Närmar sig slutet

Ännu en dag med rensning i källarförrådet. Ännu ett gott dagsverke. Lite förvånande börjar jag faktiskt närma mig slutet nu. Visade sig nämligen att flera av kartongerna som stod längst in är tomma. Så har om jag minns rätt egentligen bara en större (dock skittung) och två mindre kartonger kvar att gå igenom. Sedan är det lite stora saker, ett par innerdörrar bland annat, som ska köras iväg till återvinning eller återbruk vad det lider, men det blir när jag kan få tag på ett släp eller dylikt. Bra jobbat av mig i vilket fall. Har annars fått ihop ett rätt bra lass som ska till loppis. Skickade iväg en fylld flyttkartong häromdagen, och har en fullstor och en lite mindre fyllda som väntar på att köras iväg, därtill ytterligare en kartong som inte är fylld men väl påbörjad. Därutöver har jag en liten låda leksaker och annat till syskonbarna, och en låda med grejer som ska till auktion (mest lego). Och så en hel del som ska lämnas till återvinning. Bland det sistnämnda exempelvis en tämligen gammal dator. Det sista (eller i alla fall senaste) stationära dator jag hade. Köpte min första laptop 2010 och sedan dess har den där stora burken inte använts. Och redan då hade den många år på nacken, osäker på exakt hur många men säkert uppemot ett tiotal. Lite lätt smånojig som man är satte jag mig dock här på kvällen och monterade bort hårddisken, och har väl tänkt att den ska förstöras innan den hamnar på återvinningen. Nu är den som sagt väldigt gammal så det borde inte finnas något särskilt känsligt på den, men man vet ju aldrig. Lika bra att ta det säkra före det osäkra.

Idag hittade jag annars både min gamla studentmössa (som jag iofs visste låg där nere någonstans, bara inte exakt var) och det som var mitt käraste gosedjur när jag växte upp. Funderade ett tag på om jag skulle ge Skrutten, som gosedjuret i fråga hette och väl antagligen fortfarande heter, vidare till något av syskonbarnen men blev lite för sentimental. Däremot kommer ett par andra mjukisdjur vandra vidare inom familjen. Bra och billigt sätt att hitta presenter på om inte annat.

Var också några grejer idag som jag verkligen funderade på innan jag lade i loppislådan. Några klädesplagg som jag förvisso minns men inte använt på minst 20 år och knappt heller ägnat en tanke, men som nu ändå väckte något slags minne. Men jag vet också att det inte är något jag skulle använda och som jag inte blir särskilt mycket lyckligare av om de ligger i garderoben, så då är det lika bra att de kommer till second hand, hamnar hos någon som gläds åt dem och använder dem.

I övrigt har dagen inte bjudit på några större överraskningar. Drog in regn på eftermiddagen (vilket också prognosen sa att det skulle göra), och det är nog bra för markerna och växtligheten. Från början vet jag att det var prat om åska också, men det verkar vi skönt nog ha sluppit.

Tror jag ska försöka ta de sista lådorna imorgon, så får man börja bära ner det som ska vara kvar sedan. Kommer bli en jäkla skillnad på utrymme där nere. Särskilt när de tomma kartonger jag hittade viks ihop. Förhoppningsvis kommer man då inte längre bäva inför att ge sig ner för att försöka hitta något i förrådet. Och inte minst kommer det vara möjligt att få in något där vid behov. Har om jag räknat rätt tagit upp 12 kartonger (plus lite annat) och kommer ställa tillbaka tre av av dem. Ni hör ju bara där vilken skillnad det kommer bli.

Rensar vidare

Projekt rensning fortskrider. Gick igenom ytterligare några lådor idag. Blev för första gången hittills tvungen att kasta något jag helst hade haft kvar. Ett gäng musiktidningar och några böcker som blivit allt för fuktskadade (och i några av böckernas fall mögliga) för att behålla. Gjorde också några riktigt nostalgiska fynd. Inte minst panini-albumet för VM 94, liksom det för OS samma år. Det väckte minnen jag inte visste att jag hade, framförallt av känslan och upplevelsen av bilderna i sig. Hur jag uppfattade människorna på dem, deras dräkter. Det är svårt att riktigt förklara men det var som att jag såg det med samma blick som då. Jag antar att man skulle kunna göra en sliten liknelse till Proust och hans kaka, hur en barndomens artefakt placerar en där igen och hur minnen av olika slag väller fram.

Just den känslan är det just inget annat jag än så länge hittat i kartongerna som skänkt mig, men det har slagit mig hur många små, egentligen betydelselösa föremål som man inte ägnat en tanke på decennier och inte alls skulle kunna säga att man haft som man plötsligt kommer ihåg när man ser dem. En nyckelring, en liten igelkott i plast, en pall i miniatyr. Det gäller för övrigt inte bara barndomssaker. Ett litet häfte från handbollsklubben i Hultsfred som hade råkat bli liggande i en hög tidningar och åkt med ner i en låda kom jag helt klart ihåg när jag såg det, men fram till att min blick landade på det skulle ingen någonsin kunnat få mig att minnas att jag någon enda gång sett det. Det är mer än 20 år sedan jag senast såg det och har inte ägnat det en tanke sedan dess, lade inte ens någon större notis om det då. Minnet är märkligt. Sådant gör sig påmint, annat som borde vara betydligt viktigare får man inga minnesbilder av alls en när man håller det i sina händer.

Hur som helst börjar det synas där nere nu att det försvunnit en del grejer. Det är mycket kvar, har inte ens kommit halvvägs men man ser i alla fall det händer något. Gott så, antar jag. Minns jag inte alldeles fel tror jag dessutom att jag har de roligaste lådorna kvar. Så jag lär fortsätta släpa kartonger upp och ner mellan källaren och lägenheten. Allt ska gås igenom.

Och det kommer av allt att döma bli en del turer till både loppis och återvinningen. Bara idag har jag fyllt i princip två flyttkartonger med loppisgrejer. Och då är det, som sagt, mer än hälften kvar att gå igenom. Hoppas bara att det inte är så mycket böcker, tidningar och diverse papper i lådorna som är kvar, för det är rätt drygt att släpa på. Blir så djävulskt tungt.