Aprilonsdag

Har typ läst, varit på systemet, gått till återvinningen med lite skräp och tvättat håret. Mer spännande blir inte en vanlig aprilonsdag antar jag. I alla fall om man befinner sig i det här märkliga pausläget jag haft mitt liv på i något år nu.

Inga större sensationer

Alltså jag har väl inte gjort så jäkla mycket mer idag än suttit och läst. Och sen såg jag om Robinson i Roslagen. Den var bra den här gången också. Förstår inte varför genren roslagskomedier dog ut.

Erotikon

Tittade på supermegatokklassikern Erotikon (1920) då den visades på tv i eftermiddags. Antagligen första gången jag sett en hel stumfilm från början till slut. Men den var bra. Slog mig att på sätt och vis måste nästan stumfilm kräva mer av skådespelarna än talfilm i och med att man måste lyckas förmedla det som ska förmedlas utan att använda ord. Kul att ha sett hur som helst. Smått hisnande tanke dock att Proust fortfarande levde när Erotikon kom.

För övrigt gillade jag det absurda i att det precis i slutet, från ingenstans dök upp ett gaser i magen-skämt och sen var filmen helt plötsligt slut. Smått oväntat slut kan man säga.

Dagens köp

Köpte en resväska idag. Är nämligen så att vi ska flyga när vi åker till Berlin om ett par veckor, och jag insåg plötsligt att jag inte har någon väska som är särskilt lämplig för flygning med allt vad det innebär av mer eller mindre omild behandling av bagage och så vidare. Så då behövde jag alltså en resväska. Det blev en svart. Var lite sugen på en rosarandig i samma storlek och för samma pris, men den svarta kändes lite rejälare i handtag och hjul och andra detaljer. Så den fick det bli.

Har under dagen också fått en idé. En idé som jag tror kan vara bra. Återstår att se dock om jag lyckas komma mig för att genomföra idén. Jag hoppas det. Får se till att jag gör det helt enkelt.

Avviker icke från mönstret

På de flesta sätt har detta varit en lugn dag. Det mesta har rullat på i ungefär samma hjulspår som de senaste dagarna gjort. Lite läsning, lite chillande, ett glas vin och så lite funderingar kring den flyende ungdomen.

På tisdag visar SVT Robinson i Roslagen.

En idé

När jag under kvällen satt och lyssnade på musik, läppjade på ett glas vin och filosoferade om det ena och det andra (kanske i synnerhet ungdomens förgänglighet och allt det där) slogs jag av en strålande idé om hur jag ska fira min trettioårsdag. Nu är det visserligen väl tidigt att börja fundera på det redan nu, det är ju trots allt ett halvår kvar till min födelsedag, men  idén ramlade på mig och då vore det ju dumt att inte lägga den på minnet. Det som slog mig var att det vore himla roligt att fira ut åren som 20-nånting, ungdomen om man så vill, med att en sista gång festa som vi gjorde just när vi var unga. Förfesta som vi gjorde då, och sedan gå till det Statt som var the place to be här i stan när man var 18 19 20. Gå dit och dansa en sista gång. Halvt ironiskt, halvt oironiskt bland 18-åringarna på Statt. Dricka Sambuca och Dooleys. Stanna till stängning, och sen äta fyllepizza. Kort sagt en sista klassisk ungdomsutgång i Karlskoga nästan på dagen tolv år efter den första. Som en slutscen i en film där de gamla vännerna hittat tillbaka till varandra och alla dansar lyckligt i slow motion på den gamla stamklubben innan bilden fadear till eftertexter. Det vore roligt. Får skriva upp det någonstans så jag kommer ihåg det i höst.

Längtar tillbaka

Har börjat läsa Kalmar Jägarinnor av Tove Folkesson. Eller börjat är kanske fel ord eftersom jag bara har sisådär 50 sidor kvar, men ja. Den målar förvisso inte Kalmar i några särskilt ljusa färger, snarare i den typiska hemstadslandsortstristessgråskalan man som infödd längtar bort ifrån och känner sig instängd i nästan oavsett var man växer upp, men ändå får den mig att länga tillbaka. Platserna, miljöerna och gatunamnen väcker minnen till liv, får mig att sakna Kalmar och det liv jag levde där. Får mig att inse att 2014 var första året på tio år som jag överhuvudtaget inte satte min fot i Kalmar. Kanske borde jag göra en utflykt dit ner till sommaren eller hösten eller när det blir tillfälle.

