Sånt som sliter

Vardaglig onsdag egentligen. Har fortsatt känt mig rätt sliten och trött i kroppen. Dock lite mindre så än i exempelvis måndags när jag var helt slut efter promenaden till tandläkaren. Det är väl dels tomhet från förra veckan som dröjer sig kvar, dels att jag var lite sjuk i helgen. Det tar ju på energireserverna så att säga. Sedan är det lite annat som tar energi just nu också. Lite familjeproblem jag inte vill gå närmare in på, och så fick jag veta häromkvällen att senaste lönen är sen för att det saknas pengar i kassan så det väcker ju oro över hur länge jag ens kommer ha ett jobb. Hade väl önskat att sånt kom en annan vecka än just nu när jag behöver samla mig efter alla intryck och urladdningar veckan med kent innebar, men det kan man ju dessvärre aldrig riktigt styra över. Sedan löser sig väl allt på något vis, det brukar det ju göra, men man blir ju lite stressad av osäkerheten under tiden.

Men idag har jag väl annars typ jobbat lite grann. Bokat in det sista köksmötet för att kunna lägga beställningen. Fick bli ett onlinemöte den här gången. Tyckte det kan räcka. Är ju liksom inget mer jag behöver titta på utan det är ju mest bara att säga att jag vill ha den självrengörande ugnen, att allt ser bra ut och sedan göra färdigt beställningen. Det sparar ju in rätt mycket tid och krångel att inte behöva åka dit för det.

Finns väl annars inte så mycket att säga. Solen har skinit. Det blev ganska varmt under dagens promenad. Chokladen som jag köpte till resan hem blev äntligen uppäten.

Najs!

Bofors - AIK 2-1 (0-0, 1-0, 1-1)

En precis som siffrorna antyder ganska jämn match. Betydligt jämnare än vad skottstatistiken (25-16) kan tyckas ge vid handen. Tycker väl att vi var aningen bättre och mer spelförande, men det hade kunnat sluta hur som helst. AIK hade också sina chanser och det hade räckt med någon studspuck hit eller dit för att resultatet hade blivit ett helt annat. Eller någon studspuck till kanske man ska säga eftersom AIK:s mål kom efter en olycklig studs som ledde till typ ett friläge mer eller mindre från ingenstans. Annars var väl känslan när vi gjorde 2-0 med drygt fyra minuter kvar att vi skulle kunna spela hem det här förhållandevis säkert de sista minuterna. Men så kom den där studsen och det kändes som det blev onödigt spännande. Men vi försvarade oss bra när AIK plockade målvakten, Volden gjorde ett par vassa och viktiga räddningar och vi vann. I sådana här matchserier är det ju trots allt bara segrarna som räknas. Så det var en bra start på serien. Hoppas vi kan fortsätta så och ta hem nästa match också.

Jag är ju sällan främmande för att gnälla på domarna men ikväll tycker jag ändå de skötte sig ganska bra. Visst finns det situationer där man kan tycka att vi borde fått med oss något och säkert vice versa, men jag upplevde att de var konsekventa och inte åkte och letade utvisningar som det känts som ibland. Hellre att spelarna får spela och att det blir lite grinigt och hett än att matcherna blir sönderblåsta för minsta lilla grej. Krämers matchstraff var när man såg reprisen nog inte mycket att säga om. Oavsiktligt och oturligt men smällen tog i huvudet och då är reglerna som de är. Är väl bara att hoppas att han inte åker på en alltför lång avstängning.

För övrigt gjorde vi det riktigt bra i box play idag. Dödade av de utvisningar vi fick utan att släppa till mer än någon enstaka riktigt farlig chans alls. Bra att vi också hängde dit en kasse i pp.

Tror förresten att den här matchen blev sju sekunder för kort. Vid en avblåsning i slutet av första stannade inte klockan. Den utvisning vi just då hade vreds tillbaka men jag tror att matchklockan missades att vridas tillbaka. Vår spelare blev utvisad med 3:08 kvar, men förutsatt att jag såg rätt visade klockan att det var 1:01 kvar när han kom ut ur utvisningsbåset. Nu tror jag inte det gjorde någon skillnad i slutändan men ändå lite märkligt att ingen tycktes uppmärksamma det.

