Yay!

Almtuna - Bofors 0-1 sd (0-0, 0-0, 0-0, 0-1)

Minnen jag hade glömt att jag kom ihåg

Gick iväg och hälsade på farfar idag. På vägen gick jag förbi mitt gamla dagis, Ugglan. Det fick mig att minnas saker jag inte visste att jag kom ihåg. Kanske inte så mycket konkreta händelser som känslor, stämnignar och platser. Minnen av en dunge där vi brukade leka, träden som stod nästan i en cirkel vid parkeringen, trapporna mellan avdelningarna, gallret framför hissdörren, klätterställningen som inte längre tycks finnas kvar, grinden och staketet mot Sandmohållet, de fåtaliga gånger barnen på Ugglan och barnen på Sandmo fick mötas, tavlan jag och Nisse lekte att vi levde i som apor. Men också minnen som inte går att återberätta för att det inte går att sätta ord på dem, minnen som mer handlar om upplevelsen av att gå på dagis än sådant som faktiskt hänt eller prylar som faktiskt finns/fanns. Eftersom jag redan var i en sådan state of mind dök liknande minnen även upp när jag passerade mitt gamla fritids, Humlan. Minnen kom sköljande över mig. Osorterat och i varierande konkrethetsgrad, men de kom ändå. Och jag kunde inte sluta tänka att en dag kommer kanske de barn som nu lekte utanför såväl Ugglan som Humlan som Sandmo att passera förbi utanför och översköljas av minnen från sin tid där, från sin (förhoppningnsvis lyckliga) barndom. Kanske kommer de rentav att som jag drabbas av miss melankoli vid tanken på alla de årskullar av barn som passerat innanför staketet och skapat nya minnen sedan dess.

Lite fint för övrigt att se att lekstugan där jag och Henrik Pettersson en gång roade oss med att riva ner tapeten (för att vi ville ha Turtlestapet istället) fortfarande står kvar utanför Ugglan, och att även det lilla trätåget på gården också det fortfarande står kvar såhär nästan 25 år senare.

En liknande händelse skedde för övrigt så sent som i lördags. Tack vare att någon nämnde att den funnits kom jag plötsligt att minnas en uteservering jag inte visste att jag kom ihåg.

Inte en sekund av uttråkning

Bortsett från hockeyresultatet jag nämnde i det förra inlägget har det här varit en rätt skön dag. Efter en kort sväng upp till stan på förmiddan satte jag mig och läste en stund, vilket var himla trevligt. Sen passade jag på att titta på dagens matiné. Visserligen en matiné jag har sett förut, men den är bra så den tål att ses om. En både spännande och underhållande film från 1943, som handlade om både turister och militärer någonstans i norra norrlands fjällvärld och jakten på en sabotör (uppblandat med lite drama och lite kärlek naturligtvis). Birgit Tengroth i huvudrollen, och redan där vet man ju att filmen är sevärd.
Efter den braiga filmen spelade jag lite NHL. Där gick jag och tog en storseger, och lyckades dessutom utöka min ledning i poängligan. Så det var ju toppen.

Könsord!

Bofors - Rögle 0-3 (0-0, 0-2, 0-1)

Bra första period, i övrigt typisk skitmatch.

Edvard Persson med mera

I eftermiddags åt jag upp det sista som fanns kvar av tårtan från igår. Samtidigt som jag åt upp den tittade jag på dagens matiné. En festlig film där Edvard Perssons skånske lantbrukare hamnade på äventyr i Amerika. Och trots att han knappt kunde ett ord engelska klarade han sig fint ändå, för var och varannan han kom i kontakt med visade sig vara svensk.

Efter filmen slog jag på morsans och farsans blinkande taklampa och lyssnade på musik. Det var gött.

Den där stormen har vi dock inte märkt något av här uppe. Har inte blåst ett dugg varken under dagen eller kvällen. Skönt att slippa storm så klart, men samtidigt lite snopet att inte få någon vind alls nu när det varnats så för det där ovädret i några dagar (nu har visserligen inga varningar gällt för just det här området, men ändå).

Så var snart ännu en födelsedag över

Så börjar födelsedagen närma sig sitt slut. Det har varit en bra och trevlig födelsedag. Som ju födelsedagar ska vara.

Förmiddagen och morgonen berättade jag ju om i förra inlägget, så det behöver vi inte ta en gång till. Sen kom farmor och farfar hit på tidiga eftermiddagen för att gratulera. Av dem fick jag Haim-skivan och en inte oansenlig summa i cash. Himla fint. När de var här plockades också tårtan jag dekorerade i förmiddags fram. Tårtan blev faktiskt väldigt snygg i år, och den smakade minst lika bra som den såg ut. När farmor och farfar hade lämnat började det så bli dags att ge sig av till den där teatern. Jag och farsan, han fyller ju också år idag, hade fått varsin biljett och medan vi var på teater stannade morsan hemma och förberedda födelsedagsmiddagen. Men first things first. Teatern, en klassisk fars ("Kuta och kör" hette den) i lokal bearbetning, var trevlig. Kanske inte den allra största scenkonsten genom historien, men det var underhållande och klart värt att lägga ett par timmar på. Så den där biljetten blev en väldigt bra present. Det hade jag inte trott när jag vaknade imorse att jag skulle iväg på teater på eftermiddan, men så blev det och det var kul. När vi sedan kom hem efter teatern hade morsan alltså fixat i ordning middagen. Det blev en riktigt smarrig födelsedagsmiddag. En snudd på perfekt oxfilé, en god röra med stekt ruccola och champinjoner och riktigt luftig och fin duchessepotatis. Det var väldigt gott.

Så jag är himla nöjd med födelsedagen. Med presenterna, med aktiviteterna, med tårtan och med maten. Göttig dag helt enkelt.

Fyller år!

I dag fyller jag alltså år. Hipp hurra för mig. Hade sagt åt morsan och farsan att om de ville väcka mig med att sjunga kunde de göra det vid 10. Då menade jag anturligtvis 10 enlgit vintertid eftersom klockan ändå ställdes om i natt. Men de tyckte att det var rimligt att gå på sommartid, så de dök upp redan vid nio, de jäklarna. I paketen fanns hur som helst en Thor Modéen-box, Nanna Johanssons nya bok och Daft Punk-skivan från i våras (som jag pinsamt nog inte haft på cd förrän nu). Och så en biljett till pjäs som spelas här i stan för tillfället, så jag ska faktiskt iväg på teater redan i eftermiddag. Kan nog bli ett trivsamt sätt att fira födelsedag på.