Dessutom väcker boken i mig i vissa stråk av sentimentalitet. Jag har ju en tendens att bli en aning sentimental, ibland nostalgisk, av ungdomsskildringar och uppväxtberättelser. Antagligen för att det påminner mig om min egen svunna ungdom. Att tonårstiden och de tidigt 20-åren för alltid är flydda.
Och inte blir insikten om dagarna som flytt mindre nu när den stora brytpunkten då en tvåa förvandlas till en trea närmar sig med stormsteg. När jag tvingas konfrontera min egen flyende ungdom oavsett om jag vill eller inte.

Men det är en bra bok. Jag kan varmt rekommendera den. Även till dig som inte är bekant med Kalmar sedan innan.

Balkongsäsongspremiär

Blev säsongspremiär på balkongen idag. Förhållandevis sent faktiskt, premiären brukar ju ske betydligt tidigare än slutet av april annars. Nere på uteplatsen i Kalmar hörde det ju exempelvis inte till ovanligheterna att premiären begicks redan i slutet av februari. Och även när jag bodde här uppe förra våren vill jag minnas att jag kunde köra premiär någon gång i mars. Det var i alla fall innan det så smått började slå ut på träden. Men att det blev senare i år har sina orsaker. I korthet är det mycket att kombinationen väder och tillfälle inte riktigt matchat. När jag haft tid har det inte varit väder, och när det varit väder har jag i allmänhet haft något annat för mig. Plus att det många gånger när det varit soligt varit förhållandevis blåsigt från fel håll. Men idag blev alltså premiären av. Satte mig där ute en liten stund på eftermiddagen och tog en pilsner innan det var dags att börja med maten. Det var skönt.

Och nu har veckan tagit stalp.

Och jo, jag saknar fortfarande Eirikur

Såg Inför Eurovision här under kvällen. Kom då att tänka på en sak. När Finlands låt skulle bedömas nämnde så gott som hela panelen att det var bra att bandet visade att vem som helst kan vara med och satte ljus på förståndshandikappade och så vidare. Förståeligt resonemang kan tyckas, men om man funderar några varv till känns ett sådant resonemang lite tveksamt. I förlängningen innebär det resonemanget en oförmåga att se bandmedlemmarna som musiker och artister, och att man inte lyckas lyfta blicken ifrån deras handikapp utan att man reducerar dem till utvecklingsstörda. Visst kan en låt inte frikopplas från dem som framför den, men rent spontant skulle jag gissa att Pertti Kurikan Nimipäivät i första hand vill bli sedda och bedömda som musiker, inte som ett handikapp/symbol för ett handikapp. Så bedöm låten, och sitt inte och basera poängen på någon sorts förment godhet för att utövarna råkar ha ett handikapp. Och reducera inte bandmedlemmarna till deras handikapp.

Personligen kan jag angående Finland trots att det inte är min kopp te musikaliskt ändå gilla att hela bidraget är ett stort långfinger till hela grejen. Inte på grund av bandmedlemmarnas handikapp, utan för att det musikaliskt, estetiskt och till sin attityd och inställning är väldigt tvärtemot tävlingens konventioner. Plötsligt är det något som är på riktigt i den i övrigt trots allt ganska plastiga och ytliga bubbla esc är. De gör sin grej, och de gör den grejen fullt ut. Här kommer ett bidrag som, till skillnad från 98% av övriga bidrag, inte går ut på att sjunga så fint som möjligt, dansa så fint som möjligt och framföra en oförarglig poplåt på tre minuter. Istället en stenhård punklåt utan refräng, på dryga minuten. För mina indiepopöron en förvisso ganska hemsk låt, men i sammanhanget är det hela oändligt uppfriskande.

