Inställd skjuts

Blev inget skjutsande till tåget idag. De som skulle skjutsas tyckte att jag ville åka för tidigt, de hade tänkt sig runt kvart i, jag ville komma iväg vid halv, tåget skulle gå vid tjugo över, så de tog bussen istället. Kan inte påstå att det gjorde mig något att slippa. Snarare tvärtom. Då fick jag ju plötsligt en timmes extrabalkongtid mot vad jag trott. Och framförallt är det ju bara toppen om folk väljer att åka kollektivt istället för med bil. Men lite lustigt tycker jag det är att det ska vara så himla jobbigt att få vänta en extra kvart på stationen. Fast vi är ju alla olika, och det är väldigt olika från person till person hur man hanterar väntan, sysslolöshet och leda.

Istället ägnade jag som sagt större delen av eftermiddagen åt att hänga på balkongen. Riktigt varmt och skönt idag. Det var sådär att man nästan inte ville gå in för det var fortfarande ljummet ute, men vid åttatiden fick jag ändå tvinga mig att gå in för min mage skrek efter mat. Jag hade bara ätit en Nogger sedan frukosten så jag var av förklarliga skäl ganska hungrig. Rörde ihop en lite halvimproviserad kycklingrätt på strimlad kyckling, schalottenlök, grädde och lite olika kryddor. Det blev typ cirka skitbra. Vilket det som bekant ofta blir när jag improviserar ihop nya rätter. Jag är fan bäst.

En eftermiddag i solen

Blev en eftermiddag på balkongen. Det var synnerligen trevligt. Mindre trevligt var att stolen sprack lite i en söm så framöver får man använda den på egen risk. Det borde egentligen inte vara något problem eftersom jag har en till likadan stol, fast när jag kom in upptäckte jag att samma söm börjat spricka på den också. Så jag får nog konstatera att det är dags att införskaffa en eller ett par nya stolar. Men de stolar jag har nu har ändå varit med varje sommar sedan jag flyttade till Kalmar (egentligen ännu längre för då hade morsan och farsan haft dem som campingstolar några år också) så de har väl kanske tjänat ihop till pensionering.

Här under kvällen ringde farmor och frågade om jag kunde tänka mig att skjutsa ett par andra släktingar till tåget imorgon. Jag sa ja. Fast direkt när jag lagt på tänkte jag "varför sa jag ja till det?". Jag är i ärlighetens namn inte ett dugg sugen, utan hade tänkt ta en heldag på balkongen imorgon. Men lovat är lovat så då får jag ju skjutsa och sen kliva ut på balkongen någon timme eller så senare än jag egentligen hade tänkt. Sen vill jag inte bli tillfrågad om några fler tjänster på ett tag. I värsta fall får jag väl strunta i att svara om jag ser att det är någon släkting som brukar be om tjänster som ringer...

Avlagt visit

Egentligen ganska lugnt. Men en stor del av dagen tillbringade jag nere hos mor och far där min syster med sambo (och hans hund) var på besök. Sa grattis på mors dag till morsan, åt mat, fikade lite. Inget avancerat. Men större delen av dagen gick åt. Delvis eftersom min syster och hennes kille skulle åka hem framåt eftermiddagen och jag därför fick knalla ner rätt så tidigt. Lyckades för övrigt med konststycket att gå precis mellan regnvädren. Det känns ändå som lite av en bedrift.

Snart behöver jag nog putsa glasögonen igen.

Urlakad, less och vad jag absolut inte behövde

Vi firade alltså farmors 80-årsdag idag. Det var väl trevligt och så, men den där typen av släkttillställningar får mina introverta sidor att göra sig påminda. Allt tjatter, alla som pratar i munnen på varandra, de ofta ganska ointressanta samtalsämnena, det suger energin ur mig. Jag blev sittande längre än jag tänkt, och när jag väl gick därifrån var jag mer eller mindre fullständigt urlakad.
Kom hem, kände att jag behövde en öl för att tja, lugna nerverna eller nåt. Så jag bytte byxor (de jag haft när jag gick iväg till farmor hade både hundhår och hunddräggel på sig) och knallade iväg till Red Brick, det närmsta jag har ett stamhak. Så när jag kommer dit är det stängt. Kronstängt. Det var visserligen tänt, men gallergrinden framför dörren var stängd och låst. Har inte varit så nära att gråta sedan jag minns inte när. All den lilla energi jag hade kvar, all den lust jag pumpat upp under den korta promenaden hemifrån, det bara försvann. Nu är jag bara trött och less och tycker allt är värdelöst. Behövde verkligen få sitta vid den där bardisken för mig själv och dricka en öl och titta på folk ikväll.

Gå till ett annat ställe? Uteslutet. Dels tappade jag lusten totalt. Dels skulle jag inte kunna slappna av på samma sätt någon annanstans. Det är ju så med stamställen.

Varför reddan inte var öppet vet jag inte. Lönelördag, det borde ju vara full rulle. Hittar ingen information någonstans, och kvällens energilöshet blandas med rädsla att min favoritbar håller på att slå igen för gott. Skulle det hända förlorar jag min sista oas och fristad här i stan. Det vore fruktansvärt.

Impulsköp

Egentligen inte någon särskilt anmärkningsvärd fredag detta. Har väl mest gjort det jag brukar göra på fredagar. Men en ganska trevlig dag ändå, trots regnandet. Fredag är alltid fredag liksom.