Himla bra förresten att fylla år samma dag som klockorna ska vridas tillbaka. För då fyller man ju år en timme extra.

För övrigt var gårdagskvällen väldigt trevlig. Matchen gick ju visserligen inget vidare, men ändå. Efter matchen satte vi oss på en bar och drack ett par öl och tjötade i några timmar. Opretentiöst och anspråkslöst, men himla trevligt helt enkelt. Riktigt lika trevligt var väl inte den rätt trötta trubadursduon som satt i ett hörn och spelade oerhört trötta covers under kvällen. Men som tur var spelade de på relativt beskedlig volym, så de var rätt lätta att ignorera. Vilket också 98% av alla som var där gjorde. Ett föredrag om tallens utbredning i Västergötland hade nog tilldragit sig större intresse (och varit mer spännande) än nämnda framträdande. Men det var en jäkligt trevlig kväll som sagt, och tja, mer än så behöver väl egentligen inte sägas.

Skit!

Bofors - Västerås 2-3 sd (1-0, 0-2, 1-0, 0-1)

01:01

Nu är klockan 01:01 den 27:e oktober. Just nu i denna minut är det alltså exakt 28 år sedan jag föddes. Grattis till mig!

(och eftersom jag antagligen inte är hemma än så är detta inlägg skrivet i förväg och schemalagt för publicering, även fast jag inte är hemma måste ju traditionen att publciera ett 01:01-inlägg hållas vid liv)

Blir firanden

Idag blir det en mer händelserik dag än lördagarna brukar bli. I eftermiddag ska vi till farmor för att fira farfars 75-årsdag (han fyllde i onsdags, men har tillställningen idag). Och framåt kvällen ska jag och några kompisar gå på hockey och sen antagligen dricka något glas, för att fira att jag fyller år i morgon. Blir nog kul.

För övrigt är ju oktober som bekant den stora födelsedagsmånaden i släkten, åtminstone på farsans sida. Utöver att jag fyller år så fyller även farsan (samma dag som jag), min syster, farfar och min farbror i oktober.

Spelade TP

Spelade TP med farsan nu ikväll. Jag vann, och det ganska stort. Som det brukar sluta när jag möter honom i TP alltså. Alltid trevligt att vinna. Brukar kunna göra ganska hygglig ifrån mig i olika typer av frågesporter. Själv har jag dock svårt att se mig själv som anmärkningsvärt allmänbildad. Det är jag nog både för ödmjuk och har för höga krav på mig själv för att göra. Jag vet (av erfarenhet) att jag har relativt breda kunskaper (om än med en del snudd på pinsamt breda luckor), och ag vet att jag är hyfsad på att koppla ihop de kunskaperna och sätta dem i sammanhang, och jag nog hygglig på att ta till mig och komma ihåg information. Men så värst mycket mer än så tycker jag nog inte att det är. Att jag är ganska bra på frågesport handlar som jag ser det nog mer om att jag gärna vill ta reda på hur saker och ting faktiskt ligger till, och därför ser till att ta reda på det eller sätter mig och läsa på eller så. Och har man förståelsen och sammanhanget är det mycket lättare att "gissa" sig till en faktauppgift eller liknande.

Och ja, jag vet att min twitterpresentation innehåller "hopplöst allmänbildad". Men det handlar mer om att alla andra verkar tycka att jag är hemskt allmänbildad.

Ordinärt

En ganska ordinär dag idag. Uträttade lite onlineärenden på förmiddan. Tog en promenad upp till stan för att handla lite mjölk. Ägnade det mesta av eftermiddagen åt att sitta och läsa. Boken jag håller på att läsa nu har tagit ovanlgit lång tid att läsa faktiskt. Till stor del beroende på flytten hit för snart en månad sedan. Dels tack vare själva flytten, det blev liksom ett uppehåll där ett tag för att jag hade massa annat som behövde göras och jag helt enkelt inte hade tid att sätta mig att läsa. Men kanske ännu mer för att det är så jäkla svårt att få ordentlig läsro när morsan och farsan är hemma. Egentligen borde det inte vara något problem, men utan att på något sätt vara krånglig eller svårläst kräver boken jag håller på med ett visst mått av koncentration, och den där riktiga koncentrationen är svår att nå när folk är hemma och väsnas. Det gör liksom att läsandet blir lite upphackat. Särskilt som boken i fråga inte är indelad i kapitel. Det gör att det blir svårt att hitta bra ställen att bryta på, och som en följd av det lägger man ibland ner boken lite tidigare än man skulle vilja/behöva eftersom man inte riktigt vet hur länge det dröjer innan det kommer ett nytt ställe som funkar att bryta på.
Men å andra sidan är boken bra, så att läsandet av den drar ute lite på tiden går inte att klaga på, då får man ju mer tid på sig att njuta av boken.

Helvete!

Oskarshamn - Bofors 4-1 (1-0, 1-1, 2-0)

Fan då att det alltid ska vara så jävla svårt på bortaplan mot kuk-Oskarshamn.

Festligt verklighetsfrånvänt

Jehovas var här i förmiddags. När jag satt och åt frukost knackade det så försiktigt på förren att jag först trodde det var någon unge som ville sälja kakor eller nåt. Men det var alltså Jehovas. Orkade inte tjafsa med dem, så efter att ha påpekat att jag inte tror på biblen (påpekat och påpekat, jag svarade nej på deras fråga) tog jag emot broschyrerna de delade ut. Brukar faktiskt oftast ta emot broschyrerna när Jehovas kommer och knackar på. Mestadels för att de brukar vara så oerhört festligt verklighetsfrånvända. Bara att tidningens publicistiska idé är att "ära Jehova Gud, universums härskare" (ja, det står faktiskt så) visar ju liksom lite vilken nivå det ligger på.
Har bara hunnit småbläddra lite i de broschyrer jag fick idag, men det känns lovande ur festlighetssynpunkt. Exempelvis försöker de på riktigt använda människans färgseende som argument emot evolutionen, för att vi kan se så himla många färger kan ju inte vara något annat än en gåva från "skaparen". Dock bör väl påpekas att även om broschyrerna de delar ut är helfestliga så är det snudd på skrämmande att det finns människor som på riktigt tror på det som står i dem.

För övrigt är det inte bara broschyrerna som är verklighetsfrånvända. Väldigt mycket av det tokreligiösa rörelser, som Jehovas, påstår är verklighetsfrånvänt och ologiskt. Bara en sån sak som att de hävdar att allt som står i bibeln är absolut sant och exakt så som det står där, men samtidigt anordnar bibelkurser. Om vi nu leker med tanken på att allt som står i bibeln faktiskt är absolut sant och exakt så som det står där behövs väl knappast några kurser för att lära ut bibeln? Om allt som står i bibeln är absolut sant och exakt så som det står där är det ju rimligtvis bara att börja läsa, för då står ju allt där och behöver inte tolkas (eller läras ut) överhuvudtaget.

