en mental bild, drömmen om Hultsfredsfestivalen.

Sen bör det väl även sägas att det på senare år har blivit legitimt att hacka på Hultsfred. Jag upplever att det pratas och skrivs mycket mer negativt om Hultsfred än om andra festivaler. Hultsfred kallas för fjortisfestival, gammal och trött och så vidare.
Mycket av det skulle jag vilja påstå är rent bullshit. Tittar vi på epitetet fjortisfestival skulle jag exempelvis säga att Peace & Love (som blivit allas kelgris dom senaste åren) är mycket mer fjortisfestival än vad Hultsfred är. Nu har jag visserligen aldrig varit på peace & love så jag kan inte säga något säkert, men den bild jag fått från folk som varit där är att det är en väldigt stor andel av deras besökare som är förstagångsfestivalare och tonåringar. Tittar man sedan på Hultsfred så är det förvisso även en stor andel unga besökare här också, men att Hutlsfred skulle vara en värre fjrotisfestival än peace & love ser jag som skitsnack.
Och tittar man sedan på det andra epitetet som Hutlsfred ofta får, gammal och trött, kan man fråga vad sej vad som känns mest trött. Att ha The Killers som headliner 2009 eller att ha Mötley Crüe som headliner 2009?
Är det piggast att ha Babyshambles 2008, när dom har släppt en skiva några månader tidigare, eller att ha dom 2009 när dom inte släppt något på nästan två år?

Som jag sa tror jag inte det är så dramatiskt som Aftonbladet vill få det till. Vi får avvakta och se vad rockparty säger, det är först då vi vet hur framtiden för kära gamla Hultsfredsfestivalen ser ut.
Men är det ändå så som Aftonbladet skriver ska vi alla sörja, ty då är det en legendar och kär vän som lämnar oss.

God natt och sov gott

Nu får det allt vara dags att sova. Vad som händer imorrn vet jag inte utan det får vi se. Skulle väl dock inte bli förvånad om jag får i mej en och annan dammsugare.
Jag är trött.

Inte alls som man befarade

Trodde att det skulle bli jobbigt att vara utan internet och liknande under festivalveckan. Men det var det inte. Tvärtom var det faktiskt nästan skönt att skärma av sej från det vanliga nyhetsflödet ett tag.

Nu är det bara en halv låda kvar

Som jag nämnde förut fick jag alltså en stor låda med dammsugare av farmor. Jag öppnade lådan efter maten i eftermiddags och nu insåg jag precis att jag sedan dess redan tryckt i mej halva lådan. Det känns på något sätt rätt illa.
Skulle nog behöva vara ifrån Karlskoga ett tag så jag dels inte häver i mej massa sånt där och dels inte äter mer än en portion när jag äter mat. Det är inte bra för mitt midjemått att vara här uppe.

Fika och tv

Nej vet ni vad. Nu ska jag ta mej en dammsugare och titta på simpsons.

Hälsade på farmor och farfar

Följde med farsan och hälsade på farmor och farfar förut. Fikade där. Och sen fick jag en stor låda med dammsugare (bakverket ni vet) att ta med mej hem. Farfar var ovanligt långhårig och påminde en aning om Göran Greider i håret.
I övrigt har jag inte fått särskilt mycket uträttat.

Början på veckan

Det är alltså måndag idag. Jag har ännu inte fått iväg dom där mejlen jag skulle skicka idag utan jag håller på och formulerar dom i huvudet. Alldeles strax ska jag nog dock faktiskt stänga av datorn och göra lite andra saker en stund.

Hungrig, men kommer inte göra något åt det

På lite tal om ätande så är jag hungrig nu. Men det får vara för jag ska gå och lägga mej nu och då känns dte ju lite onödigt att äta något. Ätande får vänta tills det är dags för frukost liksom.
Imorgon ska jag som jag nämdne i ett tidiagre inlägg börja ta tag i lite saker. För morgondagens vidkommande innebär det primärt att jag ska skicka några mejl men längre fram under veckan kommer jag börja närma mej ett par skolböcker och lite sånt där. Plus en del annat så klart men jag vet inte själv än exakt vad det är jag kommer behöva göra under veckan. Det visar sej.

Onyttig helg

Insåg tidigare ikväll att den här helgen här varit helt galet onyttig. Massa glass och grädde igår, en hel påse godis och lite till glass och grädde idag, och typ 98% av tiden ägnad åt mer eller mindre stillasittande aktiviteter.
Fast man kan väl få unna sej en onyttig helg då och då. Så länge det inte blir någon vana.

En kulturgärning av Barnkanalen

I eftrmiddags när jag satt och zappade lite upptäckte jag att dom visade den fantastiska Sunes Sommar på barnkanalen. Då var jag tvungen att titta lite (hann se lite i lsutet typ) för det är ju en fantastisk film, och så blir man ju rätt nostalgisk också då det är en film man såg ett antal gånger när man var liten. Var faktiskt och såg den på bio till och med.
Men Rudolf var lika rolig som man mindes honom. Man får hoppas att det är den rollen och inte den där trista Beck som Peter Haber blir ihågkommen för i framtiden.

TV:n byttes mot en bok

Ännu en lugn kväll här i det Remmegårdska hushållet. Eftersom det som vanligt var rätt lite att se på tv har jag faktiskt ägnat en del av kvällen åt att sitta och läsa. Som bekant är det en ganska trevlig sysselsättning, åtminstone när man läser för nöjes skull. Om pluggande och liknande läsning är en trevlig sysselsättning kan väl möjligtvis diskuteras. Men ja, ni förstår vad jag menar när jag benämner läsning som en trevlig sysselsättning.

Slösurfar och lyssnar på pop

Eftersom det varit regnigt hela dagen idag blev det en eftermiddag med godis och film. En typisk regndagseftermiddag med andra ord.
Och nu sitter jag här och gör inget särskilt. Slösurfar och lyssnar på Lenka. Hennes musik är riktigt bra så sämre kan man ha det. Och även om jag bara gav betyget 3,5 till Lenkas konsert på Hultsfred var Lenka själv helt oemotståndlig. Jag skulle tro att alla som såg konserten blev en liten aning förälskade.

Dagens väder

Det spöregnar ute. Har gjort så sen jag gick upp. Även om det regnar en aning mindre intensivt nu än det gjorde för en stund sedan.
Ska nog sätta mej och läsa tidningen nu.

Den var en upplevelse

He-Man var så klart sjukt bra. Och töntig, nästan ännu töntigare än man hade trott faktiskt.
Och den kändes inte alls ologisk och lågbudget. Jag menar det är ju fullt logiskt att en kille med svärd (och hockeyfrilla!) lyckas besegra en hel armé beväpnade med lasergevär. En armé som för övrigt ser ut som någon sorts lågbudgetversion av soldaterna från Star Wars, fast med svarta kläder istället för vita.
Och då har vi inte ens nämnt Skeletor. Det kan seriöst vara en av dom sämsta maskerna någonsin. Det såg ut ungefär som att dom hade köpt en svinbillig dödskallemask, insert att hålen vid ögonen var lite för stora och därför sminkat skådespelaren vit runt ögonen. Den "riktiga" (tecknade) Skeletor har ju inte ens några ögon liksom (jag har googlat).
Så här ser den riktige Skeletor ut, så här såg han ut i filmen. Lite skillnad. Notera också hur fantastiskt välgjorda näshålen är i filmverisonen, dom ser ju verkligen äkta ut liksom.
Sen måste man ju dock älska att det faktiskt finns en karaktär som heter Evil-Lyn. Det är ju ett helt fantastiskt namn. Även om man undrar lite hur hennes föräldrar tänkte när dom valde namnet.