Imorgon ska vi fira farmor som fyller 80 på söndag. Det får vi väl se vad det blir. Skulle inte tro det blir någon särskilt vild tillställning. Något säger mig att 80-årsfiranden sällan är särskilt vilda. Däremot är väl risken rätt stor att det blir avsevärda mängder fikabröd i olika former. Men det får väl visa sig antar jag.

Köpte förresten nya Kent idag. Lite av ett impulsköp. Har lyssnat på den rätt mycket sedan den släpptes för en vecka sedan och tycker den är jäkligt bra. Så när jag fick se den på Maxi (typ enda stället i stan som fortfarande saluför skivor, tyvärr) kunde jag inte riktigt hålla mig. Någon gång måste man få kosta på sig.
Finns partier på den där skivan som träffar så hårt att det får mig att mer eller mindre bryta ihop. När Vi är inte längre där följs upp av Förlåtelsen, alltså det går inte att beskriva.

Odramatiskt

Så vad har jag gjort idag då? Tja, läst ut ännu en bok, fått iväg ett mail jag funderat på att skicka ett tag, tagit en promenad. Det är väl ungefär det.

Skulle gå ut med en soppåse fast då började det regna. Sen slutade det regna så då gick jag ut med soppåsen ändå.

De vet inte vad de sysslar med

När jag var på arbetsförmedlingen för några veckor sedan var vi ganska överens om att jag klarade mig bäst själv och ville ha så lite som möjligt med dem att göra. Sedan dess har det kommit ett par brev (alltså de har min mailadress, varför inte bara maila?) av typen "Det här jobbet kanske kan vara något att söka" tillsammans med en utskriven annons. Det är väl okej, det stör liksom inte, men samtidigt visar de där breven ganska tydligt varför jag inte är särskilt intresserad av arbetsförmedlingens så kallade hjälp. De har helt enkelt ingen som helst koll. De vet inte vad de sysslar med.
80% av de jobb de gett som förslag att söka har varit teknikinriktade och krävt adekvat teknisk utbildning/kompetens. Jag menar, jag har inte läst någon teknik överhuvudtaget sedan högstadiets tekniklektioner. Det är femton år sedan och jag var inte många hårsmånar från att inte bli godkänd. Och då har jag ändå uppgett i detalj vad jag pluggat och så vidare, så det hade inte direkt varit svårt för arbetsförmedlingen att se att de jobb de tipsar om inte alls, som de själva skriver, "skulle passa dig bra och är lämpligt att söka". Jag ser liksom inte varför jag ska lägga tid och energi på att söka jobb jag inte är ens i närheten att vara kvalificerad för. Men tipsen kanske blir bättre när jag väl börjar aktivitetsrapportera så de ser vilka typer av tjänster jag söker och är intresserad utav. Jag är dock skeptisk.

En extra nerv

Satt på balkongen och läste en liten stund på eftermiddagen. Det var trevligt. Satt där ute och läste Falladaklassikern Hur ska det gå för Pinnebergs? Bra bok. Och när man vet hur historien i Tyskland sedan utvecklade sig under resten av 30-talet är det svårt att inte tänka på vad som kan ha hänt Johannes och Lämmchen då. Hur deras liv påverkades, hur de såg på det som skedde, om de överlevde kriget, eller ens fram till kriget. På sätt och vis gör det historiens facit vi har idag att litteratur från mellankrigstiden, och då särskilt från åren innan nazisternas maktövertagande, får en extra nerv. Idag när vi läser vet vi vad som väntade, vilken katastrof som alldeles snart skulle släppas lös, men då hade de ännu ingen aning. Så det ger berättelsen en extra kittling, och gör det som sagt svårt att inte tänka på vad som händer makarna Pinneberg efter romanens slut. De skulle bara veta vad som väntar.

På tal om läsning så har ju nu plats för ungefär två böcker till bokhyllan. Sedan är den full och jag behöver skaffa en bokhylla till. Dock kan det inte bli vilka böcker som helst. För att inte en trilogi ska hamna på olika hyllplan (vilket ju är fult) måste minst en av dem vara skriven av någon med ett efternamn på en bokstav mellan L och Ö. Det kan innebära att jag måste köpa en ny bok eftersom de olästa jag har liggande nu är skrivna av författare på A-H.

Gryta

Improviserade ihop ett nytt grytkok idag. Resultatet blev ödmjukt uttryckt strålande. Dessutom tillräckligt mycket för att utöver kvällens måltid även räcka till sex portionslådor att lägga i frysen. Det är mer än strålande.

Även ikväll är det varmt här inne. Nästan så man börjar fundera på om det kanske kan vara en god idé att ställa balkongdörren på glänt en liten stund.

Sallad på taket

Häromdagen när jag var ute på promenad åkte det förbi en bil med en plocksallad på taket. Det var festligt. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det.

Skönt hur som helst att Finland förlorade vm-finalen. När det kommer till landskamper är Finland för mig vad Örebro är i klubblagshockey. Derbymotståndaren. Ärkerivalen. Det där laget man önskar all sportslig olycka. Det där laget man mår dåligt när det går bra för. Det där laget man djupt och innerligt avskyr. Så det var skönt att de inte tog guld.

Det är ganska varmt här inne just nu. Det blir ofta det när temperaturen stiger utomhus. Dålig isolering antar jag. Luftkonditionering vore inga fel. Bortsett från att det förbrukar oförsvarliga mängder energi är klart. Det är ett ganska stort fel.