Internationellt samtal

Ringde idag vad jag tror är mitt livs först utlandssamtal. Till en restaurang i Berlin där jag fått i uppdrag att boka bord. Dock ringde jag inte för att boka bord, utan för att kolla så att bokningen var gjord. Skickade nämligen ett mail till dem i början av förra veckan, men eftersom jag inte hade fått någon bekräftelse vågade man ju inte riktigt chansa på att vi verkligen har ett bord bokat. Så då tyckte jag det var lika bra att slå en signal. Visade sig att bokningen var gjord, så det var ju bra. Måste väl dock erkänna att jag var lite smånojig innan jag ringde ifall de skulle prata engelska (kan ju vara lite si och så med det i andra länder), och ifall jag som väldigt sällan numer behöver använda talad engelska överhuvudtaget skulle lyckas göra mig förstådd. Förr hade jag rätt bra uttal, men nu när jag talar engelska väldigt sällan kan jag tänka mig att jag tappat en hel del av uttalet. För förmågor man inte använder har ju en tendens att försämras med tiden. Men det gick fint. Jag förstod vad de sa, och de förstod vad jag sa, och det räcker ju. Måste även sägas att jag upplevde att mitt uttal hade försämrats betydligt mindre än jag hade trott/befarat. Det var väl inte supertoppklass, men tillräckligt för att inte låta som när det ska pratas engelska i gamla svenska filmer.

På tal om gamla svenska filmer såg jag Dans på rosor (1954) i eftermiddags. Fullt habil eftermiddagsunderhållning, men med twisten att det plötsligt blev färg i sista scenen (med väldigt vackra färger för att vara en så pass gammal film, tidig färgfilm har ju annars en tendens att se lite dassigt ut). Rätt festligt överraskning får man säga. Man kan ju tänka sig vilket sus som gick i publiken vid den scenen på biovisningarna när det begav sig. Kul för övrigt att få se folk man nästan bara sett i svartvitt tidigare i färg, dock något förvirrande då vissa av rollfigurerna blev svåra att känna igen när de plötsligt fick färg.

Chockerande upptäckt

Tämligen lugn söndag. Som de flesta söndagar. Just det finns nog inte så mycket mer att säga om.

Hälsade på morsan och farsan en sväng. Då kom det fram att de fått för sig att jag ska dela sovrum med farsan när vi är i Berlin. Det kan de ju glömma. Jag ska ha ett eget sovrum, punkt slut finito. Något annat är inte ens uppe för diskussion. Jag tänker inte dela sovrum. Dels eftersom jag inte pallar att sova i samma rum som andra. Jag värderar min nattsömn otroligt högt, och alla mina år som ensamboende har gjort mig väldigt känslig för rörelse och ljud i det rum jag sover. Jag behöver helt enkelt få vara för mig själv när jag sover. Dels också eftersom det inte kommer funka  med våra väldigt olika dygnsrytmer. Men mina föräldrar har svårt att greppa det där. De inser inte riktigt att jag blivit vuxen, att jag behöver mer space än när vi i min barndom åkte på familjesemestrar. Fan, jag fyller 30 i höst, de kan faktiskt inte förvänta mig att jag ska dela rum med farsan som en annan tolvåring.
Nåväl, det löser sig väl. Men lite tröttsamt är det. Särskilt som jag hela tiden, i alla fall sedan det här med lägenhet istället för hotell kom på tal, varit tydlig med att jag ska ha ett eget sovrum.

På tal om något helt annat har jag inte så mycket att tillägga.

Projekt Proust har gått i mål

Läste ut den idag. Den återfunna tiden. Sista delen av På spaning efter den tid som flytt.

Projektet är i hamn således. Och det är nästan att jag redan saknar det. Kommer kännas tomt att inte längre vara i Proust värld. Särskilt som jag läst de sista fyra delarna ganska tätt, och att större delen av senvintern och våren till icke oansenlig del färgats av läsandet. Men det känns också bra att jag faktiskt läst hela sviten. Jag är glad över att jag fått stiga in i den värld, det universum böckerna utgör.