Egentligen trött, men man måste ju se hur töntig filmen är

Egentligen är jag rätt trött och borde nog gå och lägga mej. Men jag är samtidigt. rätt sugen på att se filmen jag nämnde tidigare. Man vill ju se om den är så töntig som den verkar liksom (eller om den är ännu värre).
Men jag gör nog så som jag nämnde i det förra inlägget att jag går ner och kollar på början och tittar så länge jag har lust med/orkar och så går jag och lägger mej sen.

En riktig sommarnattsfilm

Såg att 01.55 ikväll visar TV4 en riktig toppfilm. "He-Man - Universums härskare", den verkar fett bra, läs bara den här beskrivningen av handlingen liksom: "Den maktgalne Skeletor har en nyckel som öppnar universums alla portar. He-Man måste komma över nyckeln, som i en strid hamnar på en kyrkogård i en stad i Kalifornien. Det blir skådeplatsen för den slutliga, våldsamma kampen mellan det onda och goda".

Måste nog nästan titta på den faktiskt. Eller början i alla fall, sen får vi se hur länge jag orkar titta.

Inga kanonprogram

Som jag misstänkte var det inget kanonprogram på tv. Fast det blev att man satt där ändå, märkligt egentligen men så blev det. Fast jag ahr inte bara tittat på tv, jag har ätit jordgubbar också, jordgubbar med glass och grädde. Det smakade smaskens det.
Precis innan jag gick upp nu såg jag lite av Pongo och de 101 dalmatinerna (den otecknade). Fantastisk film, framförallt för att den var så fruktansvärt realistisk.

Kansoe tv, om det finns nått att se

Ska nog ta och gå ner och se om det är något sevärt på tv. Gissnignsvis är det inte det, tablåerna är ju rätt skrala för tillfället, men det skadar ju inte att undersöka saken i alla fall.
Och är dte inget att se får jag väl hitta på något annat. Typ packa upp väskan lite grann, för även om jag inte ska lägga in kläder i något skåp eller så vore det ju praktiskt att inte behöva öppna den stora resväskan varje gång jag behöver något rent.

Lite livsmedelshygien tack

När farsan lagade mat förut höll han på att lägga det färdiggrilalde köttet på samma fat som han hade haft det råa köttet på utan att diska fatet emellan. Men lite livsmedelshygien om man får be liksom så jag fick säga till honom att åtminstone diska fatet först.
Jag meanr det känns ju som dte vroe fett ovärt att åka på magsjuka liksom. Fast han har lite svårt för det där faktiskt, det händer rätt vad det är att man får säga till honom att diska redskap han använt när han hanterat rått kött innan han ska använda dom för tillagat kött.

Dagens dag

Lördag är det alltså idag. Hittills har jag egentligen inte gjort något alls utan jag har gått upp, ätit frukost, borstat tänderna och sen satt mej här. Risken är rätt stor att det inte blir så mycket mer än det gjort idag överhuvudtaget.
Nästa vecka däremot, då ska jag börja ta tag i lite saker. Lite sånt som har med skolan att göra, lite sånt som har med andra saker att göra och lite sånt som har med ytterligare andra saker att göra.
Så det så.

Nuläget och dess följder

Nu har jag rätt tråkigt så jag ska nog faktiskt gå och lägga mej. Bättre det än att sitta och ha tråkigt liksom, och dessutom är jag trött vilket gör det till ett ännu bättre alternativ.
Morgondagen har jag inga som helst planer för utan jag får ta dagen som den kommer och se vad som händer.

Är "träligt" sött?

Under festivalen, när vi var ngåra stycken som tog en liten paus och pustade ut medan vi bar in Killers grejer på scenen, kom samtalet av någon anledning in på dialekter.
Någon minut senare, när vi fortafrande står och hänger mot en låda (eller case som det heter på fackspråk), ser jag ett i filtar inlindat piano som står bakom ett helt gäng casear. Eftersom jag misstänkte att det var det piano som Regina Spektor skulle använda (hon spelade före Killers) sa jag något i stil med "fan vad träligt om man ska ha det där pianot" och nickar i riktning mot pianot. Då hör jag från en av tjejerna i gänget runt lådan "men 'träligt', vad gulligt".
Alltså inte för att vara sån, men vad är det som är så gulligt med "träligt"? Det är väl ett ganska vanligt ord, eller?

Och pianot? Det visade sej var Reginas piano och vi fick flytta på casearna (lådorna) för att kunna rulla fram det och ställa där det skulle stå på scenen. Så jag har faktiskt rört det piano Regina Spektor spelade på. Det är nästan, men bara nästan, lite coolt.

Bara i Degerfors

För att travestera Fredrik Virtanen, bara i Degerfors barn, bara i Degerfors

Två saker som smakade bra

Maten smakade riktigt bra förut. Sen åt jag lite glass också, det smakade bra det med.
Annars finns faktiskt inte så mycket att säga om kvällen utan det har varit precis så lugnt som man kunde vänta sej.

Dags att äta

Nu ropade morsan att maten är klar alldeles strax så det är bäst jag går ner. Ska bli sjutk gott med mat för jag är galet hungrig.
Grilalt blir det idag. Grillad entrecote och kokt färskpotatis. Fina grejer det.

Nu är jag trött

Känner mej trött idag. Märkligt trött skulle man kunan säga med tanke på att det inte blev anmärknignsvärt sent innan jag gick och la mej igår och att jag faktiskt sov rätt länge imorse. Och det lär ju inte vara festivaltröttheten som sitter i heller, den borde jag ha vilat mej färdigt ifrån vid det här laget.
Fast å andra sidan rä dte ju så där ibland att man känner sej trött utan synbar anledning (på söndagar tillexempel) så det är nog inte helt superkonstigt ändå.

Inga vidare förutsägelser

Har gått igenom dom förprogrammerade blogginläggen från festivalveckan nu och man kan väl konstatera att dom inte stämde något vidare. Det gick ju fel redan från början i och med att tåget blev försenat och att jag inte alls var framme när det förprogrammerad inlägget sa att jag skulle vara framme.
Sen såg jag i och för sej en del av det jag skrev att jag skulle se men jag missade också en hel del. Exempelvis såg jag ju varken Fibes, oh fibes eller Priscilla Ahn (jag jobbade då). Och även jobbade jag ju både när Peter, Bjorn & John, Hello Saferide och Regina Spektor spelade.
En sak hade jag nog dock rätt i, Annikas spelning var säkert fantastisk. Synd bara att jag inte såg den.