En skojig film, och något som känns som ett skämt

Ägnade en stund på eftermiddagen åt att titta på den briljanta Oss baroner emellan, som visades som matiné idag. En härlig gammal film med Adolf Jahr och Birgit Tengroth (två av mina favoriter!) i huvudrollerna. Slog mig för övrigt medan jag tittade på filmen att den klassiske filmcharmören, som ju Jahr ofta spelar (med den äran bör tilläggas), är en roll som inte riktigt existerar längre. Det närmsta man kan komma idag är väl någon form av Hugh Grant-typ, men det är ju väldigt långt ifrån Jahrs tjusige filmcharmör med skarp kostym, bländvitt leende och hatten käckt på svaj. Om det är av ondo eller godo att filmcharmören (sedan länge) försvunnit kan naturligtvis diskuteras, men borta är han i alla fall. Och lär väl sannolikt inte göra comeback heller, det känns som att han hör till en annan tid.

På tal om något helt annat såg jag förresten att den där idioten i Troja fått sin dom i disciplinnämnden nu. Fem matchers avstägning, varav två matcher omvandlas till böter blev det. Där kom han jävligt billigt undan. Några matcher till brode han allt ha fått, för det han gjorde var jävligt medvetet och jävligt fult. Och med tanke på att jämförelsevis harmlösa slagsmål kan resultera i ett par matchers avstägning är tre matchers frånvaro i det här fallet ett rent skämt. Man blir alltså avstängd ungefär lika länge för att med berått mod ha slagit klubban i ansiktet på en motståndare som kommer åkande mot en med klubban i isen (och armarna neråt) som om man står och vevar man mot man i en åtminstone hyfsat ärlig uppgörelse. Det känns, som sagt, som ett skämt. Dessutom ljuger Trojaspelaren i sin redogörelse för händelsen (vilket åtminstone delvis framgår av videon från matchen), vilket inte direkt brode vara en förmildrande omständighet.
Sen kan jag tycka att Trojaspelaren gott kunde stå för vad han gjort och erkänna att han gjort fel, istället för att som nu hitta på massa (dåliga) bortförklaringar och skylla ifrån sig. Så som han hittills uttalat sig om det hela skämmer han bara ut sig ännu mer än vad han redan gjort. Att ens försöka hävda att det överfall han gjorde sig skyldig till var "självförsvar" är patetiskt. Man kan göra en idiotgrej, men då får man också stå för det.

Inte som jag upplever det

På Aktuellt ikväll nämnde de att det råder hög konkurrens, snart till och med "slagsmål", om högutbildad arbetskraft. Det har jag inte märkt något av. Eller om man vill säga det med lite fler ord, det är en verklighetsbeskrivning jag inte känner igen mig i. Jag är högutbildad (examen på avancerad nivå, goda resultat, prisbelönt examensarbete, en del extrakurser), har sökt massvis med jobb, men har fortfarande inget jobb. Jag har inte fått några erbjudanden, knappt ens blivit kallad till några intervjuer (har blivit en hittills). Så att konkurrensen om den högutbildade arbetskraften skulle vara så hemskt hård är inte riktigt min bild av det hela. Men låt oss ändå för en sekund anta att det faktiskt är så som Aktuellt säger, vad är det i så fall som gör mig så hemskt oattraktiv för arbetsgivare att jag sållas bort redan innan intervjufasen? Är det min allmänbildning, min förmåga att få saker gjorda, pliktkänslan som får mig att aldrig missa en deadline, erfarenheterna från att driva Klubb Perfektion?Rimligtvis inte.
Kanske är jag dålig på att framhäva mig själv och att kommunicera alla mina goda sidor i text. Självskryt har aldrig riktigt legat för mig, så det är inte alls omöjligt att det är så det är. Men med tanke på det stora antal ansökningar jag skickat iväg sedan jag så smått började söka jobb några månader före examen förra våren borde ju ändå någon procent ha resulterat i åtminstone en intervju, om det nu är sådan konkurrens om den högtubildade arbetskraften som Aktuellt gjorde gällande.

Att aldrig komma längre än ett vänligt nej tack-mail är frustrerande. Jag vet att jag är jäkligt bra, jag vet att jag kan mycket, jag vet att jag har så jäkla mycket att ge. Men att aldrig få en chans visa det, det skapar frustration.

Snart får jag väl, med inspiration av George Costanza, ljuga ihop att jag har mångårig erfarenhet som latexförsäljare hos Vandelay Industries. Det kan ju i alla fall inte gå sämre än det redan gör.

Inte vad jag hade tänkt

Blev lite sugen på godis tidigare under kvällen. Kom då att tänka på den där godisbiten jag haft på mitt skrivbord sedan jag flyttade till Hultsfred hösten 2007. Den kunde ju vara lite läge att äta nu när studenttiden definitivt är över och jag flyttat från Kalmar och så vidare. Tiden den godisbiten hörde ihop med är ju liksom slut. Så jag öppnade förpackningen, och stoppade godisbiten i munnen. Då insåg jag att det inte alls var godis i ordets rätta bemärkelse. Det var någon jäkla variant av en halstablett. Halstabletter har visserligen sina poänger, men det är ju inte vad man vill ha när man är sugen på godis.

Lite lustigt dock med tanke på att skälet till att den blev liggande en gång i tiden var att jag inte visste vad det var för smak och var rädd att det skulle vara typ lakrits eller viol eller något annat man inte gillar. Och så visade det sig i slutänden att det inte var någon särskilt god smak. Typiskt.

Gött! (dock är det inte segern man framförallt kommer minnas)

Bofors - Troja 4-0 (2-0, 0-0, 2-0)

Gött med seger naturligtvis, men det man framförallt kommer minnas med den här matchen är vad som hände precis i slutet av andra perioden. Ungefär samtidigt som slutsignalen gick delade en Trojaspelare ut en ful tackling längs sargen på en Boforsspelare, som blev liggande. Och inte nog med det. När Trojaspelaren i fråga efter tacklingen (och efter slutsignalen) var på väg därifrån slog han ännu fulare (och synbart oprovocerat, även om man nog kan anta att han fick höra några väl valda ord) ner en annan Boforsare, som också blev liggande. En riktig jävla idiotgrej med andra ord. Och en riktig jävla idiot. En av de största idioter jag sett på en is.