Energilös

Var trögt att börja jobba igen idag. Fick lite gjort men det var inget vidare tempo, och det var svårt att motivera sig att köra igång. Har faktiskt varit rätt orkeslös hela dagen. Hade en tandläkartid i eftermiddags och kände när jag gick dit att jag inte alls hade samma klipp i steget som vanligt. Benen kändes sega och när jag satte mig i väntrummet kände jag mig görtrött. Rester efter veckan som gått och helgen såklart. Som jag varit inne på förut kommer det nog ta ett tag att ladda om batterierna. Man känner sig dränerad och uttömd på alla möjliga sätt. Och det blev såklart inte bättre av att jag fick ägna helgen åt att vara småsjuk istället för genuint igentagande.

Hos tandläkaren, eller tandhygienisten om vi ska vara noga, gick det hur som helst bra. Tog lite tandsten typ. Gick fortare och enklare och såg bättre ut än hon hade väntat sig så det var ju smidigt. Fick dessutom höra att jag har en unik mun, bara en sån sak. Sedan är det väl med tanke på upplevelsernas skilda grad av minnesvärdhet inte superrimligt att det kostade lika mycket som en Kentbiljett, men det är väl vad det är. På tal om priser fick jag offerten på köksrenoveringen häromsistens. Blev väl liiiite (läs: ganska mycket) dyrare än jag tänkt mig. Men det är ju inte mycket att göra åt. Jag kan ju ändå inte göra jobbet själv, och även om man skulle kolla runt med andra firmor så lär ju skillnaden inte bli överdrivet stor i vilket fall. Och då vet jag dessutom att de fixar allt. Rivning, montering, golv, målning, tapetsering, el, vatten, rubbet. Det enda jag behöver göra är att tömma alla lådor/skåp och att flytta ut möblerna. Den enkelheten har ju faktiskt också ett värde. Nu är väl nästa steg att beställa köket och acceptera offerten, så är det väl mer eller mindre på gång sedan. Så får vi se när leveransen kommer och bygget kör igång hur det blir med allt rent praktiskt. Kommer ju inte kunna laga mat de dagarna och de kör ju antagligen igång tidigare på morgnarna än vad jag vill kliva upp, så leker lite med tanken på att ta in på hotell de dagarna. Visst skulle jag säkert kunna bo hos föräldrarna några dagar, men jag jobbar ju också mycket hemifrån och behöver kunna sitta ostörd på ett annat sätt än vad som riktigt går där. Men det får visa sig då hur man löser det.

Hoppas att jag är lite piggare och har lite mer energi i morgon. Det vore skönt.

Motvilligt återvändande

Har mått klart bättre idag. Inga feberkänningar, och magen har varit inte tipptopp men i alla fall relativt okej. Så det känns ju skönt att det inte verkar bli något långvarigt. Har ändå mest tagit det lugnt idag. Sett ett par filmer och lite sådär. Kände att det kunde behövas.

Och imorgon ska man tillbaka till jobbet och vardagen igen. Kan inte säga att jag känner mig särskilt motiverad. Allt känns bara grått och trist och tomt efter den senaste veckan, efter Kent. Som en kompis skrev häromdagen känns det nästan overkligt att man varit där. Såg en bild tagen från läktaren ut över ståplats och det är nästan svårt att ta in att det var där någonstans man stod alla de där kvällarna. Som jag väl nämnde häromkvällen så kommer det här ta ett tag att bearbeta, att smälta alla intryck. Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad det är jag varit med om. Eller att det för den delen var den, förhoppningsvis, allra sista gången jag såg dem i torsdags. Man har på något sätt både fruktat och sett fram emot den här veckan sedan i höstas, nu är det över och det måste man såklart hantera. Vet bara inte riktigt hur. Jag har nog fortfarande inte fattat vad det var som hände.