Det i princip enda förprogrammerade inlägget som stämde fullt ut är det här om Frida Hyvönen. Det var ganska magiskt och Teater var den perfekta scenen för spelningen. Min känsla var med andra ord helt korrekt.

Och den där kändisspaningen jag lovade att berätta om igår? Melody Club, dom gick förbi tillsammans med en reporter från expressen (eller reportens mikrofon var därifrån i alla fall) när jag hängde lite bakom Teater i en paus från arbetet.

Gör inget vettigt så ska nog sova

Jag borde kanske gå och lägga mej. Jag gör ändå inget vettigt.
Det jobbiga är bara att för att kunan gå och lägga mej måste jag bära upp min väska för där har tandborste och allt annat som behövs för att göra sej klar för sängen. Dock är väskan betydligt lättare nu än när jag åkte härifrån sist (när jag skulle ner på festivalen) så det lite lttare att bära upp den än den var då. Då var väskan helt galet tung, men dte är inet så konstigt i och emd att jag hade massa vin och några öl och lite så där i den. Plus massa kläder och annat som jag behövde ha med mej så klart.
Imorrn ska jag nog inte göra något särskilt tror jag utan det blir nog ganska mycket som det har varit sen festivalen slutade. Fast i Karlskoga då är klart. Och så ska jag nog berätta om en kändisspaning från festivalveckan som jag kom på förut att jag har glömt nämna.
Men nu blir det hämta väskan och sen sannolikt god natt.

För övrigt känner jag mej okej i halsen nu, inte bra men okej. Och inga andra förkylningssymptom upplever jag heller så med lite tur blir dte inget mer nu. Men som jag skrev igår ska jag inte ta ut något i förskott, hoppas kan man dock göra.

Lite bilkö

På tal om resan upp hit blev vi sittande på ett ställe mellan Motala och Askersund typ svinlänge. Var liksom en lastbil som hade kört av vägen så först fick vi sitta och vänta skitlänge och sen blev vi omdirigerade till en liten grusväg för att åka runt bärgningsarbetet.
Men men, vi kom förbi det till slut och fram hit kom vi ju också. Om än något seanre än dte var tänkt.

En bil lastad med drickabackar såg vi att det var när vi åkte förbi (lastbilen stod precis där dne lilla grusvägen kom upp på stora vägen igen).

Överum

Jag följde med upp till Karlskoga, där jag just nu befinner mej. Snålheten tog överhanden kan man säga.
Men dte jag tänkte blogga om är Överum. Vi stannade till där på vägen och åt, och jag kan säga att det är en av dom värsta jävla hålor jag någonsin satt min fot i. Man blev liksom deprimerad bara av att åka igenom.
Det fanns det litet torg men allt som fanns där var konsum, pizzerian vi åt på (som för övrigt var ganska sunkig) och ett par tomma affärslokaler. I övrigt ingenting. Det var en sån där ort där man nästan kan se framför sej hur byns frustrerade unga män med attitydproblem slåss utanför den lokala bypuben på lördagkvällen. En typisk sån där by där det är högre status att ha en tribaltatuering än att ha en hjärna. En så fruktansvärt deprimerande plats att man bara kunde skratta åt det. Åt platsen, åt dom hiskeligt stereotypa människor man såg, åt hur klyschigt allt var.
Jag kan tycka att Karlskoga ibland är dött, inskränkt och trångsynt men jämfört med Överum är Karlskoga sannolikt rena New York.

Men människorna ja, dom få man såg passade exakt in på dom fördomar man har om liknande orter. Det var dom två unga killarna i en "pimpad" volvo, det var medelålders män med illasittande, smutsiga kepsar, och framförallt var det paret som satt vid bordet bakom vårat. Dom var så stereotypa att det blev komiskt. Killen hade så klart armarna täckta av stora tribaltatueringar, håret var ett par millimeter långt och naturligtvis hade han en tjock halskedja runt halsen. Tjejen i sin tur hade naturligtvis lite för små kläder, en piercing i näsan och så klart den obligatoriska svanktatueringen.
Min beskrivnign gör varken oprten eller människorna rättvisa men det var en sådan håla att man knappt kunde tro att det var på riktigt. Så fruktansvärt deprimerande.
Så håll er borta från Överum barn. Det var en traumatisk upplevelse.

Sjukt kluven

Morsan och farsan ska alltså åka upp till Karlskoga idag och jag fundrar på att följa med. Med betoning på just funderar för jag är sjukt kluven. Egentligen skulle jag liksom vilja vara kvar här några dar till innan jag åker upp men samtidigt vore det ju sjukt gött att slippa köpa en tågbiljett för flera hundra liksom. Så det tål verkligen att funderas på hur jag ska göra. Vad tycker ni?

Hur som helst ska dom inte åka än så jag har ett tag på mej att fundera. Men det lär väl märkas vad jag bestämmer mej för.

Har jag klarat mej undan?

Intressant nog känner jag knappt några förkylnignssymptom alls idag. Till och med halsontet känn so mdte håller på att gå över. Men än ska vi inte ropa faran över och riskera att ta ut något i förskott. Förkylningar är ju luriga saker. Men just nu känns det bra i alla fall och det är ju bra.

Å andra sidan har jag en riktigt dålig hårdag. Det är inte lika bra.

Kanske börjar förkylningen komma på allvar

Nu får det nog allt vara dags för sängen för min del tror jag.
Känns faktiskt som jag har börjat på att bli lite småsnuvig och så där nu under kvällen så jag funderar på om det kan vara den "riktiga" efter festivalförkylningen som har börjat kicka in. Vi får hoppas att det inte är så och att det halsont jag haft dom senaste dagarna är allt det blir men egentligen kan man ju bara vänta och se hur det utvecklar sej liksom.
En lustig grej med halsontet är förresten att det blir värre på kvällarna. Annars när man har ont i halsen brukar det ju vara som värst på morgonen och sen avta under dagen.

Jobbig kombination

Nu sitter halsontet så där träligt till att man liksom får känningar upp mot örat. Det är rätt jobbigt. Och i kombination med det där lockat för örat som jag väl nämnde häromdan (och har jag inte gjort det så har jag alltså lock för ena örat, antagligen orsakat av en vaxpropp som skjutits ihop av att jag använt öronproppar) gör det att det blir skitjobbigt.
Det gör liksom inte ont i örat men det är lite som att det är på gränsen till ont om ni förstår hur jag menar. Obehagligt som fan är det i alla fall.

Förhoppnignsvis går det över snart men oavsett om det gör det eller inte måste jag nog se till att bli av med locket för örat. Är ju träligt att gå runt och knappt höra på ena örat liksom.

Måste komma ihåg

Det slog mej just att jag inte läst tidningen än idag. Måste jag komma ihåg att göra innan jag går och lägger mej.

Det skapar oordning

Det slog mej här under kvällen att herregud vilken oordning det blir på allt så fort mor och far kommer på besök. Det ska flyttas på saker och det kan inte ligga något framme på bordet när dte ska ätas och massa sånt där. Systemen blir helt fel liksom.
Fast man får väl se det positivt och tänka att man ju får matförråden fyllda.