Men inte heller det är vad man kommer minnas, och inte heller det stora slagsmål som (naturligtvis) följde på hans tokfula tilltag. Det man kommer minnas är efterspelet. Nämnda Troja spelare lyckades med konststycket att få två, jag upprepar, två, matchstraff på samma gång. Det har jag aldrig varit med om att det hänt förut. Får man två matchstraff i samma match så har man onekligen gjort något riktigt fult. Blir spännande att se dock hur länge han blir avstängd. I och med att ett av hans matchstraff var match penalty är han automatiskt avstängd en match, men jag kan absolut tänka mig att det blir ett par matcher till. För det han gjorde på Calle Berglund (den till synes oprovocerade nedslagningen) var riktigt fult. En tackling som träffar fel kan hända och det kan bli fulare än det var tänkt. Men smällen på Calle var definitivt inget misstag, det var en jävligt medveten grej. Man crosscheckar inte någon i ansiktet av misstag, särskilt inte när det ser ut som den här grejen gjorde.

Till följd av det stora slagsmålet fick båda lagen sedan varsitt ytterligare matchstraff och varsin 2+2, men de kvittades. Så resultatet blev att Bofors fick spela med en man mer de första tio minuterna av sista perioden. En halv periods power play alltså. Och då menar jag också att det de facto blev en halv period med fler spelare på plan. Vanligtvis är det ju så att den utvisade spelaren får komma in igen om laget med en man mer gör mål. Men när det gäller femminutersutvisningar (vilket matchstraff bokförs som) gäller inte den regeln, utan då är det spel med en man mer/mindre hela den tiden, oavsett hur många mål det blir. Det kan inte hända ofta att det blir tio minuter PP, utan det var något ganska unikt vi som var där fick vara med om. 95 utvisningsminuter fick Troja totalt i matchen (Bofors fick 39), och då stod alltså en enskild spelare ensam för 50 av de minuterna (matchstraff=5+20 i matchprotokollet). Jävlar vad det måste ha brunnit till i skallen på idioten när han gjorde sina idiotgrejer.

För övrigt var det Schilken som dömde idag. Han var ungefär lika dålig som vanligt. Att han fortfarande får döma hockeymatcher på den här nivån är en gåta. Matchstraffsituationen tycker jag han redde ut bra (och det säger jag inte bara för att jag håller på Bofors), men i övrigt hade han inte många rätt. Han missade väldigt mycket och verkade inte ha koll på vad som hände på isen. Det var som att han inte var riktigt koncentrerad och uppmärksam på matchen, utan ständigt åkte runt och tittade åt fel håll, eller var på fel plats.

Upphörande (del 2)

Nu har mitt studentkonto på lnu upphört. Med det kan studenttiden sägas ha nått sitt definitiva slut. Studentkontot var på sätt och vis den sista resten av den tiden. Nu finns blott minnena, vännerna, en mapp märkt "skoljobb", och de uppgifter lnu har om mig i sitt arkiv, kvar. Och rätt många kilo kurslitteratur förstås.

Upphörande - nr22af is no more

Inatt upphör mitt studentkonto, och då framförallt min studentmail, att fungera. Det kan visserligen vara om ett dygn också, det är bara sagt den 19:e så lite oklart om det är direkt när den 19:e börjar eller om det är dygnet ut, men det är inte jättenoga. Det är lite slutet på en era ändå. Lite som att den sista resten av studentlivet försvinner. Jag har haft den där mailen länge. Strax över nio år faktiskt. Jag var med när hik.se blev lnu.se, och jag var med när det byttes mailklient från outlook till gmail. Jag har loggat in så många gånger att jag inte behöver kunna lösenordet i huvudet, sedan länge har jag det i fingrarna. Sedan jag först fick inloggningsuppgifterna när jag påbörjade mina högskolestudier höstterminen 2004 är det den mailadressen jag (i huvudsak) använt när jag skickat "seriösa" mail. När jag handlat saker har jag i allmänhet fortsatt använda min gamla hotmail, mest för att slippa få massa reklam och sånt jox på skolmailen. Men i övrigt har skolmailen varit den mail jag använt, även för privat mailkorrespondens. Är liksom enklast att ha allt på samma ställe, samtidigt som det ju ger ett åtminsone hyfsat seriöst intryck att använda den istället för exempelvis hotmail. Jag har skickat och tagit emot många mail där, både upplyftande, nedslående, intressanta, tråkiga, välskrivna, pladdriga, korta, långa, spännande och glädjande mail på den där mailadressen. Det var exempelvis med den mailadressen jag skötte allt som hade med Klubb Perfektion att göra, och det var därifrån jag skickade in inlämningsuppgifter (inklusive hemtentor och uppsatser). Vi har varit med om mycket tillsammans jag och den där mailadressen.

Men studentkontot är inte bara en mail. Det är med det jag kunnat logga in på skolans dator, med det jag kunnat använda skolans webbtjänster, med det jag loggat in i Ladok för att se mina resultat (och nervöst tittat om betyg kommit in), med det jag haft tillgång till ett näst intill oändligt arkiv av vetenskapliga artiklar. Det har helt enkelt tjänat mig väl under mina år som student. På flera olika sätt.

Men nu upphör det snart, och så är den eran, tiden med nr22af, över. När jag första gången efter att studentkontot upphört försöker logga in och möts av meddelandet att kontot upphört (och här gissar jag bara på att man får ett sådant felmeddelande) kommer jag kunna säga att nr22af is no more. Eller varför inte: nr22af är dött, länge leve nr22af!


PS. Om du vill skicka mail till mig men undrar hur tusan du ska få tag på mig nu när studentmailen upphör kan jag meddela att du fortsättningsvis kan maila mig på nicklas.remmegard@gmail.com

Oro

Jag är som bekant inte ett dugg intresserad av fotboll. Men som före detta Kalmarbo kan jag inte undvika att bli genuint orolig för vad som ska hända med stan nu när både Nanne och Rydström lägger av samtidigt.

Och inte minst, vad ska lokaltidningarnas sportsidor rapportera om nu? 90 % av Kalmartidningarnas sportsidor utgörs ju av artiklar om Nanne och citat av Rydström.

Jag borde varit där

Precis som väntat har jag ångrat, och haft ångest över, att jag inte åkte dit. Mer så än jag trodde faktiskt. Särskilt under eftermiddagen när allt fler rapporter därifrån började dyka upp. Men jag tröstade mig med att äta choklad, och att laga gorgonzolasås med champinjoner.