Morsan och farsan var nyligen i Berlin. Därifrån hade de köpt med sig choklad, en liten flaska mousserande och en flaska vin i present. Trevligt. Det ska avnjutas när tillfälle därtill ges.

Undrar om hen med salladen på taket någonsin upptäckte att det var där salladen fanns, eller om den åkte av innan slutdestinationen nåtts. Det kommer jag nog aldrig att få veta. Jag kan bara fantisera om varför den hamnat där, vilka effekter det fått, vem personen som glömde salladen på biltaket är, och så vidare.

Snart är det ny vecka.

Kortfattat

Ganska vanlig lördag. Varken mer eller mindre.

Välgödd

Ingen särskild dag egentligen. Var uppe hos farmor en sväng och lämnade tillbaka hennes nyckel. Blev såklart itryckt massa fikabröd. Fyra dammsugare och en gräddbulle, och när jag var där häromdagen blev jag itryckt ett wienerbröd, några chokladbollar och en mazarin. Jisses så välgödd man blir så fort man är där. Det är lite trist för det gör att man drar sig lite för att gå dit när man vet att man kommer bli påtrugad bisarra mängder fikabröd så fort man visar sig. "Du som är så smal, du kan ju äta vad som helst", säger farmor och småskrattar. Fast vad hon inte riktigt verkar greppa är att jag är smal just för att jag inte äter vad som helst. Visst är jag naturligt tunn, men hade jag frossat i sötsaker och läsk och andra onyttigheter hade det inte dröjt innan jag lagt mig till med viss rondör. Särskilt som jag vägrar träning. Till skillnad från vad vissa verkar tro är jag faktiskt klart restriktiv med nämnda varor. Annars har jag snart en missprydande kulmage.

Ett wienerbröd hade varit lugnt, och likaså en gräddbulle. Men när det dessutom är massa extrajox i form av dammsugare och chokladbollar och mazariner, det blir ju alldeles på tok för mycket. Jag vill egentligen inte ha så mycket. Jag hade liksom inte behövt något fika alls de gånger jag haft ärenden dit upp den här veckan. Men det är något med den där generationen och fikabröd. De hävdar att de aldrig har något fikabröd hemma, men likförbannat dukas det alltid upp en smärre buffé av fikabröd så fort man kommer på besök.

Hur som helst. När jag kom hem från farmor läste jag tidningen, lyssnade på musik och drack ett glas vin. Tog helg helt enkelt. Eftersom det var regnigt, grått och dunkelt tyckte jag det passade med ganska mörk musik. Så det blev Anna von Hausswolffs två senaste plattor, Fever Rays självbetitlade och så gamla häxhousegänget (kommer ni ihåg häxhouse?) Salems King Night. Synkade väldigt bra med vädret och ljuset och stämningen faktiskt.

Och på tal om musik så är ju Kents sista rätt bra. Det hade jag inte trott för typ tolv år sedan att jag skulle tycka (på den tiden befann jag mig ännu i någon sorts tonårens förvirrade rockfas och slentrianhatade Kent för att de var för populära och alldeles för orockiga). Men tiderna förändras som väl är. Det finns nog ganska mycket som Gymnasienicklas inte hade trott om 30-årige Nicklas. Skönt dock att jag idag har mycket bättre smak (i de flesta avseenden) än vad jag hade då. 30-årige Nicklas skulle nog kunna lära Gymnasienicklas ett och annat om de träffades.

Hundvaktandet

Var alltså hundvakt idag. Gjorde som jag tänkte och tog upp Garbo, farmors hund heter så, hit under eftermiddagen. Det var inga problem alls, visst fick jag rycka till lite i kopplet ett par gånger när hon ville gå åt ett helt annat håll än vi skulle men större svårigheter än så var det aldrig. När vi började närma oss mitt hus, och för den delen även när hon kom in i lägenheten, verkade hon rentav tycka att det var ganska kul att få upptäcka nya platser. Sen låg hon väl mest på golvet och småsov medan jag satt på soffan och läste tills det var dags att gå tillbaka med henne. Det mest dramatiska var väl att jag strax efter att vi kommit in upptäckte att hon hade tre fästingar som kröp omkring i pannan och som jag fick plocka bort och spola ner i avloppet (standardlösning för att bli av med äckliga kryp).

Tittade på såklart på kvartsfinalen i hockey-vm under kvällen. Det var ju ingen munter historia direkt. Som jag varit inne på förut tyckte jag Sveriges spel stora delar av matchen, och då kanske framförallt sista perioden (när det iofs redan var kört, men ändå), påminde en hel del om hur BIK spelar när de spelar som sämst. Slarvig försvarsspel, dåliga passningar, dräll med pucken, trubbigt anfallsspel och uselt power play (6 mot 3 i två minuter ska bara vara mål även om man ligger under med 4-0 och matchen redan är körd). Sen är det i grunden ingen skam att åka ur i kvarten om man som idag gör det mot en av toppnationerna, det är ändå 5-6 lag som hör till den toppen och bara fyra kan spela semifinal, men 6-0 är lite för stora siffror.
Men jaja, vänta bara till World Cup. Då jävlar ska vi visa var skåpet ska stå. Kan redan se framför mig hur Erik Karlsson bombar in avgörandet i den fjärde förlängningsperioden i finalen.