Segheten sitter i

Känner mej rätt seg och så där idag också. Men tycker ju att jag borde ha hunnit bli utvilad efter festivalen nu men festivaltröttheten har suttit i länge i år. Fast å andra sidan har jag dels bott i tält och dels jobbat mer än vanligt så det skulle ju kunna bero på det typ.

Körde festivalbil

Kom på en grej som jag glömde skriva om festivalen förresten. I lördags när jag jobbade fick jag ge mej ut och köra lite bil.
Var en grej som behövde hämtas vid Hawaii så då skickade dom mej. Jag fick sätta mej i en bil med en lite skylt det stod typ all access på i framrutan och köra iväg. Var rätt kul faktiskt, kändes ju liksom rätt coolt att typ glida fram mot en grind som dom liksom bara öppnade när man kom. Man kände sej liksom rätt viktig som fick köra igenom där det egentligen är avstängt och sånt.
Det som var lite jobbigt var alla festivalbesökare man fick åka slalom runt för att dom inte gick åt sidan när jag kom med bilen men det gick bra det också.Dessutom var det rätt gött att sitta i en varm bil en stund, det var nämligen rätt kallt och just då höll dessutom en regnskur på att passera.

Nu ska jag stänga av datorn och ta en gorbys för det dröjer nog lite med maten.

Recensioner, lördag

Så där, här är nu dom sista recensionerna för den här gången:

Jenny Wilson
Jenny Wilsons på skiva elegant coola pop är minst lika elegant cool live. Kanske till och med mer.
En låt som ”The Wooden Chair” blir exempelvis oerhört dramatisk pop i liveformatet. Hela konserten blir dramatisk. Musiken i kombination med bandets snygga kläder och Jennys rörelser på scenen, alla delarna liksom förstärker varandra, gör att det skapas en dramatiskt elegant, nästan teatral stämning. Det gör att konsertens visuella dimension blir minst lika snygg som musiken.

Teater känns också som den perfekta scenen. Det är lagom stort, lagom trångt i publiken och det känns som att publik och artist kommer väldigt nära varandra.
Både Jenny och publiken verkar ha kul. Publiken är med på noterna genom hela konserten och Jenny verkar ha kul upp på scenen, dessa förstärker naturligtvis varandra och det gör att det utvecklas en värme mellan artist och publik. Det känns som att publiken älskar Jenny Wilson och att Jenny Wilson älskar publiken.
På slutet kändes det som att varken Jenny eller publiken ville att konserten skulle ta slut. Hade bara tiden funnits hade hon kunnat spela en timme till.

Tittar man på låtlistan så är det inte oväntat dom lite mer välkända som får mest jubel och då framförallt ”Let my shoes lead me forward” som får hela publiken att dansa. Men alla låtar känns väl valda och man tappar liksom aldrig den röda tråden genom konserten.
En bra och snygg konsert där även Jenny själv var skitsnygg i sin vackra blå klänning.

Betyg: 4


Lars Winnerbäck
Det här är alltså Winnerbäcks fjärde spelning på festivalen. Det är också den av dom fyra som är på störst scen, han spelar denna kväll på Hawaii.
Till en början har bandet lite av en irländsk touch men det avtar ju längre spelningen fortskrider. Publiken är naturligtvis på redan från början, Winnerbäck gillas av folket, men trots detta lyfter det inte riktigt. Det är liksom lite halvsegt i början.
Det är först när Lasse plockar fram elgitarren efter ungefär en halvtimme som temperaturen stiger ett par grader. Framförallt på scenen men även i publiken.
Efter det är det stabilt och bra men man har ändå lite känslan av att man får det man förväntar sej. Det är liksom stabilt och långt ifrån dåligt men det är sällan särskikt spännande.

Det ändras dock i extranumret. Efter att ha spelat den visserligen fina men lite uttjatade ”Om du lämnade mig nu” (där födelsedagsbarnet Anna Stadling tar Miss Lis plats denna kväll) som första extranummer fyrar Winnerbäck och hans band av en helt magnifik version av ”Kom ihåg mig”. Publiken är i extas låten igenom och när den slutar i ett inferno av rök och konfetti känns tråkigheten ganska långt borta. Hade hela konserten varit lika bra hade det blivit toppbetyg.

Efter att publiken som brukligt skanderat ”en gång till” några gånger kommer Winnerbäck in på scenen ännu en gång och framför ännu ett extranummer. Ensam på scenen spelar han en helt ny låt som jag tyvärr inte uppfattade titeln på, men det var en bra låt.

Betyg: 3


Frida Hyvönen
Det här kan definitivt ha varit festivalens allra vackraste konsert. Det är så fint, så vackert och så innerligt att man mest bara vill gråta. Frida Hyvönens fantastiska popsånger växer i den intima miljö Teaterladan utgör, det som redan var fantastiskt blir ännu bättre, det som redan var vacker blir ännu vackrare och det som man redan älskade älskar man ännu mer.

Allt det som gör Frida Hyvönen så bra, det lekfulla, det vackra, melodierna, texterna, får fritt spelrum här och varenda låt känns som en höjdpunkt. Att det är på Teater gör också att det blir precis så där intimt som man vill att den här typen av spelningar ska vara. Helt rätt av arrangörerna att placera Frida här.
Under konsertens gång kommer Marit Bergman då och då in på scenen och gästar och/eller körar (första gången i ”Birds”) och det bidrar så klart till att göra den här spelningen extra speciell. Men även utan Marit hade det varit en magnifik konsert.

Det är mycket folk i ladan, så lång kö som det var till den här spelningen har jag nog aldrig sett utanför teaterladan tidigare, och det ä välförtjänt. Det här är en riktigt riktigt riktigt bra spelning.
Som jag nämnde kändes alla låtar som höjdpunkter men ska jag nämna någon enskild låt så var ”Dirty Dancing” och framförallt extranumret ”Always on my mind” (som framfördes som en duett mellan Frida och Marit) något i hästväg. Det var så vackert att det finns knappt. När jag tittar i mina anteckningar kan jag läsa ”så knäckande jävla fint och bra och underbart”, och det kan jag inte säga emot. Det var ett underbart extranummer och en underbar konsert.
Så tack Frida, för att du gav oss det här vackra framträdandet.

Betyg: 4,5

Så har jag besök då

Så då är alltså morsan och farsan här. Känns väl ärligt talat så där. Mest eftersom jag egentligen inte alls orkar träffa massa folk nu. Hade behövt vara för mej själv den här veckan och bara ta det lugnt. Men som jag skrev igår är det väl bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.Ännu värre är dock att dom har satt sej på uteplatsen. Jag menar ska dom absolut vara här tycker jag dom får se till att synas och höras så lite som möjligt. Med tanke på att jag bor precis bredvid porten är det ju jätteskämmigt för mej att ha dom sittande där (och det där lät jävligt illa men ni fattar vad jag menar).

Recensioner, fredag

Eftersom jag jobbade hela torsdagen och därmed inte såg några band då så komer inte heller några recensioner från torsdagen. Därav att det nu är Fredagens recensioner som publiceras.