Har flera gånger både igår och idag tittat till på klockan och tänkt att "vid den här tiden för en veckan sedan...." eller "nu i torsdags..." och mints tillbaka. Kön, inpasseringen, att kliva in på arenan, konserterna, vägen hem efteråt med trängseln fram till tunnelbanan, bytena och den sista promenaden från bussen genom den småkyliga natten. Det för varje kväll allt tydligare jublet när klockan som räknade ner visade 9:99, 7:47, 5:00, 4:00. Jag saknar det. Jag är så glad för att jag var där. Herregud, blir tårögd bara jag tänker på det.

Den klassiska efter evenemang-sjukdomen

Har mått lite sisådär i dag. Känt mig lite sjuk. Började väl redan under natten till i dag. Vaknade bara någon timme efter att jag lagt mig och kände mig orolig i magen. Sov sedan rätt dåligt och oroligt. Var lite osäker när jag klev upp om jag var sjuk eller bara sliten efter allt som varit, men insåg efter ett tag att jag nog hade lite feber. Feber och på gränsen till illamående. Var lite nojig att det skulle var magsjuka på gång, men det verkar vara rätt lugnt på den fronten. Har inte spytt och känner inga sådana symptom nu. Mår väl överlag rätt skapligt nu. Fått ner febern med alvedon, känner mig hyfsat pigg. Dock börjat känna en antydan till kli i halsen under kvällen, så vi får väl se vart det tar vägen.

Är väl annars inte särskilt förvånad över att ha blivit sjuk. Det har ju dels varit en påfrestande vecka och det är ju inte alldeles ovanligt att man bli sjuk när anspänningen efter något sådant släpper, dels har folk jag haft runt mig under veckan varit sjuka av och till och dels har man ju befunnit sig i ganska trånga folksamlingar när man stått i publiken och på tunnelbanan och så, och då är det ju också lätt hänt att bli smittad med något. Men det är väl bara att hoppas att det inte blir långvarigt utan att det blåser över på ett par dagar. Vila, dryck och friskt luft i den mån man orkar, och så kanske en alvedon eller halstablett vid behov. Så får man hålla tummarna för att magen inte blir värre utan att det här var det som var i det avseendet.

Men trängseln i publiken ja. Sista konserten hamnade jag nära mitten ganska långt fram (kanske 4-5 meter från staketet). Där var det trångt kan jag säga. Ett tag innan konserten började hade jag en ung tjej framför mig som i princip stod helt tryckt med sin rygg mot mitt bröst. Hade såklart föredragit att flytta något steg bakåt i den situationen men det gick liksom inte. Dock var det väl bra att det var just mig hon hamnade så nära och inte någon som så att säga hade utnyttjat situationen, finns ju tyvärr alldeles för många som skulle bete sig illa i ett sådant läge. Man har ju hört alldeles för många gånger om gubbar som trycker sig mot kvinnor eller som utnyttjar trängsel för att kunna klämma till någonstans där det inte ska klämmas. Den personen vill man ju inte riskera att uppfattas som ens av misstag.

Under samma konsert stod det en gubbe strax framför mig som stod och filmade med kameran över huvudet i stort sett hela konserten. Att man tar en bild eller filmar en liten snutt i någon låt har jag inga större synpunkter på, det är ju så det är idag liksom, men att stå sådär hela konserten tycker jag bara är respektlöst. Vi som står bakom vill ju liksom inte se konserten genom din jävla skärm. Då får du allra minst hålla kameran i ansiktshöjd och inte över huvudet så den hamnar mitt i siktlinjen för de som står bakom. Några som stod i närheten av mig blev så trötta på honom till slut att de började kasta saker på honom. Fast det reagerade han inte ens på. Själv filmar eller fotar jag nästan aldrig på konserter. För mig är en konsert något som händer i stunden och jag vet att jag för det första ändå aldrig kommer kolla på de där klippen, och att de för det andra ändå inte fångar känslan av hur det var att faktiskt vara där. En konsert är ju inte bara något man ser och hör. Man känner basen genom kroppen, energin från sin medpublik, doften av svett och rökmaskinsrök, svetten som rinner längs ryggen. Så mycket som inte går att fånga på bild eller video. Sedan vill jag vara noga med att jag inte lägger någon värdering i det, alla får göra som de själva vill när det kommer till sådant och jag hade också en period när jag tog en hel del bilder när jag exempelvis var på festival. Men ju äldre jag blivit desto mer har jag kommit att uppskatta det flyktiga i en konsert, att den är ett där och då som sedan bara lever i minnet. Jag vill bara finnas i den stunden. Och den gubben som filmade större delen av konserten, man kan undra hur mycket av den han faktiskt upplevde. Och för den delen hur mycket han kommer titta på de videorna sedan.