När jag ser tillbaka på läsandet av sviten så visst, första delen kändes seg. Prousts sätt att skriva och berätta är ändå ganska säreget, såväl språket som stilen och hur han berättar. Så det tar sin lilla tid att komma in i det, och till en början var det också ovant med den minst sagt sparsamma kapitelindelningen. Men när man väl kom in i det, vilket man gjorde redan i andra delen för att sedan slukas upp helt i den tredje, blev man rikligt belönad. För att tala med en väldigt sliten klyscha är romansviten ett fascinerande, rentav storslaget läsäventyr. Inte minst är det en fängslande skildring av sekelskiftets högborgerliga Paris som ger en en längtan efter att få uppleva detsamma. Men den bjuder också på essäistiska partier om alltifrån olika författare till vanans makt, och utvikningar kring såväl berättarens känslor och funderingar som analyser av både sig själv och sin omgivning. Skildringarna av svartsjuka är kärlekens tvivel är exempelvis smått fantastiska. Och alltihop är skrivet på ett makalöst vackert språk.

Gillar också att romansviten öppnar upp för så många olika läsningar. Nu orkar jag inte gå in jättemycket i detalj på det (och det finns ändå de som gjort det betydligt bättre), men som exempel kan man läsa den dels för att följa handlingen och få veta hur det går för berättaren och hans bekanta, dels för den inblick i sekelskiftets parisiska överklass jag var inne på tidigare, men den går också att läsa som en skildring av minnets växlingar, svartsjukans natur eller sällskapslivets ytlighet. Eller varför inte som en betraktelse över litteraturens och konstens samspel med "verkligheten"?
Det visar mycket på verkets komplexitet och omfattning. Det går att hitta flera olika vägar in, såväl som en mängd olika tolkningar. Det går att få behållning av det på många olika sätt. Även fast jag nu läst ut romansviten kommer nog På spaning efter den tid som flytt finnas med mig länge än.

Dessutom har läsningen av romansviten helt klart berikat mitt språk. Dels har det utökat med mitt ordförråd med några ord jag inte känt till tidigare, men den har också påverkat hur jag uttrycker mig och vilka formuleringar jag använder. Det är ju alltid en bonus.

Och jodå, stundtals under läsningen har böckerna fått mig att drömma om ett liv i sekelskiftets högborgerliga Paris. Precis som när kostymfilmer ibland kan få en att vilja vara rysk adel på 1800-talet eller att vara en del av Ludvig XVI:s hov. Och jodå, stundtals har Prousts skildring av samma tids sällskapsliv fått nutidens sätt att umgås att kännas lite banalt.
Båda delarna är nog svårt att undvika.

Sammanfattningsvis finner jag att det helt klart är välinvesterade timmar jag lagt på läsningen av På spaning efter den tid som flytt. Det har varit givande. Jag kan verkligen rekommendera den. Det är en av de största läsupplevelser jag haft.
Visst, man behöver nog vara en relativt van/god läsare för att det ska vara värt att ge sig på den. Är man inte det är det nog tveksamt hur mycket man får ut av den, plus att man nog kan uppleva det som ganska omständligt och krångligt skrivet. Det är de facto inga lättlästa böcker, och Proust skriver de facto på ett relativt omständligt/avancerat sätt, och då kan det nog krävas att man har viss läsvana för att hänga med. Det är ingen nybörjarbok om man säger så.

Till sist har jag bara en sak kvar att säga om På spaning efter den tid som flytt. Läs!

Mörker, musik och vin

Eftersom det inte var just något att se på tv under kvällen (känns som att det usla fredagsutbudet borde tas upp till riksdagsdebatt, såhär kan vi ju inte ha det) blev det en släcka lamporna, lyssna på musik och dricka vin-kväll. Har inte blivit att jag haft så värst många sådana sedan jag flyttade från Kalmar. Varför vet jag egentligen inte, men det har inte blivit av helt enkelt. Därnere hade jag det dock lite då och då. Det är klart härliga kvällar.