Lisa Bouvier
Glädje, sprallighet och energi är det första man kommer att tänka på när man ser Lisa Bouvier och hennes band, The Pop Messengers, på scenen. Dom verkar ha genuint roligt på scenen och det är en glädje som sprider sej till publiken.
Lägg på det några av de trallvänligaste, dansantaste handklappspoplåtarna på den här sidan ”Adios Amigos” så förstår ni hur bra det här är.
Med tanke på den tidiga timmen (spelningen börjar redan 14.00) är det oväntat mycket folk i rookietältet, och ingen av oss som var där lär ha ångrat att vi gick dit. Om någon rättvisa finns kommer Lisa Bouvier att bli vår nästa stora kvinnliga popstjärna.

Enda plumpen i protokollet är att vi inte får höra den underbara lilla låten ”Guiding Light”, men med tanke på vad vi får höra är det en ganska lite invändning.

Betyg: 4


Skansros
När det pratas om Skansros nämns ofta Morrissey och The Smiths, det är fulltförståeligt då det finns en hel del spår av dessa i Skansros musik, men när jag nu ser Skansros live kommer jag snarare att tänka på en annan brittisk frontman av stora mått. Jarvis Cocker.
Jag tycker mej se en hel del av honom i sångaren Felix Andersson, dels gällande klädstil men framförallt i scenspråk och rörelseschema. Nämnde Andersson är för övrigt själv en alldeles utmärkt frontman, han har utstrålning, känsla och charm men framförallt är han snygg. Han kommer säkerligen sätta många tonårsflickors hjärtan i brand under sin karriär.
Jag skulle till och med vilja sträcka mej så långt som att säga att med lite finslipning och rutin har han nästan Håkan-potential som scenartist.

Stämningen inne på Stora Dans är härligt intim. Även om det inte är fullt i den gamla dansbanan har det ändå kommit en relativt stor skara åskådare för att se konserten och den lilla scenen gör att man kommer riktigt nära.
Även om resten av bandet mest bara står där är det ändå en riktigt riktigt konsert, och allra bäst blir det i den fantastiska ”Din Alltid Alltid” eller möjligtvis ”Drömmen om Amerika” som också görs i en för eftermiddagen lysande version.

Betyg: 4


Markus Krunegård
Avslutningen på den här konserten är magnifik. I ”Jag är en Vampyr” exploderar spelningen och Markus hade egentligen inte behövt sjunga ett enda ord i hela låten, så stark är allsången. ”Jag är en Vampyr” är ensam värd minst tio plus, så bra var det. Detta följs upp med en extremt röjig och intensiv ”Ge Mig Ingen Vit Skit Ge Mig Afrobeat” (jag är inte helt säker på att låten heter så). Hade hela konserten varit lika intensiv som dom två avslutande låtarna hade betyget blivit en solklar femma.
Nu är det inte riktigt så. Det är absolut inte så att Krunegård och hans band ger ett lojt intryck, men eftermiddagsljuset och den relativt stora scenen (Pampas) gör att stämningen aldrig riktigt lyfter och blir så där elektrisk som den kan bli, och blir under avslutningen.
Han spelar även en hel del nya låtar, vilka är bra men som publiken inte riktigt känner igen och därmed inte går igång på på samma sätt som på det från förra skivan.

Innan man når avslutningen är det egentligen bara ”Ibland gör man rätt, ibland gör man fel” som riktigt får igång publiken. Mitt under konserten förvånar dock Markus en aning genom att spela ”Samma nätter väntar alla”, en låt jag aldrig sett honom spela live tidigare. Men den ganska mörka och tunga låten fungerar faktiskt förvånansvärt väl i ljuset, man kan ju bara tänka sej hur magnifik den hade blivit om det varit mörkt.

Betyg: 4


Anna Ternheim
Den genomgående känslan av den här konserten är att Anna Ternheim inte lyckas fylla ut scenen. Mycket av det lågmälda är visserligen fint men på en så här stor scen (Hawaii) blir gesterna alldeles för små och det blir faktiskt ganska tråkigt.
En mer intim miljö hade sannolikt lyft konserten ett par snäpp. Kanske ställer också tidpunkten och vädret till det, en solig eftermiddag i juli är knappast den ultimata miljön för Ternheims vemodiga sånger.

Sen bör det också erkännas att mycket av materialet lämnar en del i övrigt att önska. Under delar av konserten kommer jag på mej själv med att stå och fundera på tusen andra saker än själva konserten och den musik som framförs. Och det är aldrig ett gott tecken.

Med det inte sagt att det saknas höjdpunkter. Inledande ”Shoreline” är fin (om än inte i närheten av Broder Daniels original), ”Black Sunday Afternoon” är riktigt bra och så även en oväntat röjig ”A French Love”.

Betyg: 2,5


A Camp
Likt Ternheim innan dom blir A Camp en aning lidande av Hawaiis storlek. Min uppfattning är dock att man klarar det betydligt bättre än Ternheim. Även om musiken hade gjort sej bättre i en mer intim miljö klarar bandet, sannolikt tack vare Ninas vana från stora scener, ändå av det.
Även om en blåsig grusplan naturligtvis inte är det ultimata forumet för A Camps eleganta popsånger.

Föga oväntat får gamla hiten ”I Can Buy You” störst jubel, då uppstår till och med allsång hos den på gränsen till pinsamt glesa publiken (där jag står bara några meter från staketet är det långt ifrån trångt).

I den fina ”Golden Teeth and Silver Medals” tar Anna Ternheim Nicolai Dungers plats och det uppstår en faktiskt ganska oväntad laddning mellan henne och Nina. Stämningen på scenen blir närmast homoerotisk och till publikens jubel avslutar dom också låten med en puss.

Helhetsintrycket av konserten är att även om man hade tjänat på en mindre, mer intim scen lyckas man ändå behärska den stora scenen hyfsat och får till en bra konsert.

Betyg: 3,5


Lowood
Vi är relativt få som valt att bege oss till Stora Dans för att se Lowood istället för att se Winnerbäcks Pampasspelning, men vi som kommit dit blir inte besvikna.
Det är en alldeles utmärkt popkonsert med en bra mix mellan mer svängiga låtar och mer vemodiga sådana.
Avslutande numret ”It’s a Mess” är den självklara höjdpunkten på en konsert där alla låtar vi får höra är bra, men några blir en aning anonyma.

Personen som skötte rökmaskinen förtjänar dock en lite känga, ett par gånger var det så mycket rök på scenen att man inte såg bandet.

Betyg: 3


Mando Diao
Mando inleder konserten med garagerökaren ”Sheepdog” och redan där har man vunnit publiken. Med undantag för ett par lite lugnare nummer är röjet i publiken oerhört hela konserten igenom, och allra störst så klart under hitsen. Publiken gillar Mando Diao.
Och det är inte bara publiken som röjer. Även bandet röjer på bra uppe på scenen och får till en sjujäkla konsert. Mando live är definitivt bättre än Mando på skiva, och så här bra har jag aldrig sett dom tidigare.
Visserligen har jag bara sett Mando Diao 2-3 gånger tidigare men det här är det överlägset bästa jag sett dom. Det är också den största scenen jag sett dom på och dom fyller definitivt ut scenen, på något sätt känns det som att dom växer med uppgiften.