Jag borde naturligtvis ha varit där. Herregud, det är ju Morrissey vi pratar om. Den artist som sannolikt betytt allra mest för mig och mitt liv. Det är inte den artist jag sett flest konserter med, det finns andra vars skivor jag spelat flest gånger. Men han har både solo och som medlem av The Smiths varit den som, av olika skäl, betytt mest. Annika har betytt mycket, Håkan har betytt mycket, BD har betytt mycket, och det finns flera andra som varit viktiga. Men ska jag vara riktigt ärlig är nog Morrissey ändå den som betytt allra mest. Inte minst när jag var som mest nere våren 2006. Då hade Annika ännu inte kommit in i mitt liv, Håkan hade jag då ännu ett något ambivalent förhållande till, och BD hade jag av ren vrånghet då ännu inte börjat lyssna aktivt på (och ja, det är sjukt pinsamt att erkänna). Men Morrissey och The Smiths fanns där. Ringleader of the Tormentors släpptes i samma veva, och blev något av ett soundtrack för perioden. Inte minst blev You Have Killed Me viktig eftersom jag just då tyckte att jag kunde relatera något oerhört till refrängens text. Men jag spelade även Bona Drag en hel del under den perioden, precis som The Queen is Dead, och en del annat. Så Morrissey fanns liksom där då, och han har fortsatt att vara väldigt viktig. Han har betytt oerhört mycket. Så ja, jag borde ha varit där idag. Att få möta honom, hälsa, byta ett par korta ord och tacka för allt han betytt under åren hade varit oerhört stort. Att jag inte åkte dit är det sämsta beslut jag fattat sedan jag gav bort nästan hela min suddgummisamling till Mattis på lågstadiet. Och den gången blev jag lurad till det.

Faktum är att jag sedan det började pratas om att han skulle signera boken i Göteborg har haft inställningen att jag skulle åka dit. Jag vet inte riktigt vad som hände, vad som for i mig, som gjorde att jag inte gjorde det. Jag hade tiden, jag hade pengarna, jag hade möjligheten. Jag har bara mig själv att skylla, men det kommer skava under lång tid framöver att tänka på det.

Jag är inte där

Nej, jag åkte inte iväg till signeringen. Är varken i eller på väg till Göteborg. Först kände jag mig ganska bekväm med "jag kommer ändå inte dit förrän ganska sent, så det är ingen idé". Sen upptäckte jag att jag hade sett fel på tågtider och att jag visst skulle kunna vara där i god tid. Rentav i så god tid att jag skulle vara där redan innan boken började säljas. Drabbades då av svårartad beslutsångest. Jag ville åka dit. Att få säga hej - kanske rentav ta i hand - och tacka för allt, det hade varit fantastiskt. Men att ställa klockan på fyra, nja det kändes väl kanske inte helt briljant. Att sova drygt en timme (gick inte och la mig förrän mellan halv tre och tre), åka till Göteborg, ägna flera timmar åt att stå i kö, bli starstruck och sen vara hemma strax före midnatt, det kändes lite som ett recept på någon form av katastrof. Så jag ställde aldrig klockan för att komma upp i tid för det tidiga tåget. Dock med reservationen att om det var meningen att jag skulle dit skulle jag säkert vakna mellan fyra och fem ändå. Men det gjorde jag inte.

Visste redan när jag fattade beslutet inatt att jag skulle komma att gräma mig över det. Och jodå, det första jag hann tänka när jag vaknade imorse var ånger över beslutet och ett "vad har jag gjort?".

Jag kommer nog fortsätta gräma mig under dagen, och tanken på att jag missade chansen kommer att svida ett tag. Men jag får ta det helt enkelt, det är ju inte mycket att göra åt och jag har ingen annan att skylla på än mig själv. Och om inte annat är det ju en ypperlig anlednign till att tycka synd om mig själv, det är ju inte fy skam.

Fan!

Karlskrona - Bofors 2-1 sd (0-0, 1-0, 0-1, 1-0)

Visst, med tanke på att Karlskrona inte förlorat på hemmaplan än den här säsongen ska man väl inte vara alltför missnöjd med en poäng. Men surt ändå att förlora i sudden, särskilt som det enligt matchrapporten bara var typ 15 sekunder kvar av förlängingen. Ser dock att Karlskrona gjorde sina mål i PP, så det var säkert domarns fel.

Temperatur och ett beslut som måste fattas

Har varit väldigt kallt i huset idag. Det är ofta väldigt kallt här. Antagligen för att värmefläkten sitter så till att även om man drar på skitmycket värme så tar det sig inte riktigt upp till övervåningen. Den sitter liksom lite för långt från trappan. Idag var det dock väldigt kallt även på nedervåningen. Men med tanke på att hösten varit hyfsat varm hittills kan man väl i och för sig anta att man sklle behöva öka temperaturen på värmen lite. Sen finns så klart faktorn att jag är mer frusen än mina föräldrar också. De vill generellt har lite lägre inntemperatur än vad jag vill.

Och ja, jag är jäkligt sugen på att besöka signeringen av Morrisseys självbiografi i Göteborg imorrn. Dock finns ju känslan att risken finns att det är rätt meningslöst att sig dit då det mycket väl kan vara så jäkla mycket folk att det slutar med att man får köa länge som fan och sen ändå inte hinna få boken signerad. Särskilt som jag, även om jag tar det tidigaste tåget, kan vara där någon gång mitt på dagen som tidigast. Men jag har inte bestämt mig hur jag ska göra än. Slits lite fram och tillbaka, så vi får väl se hör under natten vad som atr överhanden.

Stannat inne

Den här dagen finns egentligen inte mycket alls att säga om. Har inte ens varit utanför dörren. Brukar vanligtvis gå ut och ta en promenad för att köpa en tidning och, om det behövs, ett paket mjölk, men idag hade mina föräldrar redan handlat både tidning och mjölk innan jag klev upp. Och då fanns ju ingen direkt anledning att gå ut. Så då stannade jag hemma och tittade på Seinfeld istället. Lika bra det, för det har varit grått och trist ute idag.

Önskningar

Har börjat få ihop en önskelista inför min födelsedag om ett par veckor. Än så länge finns där en dvd-box, en bok och några skivor. Vet att det är något mer jag tänkt att jag önskar mig, men det har jag uppenbarligen lyckats glömma vad det var. Men eftersom jag glömt bort det var det antagligen inget viktigt. I alla fall inte viktigt att jag absolut bara måste ha det. För sådant som man absolut bara måste ha brukar man ju komma ihåg.