I övrigt ingen spektakulär dag. Men nu har jag bara 37 sidor kvar.

Enkät

Har väl varit en rätt vanlig och lugn dag. Kom mig dock för att posta iväg föreningens deklaration. Det är inte så illa. Särskilt inte som den inte behöver vara inne förrän om typ tre månader eller så.
Har även fått vara med i en telefonenkät idag. det gör man ju inte varje dag. Det var landstinget som ringde och ställde frågor om typ vården och sånt. Lustigt nog lyckades de ringa i ungefär samma sekund som jag hade läst det sista ord jag hade tänkt läsa i dagens Proustläsning. Det kan man kalla timing.

72 sidor kvar nu.

Strykning i kalendern

Tja, vad kan man säga om den här dagen? Det har väl varit en överlag ganska lugn dag. Har tagit det rätt lugnt men ändå fått en del gjort. Har typ fyllt i föreningens deklaration, tagit en promenad ner till stan för att köpa en vinflaska, börjat lite smått på en jobbansökan av det där slaget som man känner att den måste bli riktigt bra och därför får ta sin tid att skriva, läst vidare i Proust (bara knappt 110 sidor kvar nu!), tvättat håret, fått iväg ett mail för att boka bord på en restaurang i Berlin. Så ja, jag har fått en del gjort helt enkelt.

Att jag städade inför att jag antagligen skulle få besök i helgen var ju dock inte helt nödvändigt. Visade sig idag att de tänkta besökarna fått förhinder och att besöket därmed är uppskjutet på obestämd framtid. Sen behövde det städas i alla fall så det var ju bra ändå att jag fick tummen ur och fick det gjort.
Om jag är besviken över att det tänkta besöket inte blir av? Jo, det kan jag nog inte neka till att jag är lite besviken. Inte jättebesviken, men lite grann. Det hade varit jäkligt roligt, för de som skulle kommit hit är kompisar jag inte sett på länge och det hade varit kul att ta ett par öl och visa dem stan och så vidare. Så visst är det trist att det inte blir av. Men det är sånt som händer, så man får gilla läget liksom. Den besvikelse jag ändå känner handlar väl alltså mycket över att just den här grejen inte blir av. Utan det är väl mer att jag jävligt sällan har något planerat annars, och när det man då har inskrivet i kalendern inte blir av så blir det en större besvikelse än det hade blivit om jag hade haft massa annat inskrivet i densamma. För låt oss vara ärliga, det enda jag har inskrivet i kalendern för hela resten av året är Berlinresan i maj. Det är något jag verkligen ser fram emot, och det ska bli jävligt roligt. Men det är samtidigt ett faktum att det är det enda jag har inplanerat. Och det är först om ungefär om en månad. Så det är egentligen sånt som skaver, att träffas av insikten vilket jäkla undantagstillstånd jag lever i just nu. Att sedan just det här planerade besöket blev inställt är ju som sagt sånt som händer.
Men jag får se det positivt, nu behöver jag ju inte ta ett par dagars uppehåll i läsandet av På spaning efter den tid som flytt. Nu kommer jag nog få reda på hur det går redan den här veckan. Alltid något.

På tal om något helt annat råkade jag nog ha på lite för mycket ost på mina makaroner och köttbullar till middagen idag. Men gott blev det, så struntsamma. Man måste få unna sig lite extra ost ibland.

Nystädat

Fick äntligen den där städningen gjord idag. Så nu är både köket och badrummet om inte skinande rent så i alla fall betydligt renare än förut. Det gick faktiskt ganska smidigt, betydlig smidigare än jag hade befarat på förhand. Inte minst eftersom jag kom på att jag kunde använda en mopp istället för att skura badrumsgolvet för hand. Lite skämmigt kanske att få den insikten först samma år som man fyller 30, men det beror i huvudsak på att jag aldrig ägt en mopp förrän någon gång förra året. Det och att jag trott att mitt badrum varit för trångt för att jag skulle komma åt med moppen (alternativt välta ner massa grejer), men där hade jag uppenbarligen fel.
Kom dock på här under kvällen att jag glömde göra rent mikron. Men det är ju inget större jobb att torka av den, så det gör jag någon annan dag. Behöver ju ha något att göra då också.