18 maj

Mindre lugn dag än vanligt, men inte direkt någon anmärkningsvärt fartfylld dag heller. Tog en tur ner till stan, svängde förbi föräldrarnas och vattnade deras blommor. Sen satt jag uppe hos farmor under eftermiddagen och fikade och tog emot instruktioner inför morgondagens hundvaktande. Den där hunden kan vara ganska envis emellanåt så vi får väl se hur det går, men min tanke är att ta hit henne över dagen istället för att jag ska sitta där uppe eller springa fram och tillbaka varje gång hon ska ut. Blir liksom enklast så. I alla fall under förutsättning att hon inte får för sig att vägra gå uppför trappan eller absolut ska gå åt andra hållet eller nåt.

För övrigt har jag inget att tillägga.

Påfyllning i bokhyllan

Promenerade iväg till Spongs och köpte en bunt nya böcker idag. Använde upp det sista av presentkortet jag fick i julklapp. Hade egentligen tänkt vänta tills senaste Ajvide Lindqvist kommer på pocket (vilket iofs borde vara snart), men jag behövde fylla på olästhögen nu och när Rörelsen väl kommer på pocket får jag väl betala för den själv helt enkelt. Så det blev en trevlig liten bunt med fyra böcker. En svensk, en brittisk, en tysk och en österrikisk. Så kan ni ju fundera lite på vad det kan vara för titlar.

Annars har dagen inte bjudit på några större överraskningar. Gjorde en god gorgonzolapasta till middag och slog mig sedan ner och kollade matchen mot Ryssland i hockey-vm. Faktiskt första hela matchen jag sett det här vm:t, de tidigare matcherna har det av olika skäl inte blivit av att jag sett i sin helhet. Av det jag sett från turneringen får jag dock lite samma känsla av Sverige som man fick av BIK under säsongen. Helt okej i anfallszon, men ett jäkla kladdande och slarv i egen zon och en hel del rejäla bjudningar i försvarsspelet. Så det gäller att de får ordning på det defensiva spelet nu inför kvartsfinalen, för det kommer krävas om det ska finnas någon chans att slå Kanada.

Hann även hänga på balkongen en stund på eftermiddagen. Men det blev inte mer än lite drygt en timme, för sedan hade jag annat jag behövde kliva in och ta tag i. Fast den stund det blev var gött.

Överreklamerad läskighet

Läste När skruven dras åt idag. Tänkte att det skulle bli lite sådär härligt nervpirrande kalla kårar längs ryggraden då den kallats en av tidernas bästa och läskigaste spökhistorier och andra liknande omdömen. Och så var den inte läskig alls? Missförstå mig inte, den var inte dålig, långt därifrån, men det var inget i den som var ens i närheten av att vara otäckt eller läskigt och hårresande. Ingen enda scen som fick pulsen att öka. När den var utläst hade jag mest känslan "jaha, var det allt? När ska de blodisande spökerierna börja?". Kanske hade jag felaktiga förväntningar, men läser jag en bok som utmålas som så läskig att man riskerar sömnproblem efter läsningen förväntar jag mig att i alla fall i delar av boken ska vara så man känner hur det suger till i magen och man mer eller mindre sitter som på nålar.
Å andra sidan tycker jag ofta att det är så att den typen av böcker är väldigt långt ifrån så läskiga som de sägs vara. Det är ju nästan så man blir rädd att man är för korkad för att förstå vad det är som är så himla otäckt...

Firande

Har fortfarande svårt att komma över gårdagens resultat. Sicken jäkla dretlåt det var som vann. Fullkomligt obegripligt.

Idag fyllde hur som helst morsan år, så jag var nere hos föräldrarna en liten sväng om lämnade över en present (några böcker) och tog en fika och lite sådär. Klart trivsamt.

I övrigt ganska lugnt, ganska mycket som söndagar brukar vara.

Ukraina? Driver ni med mig?

Ukraina alltså? Hur tusan gick det till? Måste vara en av de sämsta vinnarlåtarna någonsin. Jag förstår verkligen ingenting. Sicken jäkla dretlåt. Och på tal om att inte förstå: att Polen fick så sanslöst mycket telefonröster? Vad hände där? Så väldigt, väldigt konstigt.

Ska man se till det mer positiva i resultatet så r en respektabel femteplats för Sverige ju helt klart väl godkänt. Så det kan man ju glädjas åt. Min favorit var annars Georgien, förutsägbart nog som det gamla indiekid jag är, men att den skulle komma rätt långt ner var ju väntat.

Om programmet i sig kan man väl säga att det var riktigt bra. Var egentligen ingenting som man störde sig på eller suckade över eller bara tyckte var kasst (utöver några av bidragen då, men det är ju inte produktionens fel). Till och med det nya sättet att dela ut poängen på fungerade bättre än jag hade befarat (även om jag egentligen tycker att det gamla sättet att dela ut poäng är det riktiga, det hör liksom till att det är så det ska vara). Grymt jobbat SVT!
Och ja, även fast jag inte är något Timberlake-fan så var Justin Timberlake antagligen den bästa mellanakten någonsin. Dock lite jobbigt för artisterna i tävlingen att med råge bli överglänsta av pausunderhållningen...