Stämningen är makalös hela konserten igenom men spelningens absoluta klimax nås i extranumren. När man kommer till refrängen i ”Dance With Somebody” blir den stora publiken helt galen. Det är en riktigt bra konsert.

Betyg: 4


Lenka
Australiensiskans söta popmusik har lockat en nästan oväntat stor publik till Teaterladan (även om det väl inte är jättetrångt). En publik med bättre koll på Lenkas musik än man kanske hade kunnat tänka sej, även om det är ”The Show” som så klart renderar mest bifall från publiken (allsången i ”I want my money back”-partiet är makalös) så faller alla låtar i god jord och det sjungs med, dansas och jublas i princip konserten igenom.

Med relativt små medel lyckas Lenka, som verkar genuint glad under hela konserten, och hennes två medmusikanter (varav en ser ut exakt som killen som framförde Serbiens bidrag i esc i våras) skapa en ytterst trevlig stämning i den gamla ladan och man går därifrån lite gladare än man var när man kom dit.
Med låtar som nämnda "The Show" och "Trouble is a Friend" har Lenka en ljus artistframtid att se fram emot.

Betyg: 3,5

Ungefär som igår

Halsen känns ungefär som igår. Men rösten är tillbaka i alla fall, tumme upp för det.
Nu ska jag väl göra som jag gjort do msenaste dagarna och skriva lite på dom där recensionerna så det bli klart någon gång.

Imorgon får jag besök

Ska nog gå och lägga mej nu. Eller i alla fall slå av datorn och typ kolla på tv eller nått istället.
Morsan och farsan ska tydligen komma hit imorrn. Dom är ute och tältar och är i närheten och då undrade dom om dom kunde få komma och hälsa på och sova här en natt. Ska jag vara ärlig passar det väl egentligen inte jättebra just nu (jag vill nog mest vara för mej själv och ta igen mej lite liksom) men dom hade kommit hit ändå så det var liksom ingen idé att säga att det inte passade. Och jag visste i och för sej att dom hade funderingar på att komma hit men jag hade tänkt att det skulle bli först framemot slutet på veckan i så fall. Men ja ja, det får väl bli bra på nått sätt ändå. Bara att gilla läget liksom.
Om jag orkar kanske jag åker med dom upp till Karlskoga sen också. Eftersom jag ändå tänkt åka upp dit igen om ett tag kan det ju vara ekonomiskt försvarbart att åka med dom istället för att köpa en tågbiljett liksom. Men vi får se, beror på om jag orkar och vad jag känner för liksom.
Annars vet jag inte riktigt vad som händer imorrn, ska nog försöka bli klar med alla recensioner tror jag.
Jag är typ trött.

Recensioner, onsdag

Som utlovat, recenssionerna för onsdagens spelningar:

Franz Ferdinand
Redan efter första låten är känslan att både Franz Ferdinand och publiken är mer tända än på Way Out West i fjol. Det är känsla som håller i sej konserten igenom.
Om spelningen i Göteborg var småtrist är det här desto roligare och redan i fjärde låten (Matinée) studsar stora delar av publiken. Och två låtar senare exploderar det, när Take Me Out spelas redan som sjätte låt bli publiken galen. Så gott som alla hoppar upp och ner i takt till musiken.
Kanske är det den senare timme, kanske att bandet hunnit släppa den skiva man ännu inte släppt förra sommaren, kanske något helt annat, men av någon anledning är det här mycket bättre än det Franz Ferdinand jag såg för nästan ett år sedan.

Det går dock inte riktigt att komma ifrån att det nyare materialet inte håller riktigt samma höga klass som den fantastiska debutskivan. Detta märks också på publiken, det är generellt sett låtarna från första plattan som funkar bäst, som skapar mest tryck hos publiken.
Positivt dock att man spelar så pass mycket ändå som man gör från nämnda debutlbum, även om ”Tell her tonight” är djupt saknad.

Stora delar av spelningen står man också med känslan att det här hade varit en fantastisk spelning på en klubb men att den stora Hawaiiscenen tar ner det en aning. Även om Franz Ferdinand har vana från dom stora scenerna känns dom på något sätt inte som dom stora gesternas band.
Men så efter en knapp timme händer något. Det går inte att sätta fingret riktigt på vad det är men plötsligt visar Alex Kapranos att det finns en större pensel att plocka fram. Han visar att han kan vara en stor frontman, synd bara att han inte visar det riktigt hela konserten igenom.

Efter en dryg timme tappar dock konserten lite fart. Man spelar lite mer okända låtar och sänker generellt sett tempot lite grann. Dock bör erkännas att den avslutande, syntiga instrumentallåten är skönt suggestiv.

Betyg: 3,5


Kings of Leon
Det bör sägas direkt, jag har aldrig riktigt lyssnat på Kings of Leon och finner mycket av deras musik som ganska tråkig, ospännande rock.
Det verkar jag dock ganska ensam om att tycka denna kväll.
Det är en närmast makalöst stor publik som letat sej ner till Hawaiiscenen för att bevittna Kings of Leons spelning. Och publiken gillar det, stundtals ser man ett närmast oräkneligt antal kameror i luften och responsen på KoL:s rockmusik är mycket god.

Bandet verkar ge allt dom har för att göra en bra konsert, och även om jag inte fullt ut gillar deras musik kan jag ändå uppskatta att dom faktiskt ger järnet och verkar tro på det dom gör.
Mot slutet blir det dock lite tjatigt och många av låtarna flyter ihop och låter, i mina öron, ganska mycket likadant och slätstruket. Det gör att betyget inte blir högre trots att man får till en bra konsert och ett enormt bifall från publiken.

Betyg: 3

En helt vanlig kväll

Med risk för att verka förutsägbar så har det varit en lugn kväll. Efter att jag lagat mat (vilket för övrigt gick utmärkt) och ätit har jag mest befunnit mej i liggande position på soffan. Tagit det allmänt lugnt liksom, har inte orkat så himla mycket mer än det.

Laga mat på riktigt

Måste verkligen göra mat nu, jag är vårlhungrig. Tänkte faktiskt laga mat på riktigt idag, steka köttfärsbiffar med den kryddblandning jag fick med mej från Karlskoga för ett tag sen.

Tur att jag inte ska hålla tal

Har som jag nämnde förut lite mindre ont i halsen idag. Men det verkar som om infektionen har satt sej på rösten, jag får liksom nästan anstränga mej för att prata och i förmiddags fick jag inte fram mer än en stavlese åt gången typ. Det var lite som att jag lite halvt hade tappat rösten. Nu kan jag säga hela ord men jag är ordentligt hes och en dle ord låter väl inte riktigt som dom ska. Det är när det blir ås här man är glas att man inte är sångare eller föredragshållare eller något annat där man måste använda rösten.