Trettonde april

Skjutsade alltså farmor och hennes hund till veterinären i Kristinehamn idag. Det gick väl bra.

Har nu också kommit strax över halvvägs i sista delen av På spaning efter den tid som flytt. Knappt 200 sidor kvar, sedan är sviten över.

Hade det inte varit för att jag skulle skjutsa farmor hade jag nog städat badrummet idag. Nu får det bli någon annan dag istället. Typ imorrn eller så.

Pub, städning, kommande skjutsning

Igår blev det ett litet spontanbesök på puben tillsammans med en kompis. Det var himla trevligt, och jag drack den mest vitsiga öl jag någonsin druckit. Sen gick jag hem, åt en gorbys och klarade mig precis undan regnet som började falla bara några minuter efter att jag kommit hem.

Annars har de senaste dagarna i någon mån ägnats åt städning. Jag kommer sannolikt få besök nästa helg, och då kan det ju vara bra om det är i alla fall hyfsat städat. Än så länge har jag bara hunnit damma och dammsuga, men sen ska jag göra rent köket och badrummet här under veckan tänkte jag. Fast putsa fönstren skiter jag nog i. De skulle visserligen behöva putsas då de är grymt skitiga, men det är så jäkla bökiga fönster att putsa så det orkar jag nog inte.

Imorrn har jag dock lyckats lova att skjutsa runt lite på farmor och hennes hund igen. Ska tydligen åkas till Kristinehamn för att ta bort några stygn. Är väl i ärlighetens namn inte jättesugen (delvis för att jag är sanslöst osugen på att bli itryckt massa fikabröd), men man får väl ställa upp liksom.

Urhugget

Åkte med upp till Kväggen idag för att hjälpa farsan att flytta en soffa de haft stående där uppe över vintern. Det var sig bara på ett ungefär likt. Stugan var sig lik, men de hade huggit ur som sjutton i skogen i stugområdet. Inte så att det var kalhygge direkt, men det var rejält mycket glesare än det varit förut. Man såg betydligt längre åt nästan alla håll från tomten, och längs vägen in mot stugan var det flera stugor som förut knappt synts alls som plötsligt låg väldigt öppet. Så på så sätt var det faktiskt ganska stor skillnad. Kan ju bli intressant att höra vad stugägarna tycker om det när de börjar befolka området för säsongen och märker hur mycket som huggits ur.

I övrigt har dagen varit lugn. Har suttit och läst lite grann, tagit en promenad, långläst tidningen i sällskap av ett glas vin, sett en ganska sådär film på tv. Haft en skön fredag helt enkelt.

Till sist blev soppåsen full

Idag fick jag för första gången på väldigt länge byta soppåse. För ett tag sedan beslutade jag mig nämligen för att göra ett experiment. Jag noterade att dt som tog upp mest plats i soppåsen var tomma mjölkpaket, så jag bestämde mig för att se hur lång tid det skulle ta innan jag behövde byta soppåse om jag istället började slänga mjölkpaketen i kartongåtervinningen. Riktigt när experimentet inleddes har jag dessvärre glömt, men det var allra minst i mitten av februari, men antagligen ännu tidigare. I runda slängar tog det alltså ungefär två månader innan jag behövde ta ut soppåsen. Att jämföra med ett par gånger i veckan tidigare. Tror faktiskt jag fortsätter slänga mjölkpaketen i återvinningen.
Tilläggas bör väl dock att vi har sortering av matavfall här i stan, så jag har alltså inte haft massa matrester som legat och ruttnat i soppåsen. Hade vi inte haft sortering av matavfall hade jag nog blivit tvungen att ta ut soppåsen tidigare även om den inte hade varit full, för matavfall har ju en viss tendens att börja lukta efter ett tag. Vilket inte minst vi som gick i skolan vid tiden för kommunalstrejeken under tidigt 00-tal har fått erfara. Jag gick då på gymnasiet och minns väl att när papperskorgarna på skolan inte hade tömts på någon vecka började det sprida sig en viss odör i rasthallen och i korridorerna.