Under kvällen skrev förresten vad som nog är min mest lästa tweet någonsin. Den har ni här:

Att Frankrike sjunger på engelska är en större skandal än om påven kom ut som spritt språngande satanist. #escse #esc2016 #eurovision

— Nicklas Remmegård (@NRemmegard) May 14, 2016

Nåväl, nog om Eurovision för nu. I förmiddags åkte jag med morsan och farsan på en loppissväng. Hittade inga Hemmets Härold-skivor att lägga till samlingen (antagligen för att Pingstkyrkans loppis var stängd), men väl lite annat trevligt. Några skivor såklart, där det största fyndet nog var Springsteens Born to Run (LP:n alltså). Visserligen ganska uselt skick på omslaget, och inte mycet mer än okej bruksskick på skivan, men för en tia känns det ändå som ett fynd.
Utöver den lilla skivbunten köpte jag även en lockask i porslin som matchar porslinsfigureran jag har i köket, och så en tavla med ett porträttfotografi på en okänd man från kanske 20-talet (kan vara tidigare också, men knappast senare). Har ingen som helst aning om vem det är, men han hänger bra på köksväggen.

Ett år sedan en fantastisk natt

Idag blev det inget balkonghäng. Det har varit mulet och småkyliga vindar (under eftermiddagen och kvällen: regn) så bortsett från den dagliga promenaden har jag hållit mig inomhus. Har tagit det lugnt, fått iväg någon jobbansökan som inte blivit av tidigare under veckan och lite sådär. En inte helt ovanlig fredag liksom.

När jag under kvällen satt och lyssnade på musik slog det mig att det just idag är ett år sedan jag hade en av mina bästa kvällar och nätter någonsin, då jag först åt middag på Heising och senare dansade in morgonen på en indieklubb i Berlin. Det var en ljuvlig natt.
Minnet av den där natten på indieklubben i Berlin fick mig även att tänka på att det i höst är tio år sedan vi körde igång Klubb Perfektion. Det behöver naturligtvis uppmärksammas och firas på något sätt även fast vi inte haft någon verksamhet på några år. Har någon idé sådär om vad man skulle kunna hitta på, inget stort och avancerat men ändå ett jubileum. Får mig sätta mig till veckan och kolla lite med ställena i stan och se om de skulle vara intresserade av att hitta på något. Lite tidigt kan tyckas, men lika bra att vara ute i god tid så man kan tänka om ifall det skulle behövas. Dessutom är det inte så jäkla lång tid som det kan verka. Nu är det snart sommar och sedan rätt vad det är har det blivit september. Så det är ju så att säga inte mycket att spara på.

Fan, jag längtar tillbaka till Berlin. Jag och en kompis pratade lite löst om att vi skulle åka dit i slutet av april, men han bangade när det började bli konkret och det bara återstod att ta det definitiva beslutet att boka. Så det får bli någon annan gång istället.

Hur som helst ska jag eventuellt ut på en loppisrunda imorgon. Kan vara dags att utöka min Hemmets Härold-samling med lite nya fina titlar.

Georgien

Att Georgien gick vidare var ju kul. Lätt deltävlingens (kanske rentav årets?) bästa låt. Utanför tävlingen en inte jätterolig indierocklåt av brittiskt snitt, men i sammanhanget och ställt intill övriga tävlingsbidrag är den lysande. Mer indierock i eurovision!
Sen måste man ju älska att basisten i bandet enligt uppgift heter Giorgi Marr. Helt fantastiskt namn. Man hoppas ju att det inte är taget utan att han på riktigt faktiskt heter så.

I övrigt kändes väl standarden på bidragen något högre idag än i den förra semifinalen. Åtminstone lägstanivån. Det fanns ju en hel hög klart intetsägande och stentrista bidrag idag också. Twittrandet gick hyfsat men det kan bli bättre. Nu har jag ju ett par dagar på mig innan finalen att klura ut ett gäng smarta, roliga, slagfärdiga, dräpande, sarkastiska, välformulerade tweets om de som tävlar där. Det blir nog bra.

Och jo, jag har suttit på balkongen idag också. Satt där och funderade på Kierkegaard bland annat. Det kan man också ägna en torsdag åt. Nu sägs det ju dock att det ska bli svalare och molnigare ett tag så det var väl kanske sista balkongdagen på ett tag, men det får väl visa sig. Skulle verkligen inte ha något emot om det gick att sitta där ute och bläddra igenom tidningen imorgon också.

Åt även en glass på balkongen. En Cornetto. Den var god.

En majdag

Jodå, det blev ett gäng timmar på balkongen idag också. Hade tänkt att jag skulle gå in därifrån lite tidigare idag eftersom det inte var lika varmt som det varit föregående dagar, men det är ju svårt att komma sig för när man väl sitter där ute. Så det blev en heldag idag också. En lite längre heldag rentav eftersom jag tack vare att jag var uppe ett gäng timmar tidigare än vanligt var klar med vad jag hade att göra tidigare än vanligt. Logiskt nog.

När jag sedan kom in såg jag lite grann av första perioden av Sverige - Kazakstan. Såg andra perioden. Började titta på tredje, men råkade visst slockna en bit in i perioden och vaknade inte till ordentligt förrän vid slutsignalen. Så kan det gå när man är uppe tidigt på morgnarna.

Under förmiddagen blev det annars några vändor ner i tvättstugan. Tog även en promenad ner mot stan för att köpa lite vin så jag inte riskerar att bli utan. Sprang på farsan på systemet vilket var bra för då blev det billigt. Fast nej, jag utnyttjade inte situationen och köpte fler eller dyrare varor än jag tänkt mig från början. Någon skam måste man ju ha i kroppen.

Åt en ostfranska och en glass till lunch. Klart rimlig lunch ändå.