Och för er som undrar kan jag säga att dom utlovade recensionerna är på gång. recensionerna för onsdagen är färdigskrivna men jag tänkte vänta med att publicera dom tills lite senare ikväll. Varör vet jag inte riktigt, kändes bäst att göra så helt enkelt.

Söndag, hemresa

Vaknade relativt tidigt, vid typ nio redan. Hade dock inget ätbart kvar i tältet förutom några burkar tonfisk (som är rätt jobbigt att öppna eftersom det blir så kladdigt med olja) så jag skippade frukost, dåligt beslut skulle det visa sej eftersom jag inte skulle lyckas få i mej något ätbart förrän jag kom hem på kvällen.
Men när jag hade borstat tänderna och klätt på mej började jag packa. Tyckte det var lika bra att få det gjort, bara dumt att vänta till sista minuter liksom. Det ledde dock till att jag var helt färdigpackad och tältet rivet och allt sånt där redan vid halv elva. Och mitt tåg skulle inte gå förrän 14.52 så jag hade alltså en del väntan framför mej. Först hängde jag lite med dom av mina grannar som ännu inte hunnit åka och sen när dom också drog så hängde jag med bortåt, kunde ju lika gärna åka in till stan som att sitta på campingen och uggla liksom.
Så kom jag in till stationen och satt där och väntade ett par timmar, läste lite och så där bland annat. Så kom tåget och jag satte mej på det och åkte till Kalmar. Och så km jag fram, tog mej hem, och så var festivalandet slut för den här gången.

Allt som allt en trevlig festival. Inte kanonväder hela tiden, på nätterna var det rent ut sagt kallt och det var en hel del regnskurar men det var ändå inget värdelöst festivalväder. Sen hade jag dessutom lite tur med att jag oftast jobbade med något som innebar att jag befann mej under tak under dom värsta regnskurarna. Hade jag inte gjort det hade jag nog upplevt att vädret var sämre än vad jag upplevde att det var nu.
Nu återstår väl bara att skriva dom där recensionerna då antar jag. Och så är det nog inte omöjligt att det kommer komma något småinlägg då och då under dom närmsta dagarna om det är något från festivalen jag kommer att jag borde blogga om men som jag inte har gjort.

Lördag, festivalens sista dag

Lördagen började med att klockan ringde. 09.00 ringde den, ty jag började jobba klockan tio. Såg till att få jobba förmiddag för dom flesta band man ville se spelade ju på kvällen. Till en början var jobbet rätt lugnt, nästan hel dan var det lugnt faktiskt. Fram tills klockan var fyra bestod mina arbetsuppgifter i att bära bort en soppåse till sopsorteringen samt att sätta upp lite lappar om funktionärsjobb på Sonisphere på funktionärscampingen. Dessutom hann jag med att ta 45 minuters lunch vid tvåtiden samt gå iväg och fixa ett par andra grejer.
Så under största delen av arbetsdagen satt jag med andra ord mest och hängde. Fast det var rätt gött för då slapp jag ju vara ute i regnet och när jag hade arbetat klart för dagen hade det slutat regna. Sjukt bra tycker jag.
Men vid fyra blev det lite mer att göra för då blev jag utlånad till disken igen. Dock inte lika länge den här gången utan jag såg till att sluta vid sju. Dock var det ganska mycket lugnare med disk den här gången, antagligen för att middagsrusningen inte riktigt hade hunnit komma igång och att varken köket eller serveringen därför producerade riktigt lika mycket disk.
Men slutade som sagt vid sju. Då sprang jag först iväg till tältet och dumpade en tröja där(eftersom solen kommit fram hade det blivit lite varmare och då kändes det lite jobbigt att dra på tröjan när jag ändå hade kavajen i väskan) och sen skyndade jag mej tillbaka till området för att titta på Jenny Wilson.

När den spelningen var slut gick jag ännu en gång tillbaka till tältet. Där hade några av mina grannar dykt upp så jag hängde med dom ett tag och tog ett apr glas vin och så där. Satt där någon timme innan det var ags att gå och se Winnerbäck. Han spelade ju fyra gånger på festivalen och då känns det ju som man måste se honom någon av gångerna i alla fall. Och eftersom jag inte såg någon av dom tidigare tre fick det bli lördagens konsert på Hawaii.
När Winnerbäck spelat färdigt skyndade jag mej upp till Teater för att se Frida Hyvönen. Där hade redan bildats en relativt lång kö men det var ändå inga problem att komma in och få en bra plats när dom väl öppnade ladan.
Men Frida var fantastisk, och dessutom gästades hon under flera låtar av Marit Bergman. Av det jag såg på festivalen var det helt klart festivalens bästa gästning. Det var så fint att jag bara kände att jag behövde dela med mej lite av det fina. Först var Dirty Dancing så fantastisk att jag bara var tvungen att ringa och dela med mej av det, så då ringde jag Emma. Och i extranumret några få minuter senare när Frida och Marit sjöng duett i ”always on my mind” var det så underbart fint att jag kände att jag bara var tvungen att ringa någon och dela med mej av det fantastiska. Så då ringde jag Mickis. Sen kom jag på att klockan var rät mycket när jag ringde så hoppas jag inte väckte dom.

Efter Hyvönen var jag hungrig så då fixade jag lite mat (och den här gången lyckades jag äta upp hela utan att tappa den!), det var gott. Medan jag gjorde det hade Thåström börjat spela så medan jag åt vandrade jag lite lugnt och försiktigt ner mot Hawaii. Stod långt bak och tittade bara ett par låtar, kände mej liksom inte så himla intresserad. Men jag åt upp min mat och stod kvar typ en kvart till och tittade efter det. Var faktiskt rätt häftigt att stå så långt bak som jag gjorde, på något sätt var det först då man faktiskt insåg hur mäktig Hawaii är. Man uppfattade liksom produktionen på Hawaii på ett helt annat sätt än om man hade stått längre fram.

Men efter en stund tröttnade jag lite och så kände jag att jag behövde sitta ner lite så då gick jag tillbaka till tältet och satte mej med ett glas vin. Till en början satt jag där själv i och med att mina grannar tittade på Thåström men så efter en stund dök några av dom upp och jag var social med dom ett tag och så där. Blev övertalad till att skriva i en av doms mina vänner-bok bland annat (heter det verkligen en av doms förresten?). Bjöd på öl gjorde jag också, eftersom jag ville ha så lätt packning som möjligt ville jag liksom försöka se till att få slut på så mycket öl och vin som möjligt.
Blev dock ingen jättesen kväll då vi nog alla var gansak trötta och jag av erfarenhet vet att det är trist att åka tåg när man är bakfull.
Och återigen somnade jag nästan omedelbart när jag gått och lagt mej.

Dagens kändisspaning: Jenny Wilson och hennes syster som gick förbi när jag satt och ”jobbade”.