Utryckning

Så fick jag hastigt och lustigt rycka ut och agera hundvakt på eftermiddagen. Farmor skulle ut och fixa något, och eftersom hunden blev opererad för ungefär en vecka sedan ville hon inte lämna henne ensam. Då jag bor i närheten ringde hon så mig och bad mig kila upp och ha uppsikt över hunden en liten stund. Och sen blev jag naturligtvis påtrugad massa fikabröd och sånt jox.

Har även börjat läsa sista delen av På spaning efter den tid som flytt under dagen. Ska bli spännande att se hur han får ihop allt farbror Proust. Samtidigt som det faktiskt känns lite småsorgligt att det snart är över, att jag inom ett par veckor måste lämna sekelskiftets Paris.

Dagen blev lång

Har alltså haft tvättdag idag. Det innebär alltså att jag fick kliva upp mycket tidigare än vanligt. Som alltid när jag gör det blev jag också smått chockad över hur himla mycket man hinner få gjort de dagar man kliver upp mycket tidigare än vanligt. De där timmarna på morgonen gör mer än man tror.

Tvättandet gick hur som helst strålande. Hade tid fram till 21, men var färdig strax efter 14. Sen tittade jag på utmärkta Bohus Bataljon. Den har jag sett förut, men den var lika bra som förut den här gången också.

Mycket bra

I eftermiddags tittade jag på dagens matinéfilm, Flickan från tredje raden (1949). Väldigt bra film. Väldigt Hasse Ekmansk på sina ställen, som infallet att mitt i vad som i huvudsak får sägas ha varit ett drama slänga in vad som måste vara en av filmhistoriens roligaste självmordsscener. Han är (well, var) en sann mästare den gode Ekman.

När jag satt och tittade på filmen kändes det för övrigt som en film som det vore intressant att se en nyinspelning av. Skulle inte krävas många uppdateringar för att historien skulle hålla för att utspelas även i nutid. Tror att det hade kunnat bli riktigt bra faktiskt, fast antagligen inte lika bra som originalet förstås.

Imorgon visas Bohus Bataljon som matiné. Den vill jag minnas att jag sett, och att det var bra. Så den kommer jag nog också titta på om jag hinner. Dock ska jag tvätta imorgon, så vi får väl se lite hur det hinns med mellan turerna till tvättstugan och alla andra dagliga sysslor.

Motståndsparkering

Ännu en lugn dag då jag mest tagit det lugnt och ätit godis. Och så har jag skjutsat morsan och farsan fram och tillbaka till några bekanta de har som bor ungefär mitt ute i skogen. Och eftersom det inte finns några parkeringsplatser i anslutning till det här huset (alla platser här utanför är förhyrda) fick jag vara lite rebellisk och ställa bilen på en plats där man egentligen bara får stå i en halvtimme. Fast jag hade bilen där i 4-5 timmar. Motståndshandling deluxe liksom.

Har för övrigt ätit så mycket sura godisar de senaste dagarna att det är snudd på att jag börjar få skavsår på tungan. Illa. Men ska man se det positivt är det ju i alla fall en jäkla tur att jag inte har något hångel inplanerat nu den närmsta tiden. För då hade det ju inte varit någon höjdare med frätskador på tungan.

Stillsamt påskfirande

Påskafton idag alltså. Kan inte påstå att jag firat på något avancerat sätt. Gick ner till morsan och farsan och åt lite påskmat och drack lite påskmust. Ganska trevligt och avslappnat. Pratades så klart en del om Berlinresan i maj, och jag fick uppdraget att boka bord på en fin restaurang någon av kvällarna. Inte för att det är någon superpanik med det, det är ju mer än en månad kvar, men det kan ju vara lika bra att göra i hyfsat god tid ändå. Fick även veta var i Berlin vi kommer bo, så nu har jag suttit en stund och googlat runt om området (Wedding) för att se hur det är och vad som finns där och så vidare. Verkar vara ett rätt bra område. Inte det hetaste eller mest omtalade, men spirande och på gång liksom. Har redan hittat tips på ett par barer som nog måste kollas in. Ser väldigt mycket fram emot den där resan.