Såg lite på Babel nu under kvällen och slogs av att jag inte läst någon bok än den här veckan. Det får jag se till att ta tag i. Har en ganska tunn volym liggande som inte borde ta mer än ett par, tre timmar att plöja igenom så jag kanske får ta den någon dag här i slutet av veckan. Sen måste jag nästan skaffa lite nya böcker för då har jag bara en oläst bok kvar i högen, och den har jag av olika skäl planerat att spara lite på till senare i sommar. Men det får väl ge sig. Nu sparade jag ju inte en dryg hundring på vinet, så då kan jag ju lägga de pengarna på litteraturen istället.

På tal om litteraturen måste jag nog återuppta mitt eget skrivande snart. Känns som att jag pausat lite för länge nu. Har inte blivit mer än några lösa utkast och uppslag under våren. Ett par av dem visserligen klart lovande, men det blir ju inget av dem om jag inte tar tag i det.

Nåväl, nu ska jag tänka lite på fransk popmusik en stund.

Rätt blekt

Jodå, jag var enkelspårig och hängde på balkongen idag också. Det var så gött att jag faktiskt satt kvar ädr ute och hoppade över dagens mer än utmärkta matiné På liv och död (1943). Men jag har sett den i alla fall 2-3 gånger förut, så jag tyckte det var tillåtet för mig att inte titta den här gången. Så istället satt jag där ute och bläddrade igenom tidningen, njöt av solen, smuttade på ett glas vin och lät tankarna vandra iväg i funderingar och planer och drömmar. Som man gör. Dock hade jag inte tropikhjälmen på mig idag. Tyckte det räckte med frottékepsen för att skydda huvudet mot solen.

Och ikväll var det alltså semi 1 i esc. Var väl ungefär som vanligt, rätt bleka och ointressanta låtar. Kroatien var bra, och Österrikes låt blev  bra för att den sjöngs på franska (sådär överlag borde ju alla låtar sjungas på franska), men i övrigt var det väl rätt mycket av ett rövgäng. Några riktigt fruktansvärda (Montenegro, Bosnien & Hercegovina, Grekland, i någon mån Cypern), någon typiskt småbisarr (San Marino) och annars mest olika grader av blaha. Som det brukar vara. Resultatet var väl i det stora hela ganska väntat, men hur någon vid sina sinnens fulla bruka kan rösta på Ungern förstår jag inte.
Det traditionsenliga twittrandet gick väl hyfsat för att vara första semifinalen. Fick in ett par snygga formuleringar, men som ofta såhär i första programmet kände jag inte den där riktiga schvungen varken i formuleringar eller observationer. Men så brukar det som sagt vara, sen går det bättre och bättre fram till finalen. Så framemot lördag ska jag nog hitta den riktiga formen.

Imorgon ska jag tvätta. Det ser jag inte alls fram emot. Men det behöver göras, och det brukar gå bra bara man tar sig upp och kommer igång. Och dessutom, om jag är uppe några timmar tidigare får jag ju mer tid till att hänga på balkongen. Det är ju inte så dumt.

Enkelspårighet

Inte för att verka enkelspårig eller så, men även denna dag har till stora delar tillbringats på balkongen. Blir ju lätt så såhär i början av säsongen. Kan bli så imorgon också, men det visas en matinéfilm jag gärna ser på eftermiddagen så vi får se.

Hade förresten besök av en och annan geting där ute idag. Stora jäklar till på köpet. Så som jag var inne på häromdan får det gärna komma ett par frostnätter snart och ta kål på några sådana där kräk. Getingar är synnerligen osympatiska.

Skön söndag

Har varit en rätt skön söndag ändå. Efter de vanliga förmiddagsbestyren tog jag en promenad, sen åkte jag med föräldrarna till Maxi och när jag kom därifrån satte jag mig på balkongen och tog ett glas vin och läste tidningen. Blev sittande där ett par timmar, men inte lika länge som de senaste dagarna för framemot senare delen av eftermiddagen knallade jag ner till morsan och farsan för en liten söndagsmiddag. Grillat, så då blev jag såklart tvungen att ställa på farsan lite över det klyschiga i att plocka fram grillen så fort det blir fint väder. Sen gick jag hem och tittade på Mästarnas mästare och nu sitter jag här.

På tal om vädret får man väl säga att det varit ganska trevligt nu några dagar. Personligen skulle jag dock inte ha något emot en frostnatt eller två som kan ta kål på lite getingar och andra kräk. Hörde förresten någonstans att basilika ska funka för att hålla getingar borta. Så jag funderar på att skaffa ett par krukor basilika och ha ute på balkongen. Det kan ju vara värt att testa liksom. Och skulle det inte funka är det ju alldeles oavsett alltid trevligt att ha färsk basilika hemma. Tror dock att jag väntar några veckor så det hinner bli lite varmare på nätterna. Annars finns nog risken att plantorna inte klarar sig mer än några dagar.

Till veckan återstår att se vad som händer. Ska tvätta på onsdag, men i övrigt får man väl hoppas på att det blir en rolig vecka.

Brist på skärpa

Var på puben igår igen. Fick ett sms med frågan om jag var sugen på några öl när jag stod och tog fart för att gå in från balkongen. Så då var det ju bara att gå in och duscha av sig heldag i solen-svetten och slänga i sig lite mat. Trevlig kväll. Blir ju oftast det när man sitter och dricker öl och tjötar om livets oväsentligheter.