Jag är lite förundrad över egoismen i att göra som han gjorde. Bara köra sitt eget race och helt strunta i att det inte bara är man själv i publiken. Lite hänsyn måste man faktiskt visa. Ja, du har betalat en rejäl slant för att vara där och har såklart rätt till en så bra upplevelse som möjligt, men det har alla omkring dig också. Varför skulle du ha rätt att göra alla andras upplevelse mycket sämre bara för att du tar dig rätten att låta just dina behov gå före alla andras? Det är lite samma sak med folk som försöker tränga sig in långt fram alldeles före konsertstart. Jag tycker lite att antingen ser du till att vara där i tid, eller så får du acceptera att stå en bit bak. Det borde verkligen finnas en manual eller hederskodex för hur man beter sig på konsert.

Vad har vi varit med om?

Hemma igen efter veckan i kentbubblan. Vilken vecka det varit. Bättre och bättre för varje kväll. Gårdagens avslutande konsert går egentligen inte att ge ett omdöme om. Det finns inga ord för det på det här jävla språket. Det var bara så omtumlande och så mycket känslor. Blev tårögd redan på vägen till arenan under promenaden från tunnelbanan. Den promenad som i sig var ganska ljuvlig med kentlåtar pumpande från barerna längs vägen men där insikten att det var sista gången plötsligt slog en. Insikten att det snart skulle vara slut. Igen i kön. Sedan flera gånger under konserten. Efteråt var man mest bara vimmelkantig av utmattning, av värmen av den känslomässiga urladdningen. Sprang på en kompis på vägen ut och vi kunde inte göra annat än att fråga oss vad det var vi varit med om. När jag kom tillbaka till syrrans hus, där jag bodde under veckan, kom allt ikapp och jag kunde bara sitta och skaka på huvudet med tårar i ögonen och undra vad sjutton det var som hände. Man känner sig helt tom. Fysiskt, mentalt, emotionellt. Det har varit en otrolig vecka. Man ville inte att den skulle hända och i en perfekt värld hade det inte hänt men den hände och när det nu hände är jag så jävla glad att jag var där och fick uppleva det här. Herregud.

Är så trött nu. Känns som jag kommer behöva sova i tre dygn i sträck. Trött och med massa känslor som virvlar runt. Hur ska man kunna landa efter det här? Återgå till vardagen? Jobba? Vad är det ens vi varit med om? Vilken urladdning. Vilka urladdningar. Fy fan vad jag hade grämt mig om jag inte hade gått på alla konserterna. Men som sagt, så trött, så trött, så oerhört trött. Kommer säkert återkomma med detaljer och ögonblicksbilder och minnen men just nu orkar jag inte. Jag behöver bearbeta det här. Landa. Försöka förstå vad man faktiskt upplevt. Sova. Jösses. Jag blir gråtfärdig bara av att tänka på det. Det här jävla bandet alltså. Nu hoppas jag bara att det verkligen håller fast vid det löfte som tydligt uttalades under den sista kvällen att det här aldrig kommer hända igen. För man kommer inte orka gå igenom det här en gång till.

Och förlåt tjatighet, men vilken otrolig jävla vecka det har varit. Jag är alldeles utpumpad.

Avancemang!

Oskarshamn - Bofors 2-3 (0-0, 2-2, 0-1)

Klara för semi! Fy fan vad jävla gött! Klart att det är Plato som avgör. Typisk slutspelshjälte. I pp dessutom, som varit så knackigt i den här serien. Underbart!