Eftersom det är påsk har jag naturligtvis också ätit en hel del godis under dagen. Men det är ju så självklart att det egentligen nog inte behöver nämnas.

Mycket tid i uppehållet

Har, på det hela taget, varit en lugn dag. Eftersom jag läste ut den bok jag läst på sistone igår och inte börjat på någon ny ännu (sista delen av Proust ska jag börja med till veckan, och känns inte som någon större idé att läsa något annat emellan) kändes det dock som att jag hade himla mycket tid över mot vad jag brukar. Så jag tog en lite längre promenad än vanligt, och tja, passade på att njuta av att göra ingenting. Börjat äta av påskgodiset.

Om BIK bara inte hade kladdat på blålinjen

Så Malmöjäklarna knep SHL-platsen alltså. Det var ju trist. Inte för att jag har några som helst sympatier för Leksand (snarare tvärtom), men det hade varit roligt att se Malmö misslyckas när de var så jäkla kaxiga inför säsongen. Skadeglädje är ju som bekant rätt gött. Sen hade det så klart också varit roligt att se dem misslyckas eftersom Malmö var det lag SHL inför säsongen allra helst ville ha upp. Fast nu åkte ju Leksand ur, så ur just den aspekten går det väl ändå hyfsat jämnt upp. Ju mer man kan jävlas med SHL-pamparna desto bättre.
I någon mån kan jag också tycka att Malmö inte ens var förtjänta av att spela direktkval med tanke på att de gjorde en rätt usel slutspelsserie. Och så gnager det förstås lite i huvudet att hade det inte varit för att BIK kladdat på offensiv blå (i pp till och med om jag minns rätt) så att Malmö kunnat kontra in kvitteringen, då hade de aldrig tagit sig vidare till direktkvalet. Man kan bli bitter för mindre.

I helt motsatt ände får väl ändå Södertäljes degradering till ettan sägas vara ett av tidernas största hockeyfiaskon? Uttalad målsättning att gå upp, en jättesatsning för att göra det, och så slutar det med att man åker ur. Jisses. Det man tappar i skadeglädje på att Malmö gick upp får man väl ta igen där.

På tal om något helt annat åkte jag alltså med farmor och hämtade Garbo hos veterinären i förmiddags. Eller åkte med och åkte med, det var jag som körde. Första gången jag körde fram och tillbaka till Karlstad minsann. Ingen större bedrift, men nu är jag en erfarenhet rikare.

Mycket snart är etapp 6 avslutad

Imorgon kommer jag sannolikt läsa ut sjätte delen av På spaning efter den tid som flytt. Ganska mycket tidigare än vad den ursprungliga tidplanen sa. Sen kommer jag nog plocka upp den sista delen veckan efter påsk. Ska bli så himla spännande att se hur det går med allt. Frågan är bara vad jag då ska ha för projekt som pågår.

Bör väl dock tilläggas att jag i alla fall tror att jag sannolikt kommer läsa ut del sex imorgon. Farmor ringde här förut och jag lyckades lova att följa med till djursjukhuset i Karlstad imorgon för att hämta hennes hund som tydligen varit där för någon sorts ingrepp. Och eftersom farmor är inbladad finns väl eventuellt en risk att det drar ut lite på tiden.
Man kan väl dock hoppas att veterinären ger henne strikta order om att se till så att Garbo (hunden alltså) går ner i vikt. Det hade behövts. Hon är ganska tjock den hunden.

På tal om tjock handlade jag årets påskgodis idag. Det råkade bli rätt mycket. Inte lika mycket som förra året då jag råkade handla uppemot 1,5 kilo. Men ändå ganska mycket. Blir ju av någon konstigt anledning lätt så när man går i lösgodishyllan och plockar. Får hålla tummarna för att det kommer några påskkärringar i år. För att trycka i mig alltihop själv känns såhär på förhand inte superlockande.