Har även ägnat större delen av den här dagen åt balkonghäng. Blir ju lätt så såhär vid säsongens första varma och soliga dagar. Idag var jag under stor del av tiden där ute iklädd tropikhjälm. Märkte när jag kammade mig imorse att jag nog hade bränt mig lite på huvudet och således behövde bära huvudbonad om jag skulle sitta i solen igen. Och varför då inte tropikhjälm? Det visade sig vara smått fantastiskt för ändamålet. Precis som en solhatt skyddade den huvudet mot solen samtidigt som brättet skuggade ansiktet. Mer kan man ju inte begära av en huvudbonad i sammanhanget. Särskilt inte om den både har lufthål och förmågan att skydda mot fallande föremål.


Under kvällen tittade jag ikapp sista avsnittet av inför ESC. Stör mig bara mer och mer på panelen för varje avsnitt. De är ju så slätstrukna och bleka och ointressanta i sina omdömen att man inte orkar med dem. Som jag varit inne på förut tycker jag att panelen har varit alldeles för likriktad i år när den bestått enbart av artister ur mellogenren.  De är för likriktade och tycker för lika. Deras bakgrund som artister gör också att de för lätt hakar upp sig på "tekniska" detaljer i såväl framträdande som sång som produktion. För att vara krass är det helt ointressant om någon har bra sångteknik om låten är piss.

Dessutom upplever jag att panelen saknar analytisk skärpa, och är ganska dåliga på att förklara varför de tycker som de tycker om bidragen. Ett exempel som slog mig nu i sista avsnittet var Georgiens bidrag. Tydligt influerat av brittisk indierock i såväl låt som uttryck. Den kopplingen var det dock ingen i panelen som gjorde överhuvudtaget. Eller bara en sådan sak att ingen av dem uppmärksammade att hen som skrivit Belgiens basslinga nog har lyssnat rätt mycket på Another one bites the dust. Jag tycker ändå att man bör kunna kräva att panelen i ett sådant här program har tillräcklig skärpa i sina analyser och omdömen för att kunna förklara varför de tycker som de gör på ett mer uttömmande sätt än "det här är en bra låt", samt för att kunna placera de tävlande låtarna i ett sammanhang. Vad de sätter för betyg på låtarna säger jag inget om (även om jag personligen tycker att de allihop verkar ha rätt lökig musiksmak), vad man tycker om en låt är ju individuellt, men panelens likriktning, ensidiga perspektiv och brist på skärpa stör mig. Det blir liksom bara ointressant och blaha.

Nästa år vill jag se en mer blandad panel. Tänker typ en artist, en "expert" a la den finlandssvenske eurovisonnörden som brukade vara med förr, en kritiker/recensent/journalist (tänker typ Hanna Fahl, Markus Larsson, någon åt det hållet, som recenserar mello och esc men som har sin grund i popvärlden utanför tävlingen) och någon som är inblandad i mello utan att själv vara artist, exempelvis någon som regisserar nummer eller en koreograf eller en dansare eller whatever. Då skulle både åsikterna och synvinklarna och blicken vara mer blandad, och det skulle bli ett mer dynamiskt och mer intressant program. Och så kan jag vara med och vara allmänt butter och ge alla bidrag typ en tvåa.

 

Nåväl, vad som händer under morgondagen får vi se. Men det känns inte som något alltför vågad gissning att jag kommer tillbringa i alla fall en liten stund på balkongen.

Ännu en dag i solen

Blev en dag på balkongen idag också. I stort sett en heldag. Ut runt lunchtid, in först när solen började försvinna bakom knuten och vinden blev småkylig framåt sextiden. Ett glas vin, en tidning, härligt. Men när jag hängde där ute fick jag också tid till att fundera. Insåg att det allmänna vemod jag känt den sista tiden har sin grund i att jag nu faktiskt på riktigt känner mig redo för att bli kär. Jag vill bli kär, behöver bli kär. Det har jag naturligtvis velat förut också, men det är som mer på riktigt nu. Som att jag inte känt någon direkt saknad efter det tidigare. Nu längtar jag.

I en kort passage i romanen Sju jävligt långa dagar beskriver huvudpersonen Judd hur han vid möten med tjejer som väcker hans intresse inte fantiserar om att de har sex, utan framförallt föreställer han sig hur han "...lever tillsammans med dem och träffar deras föräldrar och delar söndagstidningen i sängen". Det där kan jag delvis känna igen mig i. Jag drömmer inte bara om den himlastormande förälskelsen, jag fantiserar om vardagsliv, om gulliga sms, om att fråga när hon slutar imorgon och säga "kom då upp till mig efter jobbet så fixar jag middag", om att se varandra i ögonen och skratta bara för att vi är så kära. Jag vill, kort sagt, bli kär. Måste bara hitta någon att bli det i först. Det är ju där det kan bli lite knöligt.

Nåväl, tills jag hittar någon att bli kär i fortsätter jag naturligtvis att utgå ifrån att jag och Kirsten Dunst är meant to be. Det är ju sedan gammalt. Och tills jag träffar henne fortsätter jag att med entusiasm ägna mig åt popen och litteraturen och pilsnerfilmen och ett och annat glas vin i solen. Ibland är det svårt att inte känna att livet är ganska gott ändå.

Balkonghäng

Det var ju trist med Olle Ljungström. Kärleken publiken överöste honom med när jag såg honom på Way Out West någon gång 2008-2010 är fortfarande ett av de finaste konsertögonblick jag upplevt.