Fredag, banddagen

Eftersom jag var ledig passade jag på att ta lite sovmorgon på fredagen. Det var skönt att inte ha klockan på ringning utan kunna gå upp när man själv kände för det.
När jag hade klivit upp och fått i mej lite frukost (hade fortfarande kvar lite päronkräm och päronsoda, åt och drack dock upp det sista under fredagsmorgonen) och allt sånt där traskade jag iväg mot festivalområdet, eftersom jag var ledig blev fredagen även den av dagarna då jag såg flest band, blev åtta spelningar allt som allt den dagen.
Började med att titta på Lisa Bouviers utmärkta spelning på rookiescenen (recensioner om det jag ser kommer som bekant senare) och när det var slut förflyttade jag mej till Stora Dans där jag tittade på Skansros. Två trevliga popspelningar att börja dagen med. Direkt efter Skansros blev det Krunegård och när han var hade spelat färdigt traskade jag ner till Hawaii för att titta på Anna Ternheim.
Efter Ternheim passade jag på att kika in på funktionärsserveringen och ära eftersom det inte var något som riktigt lockade på någon av scenerna på ett tag. Det gick dock rätt fort att äta så sen gick jag tillbaka till tältet en liten stund. Där tog jag ett par glas vin och var social med mina grannar ett tag. Blev även bjuden på en klunk äppelvin (för att smaka på den typ) men det var ingen höjdare direkt, det smakade liksom äppelkaka och visst, äppelkaka är väl gott liksom, men inte som vin.
Nåväl, efter att ha suttit där ett tag var det dags att gå och se A Camp. Så jag gick och tittade på A Camp. När A Camp hade spelat färdigt gick jag ännu en gång upp till Stora Dans där jag den här gången tittade på Lowood. Sedan gick jag tillbaka ner till Hawaii där jag såg Mando Diao innan jag avslutade kvällens bandtittande med att se Lenka på Teater. En trevlig avslutning på kvällen.
När jag skulle gå ifrån festivalområdet tillbaka till tältet var jag hungrig så jag köpte något att äta, jag minns inte exakt vad men det var typ en hamburgare eller kebab eller nått. Men så när jag precis kommit ut genom grinden från festivalområdet (eftersom jag var funktionär använde jag aldrig dom vanliga entréerna, var ju mycket smidigare att gena genom dom för vanliga besökare stängda gaterna liksom, där slapp man även bli visiterad när man skulle in) är det någon som råkar gå in mej så jag tappar maten på marken. Det kändes rätt misär just då eftersom jag var hungrig som fan men inte orkade gå in och fixa något nytt att äta. Så då satte jag mej och tjurade en stund när jag kom tillbaka till tältet.
Sen är jag inte helt säker på om jag gick och la mej direkt eller om folket jag kände dök upp och jag hängde med dom en liten stund. Men det blev liksom inget festande i alla fall. Jag skulle ju upp och jobba på morgonen så det var inte riktigt läge för att festa.

Och ännu en kväll somnade jag attans fort när jag gick och la mej.

Dagens kändisspaning: Mona Sahlin som tycktes ha stått och tittat på A Camp. Hon hade sällskap av en allvarlig man med öronsnäcka.

Något som slog mej

Är det förresten inte ganska lustigt att rättstavningsprogrammet i word kan hävda att ord är felstavade trots att det inte har några stavningsalternativ till ordet?

Torsdag, arbetade och missade Annika

Torsdagen kan sammanfattas med ett ord. Jobb.
Jag jobbade i princip 14 timmar i sträck under torsdagen. Från 10 på morgonen till omkring midnatt. Det var så klart slitsamt och så trött som jag kände mej på kvällen har jag sällan känt mej.
Jag infann mej alltså vid 10 och då började det med att jag, på grund av personalbrist, blev skickad till Hawaii (scenen alltså) för att hjälpa till med att lasta in The Killers grejer. Dom kom med tre stora, fullastade långtradare så det var en del att lasta in. Det var liksom allt möjligt, belysning, instrument (ja, jag har rört The Killers instrument, visst är jag häftig), mixerbord, palmer (!), ja allt dom skulle ha på scenen liksom. Det var naturligtvis ett rätt tungt arbete i och med att det var en del som skulle bäras och så där men ändå ganska intressant att se hur mycket dom reste med och så där. Och så var det kul att stå på Hawaii också förstås.
Innan jag gick därifrån hann jag också med att hjälpa till med att ställa fram pianot Regina Spektor skulle använda, det ni.
Hur som helst så gick jag därifrån vid halv fyra för det var så länge jag skulle göra just det.

Så när jag hade bytt skor (man var tvungen att använda skyddsskor under inlastningen) och suttit och pustat ut ett tag kom en av huvudfunktionärerna för artistområde och sa att dom skulle låna mej en stund. Dom behövde nämligen lite extrahjälp med disken i artistrestaurangen.
Och redan där insåg jag nog att min förhoppning om att kunna sluta runt halv sex för att se Hello Saferide nog skulle spricka. Och sprack kan man lugnt säga att den gjorde, som jag nämnde tidigare kom jag inte därifrån förrän runt midnatt. Jag ska inte gå in på exakt varför det drog ut så på tiden för jag är inte helt säker på det själv, men i grunden handlade det om att det var mycket att göra och så där.
När jag jobbat klart var jag så klart väldigt tröt och väldigt sliten, för att inte tala om hur hungrig jag var (jag hade ju inte hunnit äta något sen frukost). Så jag såg till att ordna så jag var ledig dagen efter, jag kände nämligen att jag behövde en ledig dag efter mitt 14-timmarspass. Det var inte så svårt att ordna utan jag sa typ bara ”jag tar ledigt imorrn och jobbar lördag förmiddag istället” och så var det fixat.

När jag kom tillbaka till tältet åt jag upp en burk gulaschsoppa jag hade liggande (det var fett gott med något att äta kan jag säga) och var lite social en stund innan jag gick och la mej. Och märkligt nog somnade jag nästan direkt när jag gått och lagt mej även denna kväll.

Eftersom jag jobbade hela dagen missade jag så klart alla band jag hade velat se under torsdagen. Mest bitter är jag så klart över att jag missade Hello Saferide, jag menar Annika vill man ju bara inte missa liksom. Men det känns även trist att jag missade Regina Spektor, Peter Bjorn & John (som jag nog dock hade missat även om jag slutade i tid eftersom dom spelade ganska tidigt) och Hatcham Social. Även Killers hade varit kul att se faktiskt, visserligen är jag inte så intresserad av deras musik men med tanke på alla grejer dom hade med sej känns det som att det lär ha varit en rätt fet show.
Hörde för övrigt i stort sett hela Hello Saferide medan jag stod och diskade, det lät som det var fantastiskt (vilket gjorde at man blev ännu lite olyckligare). Men som jag skrev i ett sms till min goda vän Emma får jag försöka trösta mej med att Annika ju faktiskt spelar två gånger på Putte, och då ska jag bara inte missa henne (inte någon av gångerna).

Dagens kändisspaning: Maia Hirasawa som gick förbi på avstånd. Sen kan jag faktiskt ha sett Annika bakifrån och på avstånd också men jag är helt galet osäker på om det var hon eller inte. Oavsett vilket så diskade jag nog nästan säkert hennes (och dom flesta andra artisters) disk i alla fall, alltid något.