Snudd på tråkigt

Har varit en oerhört lugn söndag idag. Stundtals rentav snudd på långtråkig. Nu sen jag kom hit är den typen av dagar faktiskt lite tråkigare än de varit förut. När man är här blir man liksom mer sysslolös än vad jag blev i Kalmar. När jag bodde där (och hade min egen lägenhet) fanns liksom oftast något att ta tag i om man kände sig sysslolös. Alltid var det någon som skulle diskas, någon mat som skulle lagas eller något som skulle fixas. Även om det naturligtvis hände att jag kände mig sysslolös eller uttråkad där också så var det ändå lättare att hitta något att göra än vad det är här. Och eftersom jag där slapp att ha massa folk omkring mig hela tiden var det dessutom lättare att slappna av och finna ro i sysslolösheten.

Röven!

Malmö - Bofors 3-2 e str (2-1, 0-0, 0-1, 0-0, 1-0)

Marknad, hockey och öl

Följde med upp till Harrys för att kolla på hockey i eftermiddags/kväll. De visar alla Boofrs bortamatcher där tydligen, och det kan ju vara kul att se. Själva matchen gick åt helvete (återkommer till det strax), men kul ändå att kunna gå iväg och se det. Dock bjöd morsan och farsan på öl, och gratis öl innan man hunnit äta mat är ju sällan någon jättebra idé. Inte så att jag blev dyngrak på något sätt, men jag blev nog aningen mer slirig än jag hade tänkt att bli. Men det får väl gå att bli det ibland. Dock blev jag rätt trött när vi kom hem igen. Kände mig liksom tung i vaderna så där som man kan göra ibland när man kommer hem efter att ha varit ute och druckit öl.

Förmiddagen ägnades åt att ta en tur på stan. Det var höstmarknad här i stan idag så jag tog en tur där. Hittade dock inget jag slog till på. Faktum är att marknaden var lite sådär överlag. Det var liksom inte riktigt som jag mindes det, som det ska vara. Dels var det rätt mycket färre försäljare, och dels var det grejer som hör till som inte riktigt fanns. Det fanns en försäljare av kokostoppar (typiskt marknad), men jag såg inte röken av varken Vild-Hasse, piratkopierade fotbollströjor eller militärleksaksgubbar. Saknade även försäljare av t-shirts med "häftiga" tryck. Det enda jag kunde kryssa för på markandsbingot var köksredskapsförsäljare med mikrofon, marknadsgodis och, som sagt, kokostoppar. Långt ifrån att få bingo alltså. Det var bättre förr.

En sak jag inte fattar är dock varför vissa tar med sig sin hund när de går på marken (marken=marknaden på dialekt). Dels måste det vara jäkligt bökigt att ha hund med sig i trängseln bland allt folk, men framförallt måste ju en sådan miljö vara väldigt ohärlig (och inte minst stressande) för hunden.

En lugn fredag

Har inte gjort särskilt mycket idag. Hade tänkt skriva färdigt den där texten om Kalmaråren som vairt på gång ett tag, men jag kom mig inte riktigt för. Istället gick jag upp en kort vända på stan för att handla mjölk, jag tittade på Seinfeld, och sen satte jag mig i soffan och läste tidningen noggrant samtidigt som jag lyssnade på musik. Just att sitta i soffan och läsa tidningen noggrant har blivit något av en fredagstradition. Från början kommer det ifrån att jag på fredagar hade vanan att äta middag lite senare än vanligt (och då oftast framför tv:n). Då blev det liksom att det fanns tid över på eftermiddan, och då slog jag mig ner i soffan och läste tidningen istället för att läsa tidningen medan jag åt. Sen blev det där lite av en vana på fredagseftermiddagarna, och nu är det nästan en del av fredagskänslan. Först nöjesdelen, sen sporten, sen nyhetsdelen och så Klick på slutet (ibland läses dock Klick först, det är inte jättenoga). Är det någon dag jag absolut vill ha en papperstidning så är det på fredagar. Det hör liksom till. Det är en del av ritualen. Och att jag då också köper Klick hänger kvar sedan Puls var Aftonbladets fredagsbilaga, det ska helt enkelt vara en bilaga på fredagar för att det ska vara på riktigt.

Inte sällan har fredagseftermiddagarnas tidningsläsande ackompanjerats av ett glas vin (och en gorbys om jag bestämmer mig för sen middag). Nu har det dock inte blivit så de senaste veckorna sedan jag flyttade, tröskeln för att dricka vin (och då särskilt eftermiddagsvin) blir liksom lite högre när man är hemma hos föräldrarna. Riktigt varför det blir så vet jag inte, men det är någon form av spärr där.

Stekt plättar

Idag har jag stekt plättar. Jag såg en gammal film häromdan där de åt plättar, och då blev jag sugen på det. Så då bestämde jag att det fick bli plättar till mat idag. Tror det är första gången någonsin jag stellt plättar faktiskt. Men det gick bra. Var väl några i början som blev lite svarta innan jag fick in snitsen, men sen gick det strålande. Det blev gott, plättarna fick bra färg och jag blev mätt, mer kan man inte begära.

Kul för övrigt att Alice Munro fick Nobelpriset. Det är första gången dett gått till någon jag faktiskt läst (och dessutom gillat) innan hen fått priset. Så jag tycker det var ett himla bra val av vinnare, och ett väldigt välförtjänt pris.
Och ja, jag grämer mig svårt över att jag inte gjorde som jag funderade på att göra och slängde ur mig en tweet med henne som tips en liten stund innan tillkännagivandet.

Tjoho!

Bofors - Rögle 4-0 (1-0, 1-0, 2-0)

Första fyra minuterna av matchen, jävlar vad bra Bofors var då. När Bofors gjorde 1-0 efter 3.59 hade Rögle knappt fått röra pucken. Visst, det hade blivit ett par utvisningar så Bofors spelade fem mot tre i mer än en och en halv minut, men ändå. De där fyra första minuterna var magiskt bra.
Annars är väl intrycket av matchen att Rögle var ganska bleka. Det syntes stundtals att det finns skicklighet och talang i laget, men det märktes också att de har haft en tung start på säsongen och är ett lag i motgång. Det märktes tydligt att självförtroende och harmoni inte riktigt finns för tillfället. Det var frustrerat och oinspirerat helt enkelt. Inte minst visade sig frustrationen genom stundtals dåligt humör och en del rätt fula grejer. Inte minst Tjärnqvists fula (och extremt onödiga) tackling på Näsa när det redan stod 4-0 och det bara var ett par minuter kvar att spela. Är bara att hoppas att Näsa inte blev allvarligt skadad utan att han gick av som en ren säkerhetsåtgärd nu när matchen ändå var avgjord. Men annars har jag naturlgitvis inget emot att det saknas harmoni och självförtroende hos Rögle, som motståndare är det ju bara att tacka och ta emot.