Den här dagen har till stora delar annars tillbringats på balkongen. Klev ut där vid kanske halv två-draget eller något sånt och stod och hängde en stund, gick in och slog på lite musik, öppnade en öl (och med en öl menar jag just en öl, få inge idéer här) och stod och hängde vid balkongräcket en stund till, satte mig och läste och blev sedan sittande tills jag kände att jag behövde gå in och fixa något ätbart vid lite efter fem. Det var gött och härligt och trevligt. Men det märks att man inte är riktigt van att sitta i solen än, för jäspalt vad trött jag blev efter maten. Slutade med att jag gick ut och tog ett varv i kvarteret framåt kvällen för att piggna till lite grann. Känner mig väl i ärlighetens namn fortfarande rätt slö, men jag slapp i alla fall att somna på soffan under kvällen och det är ju alltid nåt.

För övrigt skulle jag nog behöva klippa mig snart. Känns som det börjar bli alldeles för långt i nacken.

Kan sköta mig själv

Var på arbetsförmedlingen igen idag. Möte med arbetsförmedlare för att fastställa handlingsplan. Visade sig att vi var ganska överens om att jag klarar mig bäst själv. Ska bara skicka in en aktivitetsrapport en gång i månaden, annars söker jag bara på som vanligt. Så det är väl rätt okej ändå.

När jag gick igenom Boforsområdet på vägen dit och slogs av att det inte så lite påminner om ett campusområde. Känslorna och minnena det och bläddrandet bland kursintyg häromdagen väckte fick mig att fundera på om det kanske ändå är på universitetet jag hör hemma. Jag har egentligen aldrig varit främmande för att någon gång återvända till det akademiska och söka in på forskarutbildningen. Men jag har hela tiden sagt att jag i så fall vill göra något annat först. Det håller jag fast vid. Men samtidigt, har jag inte fått ett jobb när sista ansökningsdag börjar närma sig framåt höstkanten är det kanske dags att jag på allvar sätter mig ner och funderar på hur jag ska göra.

För att byta ämne var jag lite sugen på att gå ut på balkongen och ta en öl i solen efter eftermiddagens matiné. Fast vid det laget hann det dra in tillräckligt med moln och vind för att det inte längre skulle vara särskilt skönt därute. Men det lär väl bli fler tillfällen. Nu ska det ju soligt och varmt några dagar sägs det.

Improviserade förresten ihop en ny kycklingrätt till mat idag. Det blev väldigt bra. Det blir ofta väldigt bra när jag improviserar ihop nya rätter. Uppenbarligen är jag ett kulinariskt geni.

Dagmar Brink

Lugn dag. Var uppe till morsans jobb för att fixa kopior på några dokument, det är väl typ det jag gjort.

Men den här dagen är ändå anmärkningsvärd, för i eftermiddags visades den briljanta Flicka och hyacinter på tv. En av mina favoritfilmer, och en av de absolut bästa svenska filmer som någonsin gjorts. Hasse Ekmans stora mästerverk. Eva Henning i sitt livs roll som den gåtfulla och olyckliga Dagmar Brink. Gestaltningen var Dagmars ensamhet, vemod, såriga längtan, besvikelse och hur hennes hemlighet tynger henne, det är makalöst. Titta bara på blicken, kanske särskilt i scenen då hon först träffar Körner, eller när hon spelar piano på efterfest hos Willy. Det är fullkomligt lysande.

Att sedan filmens stora twist, eller lösningen på gåtan om man så vill, med dagens glasögon går att lista ut redan i början av filmen (det finns en del närmast övertydliga ledtrådar redan i de första scenerna) det får man ta. Man får tänka på att det var en annan tid och filmen har närmare 70 år på nacken, på den tiden var den sortens twist tvungen att vara övertydlig eftersom det var så otänkbart att det knappt fanns i människors begreppsvärld. Det sistnämnda bevisas väl om inte annat av att de allra flesta ändå inte förstod twisten, trots att det sägs rakt ut i filmens sista scen hur det ligger till. Fast den där twisten spelar egentligen ingen roll för filmupplevelsen. För min del fortsätter filmen bara att bli bättre och bättre för varje gång jag ser den, och då kände jag ändå till storyns twist redan innan jag såg den första gången. Fantastiskt bra film. Hoppas ni tittade på den.

Spontanpub

Så det blev ett spontanbesök på puben igår. Fick ett infall frampå kvällen och knallade iväg. Det var trevligt. Fast kanske blev den en öl för mycket. Dels var jag svagt bakfull imorse vilket jag sällan är annars, dels kan det eventuellt ha varit så att jag levde mig in lite väl mycket i Common People strax innan stängning när det bara var jag och typ tre till kvar, tjatade om att de borde spela Håkans Valborg som sista låt, var något osammanhängande, sjöng på en annan Håkanlåt för att bevisa för en tjomme som inte gillade Håkan att Håkan är bra, undersökte en mystisk trappa på vägen hem och sedan somnade på soffan. Så väldigt ovärdigt. Men är det Kirsten Dunsts födelsedag ska man fira ordentligt.

Sprang på farmor när jag var ute på promenad idag på dagen. Lyckades lova att jag ska vara hundvakt en dag om ett par, tre veckor. Kan ju bli spännande att se hur det går. Farmors hund är lite well, egensinnig emellanåt, så det skulle mycket väl kunna sluta med att jag inte får henne nedför trappen när jag ska ta ut henne. Men det får väl visa sig då antar jag.

Imorgon eftermiddag visar förresten SVT den mästerliga Flicka och hyacinter. Den ska ni naturligtvis titta på. Obligatorisk tittning. Blir förhör på den sen.