Till sist, när jag var liten och samlade på hockeybilder var Micke Nylander något av en favoritspelare. Delvis för att jag framförallt samlade på Calgary Flames (de hade ju tuffast klubbmärke) och han då spelade där, men också för att han alltid var skitbra när han var med i landslaget. Då trodde man inte att man sisådär 15-20 år senare skulle se honom spela hockey i Nobelhallen. Hur han var? Sådär får man nog säga. Det märktes att han börjar bli lite till åren och har sina bästa år några säsonger bakom sig om man säger så. Han var inte direkt dålig, men det hände inte särskilt mycket. Sonen hans, aka lille Nylander, var bättre än far sin.

Fick den

Ni vet den där lägenheten jag nämnde för ett tag sedan? Fick den. Det är ju bra. Dock är det inte inflyttning förrän i början av december, så det återstår att se om jag hinner flytta in eller om jag då redan är på väg någon annanstans. Men oavsett vilket är det trevligt att jag/vi fick den. För är det så att jag är kvar här i stan då är det ju skönt att få något eget. Att gå och dra här hemma hos föräldrarna är ju inte superhärligt liksom. I och med att jag fick lägenheten vet jag ju liksom att det finns en bortre gräns för hur länge jag behöver bo här som längst. Och skulle det bli så att jag är kvar i stan så jag flyttar in i lägenheten är det ju inte helt fel att det inte är inflyttning omedelbart, nu hinner man ju fundera en del kring möblering och sånt först.

På tal om något helt annat åt jag en tomat nu under kvällen. När jag bet till i den så den sprack hade jag uppenbarligen glömt att stänga munnen, för dte sprutade tomatsaft över om inte hela så i alla fall halva mig. Då blev jag lite trött. Men tur i oturan att jag inte hade satt och joxade med telefonen just då, hade ju varit drygt med tomatsaft på skärmen.

Såg ett träd

När jag idag promenerade iväg för att köpa en tidning la jag märke till ett träd jag aldrig tänkt på att det stått där förut. Med tanke på stammens tjocklek och trädets karaktär är det uppenbart att det inte är nyplanterat utan att det stått där ganska många år. Jag har garanterat passerat det oräkneligt antal gånger, men jag har aldrig riktigt noterat att trädet stått där förut. Det är när sådant händer man inser hur ouppmärksam man är på vardagligheter och skenbart betydelselösa händelser och fenomen. Hur vissa saker kan ses som så självklara och oansenliga att man inte ens lägger märke till dem, trots att de hela tiden funnits mitt framför näsan på en. Det påminner lite om att arbeta med exempelvis en uppsats eller någon annan form av intellektuellt problem. Man sliter med materialet, och vips en sekund av insikt och allt faller på plats. Man inser att "lösningen" hela tiden funnits precis framför en, men den korta sekundens klarhet och de många timmarnas arbete innan den var vad som krävdes för att se det. Man kan inte kan utgå ifrån att den där plötsliga insikten bara ska träffa en, den kräver i de allra flesta fall att man först arbetat hårt och lagt både tid och energi på det hela innan den dyker upp. Insikten och ögonblicket av klarhet är inte så plötsligt som man ibland kan tro, det är till stor del resultatet av det hårda arbete man först lagt på det hela.

Lite firande

Idag firade vi min systers födelsedag. Hon fyller egentligen år först nästa helg, men eftersom hon fyller 26 åkte hon hit den här helgen istället för att inte behöva köpa vuxenbiljett. Den snåla jäveln. Farmor och farfar var här, det fikades, det öppnades paket. Själv hade jag roligt med packtejp när jag slog in paketet från mig. Jag virade in paketet i tejp så det blev snudd på omöjligt att ta sig in i. Det kan ni ju se som ett tips om ni vill.

Sen fick jag ett ryck hör för en stund sedan och bytte profilbild på twitter. Kände att det kunde vara dags med tanke på att jag hade en bild där jag fortfarande hade det stora skägget (som jag ju klippte av för typ 1,5 år sedan). Hittade dock ingen rimlig bild på mig själv, så nu kör jag med en bild av Thor Modéen tills jag lyckats fixa en hyfsad bild av mig själv.

Gött!

Asplöven - Bofors 3-6 (0-0, 1-3, 2-3)

Det sprack

Min tidsplan för kvällen sprack rätt fett kan man säga. Hade tänkt sätta mig här och göra mina kvällssysslor relativt tidigt mot vad jag gjort på sistone (runt 22.30 snarare än 23), för att kunna gå och lägga mig lite tidigare. Men så blev det inte. Jag satt i köket, hade precis löst ett sudoku (stavas det så?), kollade en grej på telefonen och var precis på väg att gå upp hit. Då kom farsan och slog sig ner och började tjöta. Och sen kom resten av familjen och fyllde på (min syster är här över helgen, så det var hela familjen). Då var jag ju tvungen att sitta kvar och lyssna på deras babblande av ren artighet, och så rann tiden iväg. Om jag drar mig undan till ett annat rum för att vara ifred tycker man att det borde vara en rätt tydlig signal om att jag faktiskt inte vill ha sällskap just då, men tydligen inte. Det går tydligen också att tolka som att jag vill umgås och lyssna på poänglösa anekdoter om servitörer på någon utlandsresa. Men nåja, det får gå. Jag har ju inte direkt några tider jag absolut måste passa. Och ett par av de grejer jag hade tänkt att få gjort nu under kvällen får jag väl göra imorgon istället. Svårare är det ju faktiskt inte. Och en och annan poänglös anekdot får man väl stå ut med. Det kan det vara värt när man i övrigt är så bortskämd som jag i vissa avseenden är.

Kanske något eget

Morsan har lyckats få lite halvhugg på en lägenhet som eventuellt kan passa mig. Det är ju bra. Att bo hos föräldrarna är ju ingen höjdare liksom. Det som väl gör mig lite kluven är att lägenheten i fråga ligger här i stan; jag vill ju inte riskera att fastna här liksom. Att fastna här vore något av en mardröm. Bara att jag bor mig här i stan som en tillfällig mellanlandning känns som något av ett misslyckande, jag hade ju flytt liksom. Jag växte upp här och en stor del av mitt hjärta finns här, men där jag befinner mig i livet just nu vill jag ha något annat. Jag säger inte att jag aldrig någonsin kommer bo här permanent igen, men inte just nu.

Men som sagt, skulle jag få den där lägenheten vore det ändå bra. Det är skönt att ha något eget och att få styra sig själv helt och hållet. Och eftersom jag har inställningen att det oavsett vilket blir en tillfällig lösning och att jag oavsett vilket bara mellanlandar här i stan, tror jag risken att jag fastnar är väldigt liten. Jag kommer fortsätta sträva bort - mot något annat, något större, något bättre - även om jag har en egen lägenhet. Eftersom jag bär med mig rädslan för att fastna kommer jag hela tiden akta mig för att göra det.

Domarjävel!

Bofors - Djurgården 1-2 (0-1, 1-0, 0-1)

Alltså fy fan. Vilken kass jävla domare. Faktum är att domarjäveln avgjorde matchen. Han tog en jävligt billig utvisning (tror inte det var någon i hallen utom han själv som fattade vad han tog för) i slutet av matchen, och naturligtvis lyckas Djurgården få in ett matchvinnande 1-2 där. Fast det var inte bara i slutet han var kass. Han var kass hela matchen igenom. Tog märklgia utvisningar, släppte en del horribla grejer och var inte konsekvent för fem öre. Han var nästan lika dålig som Schilken. Och Schilken är den överlägset sämsta domare jag någonsin varit med om, så är man nästan lika dålig som honom är man riktigt usel. Eftersom man är lite enögd ska man väl vara försiktig med att säga att domarn höll på Djurgården, han kan ju mycket väl ha varit lika värdelös åt båda håll, men jag hade inte protesterat om han hade fått priset som Djurgårdens bäste spelare. För inte nog med att han gav dem det avgörande målet. Deras första mål kom också på en billig utvisning, och vid ett tillfälle när Bofors fick loss pucken i hörnet och höll på att få en målchans hittade han en till märklig utvisning som ingen förstod något alls av. Och på något sätt känns det lite talande att åtminstone 4-5 Boforsspelare åkte och pratade med domaren efter slutsignalen, tror knappast att de berömde honom för väl genomförd match om man säger så (och ja, jag hade sjukt gärna velat höra den diskussionen). Nej, fy fan, som sagt var.

Det administrativa

Nu är det mesta av det administrativa kring flytten fixat. Ringde idag och avslutade mitt medlemskap i Hyresgästföreningen. I och med att jag inte är hyresgäst för tillfället är det ju liksom ingen särskilt nödvändigt utgift. Måste förvisso tillstå att Hyresgästföreningens tidning är ganska trevlig, men så länge jag inte är hyresgäst tycker jag nog inte den är värd pengarna ett medlemskap kostar. Det enda som återstår nu är att avanmäla mig hos Radiotjänst. Att det inte blivit av än beror på att jag behövde leta fram pappret med kundnummer och lösenord för att kunna logga in och fixa det. Men det pappret är nu hittat så jag ska göra det ikväll. Sen är nog allt administrativt avklarat.

Dock ska jag se till att lägga upp en my mailadress också. Fick meddelande om för ett tag sedan att min studentmail kommer upphöra om ett par veckor. Det har visserligen inget med flytten att göra, men det råkar sammanfalla i tid. Då blir det ju lätt att man koppla ihop båda grejerna lite. Att jag fortfarande använder min studentmail beror mest på att jag inte kommit mig för att registrera någon ny mail jag kan använda för mer seriösa mail än. Det har liksom varit ganska bekvämt att fortsätta logga in på studentmailen. Sen har jag nog dragit mig lite för det också i och med att jag måste gå igenom hela inboxen (och även skickade mail för den delen) och se vad som ska sparas och så vidare. Med tanke på att jag haft den där mailen i några år är det ju ett rätt drygt jobb.
Nåja, det blir morgondagens bekymmer.

Det utlovade kommer, men något senare

Nämnde ju häromdan att jag skulle skriva en längre text om min tid i Kalmar och lite sådär. Den texten kommer, men det kommer dröja ett par dagar till. Har varit så mycket annat att stå i sedan flytten att jag helt enkelt inte hunnit med att få den färdig. Men den kommer så snart den är klar.

Dagen idag? Vet inte om det finns så himla mycket att säga. Ägnat mig åt en del småjox såhär i eftersvallet av flytten. Men också passat på att läsa lite. Under kvällen tittade jag på premiären av von Svenssons Kläder. Tror det kan bli bra, men det kan nog krävas ett par program för att tonen ska sättas och så vidare innan man riktigt fastnar i det. Just dagens avsnitt som handlade om yrkeskläder kändes väl också som att det inte tillförde något man inte hört förut, men det kan också bero på att jag seda tidigare haft anledning att fundera en del på ämnet. Samtidigt bör man nog komma ihåg att den här typen av program ofta tillför mer ju fler avsnitt som visas, de första avsnitten blir ju ofta lite av en itnroduktion till ämnet liksom. Med det sagt kändes första avsnittet ändå sevärt, och det var snygg och skickligt genomförd tv. Och jag tror som sat att det kan bli riktigt bra bara det hinner gå ett par program.

Har för övrigt ont i halsen på ett sätt jag, vad jag kan minnas, inte haft förut. Det är naturligtvis inte utan att man blir lite nojig. Men vi får hoppas att det går över. Halsont i sina olika inkarnationer brukar ju kunna göra det.

Skrev under

Skrev under blanketten som ska lämnas till Skatteverket för att ändra min folkbokföringsadress idag. Det borde jag kanske gjort tidigare egentligen, men i all uppståndelse och, faktiskt, ångest runt flytten har det liksom glömts bort. Men nu är det alltså gjort, nu är det än mer definitivt att jag inte är Kalmarbo längre. Att jag själv fixat blanketten till Skatteverket och inte gått via adressändring har ett par olika skäl. Framförallt att jag glömde bort det. Går man via adressändring måste man ju fixa det åtminstone någon vecka innan man flyttar i och med att blanketten då ska skickas till den gamla adressen och ja, man måste göra det i god tid helt enkelt. Men också för att jag ändå inte tänkt beställa eftersändning av posten, och då kan jag lika gärna ladda ner och fylla i blanketten själv. Att jag inte eftersänder posten beror på att det är så jäkla dyrt. Sparar hellre den femhundringen och hör själv av mig till de som brukar skicka post till mig om att jag bytt adress och så vidare. Väldigt mycket billigare, bara marginellt krångligare. I alla fall för mig som får förhållandevis lite post. Och dessutom har jag gett min nya adress till Kalmarhem så skulle det visa sig att det dyker upp något till mig precis nu i skarven så har de lovat att skicka upp det.

För övrigt är femhundra spänn för eftersändning av post jävligt dyrt. Tycker gott att en hundralapp, eller möjlgitvis två, kunde räcka.